tisdag 31 mars 2015

Äkta och falsk lycka


 
I ett tidigare inlägg, Falska förhoppningar är lika illa som oro, berörde jag hur fantasier kring en tänkt, positiv framtidshändelse rycker oss bort från nuet, något som en motsvarande negativ kan åstadkomma. Men en positiv känsla kan ju tyckas vara något man vill hålla till liv för det skapar lycka. Negativa känslor skadar kroppen och borde inte positiva känslor då ha en välgörande effekt, är en rimlig frågeställning.
Jo, positiva känslor har en stärkande inverkan på hälsan såsom starkare immunförsvar och en läkande effekt. Kärnan i problematiken är dock att kunna skilja mellan positiva känslor som har sitt ursprung i egot (jag-upplevelse grundat på identifikation med tankar och intellekt) och känslor som kommer ifrån ditt djupa inre. De senare är äkta då de uppkommer ur ett naturligt tillstånd  och egentligen rör det sig inte om känslor utan en kontakt med essensen utav dig själv, din sanna natur, en kontakt med Varandet.
De positiva känslorna som egot genererar innehåller från början sin motsats och en växling kan snabbt ske. Falska förhoppningar inför en tänkt framtid, som i realiteten är egots önskan, förvandlas ofta till besvikelse när situationen är överspelad och förväntningarna inte uppfylldes. En annan vanlig företeelse är förälskelse som kommer från egots ägandebegär, inte kärlek, eller beroende av någon annan för att skapa en tänkt lycka. Många förhållanden inleds i en passionerad förälskelse som snabbt kan övergå i avsky eller hat om partnern inte uppfyllde ställda förväntningar. Förälskelsen var endast ett påhitt av egot.
De känslor som kommer från egot härrör från sinnets identifikation med yttre faktorer och det växlar ofta snabbt. Beröm gör dig glad och upprymd i ena stunden medan negativ kritik tar ned dig och gör dig dyster i nästa stund. Fullkomligt naturligt, kan man ju tycka, men det jag vill belysa är skillnaden mellan en ytlig och obeständig lycka och den djupa och äkta. Egots illusion och att se genom slöjorna och uppleva sanna känslor. Den lycka som härrör från det inre påverkas inte av yttre betingelser eller yttre värderingar och det finns ingen motsats. Det kan nog vara svårt att till en början veta skillnaden men jag tror ett bra kriterium är att glädjen finns där utan att man behöver koppla det till något i det yttre. Jag kan inte annat än att tro att alla har sådana stunder men naturligtvis försvåras uppkomsten ju hårdare förankrad individen är till att finna glädje i ytliga manifestationer.
Det för mig bästa sättet att beskriva äkta lycka är att belysa det med exempel ur mitt eget liv. Den fullständigt överrumplade mig och euforin uppfyllde mig med sådan kraft att jag har svårt att beskriva det. Det är ingen helt exklusiv upplevelse, men för min del sällsynt i fråga om dess varaktighet. När jag tittar tillbaka i livet så visst har det funnits tillfällen då där funnits sann lycka, stunder då positiv energi sprudlat men mitt exempel tycker jag är bra för det finns ingen som helst koppling till det yttre i livet utan det rör sig om en renodlad existentiell lycka.

Det exempel jag ska framställa har jag beskrivit för ett par personer i min omgivning, men eftersom de betraktar livet mestadels utifrån ytliga värderingar, utan större existentiellt djup har de betraktat det som en underlig historia. Helt OK och anledningen till att jag berör den inställningen är för att skapa förståelse för hur olika vi kan stå medvetandemässigt men framför allt hur den intensivt, ihållande ytliga föreställningsvärlden stänger oss för livets djup och den äkta upplevelsen av vår omvärld och vår betydelse i den. Som jag ofta påpekat lägger jag ingen värdering i detta utan pekar på skillnader och samtidigt ger det en förklaring till varför livets i sin grundkonstitution utmanar oss. Utifrån ett helt överskådligt perspektiv kan jag betrakta mig själv från att ha gått från en person, som i stort sett vem som helst, har sett världen som ett ytligt, mekaniskt spektakel med värderingar därefter, till att ha successivt transformerats genom en serie av år som just utmanat, prövat och öppnat mig för något jag inte visste fanns. Och det är nyttigt för mig att möta en oförstående inställning eftersom det berättar för mig var jag stått, vart jag kommit och det vore ett misslyckande om jag hyste negativa känslor inför detta eftersom jag då klivit in i en omedvetenhet som stänger ned mig. Det är ingen bror Duktig inställning jag vill företräda utan en respekt och acceptans för de människor vi är utan att på något sätt placera mig på en piedestal. Inte alls, jag har mycket att lära, faller ofta in i omedvetenhet och ibland är det säkert jag som inte kan ta till mig en annan människas berättelse eller sätt att vara. I mitt exempel nedan visar jag också hur jag gått från oförståelse till en sådan medvetenhet att någons ord plötsligt framstod i sin stora klarhet inför mig. Vore de då inte fördummande högmod att döma någon annan?
Nåväl, tillbaka till mitt exempel - Det var en sommareftermiddag, vackert väder rådde och det var tidigt på sommaren för apelträden blommade fortfarande. Jag satt framför några sådana träd och läste en bok. Boken hade ett existentiellt innehåll och jag hade läst boken och raderna tidigare, men dess djupare innebörd hade då inte nått fram till mig, men nu fanns där en erforderlig öppenhet. Det stod något i stil med "du är det medvetande som ger upphov till trädet du betraktar". Jag lyfte ögonen från boken och minns att jag tittade på det lilla trädet framför mig och det var som en smärre explosion inom mig med oerhört starka känslor och i detta ögonblick visste jag att det var så - trädet hade sitt ursprung i den medvetenhet jag själv är. Ord som tidigare inte haft annat än en intellektuell betydelse och därmed varit tomma och meningen saknade då en andlig innebörd. Jag kommer att tänka på en liknelse som kanske kan ge en viss förklaring till skillnaden: tänk dig att du tittat på en bild av ett hus hela ditt liv, en kuliss med fönster och en dörr mitt på huset. Plötsligt upptäcker du att det inte är en kuliss utan ett verkligt hus, som du själv byggt och du öppnar dörren till huset och kliver in och ser att där finns ett innandöme, ett vackert hus med flera rum och våningar. Kulissen var den bild av världen du hade ända tills din ökade medvetenhet visade dig något annat.
Den mycket starka känslan strömmade genom mig och jag minns inte tankarna men kontentan var just den enkla meningen hade lyst upp och skingrat intellektet för att jag i den stunden hade direkt kontakt med själva essensen av mig själv, kanske jag skulle skriva Varandet. Om inte denna stund föregåtts av år av lidande och prövningar som luckrat upp mitt ego och gett upphov till en större medvetenhet, skulle inte denna stund blivit en realitet.
Lyckokänslan satt i åtminstone ett par dygn för att sedan klinga av. Ännu ett steg uppåt i en andlig medvetandeutveckling var fullbordat, som föregåtts av andra och som kommit att följas av fler. I och med sådana här upplevelser blir det förmodligen betydligt lättare att successivt avidentifiera sig från det som ger upphov till egot, en ökad medvetenhet blir ett faktum. Därmed genomskådar man egots försök att skapa det tanke- och känsloinferno som är basen till dess existens.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar