torsdag 6 september 2012

En enkel övning i vad du inte är


 
Det här är en övning som jag själv kom underfund med då jag var ute och gick. Bakgrunden var att jag funderade över tanken att vi inte är våra kroppar utan befinner oss i dom under den tid vi lever här. Det är svårt ta till sig och acceptera, för de flesta av oss identifierar oss med den bild vi ser i spegeln. Så är ju egentligen inte fallet utan kroppen tillhör denna existensnivå och en dag lämnar vi den och den upplöses så småningom. Vårt själv, själen återgår då till ursprungsnivån. Ett sätt att släppa fixeringen vid det ytliga, som gör oss omedvetna och att förhindrar oss att utvecklas bortom det ytliga skådespeleriet, är att skapa distans till kroppen. Vi är inte våra kroppar och jag brukar tänka att jag lånar den av naturen ett tag och upplever min livssituation via den.

Innan jag beskriver övningen vill jag för säkerhets skull varna för att den inte bör genomföras av personer som är psykiskt instabila eller tar psykofarma av något slag.

När du är ute och går slappnar du av kroppen så gott det går och släpper alla tankar som upptar uppmärksamheten. Ta några djupa andetag och rikta blicken några meter framför dig på marken medan du går. På så vis ser du händerna och armarna som pendlar fram och tillbaka, och fötterna. Säg för dig själv "jag är inte en kropp utan fri" medan du tänker dig att du faktiskt styr denna kropp. Det kan underlätta om du tänker dig att du befinner dig i huvudet och ser ut genom ögonen medan du framför kroppen. Kroppen är nästan som en robot du är i besittning av och styr med dina tankar. Fundera inte så mycket över det utan tänk att du sitter där i huvudet och tittar ut medan händerna rör sig vid dina sidor och fixera på detta.

Fortsätt så en liten stund i inlevelse, dvs. du funderar inte över vad du ska äta på kvällen eller vad någon sa till dig på förmiddagen. Du är där i kroppen och centrerar blicken framför dig och betraktar amrörelserna medan du sitter som chaufför där uppe i huvudet. Det som i alla fall händer mig är att det uppstår en sällsam känsla av att vara separerad från kroppen och en lustig känsla som påminner om den som fås vid bedövning i munnen hos tandläkaren. Kroppen blir en del och jag en annan. Så snart blicken riktas normalt framåt och tankarna släpps på övningen återgår allt till det normala igen. Övningen tror jag kan skapa en högre känsla av att vara mer än bara kroppen. En sådan öppenhet kan avlägsna spärrar och medge tankegångar som att det finns något mycket större än de flesta anar djupt inom oss. Det finns olika meditationsövningar som också har ungefär samma syfte, men resultatet där är mycket annorlunda och kräver ofta en hel del övning i meditation.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar