Lite om vad andlig utveckling kan innebära

 

Omvärlden erbjuder många tillfällen att fresta oss att ge oss in i tankekarusellen, där finns tänkta problem som måste lösas, saker som man måste ta itu med, händelser att oroa sig för, situationer eller människor som tar vår uppmärksamhet och så är vi snart inne i en omedvetenhet tankeström som bygger på den ytliga formens värld. Om vi lär oss att stanna upp och observera tankarna, vad som egentligen händer, skapar vi en stunds äkta medvetenhet och där ur kan riktigt kreativa tankar födas. Motsatsen är det ständiga tjattret som tar energi, låser fast oss i den materialistiska världen utan någon som helst förståelse för de existentiella värdena. Ju mer du är i tankarna desto mindre uppfattar du vad som händer i dig och runt om dig - Du är i ett drömtillstånd, men varken märker eller förstår det eftersom det är det enda du känner till och eventuellt vill du inte heller veta av annat för det kan kännas hotfullt. Lär dig att stoppa tankarna och bli medveten så kommer du bli överraskad.

Som en personlig erfarenhet skulle jag vilja beskriva det som ett långsamt uppvaknande ur en dröm där allt blir tydligare, mer begripligt ju mer vaken man blir och bitarna faller långsam på plats, man förundras över allt det man inte sett tidigare och man blir så sakteliga en annan människa som kan möta livet med dess innehåll på ett djupt, innerligt vis med den djupa förståelse för den man är, en annan syn på medmänniskor och vad livet egentligen är. En annan jämförelse som jag tycker är bra är att man hela livet gått med hörlurar som spelat musik så högt att man inte riktigt hört ljuden runt om en, på näsan har suttit solglasögon som fördunklat synen och man har varit omtöcknad av alkohol så att man inte varit förmögen att registrera och förstå vad man själv gjort eller andra och ingen uppfattning om vad ens handlingar och tankar lett till. Vi är alla olika djupt inne i denna situation och naturligtvis har vi olika förståelse för detaljer och existentiella spörsmål. Tänk dig själv så mycket mer världen kan visa om du tar av lurarna och lägger solglasögonen åt sidan - En annan värld och när du "nyktrar till" och så småningom kommer till sans - medvetande - och det kan både bli en otäck överraskning om vad du tidigare missat, men också en välsignelse för äntligen förstår du bättre och slipper uppträda så klumpigt i livet och nu begriper du äntligen vad andra, som redan lagt av sig begränsningarna, pratar om.

När vi drömmer på natten så är det vår verklighet som vi inte ifrågasätter trots det kan vara ytterst underligt innehåll, förvrängt och vi är med om saker som går helt bortom det vi trodde var möjligt. Den verklighet vi tycker oss uppleva är till sin karaktär som en dröm och ju mer ytligt förankrade vi är desto djupare befinner vi oss i den drömmen. Ett totalt uppvaknande sägs döden vara då vi återgår till fullständigt medvetande och förstår allt vi varit med om och det vi trodde var allt, dom vi trodde vi var framstår som just de tillfälliga omständigheterna dom var och vi kan betrakta allt med sund distans utan att varken fördöma någon eller något, för allt fanns ju där för vårt själsliga växande.

Ovanstående rader förblir besynnerliga och enkla att ta avstånd ifrån som irrelevanta ända tills vi omsätter dom i praktisk handling - Skapa en vana och stanna upp ett ögonblick, observera vad du tänker, vad du känner och var känslan sitter, iakttag ting och människor runt omkring dig utan att analysera och ge dom etiketter, bara var i stillhet och tillåt en mycket större och djupare medvetenhet få tillträde. Det är den enklaste vägen att öppna sig, skapa självkännedom och att börja se allt för vad det egentligen är. Är du ovan vid att ta pauser i tänkandet, och då menar jag fullständig stillhet utan yttre distraktion, så börja med någon minut eller två, där du enbart är, kanske fokuserar på andningen - du känner hur du andas, lägger märke till luftströmmen, det korta uppehållet mellan ut- och inandning, dvs. du upplever andningen, inte tänker på den för då sticker tankarna snabbt iväg. Gör dom det så låter du tankarna passera och ser dom enbart som tankar och återgår lugnt till fokuseringen på andningen. När andningen blir långsammare blir tankeströmmen långsammare, det blir mer stillhet i sinnet och en frid uppstår - Detta är också äkta avkoppling som renar sinnet, skapar lugn och harmoni och tillträde till djupare domäner inom dig. Märk väl, är du inte van vid att skapa stillhet kommer ditt intellekt bjuda hårt motstånd och bombardera dig med tankar om vad du egentligen borde ägna dig åt och det blir svårt att sitta stilla. Se det som att någon försöker locka bort dig från att komma djupare och närmare dig själv, där den stillhet råder som intellektet (egot) till varje pris vill undvika. 

Egot bygger sin existens på aktivitet och gör allt som krävs för att hålla igång tankeströmmen. En frigörelse från egot är det största en människa kan uppleva (bergbestigare och andra riskfyllda sportutövare vittnar om att de aldrig känt sig så levande som i farofyllda stunder och det beror att deras tankar varit extremt fokuserade, därmed så stilla att de fått en betydande insikt i vad som finns inom oss, de får en "kick" i den underbara stunden som de sedan vill uppnå igen. Det var det stora medvetandet som Jesus pratade om när han sa "Guds rike är inom er". Det var därför Jesus försökte sprida existentiell medvetenhet och därmed bidra till en bättre värld. Konstigare än så var det inte.

Utöver att djupare medvetenhet är en existentiell realitet så finns det mer jordnära fördelar och då är det är inte alls så märkligt som det kan låta. I psykologin, i terapiformer använder man sig av olika förklaringsmodeller och övningar för att bereda möjlighet att bli medvetna om det ytliga skåde-spelet som vi helt går upp i, och som i extrema fall leder till sjukdom, men oftare skapar psykisk belastning av mer "normalt" slag. Det vanliga är ständig fixering vid yttre händelser, tankar som gör sig viktiga och känslor som helt tar över oss. Vem har inte gått och ältat något i livet om och om igen i en tröttande karusell och hur få gör i efterhand reflektionen att det var bortkastad energi då det hela blev bra och man inbillade sig det mesta? Egentligen är huvuddelen av mänskligheten i ett tillstånd som liknar ett sjukdom där tankar inte kan stoppas, tankar tar över våra liv, det skapas vanföreställningar, vi går upp i falska identiteter som bygger på självbilder vi fått utifrån, fördömer, skadar andra, naturen och oss själva för ytintellektet skär av oss från det existentiella djupet där en helt annan tolkning av det existentiella döljer sig.

En andlig utveckling innebär medvetandegörning, en fördjupning, en existentiell förståelse, medkänsla och en vidgning av uppfattningen om vem man är bortom kroppen. Livet är en andlig utveckling för alla och vägarna fram är krokiga, det är upp och ned, vi anar sälla varför vi möter det vi gör och fördömer gärna livet utifrån vad vi tror är rätt eller fel utifrån en mycket begränsad förståelse. Det är därför vi kan behandla varandra fel omedvetet, vi förtär naturen för vi förstår inte vad den är och vår relation till den, vi bygger upp bilder om vilka vi är som separerar oss från andra och därmed riskerar skada för vi är rädda för att inte få vara dom vi tror vi är, vi bygger hotbilder i vardagen, mellan nationer och folk, vi kan skada djur för vi ser dom inte för vad de är bortom deras kroppar, vi försvarar falska vårt jag  intensivt och är beredda att skada psykiskt och fysiskt för detta  - Ja, ni känner igen det och den andliga utvecklingen som ofta ger oss rejäla smällar för att öppna oss finns där enbart till godo så vi kan komma underfund om detta. Fundera över det nästa gång livet, när dess innehåll är jobbigt, och tro inte du vet vad som är bäst alltid, utan var mer ödmjuk och agera utifrån det istället för en fördömande attityd. Jag kan garantera dig att du nästan alltid haft fel när du konstruerat en obehaglig framtid, men du glömmer och upprepar dig. Ta det lugnt, allt blir bra i slutänden även om vägen fram kan vara skakig. Tro på livet så flyter det smidigare!

Så vore inte livet utmanande så skulle vi förgöra allt i bristande förståelse. Livet är människans andliga evolution, det är så vi lär oss hur det är att vara människa och därför kan inte livet bara vara guld och gröna skogar. Skyll inte på någon Gud om något olyckligt inträffar, eller så kanske du upphör  tro på något "högre" för skulle det finnas skulle ju inte världen vara så hemsk! Du tror i din begräsning att det är fel när du prövas, ett straff och söker en syndabock. Du vill få utlopp för din negativa känslor och i kanalisering blir det den "felande länken", som kan vara en medmänniska, en händelse eller någon gud. Se på människor som haft det svårt och vänt det till en inre utveckling istället för att gräva ned sig en ett mörkt elände - De är oftast medkännande, ödmjuka och har en stor förståelse för sig själva, livet och kan bidra till att sprida den medvetenhet som mänskligheten så väl behöver. Utan sin "olycka" skulle de inte öppnats och fått visdom kring livet. Tro inte det bara krävs utveckling enbart för nationer, företag och andra större aktörer. Nej då, det börjar i vardagsrummet och det händer på din egen bakgård. Det är den enskilda individerna som skapar helheten och därför är alla lika viktiga för att tillsammans åstadkomma en utveckling som leder till ett mer medvetet förhållningssätt, från minsta detalj till ett mer övergripande perspektiv. Och kom ihåg: vad som än händer så råder det alltid stillhet och harmoni i ditt inre, men du märker det inte då det är dolt under alla tankar. Till en början kanske du får korta glimtar av det som finns inom, när de blir lite längre kommer du förstå och då börjar din aktiva resa mot något så mycket mer än du kunde ana.