torsdag 21 oktober 2010

Naturen - en naturlig energikälla

Det innebär livskvalitet att få visats i naturen och för många är det en nödvändighet för välbefinnandet att få komma ut i skog och mark. Detta var inget man funderade över förr i världen eftersom man levde tätt inpå naturen och den var en självklarhet i vardagen. Så är det emellertid inte för många som lever i storstäder med få möjligheter att få vistas i naturen och stunder i grön miljö kanske är begränsad till enstaka parker. För varje år uppmärksammas naturens läkande kraft och helande inverkan på människors återhämtning allt mer. Artiklar i fack- och dagspress duggar tätt och ämnet tas upp i teveprogram. Vi mår bra i naturen, återhämtar oss och samlar kraft på ett enkelt och biverkningsfritt sätt. Samtidigt som naturens positiva sidor uppmärksammas allt mer minskar tråkigt nog svenskarnas intresse för naturen. Det visar återkommande undersökningar om svenskens naturkärlek, som Sveriges Lantbruks Universitet genomför sedan många år. Under senare decennier har en rad olika studier bedrivits för att undersöka naturens påverkan på människor. I den vetenskapliga tidskriften Science publicerades 1984 en banbrytande undersökning. Studien visade att naturen inte bara är bra för stressade människor utan också för i övrigt friska människor. Den kan också spela en viktig roll i vården av sjuka. Att man uppmärksammar naturliga möjligheter att rehabilitera människor är oerhört positivt. Den västerländska skolmedicinen har allt för länge varit allt för mekanistiskt inriktad och lite hänsyn har tagits till denna möjlighet, precis som vår inneboende självläkande förmåga. Naturen har en positiv inverkan på alla, vi har alla möjlighet att ge oss ut i naturen och ladda batterierna och må bra, men det är enklare att mäta effekter om man utgår ifrån människor som är utmattade, sjuka eller på något sätt är i behov av energi. Vi mår bra i naturen för att:

Motoriken förbättras Koncentrationen skärps Blodtrycket sjunker Halterna av stresshormon går ned Hjärnan får vaken vila Nervsystemet slappnar av

I naturen får vi frisk luft, motion och automatiskt energi via de sinnesintryck vi upplever och vi vistas i den miljö där vi egentligen hör hemma. Vi är djur och kommer från naturen även om vi bygger städer och avskärmar oss från naturen och glömmer bort var vi kommer ifrån. Nedan följer text som kan till viss del upplevas som akademisk, den framställer en vetenskaplig aspekt, som nog kan tyckas vara onödig för många, för är inte naturens som kraftkälla en självklarhet? Hur som helst är det intressant att det bedrivs forskning kring gamla sanningar och det är ett sätt att lyfta fram det som glömts bort i vårt materiella tidevarv. 

Det finns en mängd olika studier som visar ett bilder och filmer med naturinslag har en avstressande inverkan. Terry Hartig, doktor i socialekologi och miljöpsykologi vid Uppsala universitet, är en forskare som på experimentell väg har kunnat visa att naturen har, som det heter, restorativa effekter. Försökspersoner har utsatts för stress och sedan fått återhämta sig på olika sätt. Det visade sig att de som fick återhämta sig genom att ta en promenad i naturen kände sig gladare och mindre irriterade och hade bättre koncentrationsförmåga än de som promenerade i ett tätbebyggt område respektive satt i ett fönsterlöst rum i en bekväm fåtölj och lyssnade på musik och läste. Blodtrycket mättes också och på de deltagare, som efter en stressande arbetsuppgift, återhämtade sig i ett rum med utsikt mot natur, började blodtrycket omedelbart att sjunka. På försöksgruppen som istället vilade i ett rum utan utsikt steg däremot blodtrycket. Bilder av en strand startar ett aktivitetsflöde mellan olika delar av hjärnan. När en motorväg betraktas klipper hjärnan av strömmarna mellan olika hjärnpartier. Detta är ett påtagligt bevis för att människan har en benägenhet att må bättre i natur än i stadsmiljö. Forskare i Storbritannien och Tyskland skannade försökspersoners hjärnor när de fick titta på bilder av respektive miljöer. Motorvägsmiljön fick det mätbara flödet mellan olika delar av hjärnan att minska kraftigt. Strandbilderna gav istället en ökad strömning. ”Vi har vetat att naturen har lugnande effekter, men inte vad det är som faktiskt händer i hjärnan”, säger Michael Hunter på Sheffield university, som var en av dom som höll i studien. Alnarps Rehabiliteringsträdgård är ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt i fullskalemodell. Här pågår forskning där man försöker utröna vad trädgårdsterapi i form av trädgårdsrum och personal betyder för rehabiliteringsprocessen. I projektet ingår bland annat allmänläkare, arbetsterapeuter, psykiatriker och landskapsarkitekter. Till ändamålet finns en anlagd trädgård på Sveriges Lantbruksuniversitets campus i Alnarp i Skåne. Trädgården är fortfarande under uppbyggnad och plantering, val av växter och färgsammansättning beslutas fortlöpande i samråd med personalen i trädgården och ansvariga forskare. Verksamheten består av dels rehabilitering av långtidssjukskrivna, företrädesvis med diagnosen utmattningssyndrom och dels av utbildning, som innehåller olika delar. Utformningen av trädgården bygger på omväxling och kontraster. Där finns områden för vila och kontemplation, liksom för aktiviteter och arbete. Att kunna pendla mellan dessa ytterligheter har visat sig vara av stort värde. Rogivande kan t.ex. vara en frodig, omgärdad plats intill en vattenspegel, där man kan slå sig ned. När vi söker trygghet i naturen vill vi ha något bakom ryggen, ha överblick över landskapet, gärna ett skogsparti, en stilla sjö. Guds hand ska vila över landskapet, dvs. det ska inte vara för konstruerat med längder av planterade träd och dylikt.

En aktivitet kan också försätta en person i en lugn sinnesstämning, t.ex. att kratta löv. Den svepande rörelsen har en avslappnande effekt på ett nästan meditativt sätt. 

Stress
Stress är ett allt vanligare problem i vår västerländska livsstil och i våra samhällen som ofta glömmer bort människan. Det finns naturligtvis flera andra grupper än de som är utsatta för stress, som har glädje av att vistas i naturen men då just mentalt utmattade personer är de som oftast utvärderas i studier rörande naturens positiva inverkan, har jag med ett särskilt avsnitt om detta. Allra vanligast är psykisk ohälsa bland dom som arbetar med människor, t.ex. inom vård, skola, barnomsorg och kyrklig verksamhet. Tydligast är det bland dom högre upp i hierarkin, t.ex. läkare, sjuksköterskor och barnmorskor. Bland dom står 40 % av långtidssjukskrivningarna. Olika värkfenomen i kroppen kan bero på stress. Stress påverkar inte bara psyket utan också kroppen. Man har funnit att det är en av orsakerna till muskelvärk, allergier, diabetes, magproblem, cancer och hjärtinfarkt. Stress är kanske det största enskilda hotet mot folkhälsan i Sverige. 

Psykoterapeutens roll
Flera av de som deltager i rehabiliteringen har förlorat kontakten med sitt genuina jag genom att bara existera för andra. Medicinskt sett har ett ständigt stresspåslag utan återhämtning ödelagt det känsliga, autonoma nervsystemets förmåga till naturligt stressreglering. Den läkande processen vilar på naturens krafter. Det som terapeuten i bästa fall kan gör är att sätta igång de salutogena (hälsobringande) processerna för att starta den läkning som kroppen själv strävar mot och har mekanismer för att fullborda. Det gäller att läka skador i hjärnans hippocampusregion, orsakade av ett ständigt flöde av stresshormonerna adrenalin, noradrenalin och kortisol. Vistelsen i trädgårdsmiljön är därför central. Personer som drabbas av utmattningssyndrom får träna sin förmåga till stresshantering genom att bl.a. ”bara vara”, att uppleva naturen med alla sinnen. Jorden anses vara viktig vid rehabilitering. En kvinna med oro blev av med sin oro då hon fick arbeta med mulljord.

Vad händer i hjärnan
Hjärnan är en informationscentral med fantastisk kapacitet. Miljontals signaler med information när hjärnan varje sekund. Men all information är inte likadan, hanteras inte likadant av hjärnan och påverkar oss inte heller likadant. Enligt miljöpsykologerna och professorerna Rachel och Stephen Kaplan på University of Michigan i USA tar vi in omvärlden på två olika sätt: med riktad uppmärksamhet respektive spontan uppmärksamhet. De riktade uppmärksamheten är ständigt aktiv i vardagen – det är den som sköter planering, beslutar och håller saker i minnet. Det är den som följer handlingen i ett program på teve, håller koll på omgivande trafikanter och den som håller uppe koncentrationen när du läser detta. För att mäkta med måste den riktade uppmärksamheten fokusera på det viktiga och samtidigt filtrera bort det mindre väsentliga som pockar på uppmärksamhet. Det är mödosamt och det kostar mycket energi. Om ingen återhämtning sker utan den riktade uppmärksamheten överbelastas under lång tid kan man drabbas av mental utmattning, enligt makarna Kaplan. Det kan ta sig i uttryck som minnesproblem, koncentrationssvårigheter, sömnbesvär, yrsel, tunnelseende, känsloutbrott och bristande empati. Det beror på störningar i de centrala delarna av hjärnan som systemet är anslutet till: hippocampus, där kortidsminnet sitter och amygdala där empati och känslor finns.

Räddningen är den andra sortens uppmärksamhet – den spontana. Den är faktorn som bidrar till friskhet. Således gäller det att hitta en situation där den riktade uppmärksamheten kopplar av och istället använder den spontana uppmärksamheten. Precis det händer i naturen. När man sitter vid havet eller på en sten i skogen möts man också av information i form av olika sinnesintryck, men det är en information som inte hela tiden kräver uppmärksamhet. Den mjuklandar i våra sinnesorgan och tas hand om i hjärnans system för spontan uppmärksamhet. Detta system registrerar utan ansträngning, det åtgår ingen energi. Man skulle kunna kalla det för hjärnans egen vilofunktion. Vi får vaken vila, vilket motverkar mental utmattning.

Miljöpsykologen Roger Ulrich, då vid University of Delaware, som granskade hur snabbt patienter tillfriskande på ett förortssjukhus i Pennsylvania efter ha opererat gallblåsan. Han kom fram till att patienter på rum med utsikt mot ett grönområde med stora träd tillfrisknade fortare och kunde lämna sjukhuset snabbare än patienter med utsikt mot en tegelvägg. Gruppen med utsikten mot natur uppvisade också färre komplikationer, som huvudvärk och illamående och beskrevs i positivare ordalag i journalanteckningarna. Dessutom behövdes avsevärt färre injektioner med smärtstillande medel. Ytterligare ett antal undersökningar på sjukhus i USA såväl som Sverige, har på olika sätt bekräftat bilden. Till och med tavlor och affischer med naturmotiv och akvarium har en positiv effekt. Abstrakta motiv har däremot visat sig inte ha någon positiv effekt eftersom man inte känner igen sig. Förklaringen till att vi blir avstressade vid åsynen av vissa sorters landskap ligger i människans förhistoria, menar Ulrich. På väg från apor till människor lämnade vi Afrikas regnskogar för att bosätta oss på de öppna eller halvöppna savannerna. Några miljoners års prägling har gjort att vår hemtamhet i detta landskap flyttat in i vårt undermedvetna.

Forskare har också kunnat visa att naturen kan vara till nytta i arbetslivet. Tillgång till grönska, om det så bara är utanför fönstret eller i form av krukväxter, gör de anställda mindre stressade, nöjdare med sina jobb och mer kreativa, enligt svenska såväl som amerikanska studier.

Naturen i samhället
Det är inte enbart inom vården som naturens läkande möjligheter måste lyftas fram. Natur måste bli en självklarhet i stadsplaneringen i framtiden. På grund av okunskap och ekonomiska intressen har inte grönområden prioriterats utan förtätning av samhällsområden har varit det man eftersträvat för att underlätta lokalisering av skolor med mera. I kommuner har man exploaterat attraktiva naturområden och byggt fashionabla bostadsområden som dragits till sig nya skattebetalare. Människan är en del av naturen och det är onaturligt att avskärma människan från en del av dom själva.

Om du haft en tuff arbetsdag, grälat med sambon, är hängig, drabbats av sorg, kanske nedstämd eller kanske bara vill röra på dig - Ge dig ut i naturen! Uppsök en park, gå ned till havet och sätt dig och blicka ut över det, ta hunden på en runda i skogen eller gå bara ut i trädgården en stund. Oavsett hur och var du gör det, jag kan försäkra dig att du kommer må bättre efter en stund i den natur du uppskattar - nya krafter, nytt mod, nya tankar och en förnyad människa. Prova själv, det kostar så lite!

onsdag 6 oktober 2010

Den meningsfulla slumpen

Detta inlägg är en fortsättning på föregående avsnitt  "Allt sker med ett syfte och vid rätt tidpunkt".

När vi vandrar genom livet gör vi våra erfarenheter ständigt och vi möter det vi bäst behöver. Vår tillvaro är ingalunda en slumpmässig företeelse där vi lever och dör som biologiska maskiner i en värld som bara ”råkar” ha gett upphov till den intelligenta natur, som utgjort en förutsättning för vår existens. Som bekant finns det de som hävdar att vi lever och dör och det finns inga djupare skäl till detta. De riktigt ortodoxa avfärdar allt utanför det som är synligt och mätbart, och hänvisar till vetenskap, statistik, avsaknad av bevis etc. etc. Förr var det religionen som styrde, ”kättare” förföljdes, brändes och deras läror bannlystes. Idag är det de vetenskapstroende med vetenskapen, som motsvarighet till religionen, som tagit över rollen, och principen att fördöma oliktänkande kvarstår men medlen är gudskelov förändrade. Lyckligtvis finns det företrädare för vetenskapen som önskar förena ett andligt tänkande med vetenskapen, men tyvärr händer det att dom förföljs och förtalas. Det ena utesluter inte det andra och för att citera vår tids kanske största geni, Albert Einstein: ”Vetenskap utan andlighet haltar och andlighet utan vetenskap är blind.”

Nåväl, jag vill hävda att var och en kan bilda sig en egen uppfattning genom att studera sina egna liv, för med en öppenhet, en benägenhet att förändra sina värderingar och med mod, går det att skönja och ta till sig det som försiggår under ytan. Jag skriver ”mod” för en del människor är verkligen rädda för att rubba sin trygga världsbild och vill snabbt lägga locket på. De föredrar det ramverk de alltid rört sig inom och behåller skygglapparna. Det har ju alltid fungerat, så varför ändra på något, menar dom. ”Fungerat”? Ja, det är ju en relativ uppfattning. Vi är alla medverkande till den värld vi lever i, allt det vi är och gör lämnar ett bidrag, vår hälsa påverkas av det vi tänker och är. Den individuella utvecklingen föregår den kollektiva, så vänta inte på att någon annan ska visa dig vad som finns under ytan. Titta själv!

Naturligtvis kan man ju fråga sig hur vi verkligen kan nå fram till våra mål. De liv vi lever är trots allt komplexa och i teorin finns mängder med olika möjligheter. Ja, så är det men om vi liknar livet med ett pussel där varje bit ska ha en bestämd plats beroende på dess form och bild på ovansidan, så blir det mer exakt i sin utformning. En person som är förankrad i ett ytligt betraktelsevis av livet och världen, tror att pusslet läggs med vilka bitar som helst, bara det är en pusselbit så går det ju bra. Nej, det är faktiskt inte så att det finns 1000 potentiella partners som man en dag ska bilda familj med, inte heller 50 olika jobb som väntar eller 100 möjligheter till bostäder, för att göra det enkelt. Den partner du lever med är just den person som bäst uppfyller de kriterier du ska ha i ditt liv där du befinner dig, ditt arbete har de exakta ingredienser i form av arbetsuppgifter, kollegor med mera som är mest lämpade för ditt liv just då och du bor på den plats som är anpassad på motsvarande vis. Du går från det ena till det andra allt eftersom omständigheterna kräver det. Den dagen du är ”klar” med en arbetsplats lämnar du den för att gå vidare till en ny med alla dess möten och händelser. Och det sker när det är dags, vid rätt tid då ”allt är där det ska”. Tänk så skönt det skulle vara om man var fullt införstådd med det detta! Det dåliga tålamodet skulle fara all världens väg och en frid och harmoni skulle infinna sig. Men detta betyder inte att man kan sätta sig ned och rulla tummarna. Det kan ju tyckas att allt är förutbestämt i detalj. Så är inte fallet. Vissa ”hållplatser” är förutbestämda, såsom arbetsplatser du ska vara vid mer än en kort tid, partners, barn och så vidare. Vägen där i mellan kan dock innebära flera valmöjligheter, beroende på dig själv och omvärlden. Så till den motiverade frågeställningen hur vi når dit vi ska. Ja, jag häpnar ofta över den övermänskliga organisation som måste ligga bakom detta spel och förundras över alla de mekanismer som är fördolda för det mänskliga medvetandet. Vi får hjälp och bland annat av de till synes tillfälliga slumparna. Alla har någon gång varit med om märkliga tillfälligheter eller underliga sammanträffanden. De flesta förpassar snabbt dessa upplevelser som en ”lustig” slump och snart är det glömt. Det upprepar sig och det kan till och med bli ”verkligen konstigt” och få igång tankarna. Väljer man att låta tankarna spela från en sida till en annan i ett plan stannar det vid en underlig slump och kanske blir det en kul historia på sin höjd. Den som helt avfärdar en djupare ström i livet pratar om statistik, vilket nog kan vara riktigt i vissa fall, men i andra glöms faktorn Meningsfullheten bort. En meningsfull slump kan leda en rätt, bekräfta eller på annat sätt utgöra en demonstration på hur livet talar till oss.

En av psykologins stora banbrytare, Carl Gustav Jung var mycket intresserad av slumpen, och benämnde den synkronicitet, vilket betyder meningsfull slump. Han menade att det var ett tecken på en sorts samverkan mellan psyket, materien, tiden och rummet. Synkroniciteten tycktes vara ett samspel mellan människors inre tillstånd och vad som händer i det yttre. Jung hade en patient som var ett paradexempel på en ”meningsfull slump”. Det var en besvärlig patient, som inte kommer vidare i sin terapi. Hon har en mycket logisk och rationell världsbild, som inte vill överge. Det ytliga tankesättet var väl befäst och så ville hon att det skulle förbli. Jung hade svårt att förändra hennes rigida inställning, och börjar tro att han inte kunde göra så mycket mer för henne, då det verkade hopplöst. Då beskriver hon en mycket starkt och klar dröm hon haft under natten. En person ger henne ett värdefullt smycke i form av en gyllene skarabé (en slags skalbagge). I samma ögonblick som hon berättar om sin dröm, hörs ett ljud från fönstret. Något dunsar mot glaset, ungefär som det ville komma in. Jung öppnar fönstret och in flyger en skalbagge, som skimrar i grönt och guld (en skarabé, visar det sig). Han fångar den, räcker fram den till sin patient och säger: ”här har du din skarabé.” Kvinnan blir rejält omskakad och händelsen gör att hela hennes världsbild börjar krackelera och hon överger sitt förstelnade synsätt på världen. 

Det blir långsökt att förklara detta med statistik och tillfälligheter. En bra historia och jag känner väl igen mig. Då jag fått lära mig om livet har jag många gånger konfronterats med situationer och upplevelser som ruskat om mig och fått mig att överge ett ytligt tankesätt men också gett mig inblick i livets ”mysterier” och försett mig med en allt klarare bild över varför vi är här.

När jag skulle fylla jämt för några år sedan kände jag att jag skulle företa en resa. Inte visste jag varför, men känslan fanns där och den var stark. Jaha, men vart? Tanken på Nice i Frankrike dök upp. Varför? Jag hade aldrig varit intresserad av Nice och visste inte mycket mer om orten än att den låg vid franska sydkusten. Jag avfärdade tanken utan att fördjupa mig närmare. Men så dök det upp fler och fler tecken på att jag skulle resa dit: då jag läste tidningen funderade jag över resmål och lockades av Rom, bland annat, men så bläddrade jag till en sida där det stod "Nice" med stora bokstäver över halva sidan. Jag nästan hoppade till och tyckte det var mycket underligt. Det levde fortfarande ingen säker övertygelse i mig att jag skulle resa till Nice. Men jag fick fler signaler. Kort därefter satte jag mig framför teven för att se ett reseprogram och naturligtvis handlade det första reportaget om Franska Rivieran och bland annat Nice. Jag var då fortfarande fångad i ett ytligt betraktelsevis av livet och tyckte det var en underlig tillfällighet och var fortfarande inte övertygad. Jag minns inte alla detaljer som därefter inträffade, men det kom fler signaler och det behövdes då jag inte kunde finna någon anledning att resa till Frankrike. Den avgörande övertygelsen kom då en kollega till mig undrade hur jag skulle fira min kommande födelsedag. ”Jag funderar på att resa, men vet inte vart” svarade jag. ”Jag har en god vän som åkte till Nice när han fyllde jämt”, fortsatte hon. Jag höll på att falla baklänges och nu förstod jag slutligen att livet ihärdigt ville berätta att jag skulle åka till Nice. Jag hade inte en blekaste aning om varför men bestämde mig för att boka en resa. När jag ringde ett resebolag (vars broschyr damp ned i brevlådan och de var bland annat just specialiserade på Franska Rivieran) föreslog de olika boendealternativ, och när ett litet pensionat med en trolig nordisk föreståndare föreslogs, riktigt ”klack” det till i mig och det alternativet beslöt jag mig för. Så blev det och jag kom ned till Nice en sen, mörk och regnig kväll och installerade mig på pensionatet efter jag hittat min nyckel i ett nyckelskåp med kombinationslås. Nästa dag var det vackert väder och jag beslöt mig för att gå ut. En av de första människorna jag möter är en kvinna med skandinaviskt utseende en kort bit från pensionatet, som log en aning mot mig. Det visade sig senare att kvinnan jag mötte var föreståndare för pensionatet och förmodligen hade hon sett mig komma ut därifrån, vilket förklarar att hon uppmärksammade mig. Nåväl, vi växlade några ord med varandra ett par gånger för att strax innan jag skulle resa hem prata i säkert en timme om allt möjligt. Efteråt funderade jag över syftet med resan och på den tiden var jag föga skolad i livets djup och förstod inte till en början att hela resan åsyftade mötet med denna kvinna. Skälet till det går jag inte in på nu eftersom det är en helt annan historia. 

Detta var ett av många exempel jag skulle kunnat återge, men alla människor har sina egna historier, som kan beskriva något liknande. Jag väljer att uppmärksamma den meningsfulla slumpen då det är något vi alla känner igen, men kanske inte alltid ägnar en fördjupad tanke. Förutom att det är en vägvisare i livet så är det också en bekräftelse på att livet döljer så mycket under ytan och det finns en mening med livet och det livet vi har. Alltid, och på ett betydligt mer sinnrikt vis än vi många gånger anar. Bejaka tanken på att den där slumpen inte alls är en tillfällighet.