torsdag 24 november 2011

Drömmen som vägledning

Drömmar innebär en vägledning som många underskattar och det beror nog bland annat på att de avfärdas som lika meningslösa som tankar i vaket tillstånd kan vara. Så även jag tills jag en gång för flera år sedan fick rådet att börja studera mina drömmar närmare. Det visade sig bli ett ovärderligt råd och jag har sedan flera år alltid ett block på sängbordet. Jag fick också rådet att läsa en eller annan bok om drömmar för att skapa en förståelse för drömmen uppbyggnad och de symboler som förekommer. Man ska vara lite försiktig med tilliten till alla de drömlexikon som förekommer då de bilder och symboler som förekommer många gånger är individuella och kan grunda sig på egna värderingar. Vissa symboler är dock generella såsom vatten som symbol för känslor, byggnader för en själv eller medvetandet, död innebär avslut och så vidare. Som det mesta annat krävs övning, övning och övning för att träna upp förståelse och tolknings-förmågan. Att skriva ned drömmen är ett sätt att skingra tankarna och få bättre organisation på innehållet. Ofta förstår jag inte alls budskapet i en dröm och då släpper jag den. Ett bra sätt att få upp ögonen är att fundera då man är ute och går. När vi går måste vi fokusera på omgivningen samtidigt och det kan göra tankeverksamheten mer flexibel än då vi bara sitter rakt upp och ned. När du vaknar på natten skriver du ned så pass mycket att du kan återskapa helheten på morgonen då du renskriver. Eller skaffa en diktafon. Gör inte misstaget att sålla bort drömmar som du på natten inte anser vara av vikt för i det omtöcknade tillståndet är man inte redo att avgöra det.

Drömmen skapas bortom fantasin och informationen kommer till oss oförvanskad av medvetna influenser och därmed är det drömmen som vägledare särskilt värdefull. Drömmar försiggår i vårt medvetande och spelas upp för en del av medvetandet och registreras av ett annat. Jag förmodar att innehållet når dagsmedvetandet via det undermedvetna.

Drömmarna ger oss information som på ett eller annat sätt har en funktion. Till skillnad från det vakna tillståndet då det produceras en stor mängd "skräptankar" så har drömmens innehåll ett ursprung som ligger bortom medveten kontroll. Åtminstone styr vi inte det som sker aktivt i drömmarna. Vetenskapen har ingen tillfredsställande förklaring till drömmarnas ursprung men oavsett var de kommer ifrån så är de värdefulla. Ingenting i en dröm är betydelselöst och även om vi inte förstår en symbol betyder inte det att den är betydelselös. När jag insett drömmens potential som ett kraftfullt redskap för att bringa förståelse använder jag mig mycket av dom. Drömmen kan knuffa oss i rätt riktning, lägga de sista pusselbitarna på plats, förklara händelser i tidigare i livet, belysa andra människor och deras avsikter, förklara vem du är och varför du reagerar som du gör och så vidare, och så vidare. Väldigt intressant och spännande.

En rättvis och någorlunda uttömmande information om drömmar kräver en bok eller två, och jag vill endast uppmuntra till egna undersökningar och flagga för drömmar som ett användbart instrument för att förstå livet och sig själv. Jag rekommenderar verkligen en fördjupning inom området och ha en stor portion tålamod och använd intuitionen så kommer du bli allt skickligare. Som jag tidigare berättat befinner jag mig i en mycket omtumlande resa i livet som transformerar mig som person och min livssyn har gradvis blivit fördjupad och annorlunda. Det är någon som många kan erfara men sällan är de medvetna om vad som försiggår och allra minst när de är mitt uppe i det. Jag är dock medveten om varför jag ställs inför prövningar och stort motstånd under förhållanden som utmanar mig till det yttersta. Det gör att jag också är medveten om mina tankar, känslor och reaktioner, vilket jag regelbundet nedtecknar. Dels för att lyfta fram det jag genomlever men också för att förankra det av betydelse och kasta bort det som inte tjänar något syfte.

När vi befinner oss i en kris sker en mobilisering av krafter. Något står på spel och vi manar fram oanade resurser för att klara svårigheterna. Min erfarenhet är att jag samtidigt blivit så otroligt mycket mer lyhörd för mig själv och omvärlden. Denna mobilisering av krafter avspeglas också i drömmarna. I svåra situationer kan drömmarnas potential bli tydligare än vanligt. Min erfarenhet är att drömmar blir tydligare ju svårare problem. Mardrömmar är inte farliga utan de ruskar om oss eller kanske bearbetar vi någon som plågar oss.

Drömmar om det som väntar
Det händer ibland att jag fått förvarning om saker som inträffade senare men också lugnande besked inför det som jag hyst farhågor inför. Det är intressant för faktiskt är det ju besked om framtiden. Ett kort exempel: jag våndades inför en situation som jag misstänkte skulle väcka starka känslor hos både mig och andra. Tanken på det plågade mig och en natt fick jag en dröm som visade hur jag pratade med inblandade och jag tittar upp mot toppen på en lyftkran intill oss där jag ser något stort hänga allra längst upp. Det ser tungt och hotfullt ut, tänk att få det i skallen. Plötsligt dimper föremålet ned och det märkte jag knappt då det var en mjuk höbal. Så situationen jag trodde skulle bli verkligen besvärlig (den hotande klumpen uppe i toppen av kranen) blev faktiskt väldigt lindrigt (höbalen som ganska mjukt och omärkt). Drömmen hade haft rätt och beskedet hade också lugnat mig innan.

En bekräftelse 
För ett par år sedan kände jag det som tiden stod stilla, inget tycktes hända som skulle kunna förlösa mig ur min långa, svåra period som ständigt pressade mig. "Gjorde jag fel, var jag inte så klarsynt som jag trodde?", var frågor som dök upp och det tyngde mig rejält. Då fick jag en dröm som släppte mina tvivel och gav mig förnyade krafter. I drömmen är jag och några andra personer lärare för en stor grupp människor. Vi ska undervisa i orientering i skogsmiljö. Innan vi ska lära ut till de övriga ska vi lärare själva springa en orientering i skogen utan hjälpmedel och får endast se en enkel karta innan. Så springer vi iväg. Jag rör mig som en virvelvind i över-mänsklig hastighet genom skogen, träden och buskar virvlar förbi. En bit bort vid min sida skymtar jag en annan person som tycks röra sig lika fort. Vi når ett område där en kontroll ska finnas samtidigt. Den andre personen fingranskar området i sin närhet, kryper runt och tittar på marken och jag betraktar honom med förvåning - "Ser han inte helheten", tänker jag, "kontrollen vi söker är ju där borta" och "varför tittar han bara i sitt närområde?". I drömmen såg jag kontrollen som låg en bit bort och hade en sort total överblick och såg inte bara detaljerna. Efter drömmen blev jag lugn då dess budskap framstod i all önskvärd tydlighet. Drömmen visade hur snabbt jag rörde mig genom livet, min navigation genom skogen var exakt, snabb och dessutom, det kanske viktigaste, jag har en syn för helheten i livet och stirrar mig inte blind på detaljerna. Det har utvecklats och numera är jag riktigt bra på att tolka och förstå livets mönster i andras liv och kan ofta med precision berätta vad de bör tänka på och vad som ungefär kan ske eller inte när det rör specifika områden. Hitintills har jag inte haft fel och det är livets motgångar som förädlat mitt sätt att se på livet och lärt mig skönja ett mönster bortom utan. Hade jag inte haft mina prövningar skulle jag varit ohjälpligt förlorad i ett ytligt synsätt som inte leder särskilt långt.

Tappa inte tron på livet!
För en tid sedan drabbades jag åter av ett bakslag. Mina förhoppningar om att komma ur den pressande situationen jag befinner mig i grusades. Jag hade hoppats så innerligt och med tanke på att flera år förflutit blir hoppet desto starkare. Visst förstår jag vad livet vill säga mig, jag vet att allt ordnar sig på bästa sätt till slut man innan dess måste jag ha nått en viss utveckling. Det är det som är tanken med allt jag genomlever, men vägen framåt kan vara allt annat än bekväm. Samtidigt lever jag alltid i beredskapen att mitt hopp snabbt kan släckas och släpper därför inte loss känslorna. Återigen stod jag inför den prövning jag mött så många gånger. I sista stund drogs mattan undan under fötterna på mig och åter föll jag pladask. Trots jag är mycket medveten om att jag prövas i min tro på livet gång efter annan och att förhoppningar som byggs upp hitintills alltid slutat med kras så finns där ju ett slut. Slutet kommer när jag har så mycket tro på livet att jag inte behöver de tuffa prövningarna. Jag har skrivit om detta i flera inlägg men åter vill jag understryka att tron på livet är en av de viktigaste läxorna livet - tror man på det som händer en minskar motståndet och därmed tankar som blockerar en från att se bortom ytan och få en mer sann bild av sig själv och omvärlden. Så snart tankebruset minskar öppnar man sig för visdom som tillåts komma i dagern då tankarnas moln skingras. Att tro på livet skapar förutsättningar för ett helt annorlunda liv med insikter, ett djupare och mer harmoniskt känsloliv och det krävs inte minst om du önskar förstå livet och komma vidare. Men det är så svårt och vägen tycks vara oerhört tuff. 

Nåväl, bakslaget fick mig ur balans och jag drogs nedåt och mådde ganska dåligt. Jag förstod att detta var en sorts motstånd mot det som skedde och det är väl naturligt för alla att man inte mår så bra om livet kraschade. Jovisst, men jag visste ju bättre än så - livet jäklas aldrig i onödan och det finns en tanke med det som sker. Nu gick jag på en smäll men medvetenheten var inte 100 procentig och jag föll dit. Inte så hårt som förr men tillräckligt för att det skulle ta kraft och energi. Jag insåg det men det hjälpte inte riktigt och jag förlorade energi som jag behövde till annat. Då fick jag två drömmar nätterna efter varandra. Den första förstod jag inte riktigt så temat upprepades natten därpå och då föll bitarna på plats. Min modstulenhet fick mig att tänka oklart och så snart jag förstod drömmarna var det ju så självklart och jag repade nytt mod då jag insåg att jag kommit ur kurs en aning. 

Här kommer den första drömmen: I drömmen placerar jag mig framför piloten i cockpiten i ett flygplan av mindre modell som påminde om ett ensitsigt plan från 40-talet. Innan vi lyfter känner jag mig osäker och litar inte riktigt på piloten, bland annat vill jag försäkra mig om att han inte ska lämna planet utan mig med fallskärm så jag håller fast i hans ben. Så lyfter vi och färdas i mulet, lite dunkelt väder ovan snöklädda berg på ganska låg höjd. "Hur gör vi om vi kraschar och hänger vid ett stup", undrar jag. Jag minns inte svaret jag fick av piloten men det var något i stil med att "allt ordnar sig". Så plötsligt ska vi buklanda och det verkar vara planerat och sker under ordning. Jag blir orolig och undrar hur det här ska gå. Planet glider fram ganska varsamt på snön, ned för en brant för att till sist befinna sig i mjuka snöhögar. Sen vaknar jag.

Nästa natt har jag följande dröm: jag vandrar längs med en ganska stor flod och någon sorts van vildmarksguide befinner sig bakom mig. Det är klart, kanske soligt väder och vi rör oss längs med floden och i mellan åt går vi över broar, lite symboliskt, då vi hela tiden rör oss på höger sida av floden. Plötsligt är det bara en spillra, en halvrutten bräda kvar av en bro och brädan är delvis under vatten. Det här går inte, ansåg jag. Brädan är för bräcklig. Jodå, det går visst, försäkrar vildmarksguiden, bara gå vidare. Så till min förvåning bar brädan och jag kom vidare. Men så ska vi över floden och bron är här delvis raserad. Det såg inte alls bra ut, tyckte jag och det kändes obehagligt. Vildmarksguiden ser inga problem och vi går ut på bron, som han började laga. Jag ser på men börjar röra mig åt en kanten. Detta leder till att bron lossnar och börjar röra sig med strömmen. I drömmen viker floden av och nedför en sluttning. Vi är på bron som blir mindre och mindre i strömmarna medan vi snurrar runt. Men så åker vi in till stranden vid en sväng och kan lugnt kliva av utan problem. Sen vaknar jag.

I båda drömmarna färdas jag någonstans, det visar hur jag rör mig framåt i livet. I första drömmen är omgivningen dunkel och i den andra är det klart. Den kan påvisa hur jag ökat medvetenheten en aning och ser lite klarare på omständigheterna. I båda drömmarna hyser jag tvivel på att det ska gå bra att det verkligen ska gå bra at komma vidare trots synbara problem. Det symboliserar min bristande tro på livet då jag ser kommande problem - jag ser hotande bergmassiv, rutten träbräda jag ska gå på för att komma vidare, trasig bro, virvlande fors med mera. Planet buklandar och rutschar nedför berg men det slutar mjukt i snö. I andra fallet gick det att gå på den smala, halvruttna brädan i vattnet trots mitt tvivel och jag kom helskinnad av från den trasiga bron i forsen. Det ordnade sig trots mitt tvivel och farhågor om att det inte skulle gå vägen. Efter den andra drömmen blev jag lugnare och humöret lättade avsevärt.

Jag har flera "kanaler" som kan hjälpa mig i livet och ju större svårigheter jag står inför, eller i, desto kraftfullare och tydligare bli hjälpen. Drömmarna som hjälpande redskap uppskattar jag särskilt då de alltid infinner sig när det blir svårt och de är alltid som klarast då. Dessutom upprepas dom om jag inte begripet första gången. Även andra människor i min omgivning får ibland mycket tydliga drömmar, som de berättar eftersom jag uppmuntrar dom till att göra det. Så lägg ett block bredvid sängen, om det är av vikt så kommer du vakna i drömmar, skriv ned stödord eller så mycket att du kan återkalla minnena på morgonen. Läs en eller ett par böcker om drömmar. Kanske inte allt för New age-inspirerade. Det finns en uppsjö med böcker och varför inte gå till biblioteket och kika?

Jag fördjupar mig inte mer än så här och hoppas intresset är väckt. Att studera drömmar och lära sig tolka dom är en mycket god investering. Ge dom det värde dom verkligen har och förstå att de är meningsfulla till skillnad från mycket av det vakna tillståndets tankar. Jag avslutar dock med ett litet stycke om barn då de själva knappast lär sig drömtolka och de kan behöva stöd och omtanke efter drömmar som plågat dom. Ni som han barn, skaffa gärna en bok om drömmar som har ett innehåll som även berör barn för ert bemötande av barnen kan ha stor betydelse.

Barn och deras drömmar 
Barn kan ha svårt att skilja på dröm och verklighet. De kan känna sig maktlösa och på hoppade av drömmens innehåll. Att prata om att det är som själva som skriver drömmarna kan dämpa rädsla och oro. Därför är det viktigt att inte bara avfärda de berättade drömmarna med orden "Det var bara en dröm!" Får barnen känna att det finns utrymme att prata om något som känns svårt bygger den en grundtillit för resten av livet. När barnet upplever att någon tar tid att lyssna så blir det grunden i en vuxen känsla att förhållanden och situationer går att förändra och att en hel del faktiskt fortfarande går att förändra. Den vissheten skapar meningsfullhet. Så det man i första hans ska göra är att lyssna på barnen då de berättar om sina drömmar. Har de dessutom fått lära sig att de själva är medskapare av sina drömmar och vi är villiga att lyssna till dom och är intresserade så visar vi att vi finns där som stöd och uppmuntran. Det kanske viktigaste är att vi visar dom respekt, som de har full rätt till men som många förälder glömmer bort då de ser sina barn som "mindre vetande" eller någon sorts underordnade ägodelar. Om barn inte visas respekt tappar de självrespekt och det kan hänga med livet ut.

Om barnet har en mardröm kan man tända lampan, lyssna med tålamod och håll om dom. Det gäller att skapa trygghet. Barnets tanke- och bildvärld skiljer sig från vuxnas och ibland får man spela med och titta efter monster i garderoben och helt enkelt kasta ut det "på riktigt". Ibland är det en hjälp. På dagen kan barnet få rita eller måla sin dröm för att illustrera nattens upplevelser. Fråga vad t.ex. elefanten sa i drömmen, ge barnet utrymme, säg inte vad du tror. Trösta inte för mycket för ofta är det ett sätt att snabbt avsluta det vi själva oroas över. Det viktiga är närvaro och intresse.

1 kommentar:

  1. På tal om mardrömmar - de är givetvis inte farliga, men de är läskiga för en anledning: du ska komma ihåg dem och lära dig från dem! Personligen tror jag att nästan alla mardrömmar härstammar från rädslor. Och anledningen att de är viktiga är för att de bör inte finnas i ditt liv. Rädslor skapar bara obalans och lidande.

    Igår spenderade jag säkert tre timmar timmar i ett förhöjt stadie av medvetande bara letandes efter alla mina rädslor som jag har samlat på mig i 21 år på denna planet. Mitt mål var att hitta de bakomliggande anledningarna till mina rädslor och rensa bort de rädslor som jag känner begränsar mig. Det jag hittade, gång på gång på gång, var att mina rädslor behövs inte! De gör ingen nytta och de bara förstör. Och det hemskaste är att nästan alla rädslornas ursprung är media. Terrordåd, globala katastrofer, epedemier, mord, tortyr, inbrott... Om du har dessa rädslor, fråga dig själv följande: har DU verkligen upplevt något i DITT liv som gör dig befogad att ha dessa rädslor? Det är INTE OKEJ att alla i vårt samhälle är så rädda för så många saker som 99% av oss aldrig har upplevt. Det är självdestruktivt, sjukt, håller oss tillbaka från att utvecklas och förstör allt liv på jorden.

    Jag tror att den starkaste rädslan de flesta människor har är rädslan för döden, och där kan jag faktiskt inte bara skylla på media. Jag tror att rädslan för döden är medfödd, men många i dagens samhälle lever med den hela livet på grund av vetenskapens oskrivna regel: det som inte kan bevisas med dagens forskning kan inte stämma. Vetenskapen har tagit oss både framåt och bakåt i utvecklingen av människan. Testa att lita på din egna magkänsla, intution och speciellt ditt vetande - genom detta kan man lära sig så mycket viktiga saker som forskning är århundraden ifrån att förstå.

    Om jag får avsluta genom att anknyta tillbaks till rädslor och döden - Jag vet att många är rädda att tänka tankar om döden just på grund av rädslan att komma på att livet är meningslöst (jag har själv varit där). Om du är rädd för att hitta din mening med livet så lita på mig när jag säger att inget liv är meningslöst. Om du medvetet springer bort från tankar om döden så kommer du aldrig se vad som gömmer sig bakom det svarta skynket. Och det är så mycket vackrare än vad du tror. Våga leta efter anledningen att du är här så kommer du se livet öppnas upp framför dina ögon.

    SvaraRadera