Egot I

Det här blir inledningen på en serie inlägg som behandlar ett område. Syftet är inte att förse läsarna med ny information eller nya föreställningar utan att bidra med ögonöppnare och förhoppningsvis en medvetandeförändring. Antingen sker det eller så kan texten uppfattas som meningslös. Det kan bara ske något för dom som är redo, som i vilken andlig utveckling som helst. Det handlar således inte bara om att överge stela, inlärda mentala strukturer som begränsar ens livsåskådning och skapar fångar i den egna personligheten, utan också om en mognad som vuxit fram som skapar en beredskap för en utveckling. I mängder av andlig litteratur, framför allt sedan långt tillbaka i tiden, berättas det i religioner och andliga traditioner om en allmän dysfunktion i människans medvetande. Insikten om denna dysfunktion, som egentligen är ett "normalt" sinnestillstånd hos de flesta människor, går under flera benämningar: i hinduismen kallas den för maya, illusionens slöja, i buddhismen dukkha, vilket kan översättas med lidande, otillfredsställelse eller olycka. Den kristna läran talar om människans kollektiva tillstånd och kallar det för arvssynd. Ordet synd har blivit misstolkat i kristendomen pga. felöversättning. Det Nya testamentet skrev ursprungligen på forngrekiska, och gör man en bokstavlig översättning betyder då synd att misslyckas eller missa sitt mål. Således betyder synd att förfela syftet med den mänskliga tillvaron.

Nyfödda är ömtåliga och bräckliga varelser och de utstrålar en oskuldsfullhet som närmast är att betrakta som en skönhet, som påverkar till och med de mest okänsliga. De små barnen är ännu inte fast förankrade i den materiella världen och den inre äktheten lyser genom. Identifieringen med formens värld, den materiella, ytliga världen kommer så sakteliga tar över och skapar en del av medvetandet som ofta benämnes Egot. Man behöver inte fördjupa sig länge i andlig litteratur förrän man stöter på begreppet. Kanske inte just med den beteckningen men beskrivningen av dess funktion, uppkomst och karaktär är ungefär den samma. Den kanske störste andliga läraren i vår tid, Eckhart Tolle, ägnar den absoluta huvuddelen av sina ord till att beskriva egot och vad som döljer sig bakom dess influens. En annan stor andlig lärare, Paul Brunton, ägnar nästan hela sin lära och flera böcker åt vägar att nå fram till det sanna Jaget bortom Egot.

Det finns mängder med andra visa personer som beskriver det samma. Det mycket omfattande verket En kurs i mirakler, uppehåller en mycket stor del texten och övningar kring Egot och hur vi ska kunna släppa greppet om det för att se världen för vad den egentligen är. Egot förvanskar vår världsbild och vår känsla i Varandet. Den som genomskådat egot och nått sitt sanna Jag brukar benämnas Upplyst. Det är alltså ett tillstånd då världen ses med ögon som inte fördunklas av egot och en känsla av Etthet uppstår och den upplyste genomsyras av lycka och harmoni. Eckhart Tolle är en av de få människorna i vår värld som nått dit och just därför är det intressant att ta del av hans ord.

Mänskligheten har lyckats åstadkomma fantastiska saker inom konst, litteratur, musik, arkitektur och under det senaste århundradet har radikala förändringar gjorts efter framsteg inom vetenskapen. Otvivelaktligen är det mänskliga sinnet mycket intelligent och samtidigt influerat av galenskap. Under 1900-talet har de tekniska framstegen förstärkt den dysfunktion som så djupt präglar människan och dess inverkan har aldrig varit större på oss själva, andra livsformer och på jorden i sin helhet. Låter det som en överdrivet dramatisk beskrivning av människan och kanske till och med orättvist? Titta då på nyheterna och kasta en blick tillbaka på 1900-talet. Vilket sällan skådad grymhet, makthunger, girighet, rädsla denna kollektiva dysfunktion gett upphov till. Förvisso inget nytt i historien men det har accelererat och intensifierats. Människor åsamkar varandra mer lidande än alla naturkatastrofer tillsammans och är det inte galenskap?

Vi lever så starkt präglade av egot att vi inte känner eller förstår vad skillnaden skulle innebära. Det är dock mycket enkelt att identifiera egot - om du blir arg, orolig eller på annat sätt drabbas av negativa känslor så rikta uppmärksamheten inåt och observera tankarna med tillhörande känslor så har du identifierat egot. I samma ögonblick som du observerar blir du medveten och medvetandeförhöjningen minskar egots grepp om dig. Egot överlever inte i medvetandets ljus. Titta tillbaka på något tillfälle då du varit arg och som förblindad har du skadat andra med handlingar och ord. Det är egot som härskat och fördunklat den du är bortom dess yta. Egot existerar i en omedvetenhet och tar kontroll över våra liv. Även inom psykologin och olika terapeutiska behandlingsmetoder fokuserar man på att skapa medvetenhet och tydliggöra beteenden som antingen förstärker eller förminskar egots inverkan, men man använder inte beteckningen ego och ser mer till beteenden än företeelser. 

Vi lever i en tid då egot kanske är starkare inom kollektivet än vad det någon gång varit tidigare. Aldrig har väl materialismen härskat så tungt och aldrig har vi varit så långt från de vi egentligen är. Det är inte underligt att den psykiska ohälsan ökar och att flera söker svar och söker sig till andlighet. Det skrattas åt att det skulle finns något bortom det förhärskande ytliga förhållnings-sättet, en mening och en djupare tillvaro förnekas och betraktas som humbug och destruktiviteten fortsätter skapa sår i människor och natur. Och det beror på en djup omedvetenhet som förstärkts i dessa oföränderliga och starka tankestrukturer som befäster en mekanistisk värld där man inte förstår hur allt hänger samman. Det här låter ju dystert men det finns ljus och hopp. I gamla skrifter, i öst och väst har det skrivits om en tid skulle komma då en stor förändring skulle ske, en förändring där det gamla skulle överges till förmån för något nytt. Det låter verkligen som något hämtat från New Age-kulturen, men faktum är att mycket respekterade personer uttrycker just detta, bl.a. Eckhart Tolle. Egots struktur kommer ge vika kollektivt och det bereds plats för något nytt som också är en förutsättning för vår överlevnad. Vi ser det från första parkett - bankvärlden, som baseras på egots egenskaper håller på att vackla och vi kommer få se banker gå under, företag, men också stater och andra samhällsstrukturer som bygger på egots fördunklande inverkan. På sikt kommer västvärldens dominans förskjutas österut, och det har vi redan kunnat skönja.

Jag är inte alls någon förespråkare för att religioner sitter inne med frälsande sanningar, men vänder mig gärna till religiösa texter då de uttrycker något som tyder på insiktsfulla formuleringar, som ibland behövts tolkas av klarsynta personer. Eckhart Tolle om Jesus bergspredikan, där Jesus gör en förutsägelse som få har förstått:

"Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet"

"De ödmjuka är de som saknar ego. Det är de som vaknat och inser att de till sin natur är medvetenhet och ser detta i alla andra, i alla livsformer. De lever i ett tillstånd där de känner sin enhet med helheten."

Som avslutning på denna första del kan jag nämna att Mayakalendern avslutas så att säga 2012. Det förekommer tolkningar såsom att jorden skulle gå under och allt då ta slut. Helt fel, det markerar endast slutet på en cykel i människans medvetandeevolution och början på en ny - början på slutet för egot och därmed skapas förutsättningarna för något betydligt friskare och behagligare. Om Mayakalendern återkommer till i ett annat inlägg. För vissa verkar det som om jag är ute och vandrar i tassemarkerna, men betänk då att vi lever i en tid då det råder stor omedvetenhet om vårt existentiella plan och minsta lilla skrapning på ytan väcker protester. Och vi ska inte förakta gamla tiders kulturer för ofta har de mer att säga oss än vad de flesta tror.