Egot II

Detta är det andra inlägget i en serie om Egot. Läs först "Egot I". Egot är en del av formens värld, dvs det som kan röras vid, ses och kan ges en beteckning, ett namn. Ett ord används för att identifiera något och därmed invaggas man i tron att man då vet vad det är. Men faktum är att man enbart täckt över det som egentligen finns där med en etikett. Därmed fastnar vi i en ytlig föreställningsvärld som enbart låter oss uppleva det ytliga lagret av verkligheten. Vi vandrar genom livet utan att förstå hur allt hänger samman och vi inser inte att allt kommer från samma källa. För att omsätta detta i något praktiskt och mer förståeligt: sätt dig utomhus på en vacker plats och betrakta omgivningen. Du kan välja ut vad som att låta din blick stanna vid - en fågel, en sten, ett träd. När du ser på den och låter den vara som den är utan att snabbt ge den en beteckning eller etikett, så kan en känsla av vördnad och förundran uppstå. Jag tror inte alls att det är något som gemene person förnimmer utan det finns en inre förberedelse och mognad för något mer. Nyfikenheten är väckt och det lever en andlig sökare i det inre. Det kan låta mystiskt och verklighetsfrånvarande men faktum är att det är exakt tvärtom. Det är enbart genom stillhet och en inre tillåtelse att låta saker vara för vad dom är som vi kan börja se bortom ytan och uppleva djupet. De ord vi påtvingar det vi observerar skapar en falsk identitet som stoppar upp och därmed ser vi inte bortom skylten där den egentliga verkligheten finns. Det är många gånger jag stött på formuleringar som ovan och till en början undrade jag vad som menas eller så lät jag det passera som ett vackert uttryckssätt, som för att rama in en vacker beskrivning av "något". Jag förstod senare vad det innebär. 

En gång satt jag ute en vacker sommardag och läste. Jag gjorde en paus och tittade på en liten insekt som kröp längs med ett blad. Jag betraktade den med något som kan likna värme och då jag upptäckte det blev jag som förbluffad - här sitter jag och tittar på ett litet kryp och känner värme och vördnad. Jag skulle aldrig kunna skada insekten medvetet och jag blåste försiktigt på den då jag skulle vända blad för att få den att flyga iväg efter en stund. Jag förbryllades en aning över mig själv men insåg att jag förändrats och något hade väckts - där fanns en medvetenhet om en förening till naturen och jag kände samhörighet med den på ett sätt som måste upplevas för att förstås. Numera betraktar jag ofta naturen med respekt, förundran och där finns en känsla av attraktion och längtan. Ett träd är mer än ett träd eftersom jag inte använder beteckningar när jag ser naturen. Det är inte en vacker natur jag syftar på där jag beundrar en vacker bild utan en djupare upplevelse där mer än ögat är involverat. Jag är medveten om att detta låter besynnerligt för många och det är just skillnaden på en andlig insikt och icke. Så snart vi rör vår medvetenhet bortom ytan förnimmer man något mer och därmed öppnas en djupare verklighet som skapar en tolkning av verkligheten i flera dimensioner. Jag ska försöka belysa det mer praktiskt och vardagligt: en kvinna berättade för mig att en bekant att låtit kort i telefon och hon hade tagit det personligt och tänkte minsann vara likadan tillbaks nästa gång. Men den bekante kanske hade haft en dålig dag, något tråkigt kanske hade hänt som påverkade, sa jag. Det behöver inte alls ha med dig att göra. Personen hade satt en etikett på bekantingens uppträdande och såg enbart till denna och inte bortom ytan. Hon kände sig förnärmad och ville ge igen. 

Denna historia visar hur egot skapar en bild som i sin tur ger upphov till negativ tankeaktivitet, det som håller igång egot. Det finns således alltid en förtjänst i att se bortom det man tror är den sanna bilden av en situation, dvs. se bortom egots värld. Nästa gång de talades vid var den bekante lika trevlig som vanligt. Således var det en del av medvetandet som ville ikläda sig offerrollen och finns någon skyldig till detta. Det är egots grundläggande konstitution - den söker fel, hot överallt, en yttring som bygger på rädsla. Är vi rädda, arga, oroliga så innebär det en tankeaktivitet på högvarv och det är egots mål. Egot söker självförverkligande genom splittring, hot och vedergällning. Blir det stilla i tankevärlden förminskas det och ständigt presenteras anledningar till förstärka en ytlig betraktelse av omgivningen.

Sällan är egots tankekarusell så ihärdig och påtaglig som då vi vaknar på natten och kommer tänka på något som engagerar. Känslorna som följer på en tanke blir starka för egot vill inte alls att sömn ska råda utan försöker locka till ett tankeinferno. Råder det omedvetenhet kan det förstöra hela nattsömnen. Prova att bli medveten om själva tanken och betrakta den så kommer den minska i intensitet och betydelse omgående. 

Egot vill att vi bygger upp en tron på en ytlig verklighet och en ytlig identifikation till vilka vi är på en tankeverksamhet. Egot förespråkar separation, det finns ingen enhet och gemensamt ursprung. Resultatet av detta läser vi om i historieböckerna och ser på nyheterna. Inget direkt hoppfullt budskap, men vi lever i en förändringens tid. 

I sjukdomstillstånd pratar man ibland om att man måste bli sämre innan man blir bättre - hög feber innebär att de främmande organismerna lättare bekämpas i den högre kroppstemperaturen och immun-försvaret kan fullfölja sin uppgift. Vi lever i en tid när egots influens förstärks och det syns i världen - egot skapar motsättningar, jakt på mer rikedom, hänsynslös exploatering av naturen, diverse stridigheter och så vidare. Men egot är förutbestämt att upplösas och det är den tiden vi lever i. Faktum är att det brådskar då mänsklighetens omedvetenhet hotar vår art och en utveckling är nödvändig. Det är en förändring som är djupare än vår tankevärld. Den nya medvetenheten handlar om att kunna gå bortom tankarna och att nå en dimension som är betydligt mer omfattande än tanken. Då hämtar vi inte vår uppfattning om vilka vi är från ett ständigt tankebrus. Den medvetenhet vi då talar om är det som föregår tanken, det rum som tanken uppstår i. Det låter kanske besynnerligt men prova att få svar på ett problem genom att meditera över det. Fokusera på det du vill ha svar på och släpp sedan alla tankar och reducera dom t.ex. genom att centrera på andningen en stund. När tankarna är stilla och få så stanna i det tillståndet en stund. I detta stilla sinnestillstånd skapas en möjlighet att involvera en inre medvetenhet som är betydligt större än ytintellektet. Intuitionen har sitt ursprung här.

I flera inriktningar i sedan flera tusen år tillbaka omnämns en tid då världen når ett sammanbrott - det finns med i Gamla Testamentet såväl som det nya, kineserna har det i sina läror, Mayakulturen med flera. Det är inget att frukta och det innebär inte en fysisk undergång. Vår jord och våra liv är en yttre manifestation i fysisk form som är en återspegling av den inre världen, dvs. vi skapar det själva. Det individuella medvetandet är förenat med det kollektiva och på så vis möter vi ständigt det vi själva skapar. "Är det inte Gud som skapar världen", kanske någon undrar. Ja och nej. Gud är källan till allt och allt har sitt ursprung i denna källa. Således är vi alla en del av källan, som vi kan kalla Gud, men vi väljer själva vad vi möter. Den värld vi lever i skapar vi själva och den fostrar oss till att mogna och nå en högre medvetenhet. 

När Jesus pratade om ett himmelrike så syftade han inte på en fysisk plats utan en värld som vi skapar med ett förändrat medvetandetillstånd. Ett medvetande som rör sig på ett lägre plan skapar faror, hot, identifikationen med formers värld förhindrar ett högre medvetande som ser bortom tankar och känslor och därmed läggs grunden till en värld präglad av rädsla, konflikt och oförstånd. Jag säger ofta att de flesta tråkigheterna uppstår eftersom människor lever i omedvetenhet och brist på eftertanke. En eftertanke kan vara att man tänker bortom den första tanke som gör sig större än vad den egentligen är med hjälp av känslor. En eftertanke kan ha ett djupare ursprung eller åtminstone influenser därifrån. Vi människor och våra medvetanden är oupplösligt förenade till allt liv på jorden och därför uppstår synkronistiska händelser som reflekterar den medvetandenivå vi företräder. Det innebär sönderfall, klimatförändringar och upplösning av en destruktiv medvetenhet. Människan är trög och inte förändringsbenägen och därför får hon också smaka på konsekvenserna av sitt synsätt. Det är inte ett domedags-resonemang. Tvärtom, något sjukt försvinner och får ge plats åt något nytt och sunt.