Mayakalendern 2012

Under senare år möter man begreppet Mayakalendern allt mer frekvent och det har sin förklaring att vi närmat oss 2012, året som ofta antas vara tidpunkten då jorden kommer att gå under, i den felaktiga tolkningen av Mayakalendern. Mitt intresse för historia har gjort att jag fascinerats av de gamla kulturerna i Syd- och Centralamerika och nu på senare år tyckte jag det var intressant att skapa mig en bild av Mayakalendern. Jag har aldrig trott på någon undergång och ville skingra mystiken och helt enkelt berika mina kunskaper. Det är bara att konstatera att människor i rädsla och okunskap omgett Mayakalendern med skräckscenarior som helt saknar grund.

Indiankulturer
Det finns mycket att berätta om de gamla indiankulturerna i Central- och Mellanamerika. Där fanns kunskap om världen såväl som universum som vida översteg det samtida Europa. Den jämförelsen gör jag eftersom det är framför allt i västvärlden som missuppfattningen kring Mayakalendern görs och har gjorts. Man har helt enkelt inte haft erforderlig kunskap att ta till sig dess innehåll. Den kunskapen som krävs är fortfarande begränsad men den finns, dock har den inte lyfts upp till etablerad vetenskaplig nivå, och det beror på att det saknas verktyg att reda ut de begrepp som förekommer. Eller så grundar sig kalendern på vidskepligheter och missuppfattningar med ursprung i primitiva kulturer. Hur det än ligger till med det fascinerar mayafolket oss och kanske var de i besittning av en djupare visdom än vad vår moderna civilisation har tillgång till.

Kalendern
Mayafolket berättade om ett universum som bestod av tretton himlar och nio undervärldar. Vad innebär det? Det är lätt hänt att det avfärdas utan att närmare granska påståendet då en sådan världsbild tycks sakna förankring och låter besynnerlig.

Vad vore mer rättvist och logiskt än att studera deras kalender och närma sig deras kunskap utifrån deras horisont. Det är vad bland annat Carl Johan Calleman gjort. Calleman är fil. dr. i fysikalisk biologi. Hans studium av kalendern påbörjade han 1979 och han har sedan dess föreläst om dess grundtankar runt om i världen, har skrivit böcker i ämnet och anses var en av de främsta specialisterna i världen på den. På svenska finns böckerna Mayakalendern - mänsklighetens väg mot ett upplyst medvetande och Vårt intelligenta universum : hur kvantteori och mayakosmologi förklarar livets uppkomst och evolution. Det finns fler böcker utgivna på engelska.

 

De båda böckerna ovan har jag läst och de är intressanta, men något för detaljerade. Det är många beteckningar och begrepp att hålla reda på och det underlättar om man besitter en viss naturvetenskaplig skolning, i synnerhet vid läsning av den andra boken. Jag avser inte redogöra för Callemans teorier mer än mycket övergripande och för den som är ytterligare intresserad hänvisar jag till hans böcker eller egen sökning på Internet. Det finns mängder med information om Calleman och hans teorier om Mayakalendern där.

Mayakalendern, eller tzolkin, som den också kallas, och som betyder "dagarnas räkning", ansågs vara helig i mayakulturen. Kalendern betraktades som ett andligt redskap som beskriver det mänskliga medvetandets utveckling från forntid till framtid. Den tidsvetenskap som kalendern företräder bygger på energiförändringar, som ligger till grund för vår kosmiska och jordiska historia. Kalendern har en struktur som gör den mer komplicerad än den gregorianska vi använder oss utav. Centralt är ett Livets träd som interagerar med allt i Universum. Kalendersystemet bygger på cykler inom cykler inom cykler. Kalenderns ganska komplicerade system beskriver mänsklighetens medvetandeutveckling och i detta menar Calleman att alla stora världshändelser kan utläsas från en tid för mycket länge sedan och framåt. Året 2012 anses då vara tiden för att människans medvetandeutveckling ska övergå i en ny fas där egot ska överges till förmån för ett mer avancerat medvetande - Det Upplysta medvetandet. 2012 innebär således slutet för en gammal medvetandeform och inte slutet för vare sig mänskligheten eller jorden. Därefter tar en ny cykel vid och det fortsätter. Mayakalendern har inte fortsättningen nedtecknad.

Det är intressant att uppfattningen att vi lever i en tid av stora, och nödvändiga, förändringar är tämligen vida spridd i olika sammanhang. Den som är här får se.

Som en avslutning kan jag ge läsarna något mer att fundera över: Mayakalendern berättar om Livets träd och liknande begrepp förekommer i Bibeln, i Asien, men också i den fornordiska mytologin med Yggdrasil. Vad tror ni detta är metafor för?