torsdag 9 september 2010

Ett stilla sinne - att odla medvetenhet


När du sitter där på ängen fokuserar du på omgivningen. Tankarna befinner sig vid det du ser, avslappnat utan att fördjupa dig eller namnge det du ser – etiketter befäster det ytliga betraktelseviset och förhindrar dig att gå djupare in i varandet. Tankar från vardagen pockar på uppmärksamheten men du låter dom bara passerar och återgår till naturen du har runt om dig. Titta och koncentrera dig, var helt uppe i naturen framför dig. Ganska snart blir du mer närvarande, du ser ett par kaninöron som sticker upp i gräset, några blommor några meter bort du inte lagt märke till tidigare, gräshoppans spelande och vinden i trädens löv blir plötsligt påtagligt. Doften från jord och växter, du kan förnimma mer och mer av naturens olika beståndsdelar. Du förundras över skådespelet framför dig och du observerar detaljer du aldrig lagt märke till tidigare. Det är kanske första gången du verkligen varit närvarande i naturen och det blir snart en sällsam upplevelse. Den blir allt mer närvarande runt i kring dig, nästan som om den smyger upp vid dina sidor. Allt bara ÄR och så även du. Sitt så en stund och kanske du blir närvarande om dig själv. Du är där och du känner din kropp, inifrån och ut och det är en del i skådespelet. Du är en del av naturen och ditt medvetande samverkar med naturen. Känslan av att närvara med alla sinnen lyfter dig uppåt och du ser, känner och upplever naturen på ett sätt du aldrig gjort tidigare. Du blir fascinerad och fångad i stunden. Du upplever ett medvetande när det fungerar som bäst.

I mångas öron låter detta besynnerligt och flummigt. Ja, för det jag beskrev tillhör inte ett normalt beteende. I stort sett alla människor låter en ständig tankeström förblinda och göra att de ständigt befinner sig någon annanstans – antingen i dåtid eller framtid och nästan aldrig i nuet. Det ständiga tankebruset är som en sinnessjukdom som inte går att stoppa. Hur ofta har du inte befunnit dig på en promenad i vacker natur och i efterhand kanske kommit på att du inte kom ihåg om det fanns blommor längs stigen eller om fåglarna sjöng. Du var hela tiden någon annanstans i tankarna och därför missade du hela skådespelet. Detta upprepar sig hela tiden, överallt och de flesta går genom hela livet som i trance, fångad i den aldrig sinande strömmen av tankar som förhindrar äkta uppmärksamhet.

En vandring genom livet som slav under det ständiga tankebombardemanget gör att man missar att det finns en underliggande ström under ytan. Den ena tanken avlöser den andra i högt tempo och det finns inte tillfälle till att observera vad som egentligen händer. Vi är hela tiden på väg och tar oss inte tid att stanna upp och reflektera. Det leder till en medvetenhet som rör sig i två dimensioner, från ena sidan till den andra med ett tunnelseende som begränsar synfältet. Livet blir bara en rad tillfälligheter och okunskapen är total om livets djupare mekanismer. En sådan person hänger sig åt alla känslor utan djupare eftertanke och dömer livet och andra människor, ser sig som ett offer och försvårar öppningen till inre visdom. Den ytliga hållningen blir i längden andefattig och synpunkter som innebär ett närmande till en djupare livssyn avfärdas. Svårigheter i vardagen blir svårare att tackla och därmed blir sinnesstämning och fysisk hälsa lidande.

Stanna upp och låt ett stilla medvetande betrakta livet och snart blir du varse att det finns så mycket mer än alla dessa tankar som hela tiden är någon annanstans.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar