En historia om livet

Här följer en liten Zen-historia som kan berätta om hur människor kan minska fördömandet av det som sker i livet genom insikten att det alltid finns en anledning till att vi möter det vi gör. Få reflekterar och de flesta går upp i sin tolkningar och finner fel som ger upphov till negativa känslor och kanske konflikter. Så går det när människan tror hon är större än livet och tror sig veta bäst. Till berättelsen:

En bonde hade en häst, men en dag sprang den sin väg, så bonden och hans son måste plöja åkrarna för hand. Deras grannar sa: "Vilken otur att er häst rymde!" Bonden svarade bara: Tur eller otur - vem vet?"
Veckan därpå återvände hästen till bondgården och hade med sig en hjord med vilda hästar. "Vilken underbar tur!" utropade grannarna, men bonden svarade: "Tur eller otur - vem vet?" Sedan blev bondens som avkastad och bröt benet när han försökte rida en av de vilda hästarna. "Åh, vilken otur" utbrast grannarna. Åter svarade bonden. "Tur eller otur - vem vet?"
Några veckor senare rekryterade kungen alla de unga männen till sin armé för att förbereda sig för krig. Sonen med det brutna benet fick stanna hemma. "Vilken tur att din son inte var tvungen att ge sig ut i kriget" sa grannarna. Och bonden sa: "Tur eller otur - vem vet?"