Innan du läser detta avsnitt, läs först "Livets mening" nedan (publicerad juli 2010), då detta är en direkt fortsättning. Tänk dig en skål med en mycket vacker botten, så vacker att det inte går att beskriva med ord, dess skönhet överstiger vida allt annat. Denna skål är fylld med kristallklart vatten och så länge ytan är i stillhet kan fortfarande skålens botten betraktas, men så snart skålen försätts i rörelse krusas ytan och skålens botten försvinner under krusningarna. Krusningarna är den ständiga tankeströmmen och skålens botten är ditt inre. Ditt inre, essensen av dig själv, det som Jesus åsyftade när han pratade om Guds rike inom dig själv. Den högsta medvetandeformen, det som brukar kallas det Upplysta tillståndet eller av vara Ett med Allt, är ett stilla sinne med tillträde till den vackra botten på skålen. Jesu liknelser och uttalanden innehåller beskrivningar om det som följer, Buddhismen såväl som det forntida Indiens sutror, Vedaskrifterna, Upanishaderna, liksom den uråldriga kinesiska visdomsboken Tao Te Ching, alla belyser det tillstånd som finns bortom det ytliga tänkandet, fritt från egots fördunkling.
Det idag så populära Mindfulness bygger på principen att stilla sinnet och närvaro i nuet, det vill säga minska krusningarna på vattenytan. Här följer en förklaring till varför en tillit till livet innebär en av de viktigaste lärdomarna i livet, men också en av de svåraste lärdomarna att ta till sig.
En av de största andliga lärarna i vår tid, Eckhart Tolle, uppnådde detta högsta medvetande- tillstånd i slutet av 20-års åldern, efter flera års kamp i livet, då han ifrågasatte sitt jag. Det ledde till en medvetandetransformation som resulterade i en person helt befriad från egot. Det skedde under en natt och nästa dag vaknade han upp till en helt annan värld som han skådade utan fördunkling från det egobaserade jaget. Den invanda tankeströmmen i huvudet hade upphört. Samtidigt, berättar han, spred sig en underlig stillhet inombords. Den höll i sig fem månader i sträck. Ur den inre friden upplevde han ett nytt slags vakenhet – en intensiv närvaro på en nivå han aldrig varit med om. Han betraktade världen med nya ögon och kunde se dess skönhet oförvanskat, allt hade fått en lyster och såg annorlunda ut. Han sa: ”Jag förstod inte vad som hänt. Jag var helt medveten, men det fanns inget avstånd mellan mig och mina tankar. Allt var ett. Jag blev varse en annan nivå av mänsklig medvetenhet.” Han upplevde helt enkelt hur världen egentligen är och ser ut, han är Ett med Allt. Det högsta medvetandetillståndet som en människa kan uppnå. Buddha och Jesus uppnådde också detta tillstånd permanent, för att nämna ett par kända namn.
Jag lyssnade för några år sedan på ett av Eckharts framträdande där han berättade att han befann sig på ett café i sin hemstad Vancouver och betraktade människor runt om sig som en del av sig, Allt är ju Ett, ur hans perspektiv. Hans syn på omvärlden helt befriad från dualism och känslan av separation. Riktigt små spädbarn kan inte se skillnad på sig själva och världen runt om dom. Småbarn har inga utvecklade egon och därmed ser de världen som den är.
Krusningarna, tankeströmmen, skapas av den yttre delen av medvetandet, som Eckhart Tolle benämner Egot. Själva kärnan i hans läror rör egot och vad det ger upphov till och hur en ökad medvetenhet ger tillträde till en mer sann bild av dig själv och Varandet. Eckhart Tolle har skrivit flera böcker, som finns på svenska, men boken En Ny jord – Ditt inre syfte, är den mer lättillgängliga av dom. Övriga är fantastiska verk, men de ställer större krav på läsarens andliga mognad.
Att beskriva egot på ett rättvist och belysande vis görs inte i en handvändning och jag hänvisar till Eckhart Tolles böcker för en mer utförlig beskrivning. Jag kommer dock återkomma med fler avsnitt om egot ur ett psykologiskt perspektiv.
Nåväl, egot är den del av medvetandet som ständigt vill ha action och aldrig stillhet, egot skapar oro, ilska och andra tillstånd som ger upphov turbulens i medvetandet. Egots existens bygger på tankar och därför upplevs stillhet som ett hot. Så snart du är uppslukad av tvångsmässiga tankar undviker du det som är.
Ett enkelt sätt att identifiera egot är att blunda och försöka få tyst på tankarna. Du ser, det går nästan inte. Egot pockar hela tiden på uppmärksamhet och kan nästan ses som en parasit på medvetandet eller egot ger upphov till ett patologiskt tillstånd med en störtflod av tvångsmässiga tankar som inte går att stoppa. Det konstruerar egna historier och illusoriska verkligheter som skapar ett tankebrus.
Det är egot som ligger bakom känslan av dualitet och avskildheten från Enheten och Alltet. Du upplever dig som åtskild från andra människor eftersom egot önskar det. Andra människor kan upplevas som hotfulla, du tävlar med dom och vill känna dig överlägsen, söker fel hos andra och så vidare. Egot kämpar för sin överlevnad och försöker skydda sig självt och växa sig större. För att upprätthålla jag-tanken behöver det den motsatta tanken på ”den andra”. Det begreppsmässiga jaget kan inte överleva utan det begreppsmässiga ”andra”. De andra är som mest annorlunda när jag ser dom som fiender. I ena änden av skalan i detta omedvetna mönster ligger den egobaserade och tvångsmässiga vanan att söka fel och klaga på andra. Jesus åsyftade detta när han sa: ”Varför ser du inte flisan i din broders öga, när du inte märker bjälken i ditt eget?” I andra änden av skalan finner vi fysiskt våld mellan individer och krig mellan länder.
Det finns psykologiska modeller som t.ex. ger instruktioner att skapa distans till oro genom att ikläda sig rollen som observatör, det vill säga skapa distans till egot. Så snart en medvetenhet uppstår minskar egots kraft. En meditationsteknik går ut på att observera tankarna. I samma ögonblick som man intar rollen som observatör minskar kraften i tankarna och därmed avtar tillhörande känslor. Man går från omedvetenhet till medvetenhet. När man observerar tankarna minskar även identifikationen med dom och egots influens avtar.
Jag tror de flesta människor upplever korta stunder där de är befriade från egot i olika grad. När jag blickar tillbaka på livet kan jag erinra stunder då jag till exempel vaknat upp på badstranden och upplevt ett sällsamt välbehag med få tankar och en känsla av stor närvaro. Ganska snart har dock egot kommit smygande och en återgång till det normala tillståndet har skett. På senare år har jag efter djup meditation upplevt stor frid och en känsla av fullständig befrielse från något som kan liknas vid ett ständigt ”orosbrus”, som vi alla har i bakgrunden. Det blir man först medveten om sedan man blivit befriad från det.
Egot vill uppleva världen som hotfull eftersom det genererar tankar. Egot presenterar ständigt tänkbara anledningar till att vi ska oroa oss för det älskar det tankeinferno som då uppstår. Alla har upplevt hur stora oroande tankar blir på natten. Egot vill inte ha sömn för då existerar det ju knappt. Nej, det pockar på uppmärksamhet och försöker fånga dig. Det är därför som avslappnings via fokus på andning, musik, mantran och dylikt är så effektivt – centrering på något som inte engagerar tanken förhindrar ny energi till egot och därmed tynar det bort.
För några år sedan befann jag mig sittandes intill ett träd i en park. Det var en vacker försommardag och jag betraktade ängen framför mig, människor i rörelse på en stig, fåglar i träden och annat som hörde till denna vy. Plötsligt såg allt annorlunda ut, det var som ett skimmer kring konturerna på allt, ett mycket behagligt, liksom softat ljus, ja det är svårt att beskriva men allt var så mycket vackrare än normalt. Inom mig härskade en djup frid och en sorts lycka. Jag blev förvirrad samtidigt som jag var överväldigad av det jag upplevde. Vad hände, vad var detta? Det pågick kanske i 10-15 minuter och under hela tiden satt jag där förbryllad och utan en aning om vad pågick. Jag var klarvaken, det var en helt vanlig dag men ändå var allt så annorlunda på det mest underbara vis. Flera gånger återvände jag till platsen och funderade på om jag befunnit mig i någon sorts djupare meditationstillstånd, trots allt, och försökte framkalla det på nytt, men utan framgång. Det dröjde ett par år innan jag kom till insikt i att jag fått uppleva en stund av att vara Ett med Allt under en kort stund. Egentligen inte så märkligt då jag är en person som är försatt i andlig utveckling och har fått uppleva så mycket av existentiell natur under hela 2000-talet. Nu vet jag har hur varandet ter sig utan ett fördunklat sinne, en förutsättning för att kunna utvecklas vidare, skulle jag tro. Alla människor är egentligen där men ser det inte på grund att krusningarna på ytan, man betraktar allt via egots filter. Utan tvekan konstrueras livet för min del för att lära mig, för att ge mig upplevelser som skapar insikt och visdom. Underbart, men livet har heller aldrig satt mig på större prov, men det är också förutsättningen för en ökad medvetenhet.
Tankar i sig är det inget fel på men när de uppkommer ur stillhet är de som mest effektiva. Egot skapar i huvudsak ”skräptankar”, ältar samma sak som tar energi. Ett intellekt som arbetar befriat från starka influenser från egot är som mest effektivt.
Nå, vad innebär att tro på livet? Jo, du tror på det som sker har ett syfte och därmed minskar motståndet, du slutar döma det som händer. Ett motstånd är exakt det egot önskar för det skapar tankar och därmed energi. Precis som cykelhjulet som sätts i rullning och därmed kan dynamon, som vilar på hjulet generera ström till cykellampan som lyser. När du känner oro, ilska, är otålig, rädd, avundsjuka och så vidare så är detta ett tecken på motstånd. Du tror inte på det som sker och skapar negativa tankar. Egot växer och krusningarna på ytan tilltar och du kommer allt längre bort från essensen av dig själv och sjunker in i omedvetenhet, ett lägre medvetandetillstånd. Tänk själv hur annorlunda du kan uppföra dig när du blir arg, det vill säga när krusningarna på ytan är som värst, du uppför dig på ett sätt som egentligen är främmande för din natur. Ju mer känslor desto starkare ego = du kommer längre bort från din sanna natur.
Ju mer du tror på livet (eller livssituationen) desto mer oberörd blir du, lugnet infinner sig och därmed minskar egots influens. Ju större tro, desto större medvetenhet, ju mer medvetenhet desto mer insikt om vem du är och vad livet är, således sker en öppning mot en sann, mänsklig natur. En träning i tron på livet och att komma till insikt tar tid, livssituationen skapar pressande betingelser, det krävs isolering för att komma till egen insikt och alla som utvecklas andligt har haft sådana här perioder. När du tror att det stundar en ljusning i livet i din svåra situation, att kampen är över eftersom allt tyder på det rasar plötsligt allt samman och du är tillbaka på ruta ett. Första gången faller du djupt, mår mycket dåligt och det råder storm på vattenytan i skålen. Andra gången stormar det också, men något mindre. Så upprepar det sig om och om igen på olika sätt tills du börjar inse att livet vill lära dig att tro och vattenytan blir allt mer lugn och medvetandegraden ökar. Du lyfter över det ytliga tänkande och börjar förstå livet och ser allt mer av den vackra botten i skålen. En mycket tuff inlärningsperiod, men resultat blir mycket gott.
Alla som fungerar som andliga lärare kan vittna om sin” ökenvandring” ( se En ökenvandring – en andlig utveckling, nedan). Som jag nu beskrivit i flera inlägg är vi människor så beskaffade att det är enbart ett lidande som kan bryta loss oss från egots grepp. Lidandet i sig blir då till vår vän, hur obegripligt det än kan te sig i svåra stunder.
När tron på livet ökar, minskar motståndet och därmed krusningarna och ett högre medvetandetillstånd växer sig starkare. Desto ytligare förhållningssätt, ju större ego, vilket innebär mer rörelse på vattenytan i skålen och större distans till ett högre medvetande och du förstår mindre av det liv du möter. Det är därför som en ytligt förankrad människa har så svårt att förstå en person som har nått en högre medvetandenivå. Inte minst för de förra inte har en aning om att det ens existerar olika medvetandenivåer. Teoretiskt sett har alla människor möjlighet att skapa ett annat medvetande. Inse att livet skapar det du bäst behöver så tro på det som kommer i din väg och därmed har processen mot ett högre medvetande startat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar