”Det finns bara två sätt att leva sitt liv:
Som ingenting är ett mirakel, eller som allting är ett mirakel”
- Albert Einstein
Det liv vi lever är till för vårt bästa oavsett hur det utvecklar sig. Vi kommer alltid till fram till de händelser vi behöver, de människor som är till för oss möter vi, vid rätt tidpunkt sker det som är tänkt i en perfekt organisation. Det här uttrycks i ett ordspråk som ofta används i zen-traditionen (en gren av buddhismen): ”Snön faller, och varje snöflinga faller på sin rätta plats”.
För den som följer en ytlig livsfilosofin är det naturligtvis svårt att tänka i sådana banor. De ser inget djup och gör skillnad mellan händelser som är ”bra för mig” och de som är ”dåliga”. Helheten är dock mer än det man kan se på ytan, mer än summan av dess delar, mer än det som ditt liv eller världen innehåller. Du som vet med dig att du förmodligen lever i en föreställning att allt ska vara som du önskar, annars är det fel, tror du verkligen att livet till sin utformning är bristfälligt och låter dig kasta bort livet på meningslösa händelser eller någon som orsakar lidande utan anledning? Är du osäker kan du fundera på när du senast dömde någon annan eller en situation. När du gjorde det, har du funderat på vad du egentligen visste? Ja, förmodligen fastnade du i ett resonemang att det skulle var si eller så och var det inte det så var det fel. Du ställde dig över livet och trodde du visste mer och nog ödslade du energi på ett negativt utspel. En ökad medvetenhet lyfter dig och snart ser du inte isolerade händelser utan en helhet börjar växa fram, men då måste du vara beredd att se med nya ögon och kasta gamla värderingar och acceptera en förändring.
Eckhart Tolle skriver: ”Bakom den ibland till synes slumpmässiga eller till och med kaotiska strömmen av händelser i vårt liv och i världen ligger en högre ordning och ett högre syfte dold. Vi kan aldrig förstå denna högre ordning genom att tänka på den eftersom allt vi tänker på är innehåll, medan den högre ordningen utgår från medvetandets formlösa värld, från den universella intelligensen. Men vi kan få en glimt av den, och mer än så, vi kan komma i samklang med den, vilket innebär att vara medveten deltagare i uppenbarandet av detta högre syfte.”
Eckhart fortsätter: ”Den ständigt återvändande rörelsen i en människa liv, försvagning av förankringen i det ytliga tankesättet, vare sig den sker genom åldrande, ekonomiska svårigheter, sjukdom, handikapp, förlust eller någon form av personlig tragedi, skapar en stor potential för andligt uppvaknande – för att bryta medvetandets identifikation med formens värld, det ytliga förhållningssättet till livet. Eftersom det finns så lite andlig sanning i vår moderna kultur är det många som ser sådana här saker som en möjlighet, så när det händer dom själva eller någon närstående tror de att något är fruktansvärt fel, att det är något som inte borde hända.” Således tror de att livet är en ytlig företeelse utan djupare orsaker och samband och därefter kastar de sig in i en lidandets karusell som enbart skapar negativitet. Jag har själv ofta ställts (och ställs) inför människor som benhårt följer ett ytligt synsätt på livet. Återkommande oro, ilska och ledsamhet följer detta ytliga förhållande till livet – ”Det blir inte som jag vill och då blir jag ilsken eller ledsen”. Så när livet utvecklas på ett sätt som är ”dåligt” finns inget utrymme för ett djupare resonemang och ju starkare personen ”lever på ytan” desto svårare är det att nå fram.
Personligen har jag inte haft några djupare kunskaper eller intresse av livet förrän det förändrades dramatiskt och krävde min uppmärksamhet och i förlängningen blev det en förutsättning för min överlevnad. Jag hade levt ett liv som de flesta andra, men även om jag funnit det som tämligen kämpigt, var det först när jag ställdes inför en längre period i livet som ställt mycket högra krav på mig, som jag öppnades upp för ett mer djuplodat synsätt på livet (se En ökenvandring – en andlig utveckling, publ. Juli). Eckhart Tolle skriver: ”avbrottet i den yttre rörelsen vid en tidpunkt då det ”inte borde hända” kan också frambringa ett andligt uppvaknande hos en människa. I själva verket är det så att ingenting händer som inte är menat att hända som inte är en del av den större helheten och dess syfte. Därmed kan ett omintetgörande av det yttre syftet leda till att du finner ett inre syfte, och att du sedan finner ett djupare yttre syfte som är i samklang med det inre.” Ja, jag har gått från att ha förbannat och varit ilsken på livet, förbannat personer och händelser till att så sakta andligt växa och börja förstå livets mångsidighet. En insikt i vad det yttre skeendet har för det inre, men visst hägrar frågetecken trots allt ständigt och driver på min nyfikenhet. Hur som helst ser jag allt oftare sambanden och kan förstå vad livet vill säga mig eller lära mig. Det är till glädje för mig själv men även andra. Däremot ställs jag inför tröstlösa diskussioner med personer som inte har en aning om vad jag pratar om och förkastar allt till förmån för sitt ”yttänkande”. Det är som att lyfta sig själv i håret för saknas det andlig mognad är det mycket svårt att nå fram. Jag är medveten om att det är en naturligt del i min andliga utveckling att få möta individer som ifrågasätter mig och mina värderingar, men det ställer höga krav på tålamod och förståelse. Är man inte redo, så är man inte - allt har sin tid. Härnäst kommer jag publicera ett avsnitt om slumpen som ingalunda är tillfälligt och inlägget kan ses som en fortsättning på detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar