torsdag 26 januari 2012

En vänlig attityd kan förändra

Detta är en fortsättning på "Fasader och attribut i försök att dölja svagheter" nedan.

Under en tid har Michelingubben dykt upp vid samma träningstider som jag, vilket har hänt 2-3 gånger under flera år men nu sker det gång efter annan på kort tid. Och han observerar mig. För ett par träningstillfällen sedan kom han in genom dörren till lokalen och då stod jag alldeles i närheten och våra blickar möttes under någon sekund. Det var flera personer runt mig men det var mina ögon han sökte. Han såg nästan lite förlägen ut, skulle han hälsa eller inte, verkade det som han tänkte, fast det brukar han inte göra på andra än sina muskelkompisar.

Gången därpå kom han in i lokalen och gick fram till bänkpressställningarna samtidigt som jag. Han tittade lite skyggt, nästan blygt på mig och fick fram ett tyst "hej". Naturligtvis besvarade jag hälsningen vänligt. Det tyckte jag var kul för det innebär att han släppt garden inför mig och förmodligen vågar visa annat än den buffliga machofasaden. Varför? Jag tror det dels beror på att jag inte alls svarar på den macho-fasad och ibland buffliga uppträdande han har på gymmet, dvs. jag visar ingen rädsla som flera andra utan är den jag är utan att vara utmanande. Jag är av naturen lugn och trygg i mig själv och, om jag får säga det själv, vänlig och förhoppningsvis är det folk känner. Han ser och känner att jag är en hygglig person, som dessutom visat denna sida för honom. Det gör att han också undermedvetet registrerar detta och han ser mig inte som ett hot mot hans inre utan han mjuknar något. Hade jag visat rädsla hade det varit ett svar på hans fasad och det hade bara byggt på den. Det är ju negativa energier som svarar på varandra. Tro inte annat än att vi detekterar sådant mer eller mindre undermedvetet, via kroppsspråk, utstrålning, tonläge på rösten och så vidare. Och en tillgjord, falsk överdriven vänlighet, som för att visa att jag är inte farlig och dig undergiven orsakar enbart bristande respekt.

Och han brukar utan hänsyn sätta på sin egen cd och skruva upp ljudet men det gjorde han inte denna gången. Bra, då vill han visa respekt, han bryr sig en smula. Om han hade rört sig mer i kretsar där folk får respekt för vilka de egentligen är och inte gömmer sig bakom ett spel där man försöker överträffa varandra i någon sorts spelad tuffhet, där äkta medmänsklig värme och värdighet utgör grunden i relationen, hade han förmodligen mått betydligt bättre. Ingen människa mår bra av att leva efter en falsk självbild för det enbart döljer den man egentligen är. Ju större avstånd du har från ditt sanna jag desto sämre mår du Så mot slutet av mitt pass var det bara han och jag kvar i lokalen. I denna klubben hälsar vi som sagt då vi kommer och går och självklart sa jag hej till Michelingubben, som besvarade min hälsning. På relativt kort tid gick vi från hans något hotfulla och irriterade inställning till en "öppen hand" och vi hälsar på varandra. För egen del drev min nyfikenhet och övertygelse om att en vänlig gest kan förändra dom flesta åter bekräftelse.

Träna din intuition



Ett enkelt sätt att träna upp sin intuition är att använda någon sorts kortlek. Det går bra med vad som helst men helst någon med olika bilder och låt dig inte bli generad över en vanlig barn- kortlek av något slag. De kan fungera bra då de ofta har nyanserade bilder som kan behövas för att nå fram. Det är en smaksak och det kan nog gå bra med en helt vanlig kortlek men det är enklare att föra fram budskap med mer levande motiv än de vanliga med sparsmakade motiv.

Nåväl, tanken är att utveckla och träna intuitionen. För flera år sedan använde jag mig av en kortlek med färgglada bilder. Jag hade fått rådet av en klok människa att just träna min intuition på detta vis. Det kändes främmande, men jag var öppen för idén då förslaget kommit från något jag respekterade och hade förtroende för. Det visade sig vara en utmärkt idé och flera gånger slogs jag av häpnad då det visade sig att mina tolkningar av korten visat sig vara mycket exakta. På så vis kunde jag träna intuitionen genom korten och få bekräftelser via livet. Till en början drog jag enbart ett kort men efterhand tre för att ge möjlighet till mer komplexa övningar. Ett exempel: det första kortet tolkade jag att jag skulle ge mig ut och gå, det andra att jag skulle möta en otrevlig person och det tredje att jag skulle ruska av mig obehagskänslan, eller rena mitt sinne, eller mig själv, från den negativitet kring mötet. Så jag tog på mig och gick ut. Det dröjde kanske 5 minuter innan jag stötte på just en obehaglig människa som jag tidigare umgåtts med och inte sett på över ett år. Vi hade umgåtts till och från under flera år men jag tog allt mer avstånd ifrån honom då han var direkt ondskefull, t.ex. grym och hänsynslös mot djur och människor (vårt tidigare umgänge handlade enbart om att lösa karma). Den typen av människor betackar jag mig för och efteråt gick direkt till en plats där vi som unga hade tältat. Platsen hade förändrats och det mest slående var att flera träd var döda precis där vi haft vårt tält (en fin symbolik att vår relation var död för alltid). Jag var full med avsmak inför personen och jag gick fram och välte ett av de döda träden samtidigt som jag tänkte mig att vi var klara med varandra och jag bad om att slippa träffa honom någon gång igen, nästan som en ritual. Det har gått 10 år och jag har inte sett röken av honom igen och har hört talas om att han flyttat till en helt annan landsände.

Så ta din kortlek, ställ en fråga, be om råd eller vad du nu önskar få vägledning om och förlita dig på att din intuition kommer vara exakt. Det är den alltid och blir något fel så beror det på att förnuftet gripit in och startat en logisk analys. Intuitionen är blixtsnabb och det är alltid det
första du tänker. Den ska inte förväxlas med det folk ibland kallar "magkänsla" då de egentligen förlitar sig på en intellektuell känsla som vuxit fram. Intuitionen är bara där och dyker upp i ett "tomt" sinne. Så tänk dig en fråga, blanda korten utan att börja spåna om svaret utan ha fokus på korten och eventuella känslor, men starta inte någon analys. Ta ett kort ur leken, var du vill, och titta på dess motiv. Det första du tänker är det som gäller men beakta så du inte har börjat skapa något i tanken innan. Sinnet ska vara som en tom tavla för då tillåter du något att dyka upp från ditt inre utan att intellektet blockerar. Efter hand kan du göra som jag och välja tre kort. Gör det bara en gång per dag. Upprepar du det flera gånger efter varandra kommer allt för stor influens ifrån intellektet och önsketänkande.

Jag har skrivit ett inlägg tidigare där jag utförligare behandlar området intuition. använd sökfunktionen i högermarginalen så finner du det, om du vill.

torsdag 19 januari 2012

Egot III

Åter hänvisar jag till de två föregående inläggen i denna serie - Egot I och II, tidigare i bloggen

"Vi är den som vet bäst och vi är hotade av de andra som står för det som är fel och hotfullt". En kollektiv attityd som präglar motsättningar mellan två länder, raser, religiösa inriktningar, politiska system eller annan tänkt polarisering mellan grupper av människor. Vi ser det överallt idag - från rivaliserande fotbollsfans till stridigheter mellan nationer. Inget nytt under solen för så har det sett ut genom hela vår kända historia. Parterna i en konflikt är båda helt uppslukade av sitt eget perspektiv, dvs. de identifierar sig med sina tankar och sin föreställnings-värld. Grunden till konflikten är dels denna identifikation men också oförmågan att se ett annat perspektiv kan vara precis lika giltigt och betydelsefullt. I flera delar av världen är människan oförmögen att göra det eller så saknas viljan. Båda parter anser sig sitt inne med sanningen och befinna sig på den rätta sidan. Den mångåriga konflikten mellan Israel och olika grupperingar är ett exempel på detta liksom våldsyttringar mellan religiösa varianter. Motståndarsidan blir fiender, de bli avhumaniserade och därmed kan våld brukas utan urskiljning utan känsla för lidandet. Det uppstår en ond cirkel av våld, hämnd, reaktion och motreaktion. Det kollektiva egot
manifisteras via det individuella och principen är den samma. Man kan åter blicka tillbaka på 30-talets Tyskland där massorna lät sig fängslas av prat om hotet från judarna, allt "ont" de stod för och helt vanliga människor kunde ses begå våldshandlingar mot andra tyskar vars enda "brott" låg i att de var judar. Som vi vet eskalerade det till industriell utrotning av människor och många inblandade var helt förblindade av egots starka influens och identifikation med en svart föreställningsvärld och tillhörande tankar. Roten till allt vansinne är således fullständig identifikation med tankar och tillhörande känslor, vilket är lika med egot. Egot bygger sin existens på känslan av separation. Egot stärker sig själv genom att ha rätt, genom fördömande, offerkänslor och gärna med ilska mot de som betraktas som fiender. En oerhört tillfredsställande känsla för egot och det ger upphov till en separation mellan dig själv och andra. De andras tänkta negativa åsikter eller egenskaper förstoras upp så till den milda grad att du inte längre kan känna att ni båda är människor. Denna separation avlägsnar människor från förankringen i livet och allt de vi delar med varandra i livet, det vill säga den enhet vi tillsammans utgör, vilket de flesta inte känner av.

Ibland stöter man på påståendet att det vi reagerar starkast på, det vi irriterar oss mest på hos andra är just det vi har i oss själva. Det är det specifika egomönstret som vi reagerar som också finns hos oss själva. Allt som du reagerar kraftigt på hos andra finns också hos dig. Observera att
det är inte mer än en helt opersonlig egoform som inte har något att göra med vem personen egentligen är och inte heller ska du identifiera dig med din, alltså vem du egentligen är. Identifikationen med egot, det vill säga tankar och känslor, gör att den kan kännas som ett hot mot din självuppfattning.

Närvaro ger dig möjlighet att se vem du egentligen är
genom att bli den som observerar, att bli närvarande i skeendet ser du bortom de illusioner som egot ständigt konstruerar. När du blir medveten om egot minskar dess influens omgående och kraften i din närvaro ökar. Egot kan inte överleva i en medvetenhet då det inte går att förena. Din medvetenhet finns i nuet och nyckeln ditt är närvaro. Vi lever i en tid då kanske egot kanske är starkare än någon annan gång men samtidigt ökar intresset för något annat, något bortom allt det som egot konstruerat och vi kan se det i ett ökat andligt intresse, vi blir mer nyfikna på oss själva, begreppet mindfulness ser man överallt numera och samtidigt ser man hur ego-konstruktioner börjar vackla. En intressant men krävande tid vi lever i. Pröva själv med att försöka bli mer närvarande i det du gör och upplever. Faktum är att de flesta av oss vandrar genom livet, mycket omedvetna om det som finns bortom alla dessa tankar som oavbrutet fyller våra huvudena med något bortom nuet. Egot vill ha action och vill hela tiden söka efter något annat.

Egot i vardagen - skvaller
Hur ofta stöter vi inte på människor som är angelägna om att få berätta en nyhet. "Vet du vad?" och så följs frågan av en tystnad, ett ögonblick som fyller denna person med en tillfredsställelse då den anser sig vara lite förmer då den besitter information som du inte har. Det är egot som känner denna tillfredsställelse. Du kan själv undersöka denna känsla hos dig själv. Nästa
gång du har en sak du känner dig angelägen om att få berätta kan du försöka vara uppmärksam och närvarande precis innan så kan du erfara denna uppvällande känsla av tillfredsställelse och kraft. Egot invaggar dig i en känsla av att vara förmer än någon annan i detta ögonblick. Vanligt skvaller har sin orsak i detta och det kan skapa beroende, människor vill ha mer av denna känsla.
Människor som älskar att prata, "att få "höra sin egen röst" är samma fenomen. Pratkvarnar tycker om att få förmedla något, de känner sig mer betydelsefulla då deras röst blir hörd, när andra måste lyssna. Det rör sig ofta om dåliga lyssnare eftersom då den andra pratar är de
redan i full färd med att fundera över vad de ska säga i nästa sekund. Ofta avbryter de då de är så uppe i den lustliknande känslan av att få prata att de inte hör att den andre inte avslutat sin mening. Den irration man kan mötas av då man påpekar detta är en ego-manifestation och pratkvarnen uppfattade nog verkligen inte att den andre inte var klar då den var så uppslukad av sig själv och kraften i att få prata.

Prata skit om andra
Samma mekanism finner vi hos dom som älskar att prata illa om andra bakom ryggen. Illvillig kritik mot andra skapar en illusorisk känsla av överlägsenhet som ett negativt omdöme ger upphov till. För övrigt så är själva företeelsen att sprida negativa omdömen om andra något vi ser hos negativa människor och det slår naturligtvis tillbaka. Hur reagerar du själv på skitsnack om andra? Mår du bra av det så är det en känsla som egot konstruerar då du känner dig starkare eller mindre hotad. Känner du motvilja genomskådar du negativiteten.

Egot och kändisar
Med medvetenhet om egot, tillstor del de tankar och känslor man har och varför, ger en mer sann självbild. Varför tror människor att de blir något mer när de känner en berömd person? Jo, det är en egots konstruktion, en falsk identitet byggs upp kring känslan av att bli förknippad med en "viktig" person. De stärker sin identitet med en illusion.
Jag förundrades länge över människors fascination för fotbollsspelaren Zlatan. Sedan länge råder det en hysteri kring denna persons fotbollsliv och även den privata delen. Unga grabbar springer runt med hans namn på fotbollströjor, det är Zlatan hit och Zlatan dit i alla möjliga sammanhang. Hans privatliv exponeras i media och allt han gör tycks tilldra sig tidningars intresse. Det verkar ha uppstått någon sorts masspsykos kring denna fotbollsspelare. I höstas gav han ut en bok som sålt bättre än någon annan svensk bok på länge. En vän till mig som inte alls är intresserad av fotboll köpte boken och även denne föll för psykosen. Den absurda övervärderingen av människors roll och skapandet av berömmelse är enbart ett uttryck för egots influens i den här världen. Hysterin kring berömda människor är egots skapelse och den söker mer av något som det tror ska stärka dess position. Principen att vilja ha mer prylar eller sökandet av berömda personers tänka eldorado är den samma. Tanken på mer stärker egot.

lördag 7 januari 2012

Fasader och attribut i försök att dölja svagheter

När jag kom in på gymmet häromdagen, där jag regelbundet tränar, noterade jag omgående en tryckt stämning i luften. Jag känner många som tränar där och vanligtvis brukar det råda en lugn och vänskaplig anda. Åtminstone tidigt på dagen, då jag vistas där. Men inte denna dag och bland annat berodde det på musiken, volymen och karaktären - en musik som närmast lät som en mekanisk verkstad med ett inslag av tonljud till en hög volym. Jag skruvande ned ljudet en aning då jag fann det plågsamt för öronen. Normalt sett brukar de tränande visa hänsyn och fråga om det är OK att höja ljudet eller om någon har emot att byta musik på stereon (ett obemannat gym där de tränande själva sköter sådant). Jag gick genom lokalen och de få som var där hälsade, som vi har som en kutym, med ett undantag - en kille runt 30 med en enorm kroppshydda, fullständigt rakat huvud och de svällande musklerna fyllda med tatueringar. Han tittade inte ens upp utan var fullt koncentrerad på att se hård ut. Jag kände till honom sedan tidigare då jag sett honom några gånger och han är bland annat känd för att han har kopplingar till ett av landets stora mc-gäng. Det var endast ett par tränande till där och de såg en aningen spända ut. De var inte glada över musiken, men framför allt inte den höga volymen, som jag nyss sänkt till rimlig nivå. Muskelkillen verkade inte så glad åt detta, men det bekymrade mig inte.

Som vanligt blev det lite småprat mellan seten. Men mitt stora intresse för människor lockade mig att studera muskelknutten. De stora musklerna är en sak, liksom tatueringarna, men just hans attityd avslöjar mycket, något som ingen av dessa herrar som är så angelägna om att se hårda och farliga ut inför omvärlden tänker på - denna fasad som ska utstråla styrka och farlighet är samtidigt ett erkännande av en inre svaghet. Om de känt sig starka hade de ju inte behövt anlägga en fernissa som ska förmedla att de besitter styrka. Det inger ett löjets skimmer när man ser en man som blåser upp sig, gör allt för att se skräck-injagande ut och har fullt sjå med att hålla munnen sammanbiten. Omoget och osäkert och det får mig att tänka på de "tuffa" grabbarna på högstadiet som gick genom skolans korridorer med utsvängda armar för att se större ut. Det har jag förståelse för eftersom de rörde unga killar, osäkra och mitt i en tonårings omtumlande värld, full med olika processer, fysiska såväl som psykiska, på väg mot vuxenvärlden.

Som sagt märkte jag av hans irritation över att jag sänkt ljudet, enbart som en känsla i luften, men ändå där. En irritation för att någon vågade kliva in hans utstakade revir, vilket den höga ljudvolymen innebar. Jag fick senare veta att när han kom in på gymmet, satte han i sin skiva med industriljud och satte upp ljudet till en nivå som passade honom. En man berättade också att muskelknutten uppträtt mycket aggressivt då han sänkt volymen vid ett annat tillfälle. Ja, Gud nåde den som vågade utmana honom... Hur som helst ville jag se testa honom, testa hur han skulle reagera på lite vänligt småprat. Så jag gick bort till honom vid ett fönster och kommenterade vädret. Han tittade upp med stora ögon och sa "Vaaa?". Jag upprepade min kommentar och han såg oerhört förvånad ut och mumlade något ohörbart. Jag stod kvar ett ögonblick och spejade ut över himlen innan jag fortsatte bort till vikterna på andra sidan lokalen. Träningen fortsatte och jag funderade inte mer på muskelknutten, men faktiskt blev han nog lite mer avslappnad. Mjuknade han efter min vänlighet? Eller blev han lugn av mitt lugna uppträdande som gjorde att han kunde sänka sin hårda gard? Bakom den hårda skölden finns där trots allt en helt vanlig människa med önskan om bekräftelse, värme, trygghet, närhet och allt annat som gör att vi fungerar. Se bortom ytan, upprepar jag ständigt, döm inte för snabbt och försök förstå att det finns så mycket mer än de roller vi väljer spela.

Träningen fortskred och jag höll extra stort fokus på träningen då jag precis bytt ut ett antal övningar. Jag var upp i mitt och märkte inte så mycket av det som hände runt i kring. En man jag brukar småprata med dök snart upp vid min sida och frågade "har han gått nu?". Jag förstod han syftade på muskelmannen men svarade att jag inte lagt märkte till det. Men det hade han gjort och då noterade jag att han bytt skiva i stereon efter han tagit sin och även sänkt till en mer normal nivå. Mannen som dykt upp vid min sida var uppenbarligen lite skrämd av muskelkillen (Jag kallar honom nu Michelingubben för det är lite roligare, ni vet den runda figuren som är symbol för däckmärket Michelin) och berättade hur illa han beter sig både på gymmet och ute i samhället. Det förvånade mig inte för det var tydligt att Michelingubben missbrukade anabola steroider och som en del i hans målsättning att uppfattas som farlig, tuff och vad han nu önskade måla upp, ingick tydligen det att bokstavligen "attackera" folk med fingret och otidigheter av olika slag. "Men se genom att uppträdande och den yta han vill förmedla", sa jag till mannen vid min sida. "Det rör sig om en osäker kille, som egentligen är ganska rädd inombords och därför har han ett behov att gömma sig bakom en fasad som ska skydda honom. Alla dessa muskler, tatueringar och "tuffa" attityd är bara ett skådespel." Hans stora önskan att bli medlem i det ökända mc-gänget var ytterligare en pusselbit som, enligt honom, skulle göra bilden av honom fullständig. Uppenbarligen hade mina ord en lugnande effekt på mannen som blev upplivad och hans spända hållning förbyttes till en spänstig, rakryggad hållning, han blev glad och rösten ökade i styrka.

Många människor omger sig med olika attribut som de vill ska förmedla ett budskap till omgivningen eller så är det ett sätt att gömma sig. Unga grabbar börjar snusa för de känner sig manliga och kanske lite tuffa. De sitter där och stolt knådar mullbänken som de demonstrativt pregar upp under överläppen och helst ska många se det. När det just är en vana som de lagt sig till med i det syftet utstrålar de denna tafatthet just när de centrerar sig på snuset. Oavsett om det rör sig om proceduren att fixa till kulan som snart ska vila i munnen eller när de går runt och spänner överläppen över densamma. Det får exakt motsatt effekt än vad de tänkt sig och det ser lite löjligt ut. Samma sak när man ser en grupp unga tonårstjejer som står och väntar på bussen. Alla har målat sig omsorgsfullt och passerar en jämnårig tjej de inte känner stramar de upp sig, ansiktena stelnar och de drar djupa halsbloss medan de försöker se coola ut på ett lite hotfullt sätt. Möjligen lurar de sig själva och yngre men vuxna ler överseende och förstår förhoppningsvis att det rör sig om människor som befinner sig i utveckling där mycket osäkerhet präglar deras liv.

Osäkerhet kan följa upp genom livet men den kan ta sig väldigt olika uttryck. Generellt kan man säga att ju flera attribut en människa omger sig med desto mindre är människan av det som attributen vill förmedla - det kan röra sig om symboler de bär på sig eller har sitt hem, och ju mer framträdande personen vill demonstrera och ju flera symboler, desto mindre av det finns i vederbörande. Vissa människor känner sig direkt nakna utan sina attiraljer och blir helt annorlunda utan dom. De har absolut ingen aning om varför de omger sig med alla dessa attribut, bara att de tycker om dom. Tycker om ja, men det är ett spel för att dölja inre svagheter. Det är ett sätt att spela en roll där symbolerna är en rekvisita. Rollen blir en del av personligheten, en personlighet som blir ihålig. Med lite människo- kännedom ser man omgående igenom det hela och bilden av någon som går runt som i för stora skor seglar upp. Ni vet, den lille killen som går runt i sin pappas skor, som är allt för stora.

Vi alla möter de där människorna som alltid är hurtiga och käcka. Inget tycks rubba dom och det finns alltid en lustighet som väntar. Många gånger rör det sig om osäkra människor som inte vill använda sin egentliga personlighet i samvaron med andra utan bygger upp en fasad som blir den sida som möter omvärlden. Den glättiga personligheten är en sköld som gömmer osäkerheten och på så vis slipper vår käcke person blotta sina tänkta svagheter. Bakom den roliga ytan kan det finns en osäker människa som inte orkat ta tag i sig själv. Ungefär som andra exempel jag beskrivit ovan.

Det här var några rader om människor och deras beteende, falska självbilder och brist på självinsikt. Förmodligen återkommer jag till ämnet, kanske inte, det beror på om andan faller på.