söndag 29 augusti 2010

Kungen och hans rådgivare

Här följer en gammal känd berättelse om mening i livet.
Det var en gång en kung som hade en mycket vis rådgivare. De stod varandra mycket nära och umgicks dagligen. Kungen var nästan alltid nöjd med sin rådgivare men det fanns tillfällen då han blev lite irriterad på honom. Rådgivaren hade nämligen för vana att i tid och otid, och vad det än gällde, säga: ”Det är en Guds mening med allting.” Kungen ansåg nog att det var för mycket religion inblandat, men de två kom så bra överens i övrigt hade han överseende med detta andliga synsätt. En mycket vacker dag beslöt kungen att rida ut i skogen och jaga, så han och hans ständiga följeslagare begav sig ut på jakt. Nu ville det sig inte bättre än att kungen i jaktens hetta råkade skära av sig tummen. Samtidigt som smärtan var hemsk så tänkte kungen också på framtiden, hur han skulle kunna jaga framöver och hur skulle han kunna försvara kungariket om han inte kunde hålla i ett svärd? Mitt uppe i allt detta hörde han rådgivaren: ”Det finns en mening med allt.” Smärtan gjorde att vreden kanske blev lite överdriven men när de kom tillbaka till slottet slängdes rådgivaren direkt att försmäkta i slottets mörkaste och fuktigaste fängelsehåla. 

Tiden gick, såret läkte och kungen lärde sig klara sig bra utan sin avhuggna tumme. En dag kände han åter för att ta en ridtur i skogen så han gav order om att göra en häst redo. Kungen njöt i fulla drag av den vackra dagen i skogen. Men när han var på väg hem blev han överfallen av ett rövarband som övermannade honom och förde honom till deras ledare och överstepräst. När denne förstod vilken upphöjd fånge de hade i sitt våld gjorde han genast förberedelser för att offra kungen till gudinnan, nöjd med sitt offer, skulle visa honom sin ynnest. Men hans belåtenhet vändes till vrede när han närmade sig kungen med offerkniven och såg att kungen saknade en tumme. Skakande av ilska vände han sig till de övriga rövarna och sa: ”Förstår ni inte vad som hade hänt om vi offrat en ofullkomlig människa till gudinnan? Det hade inneburit slutet för oss. Släpp honom omgående.” Det var en djupt fundersam kung som återvände hem till sitt slott. Väl hemkommen gick han omedelbart ned till de djupa fängelsehålorna och fram till rådgivaren och sa: ”Jag förstår nu att det fanns en mening med att jag förlorade min tumme. Det räddade livet på mig idag. Men vad jag inte förstår är vilken mening det har att du sitter här i en fuktig cell.” ”Jo”, sa rådgivaren, ”hade jag inte suttit här hade jag varit tillsammans med dig idag som vanligt och när rövarna inte kunde offra dig hade de tagit mig istället. Gud har en mening med allt!”

Så slutade berättelsen och tänk så mycket ilska, sorg och elände vi kunde bespara oss själva och andra om vi förstod att det vi möter tillför något gott även om vi inte begriper det. Bara att stanna upp och fundera på möjligheten att det är så hjälper.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar