onsdag 4 augusti 2010

Intuition


Alla människor föds med intuition men de flesta lär sig att bortförklara den och ignorera den redan i tidig ålder. Alla har någon gång haft en känsla av att helt enkelt bara ”veta”, en känsla av visshet. Ibland lyssnar vi till denna visshet men för det mesta bryr vi oss inte och det är beklagligt för det är en naturlig förmåga som innebär en ovärderlig hjälp.

Nå, varför ska man bry sig om sin intuition? Jo, därför det är en av de värdefullaste saker man kan göra för sig själv. Det är en exakt vägledare i livet som aldrig har fel. Ett praktiskt och ovärderligt instrument att handskas med livet.

På grund av våra kulturella värderingar premieras det logiska förnuftet och intuitionen förpassas många gånger till något flumbegrepp, som eventuellt finns, men förmodligen inte. Eller så missförstås det. Ibland hör man någon säga "min magkänsla sa mig ditt eller datt, men sen sa den si eller så". Denna s.k. magkänsla ska inte förväxlas med intuition då det snarast rör sig om tankar.

I vår tid anses det nästan vara en dygd att enbart tro på en rationell världsbild och inte tro på någonting för övrigt. Det görs en differentiering av den yttre verkligheten och den inre. En allvarlig bortträning av själens dimensioner. Värre tycks det bli och förmodligen på grund av ett paradigmskifte är under pågående, men öppenheten tilltar samtidigt. Det bli värre innan det blir bättre. Nåväl, våra inneboende resurser och vårt komplexa medvetande intresserar allt fler och utvecklingen av subtila förmågor vinner allt större terräng. Egentligen tror jag det handlar om att vi återgår till det vi var en gång i tiden, innan de förhärskande materiella värderingarna lärde oss att hålla fast vid en mekanistisk världsbild eller en begränsande religiös inställning, som utestänger oss från våra inneboende egenskaper och förmågor. De visaste människorna är barnen eftersom de är föds till vår värld utan förutfattade meningar och använder sig av den sanna naturen. De har en spontan inställning till varandet och ser sig själva och omvärlden på det mest äkta viset, innan samhället lär dom annat. Barn uppfostras till att anpassa sig till andra, att följa vissa regler för hur man uppför sig, att undertrycka våra spontana impulser och att agera som det förväntas av en. Tyvärr får de lära sig att förlita sig på yttre auktoriteter för att få svar och anvisningar istället för att se och lyssna inom sig själva.

Hur som helst är vår intuition en inneboende egenskap som bör vårdas och utvecklas. En stark intuition medför att man alltid har ett stöd och blir allt effektivare ju starkare den växer sig. Ju starkare tillit man hyser till intuitionen desto starkare blir den. Ignorerar man den för den en borttynande tillvaro.

En personlig utveckling innebär en väl avvägd balans mellan förnuft och intuition. Sunt förnuft lär vi oss utveckla från barnsben men intuitionen är något vi själva får upptäcka och försöka förstå oss på. Hur känner man igen den? Det kan vara en stark känsla att vilja göra något eller inte göra något, en plötsligt uppdykande tanke eller en känsla som stilla påverkar från det undermedvetna och styr oss i en viss riktning. Det kan också vara en identifikation av tecken från livet, att förstå det som förs in i ens liv för att hjälpa oss till rätta.

Det analytiska intellektet sönderdelar saker och ting för att granska och komma underfund med dom, bit för bit. Intuitionen utgår ifrån helheten, vilket kanske förklarar att dess ingivelser ofta är svåra för intellektet att acceptera och förstå.

Intuition är sanning hämtad inifrån en själv, antingen den handlar om praktiska eller andliga ting, medan intellektet pressar fram sina slutsatser ur de fakta som tillhandahålls utifrån.
- Paul Brunton -

Det finns förespråkare för att utöva österländska meditationstekniker och yoga för att stärka intuitionen. Det inverkar positivt eftersom det stillar sinnet och öppnar upp bortom det logiska tänkandet. Jag är själv utövare av dylika tekniker, men skälet är inte för att förbättra intuitionen även om det är en välkommen bieffekt. Jag har föredragit att aktivt träna mig i att uppfatta intuitionen och stärka min tilltro till intuitionen oavsett vad den för i min väg. Jag tror man får hjälp av livet om man uttrycker en önskan att förbättra sin intuition och ställs inför diverse lektioner. Uttryck det högt: ”Jag vill utveckla min intuition och söker hjälp!”.

Naturligtvis finns risken att man blandar ihop intuitionen med egna konstruktioner, fantasier och önsketänkande. Den gyllene regeln för intuitionen är att den är plötslig och baseras inte på logik och det är det första känsla som dyker upp. Ibland händer det att tävlande på frågesporter på teve svarar efter det första som dök upp i huvudet. Nästan alltid är det rätt svar och så beklagligt det är när de blandar in sunt förnuft, väljer ett annat svar som verkar mer logiskt och som blir fel. Intuitionen kan leda en i en riktning mot ett mål som intellektet inte begriper och därför avfärdar. Intuitionen är fri från fördomar och förutfattade meningar och verkar enbart för vårt bästa, även om vi inte alltid förstår det.

Den spontana känsla som infinner sig vid den första kontakten med ett ting, en individ, en plats eller en händelse är oftast en tillförlitlig intuition. Men man måste fånga upp den snabbt innan den far iväg.

Intuitionen framkallar också fysiska fenomen i kroppen. Den sägs sitta i magtrakten, därav uttrycket ”magkänslan”. Själv kan jag uppleva en våg av energi som drar genom kroppen kombinerat med en stark aha-känsla eller bara en stark övertygelse. Ibland tycks den tala till som en vag känsla, som knappt är påvisbar, men ändå har kraft att tala till dagsmedvetandet och dirigera.

Anna Bornstein menar i sin bok Intuition – att förena huvud och hjärta – att en välutvecklad intuition framkallas ur tuffa levnadsbetingelser. Tillträdet till djupare kunskap försvåras av yttillvarons hölje men det fås att spricka upp då livsomständigheterna är svåra. Det kan te sig som kaos för vårt oerfarna och naiva dagsmedvetande. Ja, när livet är som svårast skärps sinnena som mest, ungefär som en förberedelse på kamp. Intuitionen blir knivskarp, som om energin omdistribueras till de delar som är i störst behov. Kanske är det ett holistiskt samspel där olika delar samverkar för att göra individen så effektiv som möjligt. Att jämföra med en flyktsituation då adrenalinet flödar, blodtrycket höjs, andhämtningen ökar, musklerna spänns, kroppen förbereder sig för snabb och kraftfull aktivitet.

Ibland försöker intellektet plagiera vårt inre och framkalla egna intuitioner. De är lättare att upptäcka när man grundligt känner sig själv, förhoppningar, rädslor och svagheter. De falska intuitionerna präglas till stor del av vår personliga psykologi och självkännedomen hjälper oss att se igenom den.

Om det man upplever som en intuition är sann eller falsk går att utvärdera genom att sova på saken. I medvetandet kan till exempel en stark känsla för något byggas upp, mer eller mindre medvetet, och man får för sig att det är intuitionen som talar till en. Lägg till en gnutta logik och du tror du står framför ett intuitivt meddelande. Känslorna kan vara starka och man blandar ihop ett önsketänkande med intuitionen. Försök att släppa känslan eller sov på saken och granska situationen igen utan att blanda in förnuft och logik. Lever känslan kvar är det förmodligen intuitionen, lyser den med sin frånvaro var det troligen falskt alarm. Även här spelar självkännedom in eftersom man lärt sig känna igen ens egna känslospel och tankemönster.

Att förlita sig på intuitionen betyder inte att man slutar använda förnuftet. Förnuftet är ett viktigt komplement till intuitionen. Vårt tänkande, vår känsla och praktiska förmåga ska också ha sin utveckling. Om intuitionen alltid bistod oss när vi var i trångmål skulle vi inte behöva anstränga våra andra förmågor. Dessutom är det inte meningen att vi ska stå med facit i livet för då missar vi poängen med att lära oss av livet.

Intuitionen säger oss vad vi ska göra. Förnuftet säger oss hur vi ska gå till väga. Intuitionen pekar ut riktningen och målet. Förnuftet ger oss en karta över hur vi ska ta oss dit.
- Paul Brunton -

Intuitionen talar ofta till oss utan förvarning. Plötsligt får vi ett svar i form av en känsla, kanske en bild eller något annat. Men det går att frammana intuitionen. Om man stillar sina tankar och överlämnar en fråga till sitt inre. Håll uppmärksamheten stilla, försök att inte ha några tankar eller associationer. När sinnet stillas stiger meningen upp till ytan. Till en början ofta inte tydlig, kanske påminner den om en känsla, som man sen försöker tydliggöra för sig själv. Det viktiga är att man lär sig stillhetens svåra konst, att vara inåtvänd, och inte projicerar ut uppmärksamheten. Uppmärksamheten ska vara ofokuserad. Skulle den vara fokuserad och intuitionen växer fram kommer hela ens psykologi att blanda sig. Då utestängs intuitionen. Om uppmärksamheten är fokuserad, bestämmer det på förhand vad man kommer att se.

Intuitionen är ofta inte närvarande så länge vi energiskt söker en lösning eller ett svar. Våra viljeansträningar är nämligen då ofta förbundna med egoistiska motiv. Egoism och visdom är inte förenligt. Det bästa tillvägagångssättet är därför att först anstränga sig och gör allt man kan och sedan överlämna problemet till sitt inre. Talesättet ”du finner när du inte söker” är på sin plats. För att kunna släppa problemet behöver man vara tränad i att vara herre över sina tankar. Annars fortsätter intellektet älta problemet, vilket effektivt dränker intuitionen. Ett första steg är att acceptera ältandet, tryck inte undan det utan acceptera, men inta en observatörsroll och se det på distans. På så vis förminskas dess betydelse och det tynar bort. Meditationen är en väg till att lära sig koncentration där en av de första sakerna man lär sig är att låta tankarna segla bort utan närmare granskning. Grunden i meditation är fokus på någonting och meditera kan vi göra när vi går, målar, tittar ut över havet men också då vi sitter i soffan med koncentration på andningen.

Ibland kan intuitionen mana oss att göra tvärt emot vad vårt intellekt önskar eller leda oss i en riktning som vi inte alls begriper. Det har funnits tillfällen då min intuition försatt mig i besvärande situationer som för att testa mig om jag verkligen klarar av att känna tillit oavsett resultat. En barriär som ska övervinnas och därefter stärks intuitionen än mer. Ja, jag tror på min intuition och jag är helt lugn så länge som jag vet att jag verkligen följer den. Det har hänt att livet önskat föra mig i riktningar som jag aldrig skulle tänkt mig om den intellektuella sidan fått råda. Bland annat har jag företagit resor till andra länder för att min intuition fört mig dit och väl där, eller i efterhand, har jag förstått vad resans egentliga syfte varit. Utan intuitionen vet jag inte hur resorna skulle blivit en realitet. En av resorna anser jag vara bland det viktigaste jag varit med om ur utvecklingssynpunkt, så nog välkomnar jag min intuitiva förmåga.

Intuitionen är en naturlig följeslagare som alla kan utveckla men jag tror det krävs påtryckningar från livet för att uppmärksamma den, utveckla den och lära sig att följa den. Det ytliga tankesättet måste överges till förmån för ett fördjupat närmande till tillvaron. Annars famlar man omkring utan förståelse för de känslor som kommer från djupet eller förhindras följa oväntade vägar, som kan öppna för nya möjligheter. En utvecklad intuition är en förutsättning för att hantera ett mer komplext liv, där det utöver en stor öppenhet krävs inre vägledning. Bejaka din intuition så bereder du tillträde till ett mer berikande liv då du ges möjlighet till en fördjupad resa i vad livet egentligen är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar