Hur olika ser och uppfattar vi världen?

Häromdagen såg jag ett djurprogram på TV där man berättade att vissa djur har fyra tappar för färgseende till skillnad mot människan som har tre. Tappar är en benämning på de synceller vi har i näthinnan som uppfattar färger. Färger reflekterar ljus i olika våglängder och därför ser vi skillnaden till exempel på gul och blått. Vi ser färger i spektrat från violett till rött, färgerna i regnbågen. På vardera sidan av vårt synliga spektrum finns våglängder som andra djur kan uppfatta, de som har fyra tappar. De ser ultraviolett och ultrarött. Det innebär att deras värld är mer nyansrik och en blomma kan till exempel se annorlunda ut i deras ögon jämfört med en människa.

 När jag såg programmet kom jag att tänka på att vi människor uppfattar världen annorlunda. Dels utifrån den specifika känslobild vi alla definierar men även från vår existentiella utvecklingsnivå, det medvetandetillstånd vi utvecklat, som också skiljer sig från en person till en annan. Tänk efter själv – när du kommer till en plats första gången uppfattar du den på ett sätt, nästa gång förändras bilden något i och med att du känner igen dig och omgivningarna blir bekanta. Varje person har sin specifika ”bild” som grundas på vilka vi är och vår bakgrund. Vi har olika känsla för vår del i varandet och skulle du för ett ögonblick få se världen med någon annans ögon skulle du uppleva allt annorlunda.

När en existentiell utveckling transformerar medvetandet sker en förändring i synen på världen och de vi möter. Det är ytterligare en faktor som bidrar till den högst personliga känslan inför världen, livet och allt det vi ser och det vi kan uppfatta. Hur olika uppfattar vi världen baserat på en andlig utveckling? När vi tror på livet, är i nuet och förstår vår plats i helheten framstår livet som vänligare och mindre hotfullt. Naturligtvis påverkar det vår perceptionsförmåga och detaljer blir mer påtagliga, om tankarna inte skenar till det förflutna och framtiden. Den högsta andliga utvecklingsnivån brukar benämnas Upplysning och personer som befinner sig i det tillståndet berättar om att världen blir helt förändrad – utöver att de genomsyras av glädje blir ljus och färger annorlunda, djupare och skimrande.

Omedveten vrede

Här författar jag något ostrukturerat ett avsnitt med tankar som jag har just nu, denna söndag eftermiddag. Det kan skrivas hela böcker om nedanstående område med långtgående förklaringar och karaktärsbeskrivningar, men jag berör det enbart ytligt för att väcka lite djupare tankegångar. Vreden har många ansikten och orsaker, men nedan berör jag den som har sitt ursprung i egen-missnöje.

Många gånger har det förbluffat mig över hur andra människor brusar upp och visar vrede för helt andra saker än vad dom egentligen tror. Det som ofta irriterar människor är när dom ser sina egna tillkortakommanden i andra och vänder sig mot det. De uttrycker sig irriterat om någon annan när de egentligen är irriterade på sig själva. Omvärlden speglar dom själva för att skapa en medvetenhet om deras personlighet men det inser dom inte alltid och vänder energin i vreden mot den i vilken dom såg sig själva. Om man i ett samröre med andra människor på ett eller annat sätt råkar blottlägga något som dom uppfattar som en svaghet så drar man lätt på sig vrede. Jag tror att i stort sett samtliga fall sker det helt omedvetet och den som brusar upp tror verkligen att felet ligger hos andra och de uppfinner omgående något som de kan centrera sin vrede på.

Det händer i samtal att människor plötsligt blir förbannade utan synbar anledning. Det har hänt mig och jag har blivit helt förbluffad och undrat vad felet varit. Om det inte är uppenbart att det funnits skäl till förargelsen har jag skummat under ytan. Det jag märkt är att personer blivit arga på sig själva – en oförmåga, en svaghet, en försummelse eller annat i dom som indirekt tydliggjorts i samtalet. Detta är de helt omedvetna om och söker blixtsnabbt ett fel hos motparten, som de sedan på största allvar tror är orsaken till den hastigt uppblossade vreden. Är det en omedveten person man har med att göra kan den för alltid tro att deras vrede var berättigad och att deras tänkta fel hos dig verkligen fanns där. Det var ju det som de såg i stundens hetta och dom har svårt att släppa det eftersom det grundmurades i styrka från deras ilska. Det är svårt att nå fram till sådana personer men de kommer själva få möta samma typ av bemötande för att väcka dom till liv, så att säga. Jag har sett det många gånger på nära håll och det upprepas gång på gång - Det du ger ut får du alltid tillbaka. Tråkigt nog saknas medvetenheten för det dom möter och samma visa återupprepas om och om igen.
Ren avundsjuka kan resultera i vrede som bygger på omedvetenhet.

En uppblossande vrede tror många rättfärdigar deras tänkta skäl till vreden – ”Jag är arg, alltså har jag rätt”. Vreden i sig blockerar förnuftet och den energin tar över personligheten. När det lugnat ned sig finns det mogna människor som inser att de inte alls hade rätt att blir arga och ber om ursäkt. En annan kategori inser att de inte hade rätt att vända sin vrede mot andra men väljer att sopa det under mattan för att slippa erkänna. En tredje variant är som är helt omedvetna och inser aldrig att deras vrede egentligen enbart handlar om dom själva.

Mycket vanligt är att vi alla tar ut ett dåligt humör på någon annan. Vreden blockerar och motiverar ett angrepp på någon oskyldig. Den som har dåligt humör söker minst lilla anledning till att kanalisera ut sin negativa energi och minsta lilla skitsak kan motivera ett angrepp. Oftast är folk inte medvetna om detta i stundens hetta men i efterhand tillåts ett erkännande förnuft växa fram när vreden trätt tillbaka.

Personligen försöker jag alltid analysera och ifrågasätta irritation eller vrede som jag återfinner hos mig själv och helst medan den finns där. Jag försöker vara ärlig och erkänna mina misstag. Är det en återkommande vrede finns det all anledning till att granska sig själv och försöka tänka i flera steg. Vad är det man egentligen är arg på? Det är så enkelt att skylla på någon annan för att slippa ta tag i sig själv. Men visst kan vrede ha ett rättfärdigt motiv ibland. Ja, vid vissa tillfällen kan vrede tillföra energi för att visa sidor och egenskaper som annars inte fått möjlighet att framträda. Nu syftar jag inte på negativa egenskaper utan snarare att energin i vreden kan ge kraft för att lyfta fram positiva sidor såsom mod och styrka. Då vet man att det finns och det blir lättare att frammana utan vrede en annan gång.

Är du arg, fundera i flera tankesteg varför. Ofta är orsaken en helt annan än den du tror och du riskerar skada oskyldiga. Det är bara i medvetenhetens ljus som du ser det och även kan mogna som människa.