Stanna upp, observera - Skapa medvetenhet!

Det du uttrycker visar vem du är och var du befinner dig utvecklingsmässigt, existentiellt såväl som på ett traditionellt personligt plan. Det gäller tanken såväl som tankens manifestation, handlingen. De flesta stannar inte upp i tankeflödet utan går från den ena sinnesstämningen till den andra utan att reflektera. Det är att leva sitt liv i omedvetenhet. En reaktion på t.ex. en annans ord är inte att förväxla med medvetenhet. Nej, det är enbart sinnet som tar sig till uttryck. Tar du ett steg tillbaka och funderar över dina tankar och känslor, blir en observatör, då har du skapat medvetenhet. I vardagen tillåter man sig helt enkelt en stunds eftertanke utan känslorna får härska.

De flesta människor är fångade i sinnet då de tillåter sig dras med sina känslor och det finns ingen möjlighet till reflektion. Den ena tanken avlöser den andra och hela fokuset ligger på ytliga företeelser. Det är beklagligt eftersom det yttre är inte viktigt i längden. Det är tillståndet i medvetandet som betyder något. Det är utifrån det vi skapar oss själva och våra liv.

Människor är upptagna med att skydda sina egon. Som jag skrivit tidigare har det inte med egoism att göra, det är en språklig likhet. Egot är ytmedvetandet, det som blir mer och mer aktivt då känslor rusar iväg. Denna förvarsmekanism är liktydigt med omedvetenhet. Ofta ser jag människor i min omgivning som helt dansar efter egots pipa. En reaktion har väckts kanske pga. ett tänkt angrepp på den egna personen, avundsjuka, en tänkt orättvisa, en ovilja mot något som sker etc. och så störtar de med huvudet före in i sina känslor och resultatet blir därefter. De tror att känslorna är riktiga eftersom de finns där och intensiteten blir ett mått på hur viktigt det blir att rättfärdiga dom. När känslan är där söker de utlopp för den och inte sällan innebär det en form av attack, dolt eller öppet. Det är häpnadsväckande hur väl vissa människor speglar var de befinner sig i sin personliga utveckling enbart genom att uttrycka sin reaktion i ord eller handling, som då blir en direkt måttstock.

Människor gör sig en stor förtjänst när de betraktar sig själva med objektiva ögon, och framför allt ärliga ögon. Tar sig en funderare över sina reaktioner och försöker snegla bortom dom och se vad det finns för reaktionsmekanismer där bortom. Det innebär medvetenhet som är en förutsättning för att skapa insikt och förändring. Varför, frågar sig vissa, det har alltid gått bra tidigare. Men då är de inte heller förtrogna med skillnaden.

Försök stanna upp nästa gång en negativ känsla blossar upp innan du vidtar nästa steg. Vad var tanken som gav upphov till känslan? Är denna tanke befogad eller är den ett uttryck för något i sig som du kanske borde titta närmare på? Har den negativa känslan uppstått kring en annan människa, fråga dig vad du egentligen reagerat på. Ofta är det egna brister och svagheter som blottas när man blir irriterad på någon annan. Fråga dig om din attack har ett motiv eller är det bara ett utslag för vad du tycker är fel, men kanske inte är det?

Slutligen: ta varje på tillfälle då en stark känsla tar överhanden som en påminnelse om att du tappat medvetenhet och förlorat dig i en ytlig tolkning som ofta inte är berättigad. Ta några djupa andetag och betrakta känslorna som något du har framför dig, inte i dig eller av dig. Känslorna blir mindre viktiga och det skapar utrymme för en mer sann betraktelse av det som händer.  Om inte känslorna klingar av, försök fundera på om det du vill uttrycka inför omvärlden, eller dig själv, verkligen är det du vill uppvisa, ge till någon eller möta själv någon annan gång. Faktum är att det mesta tråkigheter som uppstår beror på omedvetenhet hos människor och det är krävs inte mycket för att åstadkomma förändring.