Medveten närvaro - vägen till helheten

Att vara i nuet är att skapa närvaro bortom tankefixeringen, som blockerar oss ur ett andligt perspektiv. I årtusenden har människan skapat omedvetenhet pga. att kontakten med det inre har förlorats - Resultatet kan vi läsa om i historieböckerna eller se på nyheterna. Den omedvetenhet som kollektivt råder är orsaken till allt elände vi upplever - I relationer, i samhällen, mellan nationer, det människan gör mot sig själv och naturen. Den omedvetna människan är fixerad vid tankarna och därmed tolkas livet utifrån en ytlig världsbild där det inte finns förståelse eller utrymme för dom underliggande strömmarna. Med det senare förstås det enda som är av betydelse i längden - Vår andliga utveckling där vardagen med dess innehåll enbart är redskap för att skapa medvetenhet. Det är således inte som folk tror i allmänhet - Vi är inte i den här världen för att samla hopa så mycket pengar och ägodelar som möjligt, vi är inte här för att söka den perfekta partnern som ska ge oss det vi kräver för att bli lyckliga och överhuvudtaget jaga lycka i en ytlig föreställningsvärld. Vi är här för att förädla vårt inre och det yttre är enbart instrumentet. Därmed inte sagt att vi ska strunta i att tjäna pengar eller vårda våra relationer. Inte alls, vi måste naturligtvis leva ur ett världsligt perspektiv, även uppfylla allt det praktiska som krävs i samhället och vi får gärna uppskatta våra ägodelar, men vi ska inte söka identifikation i den fina bilen, relationen eller på något vis tro vi blir mer och helare med fler prylar eller pengar. Gör vi det, skapas omedvetenhet för vi fastnar i ytligheten som aldrig kan skapa äkta lycka i längden. Sann lycka kommer inifrån och det har inget med yttre betingelser att göra. Jag är medveten om att sådana påståenden oftast inte förstås eller ges flumstämpel av dom som är hårt förankrade i en mekanistisk världsbild. Men det är faktiskt också OK då det här människorna lever vidare dom liv de ska tills livet vill annat (men "livet" är ju dom själva en del av och den högre plan som finns medverkar dom själva till). Som jag ofta säger: "allt har sin tid" och det handlar inte om rätt eller fel utan allt bara ÄR. Det är det fina i kråksången med livet - Allt är självreglerande och allt hänger samman och ingenting kan forceras - Allt har ju sin tid och allt bara Är vad det ska vara.

Våra upplevelser skapar dom vi blir. Resultatet av våra utmaningar beror på hur vi tar oss till livet. Gör vi enbart motstånd, dvs. tolkar allt efter en egen inskränkt uppfattning om hur saker å ting borde vara, då går vi inte framåt utan borrar oss djupare ned i negativitet - "Så här borde det inte vara" och så följs den uppfattningen av ilska, ledsamhet, sorg och andra känslor som inte tillför någonting. Vi missförstår också syftet med livet och tror det är fel när vi utmanas. Utmaningar tvingar oss till att tänka om och förändras. Utan utmaningar står vi stilla utvecklingsmässigt och vi är inte födda till att kasta bort den dyrbara tiden vi lever här.

Den rätta vägen är att acceptera det som sker utan att fördöma och därefter vidta åtgärder och göra vad man kan för att lösa och förbättra situationen - Om du får punktering på bilen förfaller du inte i ilska utan konstaterar vad som skett och därefter byter du hjulet. Allt det du gör bli effektivare om du utgår ifrån ett accepterande istället för att handskas med situationer utifrån en negativitet.
Egot (det falska jaget kopplat till ytintellektet) vill lura oss att något kan undvikas eller bli bättre genom att bli arg eller orolig t.ex. Det är så självklart att det nästan känns overkligt - Vrede exempelvis produceras för att något upplevs som utom kontroll eller att något inte är som det borde vara. Egot lurar oss att vägen att möta det oönskade är med ilska (psykologiskt är det ju ett tecken på att vi inte är förmögna att handskas med situationen bättre). Det är inte alls självklart att bli orolig för ett tänkt framtidsscenario. En del tror det är ett tecken på att känna ansvar. Det är det inte, enbart en väg in i omedvetenhet och slöseri med energi. Ingenting blir bättre av oro. Men visst kan det vara svårt att hantera oro men ju mer närvarande vi är i nuet desto större medvetenhet skapas och därmed ges inte oron utrymme. Prova själv, när du någon gång överrumplas av t.ex. oro, observera den (bli medveten) och låt inte tankarna fara hit och dit och skapa otäcka framtidsscenarier.

Oavsett känsloyttring så skär det av oss från en inre omedvetenhet. Det är i vårt inre som en stor medvetenhet finns och vid stillhet kan vi kontakt med den. Observera att medvetenhet inte är samma sak som tankar! Tankar kommer ur medvetande och ju mer närvarande i nuet vi är desto färre tankar och de som kommer blir betydligt klarare och insiktsfulla då de kommer från en betydligt större källa till medvetenhet än det yttre intellektet. Stora konstnärer, artister, arkitekter och vetenskapsmän har haft sin största stunder och skapat sin storheter i stunder av stillhet (jag har stött på flera exempel där stora människor beskrivit hur de kommit på och skapat i stunder där tankarna varit stilla, kanske strax innan de somnat eller kontemplerat över något i naturen, men minns inte specifikt). Det som produceras kommer från djupet av dom själva och det är stor skillnad på den kristallklarhet som en sådan tanke representerar än den som kommer ur det ständiga tankebruset. Jag har skrivit om det förr men prova att stoppa tankarna några sekunder så förstår du vad jag menar - Det är nästintill omöjligt för den otränade.

Alla stora andliga läror syftar till att skapa medvetenhet bland människor eftersom denna medvetenhet är grogrunden till att förstå oss själva och vår existens. I detta finns medvetenheten om vår enhet och förståelse för det som kan kallas Gud (och det har flera olika namn beroende på andlig inriktning). Det finns mänger med vägar, retreater, religioner osv. men allt syftar till en enda sak - Medvetenhet. Och det är inte så underligt för vi föds in i denna värld och lever liv för att skapa just denna medvetenhet - Det är meningen med livet!

Det här med närvaro i nuet och medvetenhet är svårt att skriva kort om och det finns många fantastiska böcker och skrifter författade av visa män och kvinnor. Jag hyser störst förståelse för dom som inte är intresserade eller inte kan ta sig till andliga ord. Där har jag ju själv varit och hela min vandring, som jag kallar senaste årens situation för, har till största delen haft ett enda syfte - Åter: skapa medvetenhet! Det är och har varit tufft men om det inte varit det så skulle aldrig en öppenhet och vilja att förstå det jag ställts inför blivit ett faktum.

I min vardag försöker jag så ofta som jag kan att vara medvetet närvarande. Det är en ständig övning och utmaning. I stort sett hela tiden händer saker som gör att jag riskerar förlora mig själv i tankar (och gör det ofta) och därmed sjunka i det "sovande" tillstånd jag förr befunnit mig mer stadigvarande och där de flesta andra ständigt är, mer eller mindre. Det där har många svårt att förstå då de menar att de minsann är fullt vakna och vet vad de gör. Ja, de vet nog att de sitter och äter, läser en tidning eller skriver, men de är helt uppe i tankar som kommer i en aldrig sinande ström och därmed är de inte helt medvetna om vad som händer, men framför allt är de avskurna från det andliga djupet i tillvaron och inom sig. Tankarna för bort dom från nuet, de är alltid någon annanstans (undersök själv, observera tankarnas innehåll). Det går inte att teoretiskt beskriva resonemanget, åtminstone kan inte jag det. Men däremot känner jag till skillnaden i upplevelsen av i livet som närvarande person och vice versa. Idag är jag betydligt mer närvarande än för t.ex. 5 år sedan. T.ex. läser jag av folk, sinnesstämningar, folks avsikter och kan tolka livssituationer med hjälp av djupare medvetenhet som går bortom ord och handlingar. Naturligtvis är mitt stora intresse för människor betydelsefullt och den öppning jag fått i min syn på livet under hård press. Och när det gäller människor och bedömning av dom måste man först känna sig själv innan man kan förstå andra - Så tack mina utmaningar genom livet, tack vara er lärde jag känna den jag är! Så ni ser, prövningar skapar insikter som aldrig annars skulle funnits där. Och ingen prövning är bortkastad hur omotiverad den än tycks vara. Tror du det ändå så ställer du dig över livet och tror dig veta bättre (och hur vanligt är inte det?).

Som jag skrivit tidigare förbluffas jag ibland över hur folk avslöjar sina dolda avsikter eller hur de försöker förvanska sin omvärld genom att förvränga bilden av den. Jag kommer på mig själv ibland också och när jag tittar tillbaka i livet både förfäras jag och häpnar över hur ovetandes jag varit om det jag ställts inför och den jag varit (och är ibland). Till viss del inverkar givetvis faktorer som intuition, vilken också fungerar bättre när man blir mera stilla i sinnet och andra faktorer jag inte känner till eller är beredd att försöka förklara här. Men framför allt är en medveten närvaro vägen till öppna sig för så mycket mer som annars förblir fördolt bakom tankeströmmens inferno.

Du kan prova själv hur din medvetna närvaro kan positivt påverka omgivningen. Var du än är så kan du sprida positiv energi om du är medvetet närvarande. När du ser på expediten så känner du din medvetenhet i kroppen medan du ett ögonblick bara tittar den andre i ögonen. Det hinner inte uppfattas som stirrande utan kan ses som en stund av uppmärksamhet. När du pratar med någon säger du det du ska och "drar dig sedan tillbaka" och ger utrymme för den andra att prata. Var helt närvarande och lyssna på den andra utan att ivrigt planera vad du ska säga härnäst. Det är att visa respekt för den du samtalar med och du blir inte förlorad i dina tankegångar som gör dig till en dålig lyssnare och du riskerar dessutom att avbryta då du inte längre hör att den andra fortfarande pratar eftersom du är helt borta i egna tankegångar.

Och naturligtvis, - Vistas närvarande i naturen. Gå en promenad och var verkligen här och nu, flyt inte iväg i tankarna utan låt sinnet vila i det du ser. Men låt inte tankarna heller förirra sig och börja etikettera naturen och fundera och analysera för då börjar tankeströmmen på nytt. Låt allt bara vara och då börjar du se naturen för vad den är på djupet. Det är inget som tänks fram utan någon som spirar upp från djupet av dig själv som länkar till naturen och det är enbart i stillhet som det sker.

Det är oerhört svårt att vara i nuet om man inte är van. Vi nutidsmänniskor har så mycket stimuli runt i kring oss som gärna stjäl vår uppmärksamhet. Men det bästa du kan göra för dig själv och allt annat är att börja vara medveten i din vardag. Var där du är i tankarna, försvinn inte iväg till vad som ska hända senare eller vad som hände igår - Så är det för de flesta - Nästan alltid i det förflutna eller i en framtid och mycket sällan precis i nuet. Att vara i nuet är en livsstil och du kan bara förstå det när du är där och det är den bästa vägen till att bli en helare och sannare medmänniska.