tisdag 26 juli 2011

Att följa tecken


När vi går genom livet är det tänkt av vi ska uppleva vissa saker, möta människor och nå mål. Vi har bland annat hjälp av yttre hjälpmedel i form av tecken och signaler. Att "se" de tecken och signaler som ständigt ledsagar oss och finns i vår väg kräver först och främst en acceptans för att de finns där och att de har en djupare innebörd än sin blotta existens. Men hur ofta har vi inte hört folk uttrycka att de varit med om något underligt som vägledde dom i livet. "Underligt", tycker de eftersom de har svårt att förstå att livet är så mycket mer komplext än att gå från punkt A till B och de reflekterar inte över det sinnrika djup som finns där tillgängligt för den som gjort sitt seende tredimensionellt.

Ibland kommer tecken i vår väg mycket tydligt, ibland är det vagare signaler som det krävs intuition för att uppfatta. Det finns inget regelverk för hur det går till eller hur det ser ut. Det kan vara en fjäder som flyger förbi vid en exakt tidpunkt som samspelar med ens tankegångar, det kan vara en doft som plötsligt knyter an till det som behöver lyftas fram i ditt liv eller en person som bidrar på något vis. Varianterna är i det närmaste oändliga. Tecken söker man inte aktivt för då lurar man sig lätt. Nej, tecken dyker upp när man minst anar det och på ett sätt man oftast inte föreställt sig.

Sedan jag en gång lärt mig att jag kan få hjälp i livet via tecken har jag upplevt många tillfällen där jag plötsligt fått något bekräftat, blivit vägledd eller på andra vis fått navigationshjälp. Om det rört något viktigt eller något jag haft svårt att tro på har tecknen kommit ofta och mer påtagligt. Tidigare har jag berört området i bloggen då jag beskrev hur jag övertygades om att genomföra en resa till ett mål jag aldrig funderat över tidigare (se "Den meningsfulla slumpen" oktober 2010).

En mer vardaglig men intressant händelse som på ett bra sätt belyser kombinationen av intuition i samverkan med tecken upplevde jag förra hösten. Som så ofta var jag ute och strövade i ett naturområde en bit ifrån mitt hem. Det var helg, ganska trist väder och all grönska var borta. Så får jag syn på en kvinna en bit bort. I periferin av mitt medvetande är det nästan som en röst som säger: "henne kommer du att tala med". När min intuition bidrar till att skapa längre meddelandesekvenser brukar det just uppträda diffust och något vagt, ungefär som en information som inte når ända upp till ytan av medvetandet men ändå är ett budskap framfört. Jaha, reflekterade jag någonstans i bakhuvudet och då vi gick åt helt olika håll tänkte jag vidare att om så är fallet möter jag henne ändå. Och så fortsatte jag min långsamma gång genom löven och hade snart glömt bort kvinnan. Efter en stund beslöt jag mig för att gå hem och följde en stig ut från naturområdet. Plötsligt ser jag en stor rovfågel i ett träd precis intill stigen, något till vänster framför mig. Jag hajade till och ville titta lite närmare på den. Sakta närmade jag mig den men plötsligt lyfter den och flyger till vänster och motsatt min färdriktning. Här kände jag att jag definitivt skulle följa efter den så jag vände tillbaka och hade gått kanske 10 meter då jag får syn på en stor rovfågel i ett träd. Jag blev förbryllad en kort stund för den satt inte riktigt där jag sett fågeln försvinna. Även denna närmade jag mig men det lyfte och fortsatte åt samma håll som den förste. Mycket riktigt, det rörde sig om två olika fåglar och jag såg på lite avstånd hur de brakade ihop bland trädkronorna. Inom mig formulerades tankar "här blir det ett möte", " undrar vem jag nu kommer träffa här". Jag fortsatte raskt framåt och vek av till höger när stigen övergick till en korsning. När jag hade gått 10 meter ser jag den där kvinnan jag såg på avstånd tidigare och samtidigt lyftes den intuitiva tanken helt upp till ytan och en tanke fladdrade förbi om jag nu skulle tilltala henne. Hon stod med ryggen mot mig och spanade upp i träden. Då hon hörde mig vände hon sig om och hälsade. Det visade sig att hon åkte ut till detta naturområde på inrådan av en arbetskollega och undrade om jag kände till platsen. Det gjorde jag och det ledde till att vi följdes åt kanske en halvtimme medan vi kom till att prata om allt möjligt. När vi kom ut från naturområdet nådde vi till en utställning hon ville titta på och där tackade jag för mig.

När jag fortsatte hemåt funderade jag en del över mötet. Utan tvekan sammanfördes vi av detta teckenspel i kombination med min intuition. Det kunde säkert ha skett på ett annat sätt också men där fanns jag som var tillgänglig för detta signalsystem och hade en intuition som bland annat är välutvecklad för att uppfatta detta subtila hjälpmedel. Syftet med mötet ägnade jag en del tankar åt medan jag fortsatte hemåt. Det visade sig vara en biolog den här kvinnan, men ett högst vetenskapligt sett att betrakta världen och när jag nämnde hur jag ändrat färdriktning och letts till henne sa hon "Jaså, du tror på sånt". En kommentar jag inte reflekterade närmare över men när hon senare berättade om en konflikt hon hade med sin mor kring ett område hon betraktade som suspekt och möjligen som humbug, kunde jag rekommendera en författare som nystade upp och kunde förklara på ett tämligen vetenskapligt vis vad det rörde sig om. Denne författare innehade också en doktorsgrad inom biologi och det fick kvinnan att bli mycket intresserad och hon antecknade författarens namn. Jag vet inte närmare hur stor grejen var dom i mellan men hur som helst tror jag detta var ett skäl till vårt möte. Möjligen fanns där andra orsaker, men det spelar ingen roll nu för det som skulle ske skedde.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar