Fördomar kring livet begränsar oss från att förstå det

Inom buddhismen är lotusblomman bland annat en symbol för andlig utveckling och man kan framställa att den växer ur lera. Ur denna lera växer en underbart vacker lotusblomma upp. Det är naturligtvis en uppenbar symbolik då något vackert kommer ur lidandet, som leran symboliserar. När insikten växer att det är så blir vi mindre benägna att döma livet och andra och då infinner sig en stillhet i tankarna, färre värderingar innebär färre tankar och i luckorna uppstår djupare medvetenhet och förstå då börjar vi uppfatta livet på ett mer äkta vis. När vi inte sätter etiketter via vårt dömande kan vi istället se nyanserna och förstå livet med ett öppet sinne.

"Vi är vad vi tänker. Från våra tankar uppstiger allt vi är. Med våra tankar skapar vi världen omkring oss".

- Buddha 

De flesta anser att de kan avgöra vad som är rätt eller fel i livet utifrån hur de tycker livet bör gestalta sig.  Intellektet vill hela tiden värdera det vi har omkring oss och ju starkare ytlig förankring desto mer benägna är vi att döma. Det ytbaserade intellektet är omoget och förhastat, ivrigt att värdera andra och situationer - "Det där är bra, det är dåligt, hon borde vara si, han skulle göra så osv". Människor tror de vet orsaken till att något är som det är, men sanningen är att människan sällan gör det.  När en person står inför en situation kan de tycka att de har den självklara, riktiga uppfattningen. Det är så enkelt att tro det går att döma något inför första tolkningen och sedan tro det är allt. Det mesta har alltid en fortsättning som inte går att förutse då livet är komplext och innefattar alltid ett existentiellt djup som inte är överskådligt.

Allt vi upplever är meningsfullt. Vi kan söka i yttre förklaringar. Men vi kan också fråga: vad vill den här händelsen visa mig? Allt vi upplever liksom alla människor, djur, växter och ting har sitt ursprung i samma Källa, den intelligens som genomsyrar på alla nivåer. Vårt mänskliga tänkande är vårt mycket begränsade sätt att försöka fatta det ofattbara. Ingenting händer oss slumpmässigt. Livet talar till oss och försöker öka vår medvetenhet på en mängd olika sätt, även genom vår kropps tillstånd och reaktioner. Men denna mening är ofta inte tillgänglig för oss. Vi lever, experimenterar och lider oss fram till den.

"Vissa förändringar är negativa ur ett ytligt perspektiv men du kommer snart inse att i detta skapas utrymme för något nytt som kommer att växa fram"

-  Eckhart Tolle 

När vi dömer skärmas vi av oss från världen runt i kring oss. Den ytligt värderande människan ser enbart mentala koncept och livet reduceras efter dennes egna, subjektiva uppfattningar. Livet förenklas, enbart det konkreta, det som intellektet kan förstå är verkligt och denna avklädning av livets egentliga utformning blir en hämsko. Enligt en sådan individ finns det ingen andlig utveckling och existentiella spörsmål förblir underligheter. Då förloras känslighet, vi krymper och sluter oss.  Denna förenklade inställning till livet där det reducerats till det som det egna sinnet är moget att förstå orsakar lidandet - "Så här ska det inte vara. Något eller något är det fel på!". Trots livet enbart och alltid ger oss exakt det vi behöver i sin gudomliga konstruktion så anser en stor del av mänskligheten att de vet bättre och deras egna uppfattningar har företräde. Det är också därför världen förknippas med mycket elände och lidande. Detta i sin tur ökar medvetenheten som i andra änden minskar lidandet - Livet är klokt!

"Livet ger dig vilken erfarenhet som helst som kan hjälpa dig att utveckla medvetenhet"

- Eckhart Tolle 

Om något backar in i din bil på en parkeringsplats och orsakar skador på din bil så anser du givetvis att det var fel och borde inte hända. Förmodligen blir du upprörd på den som förorsakade skadan och känslor uppstår därefter. Där slutar de flesta att tänka eftersom de anser att det inte finns mer att tillägga. Men vad var det som hände därnäst och fick kanske en upplösning som upptog din uppmärksamhet och fick dig att glömma den grundorsak som du var övertygad om var helt fel från första början? Att du fick en plåtskada på bilen medförde ett besök på en verkstad för att ordna skadan. Inget gott i detta utifrån denna enkla historia helt avklädd från det som hände i dom inblandade och eventuella följdhistorier. Här finns naturligtvis ett antal varianter på hur de kunde utvecklas, t.ex. kanske du mötte en person på verkstaden medan du väntade på bilen som visade känna till en utomordentligt duktig läkare som senare kunde hjälpa din dotter med hennes svåra hälsoproblem hon levt med i flera år. Det var förvisso en påhittad historia men inte desto mindre finns det alltid mängder med liknande historier i alla liv hur människor förts till nya händelser som aldrig skulle inträffat om det ena eller det andra skett tidigare. Om du visste att påpackningen skulle lett till din dotters tillfriskande kanske du t.o.m. tackat den bilist orsakade skadan på din bil. Så går det naturligtvis inte till, men denna historia vill jag uppmärksamma att vi inte ska vara så snabba att döma andra och situationer som vi är övertygade är fel.

Denna historia vill visa principen för livets komplexitet och att vi oftast inte kan överblicka eller förstå livet vi är mitt uppe i.  Ha en uppfattning, men var ödmjuk och låt inte tankeströmmen ta över för kraften i starka tankar och känslor sluter dig och du agerar omedvetet. Det går inte att nå fram med ett existentiellt budskap om du är slav under intellektet. Stillhet gör att du agerar ur djupare medvetenhet och därmed styr du intellektet - Det är så visdom uppstår och aldrig annars.

Jaja, säger nog många när denna berättelse presenterades - "så kan det ju naturligtvis vara", men ändå låter de sig överraskas och snabba tankar och känslor styr stunden när de nästa gång "drabbas" av något som "inte borde hända". De lever fortfarande i omedvetenhet eftersom de blockeras av den strida strömmen av tankar som döljer den större medvetenheten bortom dessa. Skapas stillhet, uppstår ett lugn, så finns det luckor mellan tankarna och desto effektivare blir dom. Det är därför vi möter utmaningar. De tvingar oss att bli stilla, de tvingar oss att vända oss inåt och fundera bortom ytan - vi blir medvetna. Istället för att låta medvetandet färdas horisontellt i hög fart stannar vi upp och ju oftare vi gör det desto större blir medvetenhet för livets vertikala utformning - Djupet, där svaren finns.

"Alla människor upptäcker förr eller senare att de är sin egen själs trädgårdsmästare och regissör för sitt eget liv".

- James Allen

Naturligtvis är det ibland tämligen enkelt att förstå varför livet knuffade en i en viss riktning, i efterhand. Ett exempel från verkligheten är denna historia: en kvinna, Anna, sökte ett arbete vid ett företag. Hon ville verkligen ha tjänsten för hon ansåg att det var intressant och hon hade ett par bekanta inom företaget. Dessutom låg det på bekvämt avstånd för kommunala förbindelser. Till sin stora besvikelse fick hon inte tjänsten och blev mycket bedrövad och t.o.m. arg på den chef som fattat beslutet - Anna tolkade livet, trodde sig veta vad som var bra eller dåligt och reagerade därefter.

"Mycket lidande, mycket olycka uppstår när du tror att varje tanke som kommer in i ditt huvud för en sanning."

- Eckhart Tolle 

Några månader senare fick hon nys om en annan tjänst på ett företag. Även den tjänsten var mycket intressant, men inte lika lockande då det låg sämre till geografiskt och hon hade ju inte sina bekanta där. Denna gång fick hon emellertid tjänsten och ganska snabbt utvecklades den till att innehålla spännande resor till USA, som hon uppskattade mycket. Ganska omgående blev hon vän med en kollega, en vänskap som blev bestående. Dessutom skaffade hon sig en cykel för att det var ett smidigt sätt att pendla till arbetet. På så vis lärde hon även känna Björn, en man som jobbade på en annan avdelning inom samma företag, men som hon kom i kontakt då de hade samma cykelväg. Känslor uppstod och de gifte sig efter något års bekantskap. Om Anna haft kännedom om denna utveckling hade hon knappast sörjt den första tjänsten hon inte fick. Ur ett högre perspektiv var det aldrig meningen utan något annat väntade och hon knuffades i den riktningen via händelserna. Anna kunde naturligtvis inte veta hur detta skulle utvecklas men ändå värderade hon situationen från första början, trodde sig veta vad som var bra eller dåligt. När du inte når dina mål, när du får vänta, så är det ett ypperligt tillfälle att skapa medvetenhet och i lugnt tillförsikt invänta det som livet har i beredskap åt dig. Var ödmjuk och tillåt dig att acceptera livet. Tro inte du vet när och hur saker och ting borde ske.

Inom buddhismen har man ett vackert uttryck för hur livet alltid blir som de ska i sin exakthet: ”Snön faller, och varje snöflinga faller på sin rätta plats”.

Den svåraste delen är då det inte finns något konkret att bygga sina slutsatser på, som t.ex. existentiell och personlig utveckling för då finns det inget "mätbart" som i ovanstående exempel. Alla har vi prövats, från tidigaste barndom och framåt och det är detta som skapar dom vi är. Det går inte att undvika smärta då smärtan är en del av livet och hur det är att vara människa. Och det finns ingen prövning som inte vuxit fram ur våra behov hur gärna vissa tror sig funnit undantaget och de protesterar högljutt för deras liv blivit fel och det ska gärna finnas en syndabock. Det finns det inte ur ett högre perspektiv, men naturligtvis tror sig den lilla människan hittat "felet" i sin situation för att sedan vända sig emot denna. Detta omedvetna förhållningssätt skapar lidande för dom själva och andra. Lidandet har sitt ursprung i människans omedvetenhet. Människan förstår inte livet, sitt ursprung och på så vis uppstår alla omedvetna handlingar och vår värld är resultatet.

Observera dina tankar och bli medveten om dig själv. Givetvis planerar man nästa drag och det gör man i stor närvaro. Livet, och livet inbegriper naturligtvis medmänniskor, har en utformning med en inneboende intelligens som ligger långt bortom det en människa kan förstå. Därför är det både oklokt och negativt att ha förutfattade meningar vid tolkning av det som du möter.
Utgå ifrån att det finns ingredienser som tillför något gott även om det till synes verkar fullständigt obegripligt. Ofta kommer detta som en bekräftelse i efterhand, ibland aldrig då hela utvecklingen har förblivit ett förlopp som skett bortom dagsmedvetandet och så är det nästan alltid. Så rör dig genom livet i större stillhet i trygg förvissning om att du är på rätt väg och alla andra, om så inte vore fallet så är misstagen lärande, så varför då vara så fördömande?

Eckhart Tolle skriver: ”Bakom den ibland till synes slumpmässiga eller till och med kaotiska strömmen av händelser i vårt liv och i världen ligger en högre ordning och ett högre syfte dold. Vi kan aldrig förstå denna högre ordning genom att tänka på den eftersom allt vi tänker på är innehåll (ytlig orientering), medan den högre ordningen utgår från medvetandets formlösa värld (inifrån, dvs. högre medvetande), från den universella intelligensen (och det kan man kalla Gud). Men vi kan få en glimt av den, och mer än så, vi kan komma i samklang med den, vilket innebär att vara medveten deltagare i uppenbarandet av detta högre syfte.” Den sista meningen avser en andligt utvecklad person.

Eckhart fortsätter: ”Den ständigt återvändande rörelsen i en människa liv, försvagning av förankringen i det ytliga tankesättet, vare sig den sker genom åldrande, ekonomiska svårigheter, sjukdom, handikapp, förlust eller någon form av personlig tragedi, skapar en stor potential för andligt uppvaknande – för att bryta medvetandets identifikation med formens värld, det ytliga förhållningssättet till livet. Eftersom det finns så lite andlig sanning i vår moderna kultur är det många som anser att när det händer dom själva eller någon närstående tror de att något är fruktansvärt fel, att det är något som inte borde hända.” Således tror de att livet är en ytlig företeelse utan djupare orsaker och samband och därefter kastar de sig in i en lidandets karusell som enbart skapar negativitet.

 

Livet är en existentiell utveckling och allt det vi möter i det yttre, den fysiska tillvaron är enbart instrument och verktyg för att nå fram till vårt inre. Varje utmaning finns där för att skapa medvetenhet och denna medvetenhet är allomfattande och bortom tankarna. Lidandet drar bort uppmärksamheten från intellektet och tankarna, dvs. det som förhindrar dig att se livet för vad det är, enheten och den skönhet som faktiskt finns i allt. Förstår ni skillnaden? Livet i sig är den konstruktion du själv är en del utav och per automatik når du alltid dina mål eftersom dina föregående tankar leder dig dit. "Som du sår får du skörda" står det i Bibeln. Det är en omskrivning av det jag nyss skrev. Livet är perfekt i sin uppbyggnad eftersom du alltid upplever konsekvensen av dig själv och då menar jag dina tankar och ditt handlande.  Bejaka de glimtar av större medvetenhet som vi alla har då och då så kommer glimtarna bli till stunder, stunderna blir allt mer en del av varandet och därmed minskar intellektets kontroll via den intensiva tankeströmmen. Alla prövningar är till för detta och ju mer "ont" det gör i din livssituation desto större stillhet uppstår - Så Guds skapelse är ju trots allt inte så "ond" som den kan ge sken utav utan enbart kärleksfull och fulländad i varje detalj. Vi måste möta mörker, ondska, utmaningar för att förstå oss själva, varandra och livet. På grundval av detta bygger vi en bättre värld. Tro på livet - Tro på Gud. Livet är du, jag, alla andra och våra livsomständigheter.

 

 

 

Ett rum fullproppad med möbler - Är det ditt sinne?

Om du fyller ett rum med stolar, bord och andra möbler från golv till tak så ser du inte hur rummet ser ut, du kan inte uppleva rummet längre. På motsvarande vis kan du inte se livet för vad det är och inte uppleva det om du fyller din tillvaro med tankar. Möblerna - Tankarna - skymmer utsikten så egentligen känner du varken livet eller vem du är.

Lite om vad andlig utveckling kan innebära

 

Omvärlden erbjuder många tillfällen att fresta oss att ge oss in i tankekarusellen, där finns tänkta problem som måste lösas, saker som man måste ta itu med, händelser att oroa sig för, situationer eller människor som tar vår uppmärksamhet och så är vi snart inne i en omedvetenhet tankeström som bygger på den ytliga formens värld. Om vi lär oss att stanna upp och observera tankarna, vad som egentligen händer, skapar vi en stunds äkta medvetenhet och där ur kan riktigt kreativa tankar födas. Motsatsen är det ständiga tjattret som tar energi, låser fast oss i den materialistiska världen utan någon som helst förståelse för de existentiella värdena. Ju mer du är i tankarna desto mindre uppfattar du vad som händer i dig och runt om dig - Du är i ett drömtillstånd, men varken märker eller förstår det eftersom det är det enda du känner till och eventuellt vill du inte heller veta av annat för det kan kännas hotfullt. Lär dig att stoppa tankarna och bli medveten så kommer du bli överraskad.

Som en personlig erfarenhet skulle jag vilja beskriva det som ett långsamt uppvaknande ur en dröm där allt blir tydligare, mer begripligt ju mer vaken man blir och bitarna faller långsam på plats, man förundras över allt det man inte sett tidigare och man blir så sakteliga en annan människa som kan möta livet med dess innehåll på ett djupt, innerligt vis med den djupa förståelse för den man är, en annan syn på medmänniskor och vad livet egentligen är. En annan jämförelse som jag tycker är bra är att man hela livet gått med hörlurar som spelat musik så högt att man inte riktigt hört ljuden runt om en, på näsan har suttit solglasögon som fördunklat synen och man har varit omtöcknad av alkohol så att man inte varit förmögen att registrera och förstå vad man själv gjort eller andra och ingen uppfattning om vad ens handlingar och tankar lett till. Vi är alla olika djupt inne i denna situation och naturligtvis har vi olika förståelse för detaljer och existentiella spörsmål. Tänk dig själv så mycket mer världen kan visa om du tar av lurarna och lägger solglasögonen åt sidan - En annan värld och när du "nyktrar till" och så småningom kommer till sans - medvetande - och det kan både bli en otäck överraskning om vad du tidigare missat, men också en välsignelse för äntligen förstår du bättre och slipper uppträda så klumpigt i livet och nu begriper du äntligen vad andra, som redan lagt av sig begränsningarna, pratar om.

När vi drömmer på natten så är det vår verklighet som vi inte ifrågasätter trots det kan vara ytterst underligt innehåll, förvrängt och vi är med om saker som går helt bortom det vi trodde var möjligt. Den verklighet vi tycker oss uppleva är till sin karaktär som en dröm och ju mer ytligt förankrade vi är desto djupare befinner vi oss i den drömmen. Ett totalt uppvaknande sägs döden vara då vi återgår till fullständigt medvetande och förstår allt vi varit med om och det vi trodde var allt, dom vi trodde vi var framstår som just de tillfälliga omständigheterna dom var och vi kan betrakta allt med sund distans utan att varken fördöma någon eller något, för allt fanns ju där för vårt själsliga växande.

Ovanstående rader förblir besynnerliga och enkla att ta avstånd ifrån som irrelevanta ända tills vi omsätter dom i praktisk handling - Skapa en vana och stanna upp ett ögonblick, observera vad du tänker, vad du känner och var känslan sitter, iakttag ting och människor runt omkring dig utan att analysera och ge dom etiketter, bara var i stillhet och tillåt en mycket större och djupare medvetenhet få tillträde. Det är den enklaste vägen att öppna sig, skapa självkännedom och att börja se allt för vad det egentligen är. Är du ovan vid att ta pauser i tänkandet, och då menar jag fullständig stillhet utan yttre distraktion, så börja med någon minut eller två, där du enbart är, kanske fokuserar på andningen - du känner hur du andas, lägger märke till luftströmmen, det korta uppehållet mellan ut- och inandning, dvs. du upplever andningen, inte tänker på den för då sticker tankarna snabbt iväg. Gör dom det så låter du tankarna passera och ser dom enbart som tankar och återgår lugnt till fokuseringen på andningen. När andningen blir långsammare blir tankeströmmen långsammare, det blir mer stillhet i sinnet och en frid uppstår - Detta är också äkta avkoppling som renar sinnet, skapar lugn och harmoni och tillträde till djupare domäner inom dig. Märk väl, är du inte van vid att skapa stillhet kommer ditt intellekt bjuda hårt motstånd och bombardera dig med tankar om vad du egentligen borde ägna dig åt och det blir svårt att sitta stilla. Se det som att någon försöker locka bort dig från att komma djupare och närmare dig själv, där den stillhet råder som intellektet (egot) till varje pris vill undvika. 

Egot bygger sin existens på aktivitet och gör allt som krävs för att hålla igång tankeströmmen. En frigörelse från egot är det största en människa kan uppleva (bergbestigare och andra riskfyllda sportutövare vittnar om att de aldrig känt sig så levande som i farofyllda stunder och det beror att deras tankar varit extremt fokuserade, därmed så stilla att de fått en betydande insikt i vad som finns inom oss, de får en "kick" i den underbara stunden som de sedan vill uppnå igen. Det var det stora medvetandet som Jesus pratade om när han sa "Guds rike är inom er". Det var därför Jesus försökte sprida existentiell medvetenhet och därmed bidra till en bättre värld. Konstigare än så var det inte.

Utöver att djupare medvetenhet är en existentiell realitet så finns det mer jordnära fördelar och då är det är inte alls så märkligt som det kan låta. I psykologin, i terapiformer använder man sig av olika förklaringsmodeller och övningar för att bereda möjlighet att bli medvetna om det ytliga skåde-spelet som vi helt går upp i, och som i extrema fall leder till sjukdom, men oftare skapar psykisk belastning av mer "normalt" slag. Det vanliga är ständig fixering vid yttre händelser, tankar som gör sig viktiga och känslor som helt tar över oss. Vem har inte gått och ältat något i livet om och om igen i en tröttande karusell och hur få gör i efterhand reflektionen att det var bortkastad energi då det hela blev bra och man inbillade sig det mesta? Egentligen är huvuddelen av mänskligheten i ett tillstånd som liknar ett sjukdom där tankar inte kan stoppas, tankar tar över våra liv, det skapas vanföreställningar, vi går upp i falska identiteter som bygger på självbilder vi fått utifrån, fördömer, skadar andra, naturen och oss själva för ytintellektet skär av oss från det existentiella djupet där en helt annan tolkning av det existentiella döljer sig.

En andlig utveckling innebär medvetandegörning, en fördjupning, en existentiell förståelse, medkänsla och en vidgning av uppfattningen om vem man är bortom kroppen. Livet är en andlig utveckling för alla och vägarna fram är krokiga, det är upp och ned, vi anar sälla varför vi möter det vi gör och fördömer gärna livet utifrån vad vi tror är rätt eller fel utifrån en mycket begränsad förståelse. Det är därför vi kan behandla varandra fel omedvetet, vi förtär naturen för vi förstår inte vad den är och vår relation till den, vi bygger upp bilder om vilka vi är som separerar oss från andra och därmed riskerar skada för vi är rädda för att inte få vara dom vi tror vi är, vi bygger hotbilder i vardagen, mellan nationer och folk, vi kan skada djur för vi ser dom inte för vad de är bortom deras kroppar, vi försvarar falska vårt jag  intensivt och är beredda att skada psykiskt och fysiskt för detta  - Ja, ni känner igen det och den andliga utvecklingen som ofta ger oss rejäla smällar för att öppna oss finns där enbart till godo så vi kan komma underfund om detta. Fundera över det nästa gång livet, när dess innehåll är jobbigt, och tro inte du vet vad som är bäst alltid, utan var mer ödmjuk och agera utifrån det istället för en fördömande attityd. Jag kan garantera dig att du nästan alltid haft fel när du konstruerat en obehaglig framtid, men du glömmer och upprepar dig. Ta det lugnt, allt blir bra i slutänden även om vägen fram kan vara skakig. Tro på livet så flyter det smidigare!

Så vore inte livet utmanande så skulle vi förgöra allt i bristande förståelse. Livet är människans andliga evolution, det är så vi lär oss hur det är att vara människa och därför kan inte livet bara vara guld och gröna skogar. Skyll inte på någon Gud om något olyckligt inträffar, eller så kanske du upphör  tro på något "högre" för skulle det finnas skulle ju inte världen vara så hemsk! Du tror i din begräsning att det är fel när du prövas, ett straff och söker en syndabock. Du vill få utlopp för din negativa känslor och i kanalisering blir det den "felande länken", som kan vara en medmänniska, en händelse eller någon gud. Se på människor som haft det svårt och vänt det till en inre utveckling istället för att gräva ned sig en ett mörkt elände - De är oftast medkännande, ödmjuka och har en stor förståelse för sig själva, livet och kan bidra till att sprida den medvetenhet som mänskligheten så väl behöver. Utan sin "olycka" skulle de inte öppnats och fått visdom kring livet. Tro inte det bara krävs utveckling enbart för nationer, företag och andra större aktörer. Nej då, det börjar i vardagsrummet och det händer på din egen bakgård. Det är den enskilda individerna som skapar helheten och därför är alla lika viktiga för att tillsammans åstadkomma en utveckling som leder till ett mer medvetet förhållningssätt, från minsta detalj till ett mer övergripande perspektiv. Och kom ihåg: vad som än händer så råder det alltid stillhet och harmoni i ditt inre, men du märker det inte då det är dolt under alla tankar. Till en början kanske du får korta glimtar av det som finns inom, när de blir lite längre kommer du förstå och då börjar din aktiva resa mot något så mycket mer än du kunde ana.

Observera ditt sinne

 

Om du känner en negativitet inom dig eller en känsla som skapar obehag - Bli medveten om den, observera den och tillåt den att vara där. I denna medvetenhet löses den i regel upp. Om du känner ett inre motstånd mot den förstärker du den och den överlever längre och om du har ett mentalt motstånd "så här skulle jag inte känna!" blir resultatet det samma. I buddhismen säger man "Observera ditt sinne!"

Medveten närvaro - vägen till helheten

Att vara i nuet är att skapa närvaro bortom tankefixeringen, som blockerar oss ur ett andligt perspektiv. I årtusenden har människan skapat omedvetenhet pga. att kontakten med det inre har förlorats - Resultatet kan vi läsa om i historieböckerna eller se på nyheterna. Den omedvetenhet som kollektivt råder är orsaken till allt elände vi upplever - I relationer, i samhällen, mellan nationer, det människan gör mot sig själv och naturen. Den omedvetna människan är fixerad vid tankarna och därmed tolkas livet utifrån en ytlig världsbild där det inte finns förståelse eller utrymme för dom underliggande strömmarna. Med det senare förstås det enda som är av betydelse i längden - Vår andliga utveckling där vardagen med dess innehåll enbart är redskap för att skapa medvetenhet. Det är således inte som folk tror i allmänhet - Vi är inte i den här världen för att samla hopa så mycket pengar och ägodelar som möjligt, vi är inte här för att söka den perfekta partnern som ska ge oss det vi kräver för att bli lyckliga och överhuvudtaget jaga lycka i en ytlig föreställningsvärld. Vi är här för att förädla vårt inre och det yttre är enbart instrumentet. Därmed inte sagt att vi ska strunta i att tjäna pengar eller vårda våra relationer. Inte alls, vi måste naturligtvis leva ur ett världsligt perspektiv, även uppfylla allt det praktiska som krävs i samhället och vi får gärna uppskatta våra ägodelar, men vi ska inte söka identifikation i den fina bilen, relationen eller på något vis tro vi blir mer och helare med fler prylar eller pengar. Gör vi det, skapas omedvetenhet för vi fastnar i ytligheten som aldrig kan skapa äkta lycka i längden. Sann lycka kommer inifrån och det har inget med yttre betingelser att göra. Jag är medveten om att sådana påståenden oftast inte förstås eller ges flumstämpel av dom som är hårt förankrade i en mekanistisk världsbild. Men det är faktiskt också OK då det här människorna lever vidare dom liv de ska tills livet vill annat (men "livet" är ju dom själva en del av och den högre plan som finns medverkar dom själva till). Som jag ofta säger: "allt har sin tid" och det handlar inte om rätt eller fel utan allt bara ÄR. Det är det fina i kråksången med livet - Allt är självreglerande och allt hänger samman och ingenting kan forceras - Allt har ju sin tid och allt bara Är vad det ska vara.

Våra upplevelser skapar dom vi blir. Resultatet av våra utmaningar beror på hur vi tar oss till livet. Gör vi enbart motstånd, dvs. tolkar allt efter en egen inskränkt uppfattning om hur saker å ting borde vara, då går vi inte framåt utan borrar oss djupare ned i negativitet - "Så här borde det inte vara" och så följs den uppfattningen av ilska, ledsamhet, sorg och andra känslor som inte tillför någonting. Vi missförstår också syftet med livet och tror det är fel när vi utmanas. Utmaningar tvingar oss till att tänka om och förändras. Utan utmaningar står vi stilla utvecklingsmässigt och vi är inte födda till att kasta bort den dyrbara tiden vi lever här.

Den rätta vägen är att acceptera det som sker utan att fördöma och därefter vidta åtgärder och göra vad man kan för att lösa och förbättra situationen - Om du får punktering på bilen förfaller du inte i ilska utan konstaterar vad som skett och därefter byter du hjulet. Allt det du gör bli effektivare om du utgår ifrån ett accepterande istället för att handskas med situationer utifrån en negativitet.
Egot (det falska jaget kopplat till ytintellektet) vill lura oss att något kan undvikas eller bli bättre genom att bli arg eller orolig t.ex. Det är så självklart att det nästan känns overkligt - Vrede exempelvis produceras för att något upplevs som utom kontroll eller att något inte är som det borde vara. Egot lurar oss att vägen att möta det oönskade är med ilska (psykologiskt är det ju ett tecken på att vi inte är förmögna att handskas med situationen bättre). Det är inte alls självklart att bli orolig för ett tänkt framtidsscenario. En del tror det är ett tecken på att känna ansvar. Det är det inte, enbart en väg in i omedvetenhet och slöseri med energi. Ingenting blir bättre av oro. Men visst kan det vara svårt att hantera oro men ju mer närvarande vi är i nuet desto större medvetenhet skapas och därmed ges inte oron utrymme. Prova själv, när du någon gång överrumplas av t.ex. oro, observera den (bli medveten) och låt inte tankarna fara hit och dit och skapa otäcka framtidsscenarier.

Oavsett känsloyttring så skär det av oss från en inre omedvetenhet. Det är i vårt inre som en stor medvetenhet finns och vid stillhet kan vi kontakt med den. Observera att medvetenhet inte är samma sak som tankar! Tankar kommer ur medvetande och ju mer närvarande i nuet vi är desto färre tankar och de som kommer blir betydligt klarare och insiktsfulla då de kommer från en betydligt större källa till medvetenhet än det yttre intellektet. Stora konstnärer, artister, arkitekter och vetenskapsmän har haft sin största stunder och skapat sin storheter i stunder av stillhet (jag har stött på flera exempel där stora människor beskrivit hur de kommit på och skapat i stunder där tankarna varit stilla, kanske strax innan de somnat eller kontemplerat över något i naturen, men minns inte specifikt). Det som produceras kommer från djupet av dom själva och det är stor skillnad på den kristallklarhet som en sådan tanke representerar än den som kommer ur det ständiga tankebruset. Jag har skrivit om det förr men prova att stoppa tankarna några sekunder så förstår du vad jag menar - Det är nästintill omöjligt för den otränade.

Alla stora andliga läror syftar till att skapa medvetenhet bland människor eftersom denna medvetenhet är grogrunden till att förstå oss själva och vår existens. I detta finns medvetenheten om vår enhet och förståelse för det som kan kallas Gud (och det har flera olika namn beroende på andlig inriktning). Det finns mänger med vägar, retreater, religioner osv. men allt syftar till en enda sak - Medvetenhet. Och det är inte så underligt för vi föds in i denna värld och lever liv för att skapa just denna medvetenhet - Det är meningen med livet!

Det här med närvaro i nuet och medvetenhet är svårt att skriva kort om och det finns många fantastiska böcker och skrifter författade av visa män och kvinnor. Jag hyser störst förståelse för dom som inte är intresserade eller inte kan ta sig till andliga ord. Där har jag ju själv varit och hela min vandring, som jag kallar senaste årens situation för, har till största delen haft ett enda syfte - Åter: skapa medvetenhet! Det är och har varit tufft men om det inte varit det så skulle aldrig en öppenhet och vilja att förstå det jag ställts inför blivit ett faktum.

I min vardag försöker jag så ofta som jag kan att vara medvetet närvarande. Det är en ständig övning och utmaning. I stort sett hela tiden händer saker som gör att jag riskerar förlora mig själv i tankar (och gör det ofta) och därmed sjunka i det "sovande" tillstånd jag förr befunnit mig mer stadigvarande och där de flesta andra ständigt är, mer eller mindre. Det där har många svårt att förstå då de menar att de minsann är fullt vakna och vet vad de gör. Ja, de vet nog att de sitter och äter, läser en tidning eller skriver, men de är helt uppe i tankar som kommer i en aldrig sinande ström och därmed är de inte helt medvetna om vad som händer, men framför allt är de avskurna från det andliga djupet i tillvaron och inom sig. Tankarna för bort dom från nuet, de är alltid någon annanstans (undersök själv, observera tankarnas innehåll). Det går inte att teoretiskt beskriva resonemanget, åtminstone kan inte jag det. Men däremot känner jag till skillnaden i upplevelsen av i livet som närvarande person och vice versa. Idag är jag betydligt mer närvarande än för t.ex. 5 år sedan. T.ex. läser jag av folk, sinnesstämningar, folks avsikter och kan tolka livssituationer med hjälp av djupare medvetenhet som går bortom ord och handlingar. Naturligtvis är mitt stora intresse för människor betydelsefullt och den öppning jag fått i min syn på livet under hård press. Och när det gäller människor och bedömning av dom måste man först känna sig själv innan man kan förstå andra - Så tack mina utmaningar genom livet, tack vara er lärde jag känna den jag är! Så ni ser, prövningar skapar insikter som aldrig annars skulle funnits där. Och ingen prövning är bortkastad hur omotiverad den än tycks vara. Tror du det ändå så ställer du dig över livet och tror dig veta bättre (och hur vanligt är inte det?).

Som jag skrivit tidigare förbluffas jag ibland över hur folk avslöjar sina dolda avsikter eller hur de försöker förvanska sin omvärld genom att förvränga bilden av den. Jag kommer på mig själv ibland också och när jag tittar tillbaka i livet både förfäras jag och häpnar över hur ovetandes jag varit om det jag ställts inför och den jag varit (och är ibland). Till viss del inverkar givetvis faktorer som intuition, vilken också fungerar bättre när man blir mera stilla i sinnet och andra faktorer jag inte känner till eller är beredd att försöka förklara här. Men framför allt är en medveten närvaro vägen till öppna sig för så mycket mer som annars förblir fördolt bakom tankeströmmens inferno.

Du kan prova själv hur din medvetna närvaro kan positivt påverka omgivningen. Var du än är så kan du sprida positiv energi om du är medvetet närvarande. När du ser på expediten så känner du din medvetenhet i kroppen medan du ett ögonblick bara tittar den andre i ögonen. Det hinner inte uppfattas som stirrande utan kan ses som en stund av uppmärksamhet. När du pratar med någon säger du det du ska och "drar dig sedan tillbaka" och ger utrymme för den andra att prata. Var helt närvarande och lyssna på den andra utan att ivrigt planera vad du ska säga härnäst. Det är att visa respekt för den du samtalar med och du blir inte förlorad i dina tankegångar som gör dig till en dålig lyssnare och du riskerar dessutom att avbryta då du inte längre hör att den andra fortfarande pratar eftersom du är helt borta i egna tankegångar.

Och naturligtvis, - Vistas närvarande i naturen. Gå en promenad och var verkligen här och nu, flyt inte iväg i tankarna utan låt sinnet vila i det du ser. Men låt inte tankarna heller förirra sig och börja etikettera naturen och fundera och analysera för då börjar tankeströmmen på nytt. Låt allt bara vara och då börjar du se naturen för vad den är på djupet. Det är inget som tänks fram utan någon som spirar upp från djupet av dig själv som länkar till naturen och det är enbart i stillhet som det sker.

Det är oerhört svårt att vara i nuet om man inte är van. Vi nutidsmänniskor har så mycket stimuli runt i kring oss som gärna stjäl vår uppmärksamhet. Men det bästa du kan göra för dig själv och allt annat är att börja vara medveten i din vardag. Var där du är i tankarna, försvinn inte iväg till vad som ska hända senare eller vad som hände igår - Så är det för de flesta - Nästan alltid i det förflutna eller i en framtid och mycket sällan precis i nuet. Att vara i nuet är en livsstil och du kan bara förstå det när du är där och det är den bästa vägen till att bli en helare och sannare medmänniska.

Kan en apa skriva högstående skönlitteratur?

Enligt en förekommande inställning inom modern vetenskap så är naturen med dess innehåll en produkt av många års slumpmässigt provande av olika modeller som till sist gett upphov till den och dess fortsatta utveckling. I den mekanistiska världsbilden finns ingen bakomliggande intelligens utan enbart ett slumpmässigt "trial and error" som efter tillräckligt lång tid ändå lyckas producera människan, alla fantastiska livsformer i vår underbara natur. Den komplexa genetiska koden skulle enligt vetenskapen ha muterats fram genom "slumpen". Ett exempel på den sinnrika naturen är en minsta bakteriecell som väger mindre än en biljondels gram och är en veritabel fabrik i miniatyrformat vilken innehåller tusentals noggrant utarbetade delar som tillsammans bildar invecklade molekylära maskiner. Dessa maskiner består av sammanlagt 100 000 miljoner atomer och är långt mer komplicerade än någon maskin byggd av människohand. Visst har en evolution ägt rum men det ter sig oerhört långsökt att det inte skulle finnas en intelligens med i spelet.

Det finns ett par bra jämförelser att ta upp i sammanhanget. Jag skriver ned direkt ur minnet och kanske historierna inte är helt korrekt återgivna men det spelar ingen roll då buskapet finns där.

Om den moderna vetenskap har rätt i sitt resonemang skulle det innebära att ett modernt jetflygplan skulle kunna uppstå efter ett stort antal stormar som dragit genom ett skrotupplag. "Trial and error" otroligt många gånger i slumpens tecken och till sist skulle en jumbojet vara resultatet...

Om en apa, som kunde bli otroligt gammal, sattes vid en skrivmaskin och satt där och slog på tangenterna skulle den kunna producera t.ex. ett storslaget verk av Shakespeare efter några miljarder år.

Hur gärna företrädarna vill tro det så är deras mekanistiska världsåskådning omöjlig. Men det betyder inte att man ordagrant behöver tro på skapelseberättelsen i Bibeln heller. Jag tycker det räcker fullständigt med vissheten att det finns en intelligens i allt, även i den evolution som vi, djur och natur genomgått och genomgår. Den går säkerligen att inte förstå intellektuellt sett och det är inte särskilt lyckat att benämna den "Gud" heller. Då sker lätt en sammankoppling med begrepp och uppfattningar som människan själv skapat under århundraden som är långt från "sanningen" och enbart en prägling av ett traditionellt ego (vårt falska jag som alltid söker svaren utåt i en ytlig föreställningsvärld och dess existens bygger på separation och fruktan).

Allt livs inneboende natur - Meningen med livet

Inneboende i alla livsformers djupaste natur är en strävan av utveckling av medvetenhet. Denna medvetenhet väcks via utmaningar som är en essentiell del av deras livsomständigheter som utvecklar dom. Det är ett medvetande som utvecklas, ett medvetande som väcks till liv i denna dimension genom de olika livsformerna. Detta medvetande vaknar enbart genom att vi utmanas. Det är ju en lättnad att veta att en djupare medvetenhet utvecklas i oss när vi möter utmaningar av olika slag. 

Att möta prövningar betyder inte att något är fel. Om man tror att det är något fel med det som händer - "Det här borde inte få hända" så leder den uppfattningen till negativa känslor som ilska, oro, nedstämdhet och så vidare. Då blir utmaningarna förvandlade till olycka inombords. Om det inte är en känsla av olycka så är det motstånd - vrede, självömkan, klagande och andra negativa känsloyttringar. Den enkla anledningen till detta är en missuppfattning av själva meningen med livet. Människor inser inte att de prövningar vi möter finns där för att skapa tillträde för en djupare medvetenhet. De vi är, den medvetandenivå vi befinner oss på skapar de utmaningar vi bäst behöver. Den fysiska tillvaron är en konstruktion som är en spegelbild av vilka vi är. Vi kan inte möta en prövning som inte borde vara där, inget kan gå fel ur ett högre perspektiv. De enda "fel" som uppstår är när vi feltolkar livet och skapar negativa känslor som vi riktar mot situationen, oss själva eller andra personer - Den lilla människan tror hon förstår livets syfte och dömer därefter.

Låt tanken att dina prövningar finns där för att skapa en medvetenhet finnas med i din tillvaro. Det skapar förutsättningar att möta prövningar, dvs. situationer och människor, med en praktisk ödmjukhet som inte stänger dörrar och fördömandet sker inte så snabbt. En öppenhet som bygger på medvetande och negativiteten får inte så enkelt fotfäste i sinnet. Kom ihåg att alla prövningar är positiva i slutänden. Det existerar inga undantag för det vore en omöjlighet, lika omöjligt som att din spegelbild skulle visa något annat än dig.

Om någon undrar vad en djupare medvetenhet innebär så tror jag det kan uttryckas enklast som en bas för vårt förhållningssätt mot varandra och omvärlden. En högre insikt om vilka vi är, vårt ursprung, våra syften och kanske viktigast - Allt är en enhet. Tro det eller ej, men det finns en potential till att vår värld skulle kunna vara ett paradis och huruvida det är så eller ej beror på vår grad av medvetenhet.

Och kom ihåg att du inte kan forcera fram någon sorts "andlighet" genom att ändra i det yttre. All förändring kommer inifrån och det betyder inte att allt det yttre följer på det. Själv har jag förändrats mycket under senare år men i utåt sett hänger en hel del med - jag är fortfarande full av humor, lekfull så t.o.m. småbarn ibland tycker jag för busig (inte innebär andlighet allvarlighet), jag dricker alkohol, äter kött (dock mindre och mindre), är noga med hälsa, vårdar mitt yttre, använder svordomar och är som folk i allmänhet bortsett från att en djupare livssyn allt mer ersätter den tidigare ytliga. 

Det viktiga är förändringen inom mig som jag låter ha sin gilla gång och få den tid som krävs. Skulle jag notera att jag inte lever efter raderna ovan konstaterar jag det, accepterar och går vidare i vissheten att allt har sin tid och jag kan inte göra mer än att vara medveten om det - Det är så inre förändring sker som orsakar genklang i det yttre.