Den meningsfulla slumpen

Detta inlägg är en fortsättning på föregående avsnitt  "Allt sker med ett syfte och vid rätt tidpunkt".

När vi vandrar genom livet gör vi våra erfarenheter ständigt och vi möter det vi bäst behöver. Vår tillvaro är ingalunda en slumpmässig företeelse där vi lever och dör som biologiska maskiner i en värld som bara ”råkar” ha gett upphov till den intelligenta natur, som utgjort en förutsättning för vår existens. Som bekant finns det de som hävdar att vi lever och dör och det finns inga djupare skäl till detta. De riktigt ortodoxa avfärdar allt utanför det som är synligt och mätbart, och hänvisar till vetenskap, statistik, avsaknad av bevis etc. etc. Förr var det religionen som styrde, ”kättare” förföljdes, brändes och deras läror bannlystes. Idag är det de vetenskapstroende med vetenskapen, som motsvarighet till religionen, som tagit över rollen, och principen att fördöma oliktänkande kvarstår men medlen är gudskelov förändrade. Lyckligtvis finns det företrädare för vetenskapen som önskar förena ett andligt tänkande med vetenskapen, men tyvärr händer det att dom förföljs och förtalas. Det ena utesluter inte det andra och för att citera vår tids kanske största geni, Albert Einstein: ”Vetenskap utan andlighet haltar och andlighet utan vetenskap är blind.”

Nåväl, jag vill hävda att var och en kan bilda sig en egen uppfattning genom att studera sina egna liv, för med en öppenhet, en benägenhet att förändra sina värderingar och med mod, går det att skönja och ta till sig det som försiggår under ytan. Jag skriver ”mod” för en del människor är verkligen rädda för att rubba sin trygga världsbild och vill snabbt lägga locket på. De föredrar det ramverk de alltid rört sig inom och behåller skygglapparna. Det har ju alltid fungerat, så varför ändra på något, menar dom. ”Fungerat”? Ja, det är ju en relativ uppfattning. Vi är alla medverkande till den värld vi lever i, allt det vi är och gör lämnar ett bidrag, vår hälsa påverkas av det vi tänker och är. Den individuella utvecklingen föregår den kollektiva, så vänta inte på att någon annan ska visa dig vad som finns under ytan. Titta själv!

Naturligtvis kan man ju fråga sig hur vi verkligen kan nå fram till våra mål. De liv vi lever är trots allt komplexa och i teorin finns mängder med olika möjligheter. Ja, så är det men om vi liknar livet med ett pussel där varje bit ska ha en bestämd plats beroende på dess form och bild på ovansidan, så blir det mer exakt i sin utformning. En person som är förankrad i ett ytligt betraktelsevis av livet och världen, tror att pusslet läggs med vilka bitar som helst, bara det är en pusselbit så går det ju bra. Nej, det är faktiskt inte så att det finns 1000 potentiella partners som man en dag ska bilda familj med, inte heller 50 olika jobb som väntar eller 100 möjligheter till bostäder, för att göra det enkelt. Den partner du lever med är just den person som bäst uppfyller de kriterier du ska ha i ditt liv där du befinner dig, ditt arbete har de exakta ingredienser i form av arbetsuppgifter, kollegor med mera som är mest lämpade för ditt liv just då och du bor på den plats som är anpassad på motsvarande vis. Du går från det ena till det andra allt eftersom omständigheterna kräver det. Den dagen du är ”klar” med en arbetsplats lämnar du den för att gå vidare till en ny med alla dess möten och händelser. Och det sker när det är dags, vid rätt tid då ”allt är där det ska”. Tänk så skönt det skulle vara om man var fullt införstådd med det detta! Det dåliga tålamodet skulle fara all världens väg och en frid och harmoni skulle infinna sig. Men detta betyder inte att man kan sätta sig ned och rulla tummarna. Det kan ju tyckas att allt är förutbestämt i detalj. Så är inte fallet. Vissa ”hållplatser” är förutbestämda, såsom arbetsplatser du ska vara vid mer än en kort tid, partners, barn och så vidare. Vägen där i mellan kan dock innebära flera valmöjligheter, beroende på dig själv och omvärlden. Så till den motiverade frågeställningen hur vi når dit vi ska. Ja, jag häpnar ofta över den övermänskliga organisation som måste ligga bakom detta spel och förundras över alla de mekanismer som är fördolda för det mänskliga medvetandet. Vi får hjälp och bland annat av de till synes tillfälliga slumparna. Alla har någon gång varit med om märkliga tillfälligheter eller underliga sammanträffanden. De flesta förpassar snabbt dessa upplevelser som en ”lustig” slump och snart är det glömt. Det upprepar sig och det kan till och med bli ”verkligen konstigt” och få igång tankarna. Väljer man att låta tankarna spela från en sida till en annan i ett plan stannar det vid en underlig slump och kanske blir det en kul historia på sin höjd. Den som helt avfärdar en djupare ström i livet pratar om statistik, vilket nog kan vara riktigt i vissa fall, men i andra glöms faktorn Meningsfullheten bort. En meningsfull slump kan leda en rätt, bekräfta eller på annat sätt utgöra en demonstration på hur livet talar till oss.

En av psykologins stora banbrytare, Carl Gustav Jung var mycket intresserad av slumpen, och benämnde den synkronicitet, vilket betyder meningsfull slump. Han menade att det var ett tecken på en sorts samverkan mellan psyket, materien, tiden och rummet. Synkroniciteten tycktes vara ett samspel mellan människors inre tillstånd och vad som händer i det yttre. Jung hade en patient som var ett paradexempel på en ”meningsfull slump”. Det var en besvärlig patient, som inte kommer vidare i sin terapi. Hon har en mycket logisk och rationell världsbild, som inte vill överge. Det ytliga tankesättet var väl befäst och så ville hon att det skulle förbli. Jung hade svårt att förändra hennes rigida inställning, och börjar tro att han inte kunde göra så mycket mer för henne, då det verkade hopplöst. Då beskriver hon en mycket starkt och klar dröm hon haft under natten. En person ger henne ett värdefullt smycke i form av en gyllene skarabé (en slags skalbagge). I samma ögonblick som hon berättar om sin dröm, hörs ett ljud från fönstret. Något dunsar mot glaset, ungefär som det ville komma in. Jung öppnar fönstret och in flyger en skalbagge, som skimrar i grönt och guld (en skarabé, visar det sig). Han fångar den, räcker fram den till sin patient och säger: ”här har du din skarabé.” Kvinnan blir rejält omskakad och händelsen gör att hela hennes världsbild börjar krackelera och hon överger sitt förstelnade synsätt på världen. 

Det blir långsökt att förklara detta med statistik och tillfälligheter. En bra historia och jag känner väl igen mig. Då jag fått lära mig om livet har jag många gånger konfronterats med situationer och upplevelser som ruskat om mig och fått mig att överge ett ytligt tankesätt men också gett mig inblick i livets ”mysterier” och försett mig med en allt klarare bild över varför vi är här.

När jag skulle fylla jämt för några år sedan kände jag att jag skulle företa en resa. Inte visste jag varför, men känslan fanns där och den var stark. Jaha, men vart? Tanken på Nice i Frankrike dök upp. Varför? Jag hade aldrig varit intresserad av Nice och visste inte mycket mer om orten än att den låg vid franska sydkusten. Jag avfärdade tanken utan att fördjupa mig närmare. Men så dök det upp fler och fler tecken på att jag skulle resa dit: då jag läste tidningen funderade jag över resmål och lockades av Rom, bland annat, men så bläddrade jag till en sida där det stod "Nice" med stora bokstäver över halva sidan. Jag nästan hoppade till och tyckte det var mycket underligt. Det levde fortfarande ingen säker övertygelse i mig att jag skulle resa till Nice. Men jag fick fler signaler. Kort därefter satte jag mig framför teven för att se ett reseprogram och naturligtvis handlade det första reportaget om Franska Rivieran och bland annat Nice. Jag var då fortfarande fångad i ett ytligt betraktelsevis av livet och tyckte det var en underlig tillfällighet och var fortfarande inte övertygad. Jag minns inte alla detaljer som därefter inträffade, men det kom fler signaler och det behövdes då jag inte kunde finna någon anledning att resa till Frankrike. Den avgörande övertygelsen kom då en kollega till mig undrade hur jag skulle fira min kommande födelsedag. ”Jag funderar på att resa, men vet inte vart” svarade jag. ”Jag har en god vän som åkte till Nice när han fyllde jämt”, fortsatte hon. Jag höll på att falla baklänges och nu förstod jag slutligen att livet ihärdigt ville berätta att jag skulle åka till Nice. Jag hade inte en blekaste aning om varför men bestämde mig för att boka en resa. När jag ringde ett resebolag (vars broschyr damp ned i brevlådan och de var bland annat just specialiserade på Franska Rivieran) föreslog de olika boendealternativ, och när ett litet pensionat med en trolig nordisk föreståndare föreslogs, riktigt ”klack” det till i mig och det alternativet beslöt jag mig för. Så blev det och jag kom ned till Nice en sen, mörk och regnig kväll och installerade mig på pensionatet efter jag hittat min nyckel i ett nyckelskåp med kombinationslås. Nästa dag var det vackert väder och jag beslöt mig för att gå ut. En av de första människorna jag möter är en kvinna med skandinaviskt utseende en kort bit från pensionatet, som log en aning mot mig. Det visade sig senare att kvinnan jag mötte var föreståndare för pensionatet och förmodligen hade hon sett mig komma ut därifrån, vilket förklarar att hon uppmärksammade mig. Nåväl, vi växlade några ord med varandra ett par gånger för att strax innan jag skulle resa hem prata i säkert en timme om allt möjligt. Efteråt funderade jag över syftet med resan och på den tiden var jag föga skolad i livets djup och förstod inte till en början att hela resan åsyftade mötet med denna kvinna. Skälet till det går jag inte in på nu eftersom det är en helt annan historia. 

Detta var ett av många exempel jag skulle kunnat återge, men alla människor har sina egna historier, som kan beskriva något liknande. Jag väljer att uppmärksamma den meningsfulla slumpen då det är något vi alla känner igen, men kanske inte alltid ägnar en fördjupad tanke. Förutom att det är en vägvisare i livet så är det också en bekräftelse på att livet döljer så mycket under ytan och det finns en mening med livet och det livet vi har. Alltid, och på ett betydligt mer sinnrikt vis än vi många gånger anar. Bejaka tanken på att den där slumpen inte alls är en tillfällighet.