En ny värld

Ondskan kan te sig som ett egenmäktigt fenomen som till varje pris skall undvikas, fruktas och bekämpas. I kyrkorna predikar prästerna ”Herre, fräls oss ifrån ondo”.  Det åsyftar på den tänkta kampen mellan Gud och Satan som kan slå mot den enskilde. En sådan finns inte som två entiteter som befinner sig i en kamp. Det finns enbart ett större medvetande i vilket allt utspelar sig. Det är människan själv, som en del av detta medvetande, som skapar sin yttre värld och mörkret är en reflektion.

Det är enbart via omedvetenhet och ”låga frekvenser” som ondskan får tillträde till mänsklighetens sfär. Hat är lågfrekvent liksom avund och känslokyla. Kärlek och empati är högfrekvent. När kollektivet vaknar i tillräckligt antal börjar transformeringen bli tydlig och frekvenserna höjs varvid ondskan i sin låga frekvens inte kan följa. Det gör dock allt vad den kan för att hålla tillbaka människor och skapar låga frekvenser via rädsla och hat eller förstörelse av hälsa och DNA med gifter.

I denna tid utspelar sig den största transformeringen i mänsklighetens historia, den som går under många namn och som omnämns i flera kulturer och religioner. Ofta stöter man på benämningen Uppstigningen. I Bibeln beskrivs den i Uppenbarelseboken. Mänskligheten frigör sig från mörkret och egot, finner en väg tillbaka till de vi är och skapar en ny värld utifrån det, i enhet och därmed utan extern kontroll av mörkret. Det är en process som pågår men innan dess faller den gamla, mörka, förslavande strukturer som begränsat och utnyttjat människan i eoner. Det är så stort att det är svårt att greppa och det är knappast något som lyfts i massmedia. Här berör jag det översiktligt.

Uppstigningen är en genomgående transformering, en utrensning av det gamla för att skapa plats för det nya. En medvetande- och frekvenshöjning av hela människan som existens och organism. Kroppen önskar bli fri från belastande gifter och sinnet från gamla hämmande tankemönster, blockeringar, rädslor och detta för att närma oss den vi egentliga är – vårt sanna jag. Många som inte ens är medvetna om detta skifte kan känna en dragning till att rena kroppen, ta mer hand om hälsan, rensa i livet och göra en personlig utveckling. Transformeringen innebär även en uppgradering av vårt DNA, där de ökända injektionerna utvecklats bland annat för att förstöra den möjligheten. Kom ihåg att det finns ingen yttre "frälsning", vi ska inte förlita oss på att en kristusgestalt droppa ned från ovan eller någon världslig ledare som ska befria oss. Nej, vi ska ta eget ansvar och upptäcka att vi själva har kraft och förmåga att hela oss.

Detta är förknippat med utmaningar, det kan vara omvälvande livskriser som öppnar upp och tvingar oss att släppa det som begränsar oss. Även relationer som spelat ut sin roll lägger vi bakom oss. Med  stora utmaningar följer ofta ett andligt uppvaknande som får oss att släppa det krampaktiga greppet om det yttre och se inåt för att bland annat bland annat släppa den identitet vi byggt i föreställningar. 

De krafter som inte önskar denna utveckling ser till att människor hela tiden bombarderas med distraktioner som håller fokus på det yttre. Vi träffas oavbrutet av information som håller igång tankarna; mobiltelefoner, datorer, sociala medier, nyheter, teve och det är sällan människor inte är sysselsatta med något. Titta hur det ser ut bland medresenärerna i en buss till exempel, eller i ett väntrum – i stort sett alla är fördjupade i mobiltelefonernas skärmar. Att sitta försjunken framför datorn är samma sak. Denna distansering gör att den illusion vi lever i vidmakthålls och det underlättar kontrollen. Människor blir så bortkollrade när de får lära sig att intuitionen är närmast ett påhitt, vi lever och dör som maskiner utan annat syfte än att passa i systemet, livets inneboende intelligens bortförklaras som slumpen, hela tiden ska fokus vara på ytan att djupet ges förlöjligande epitet och en intellektuell världssyn hyllas. Inte en stund uppehåller man sig vid att intellektet begränsas av fem sinnen som missar en stor del av föreställningen. Mörkret vill ha det så och man har lyckats väl för de flesta lever i dvala och gör fogligt som de bli lärda och därmed förblir de får i flocken. I min närhet finns praktexempel på individer som klamrar sig fast vid det trygga systemet och tror på det mesta som härstammar därifrån. Det går inte att rubba den starka tilltron till till exempel sjukvården eller myndigheter. Helt sluten och det spelar ingen roll vilka argument som framförs för hjärntvätten är djupgående och rädslorna stora. Sömngångare i livet, går från den ena tanken till den andra, ivrigt engagerade i att försöka upprätthålla en illusorisk identitet som är ytlig och bygger på bilder och attribut. I omedvetenhet tror de att det är allt och förkastar annat.

Nyheterna är till stor del till för att försätta människor i rädsla och därmed än enklare att manipulera men för att dölja det blandar man ett par korn av sanning med stora skäppor lögner och påhitt. Tänk, detta är många svenskars källa till verklighetsuppfattning och trots det blir allt tokigare klamrar sig många fast och använder SVT och dagstidningarna som den yttersta källan till information. Systemmedia är kontrollerat av krafter som önskar kontrollera och styra vad folk ska tänka och tycka.

Regeringen följer tydligt en agenda som inte är för Sverige och svenskars bästa och direktivet kommer från utländska krafter. Men allt fler tvivlar och inser att något inte står rätt till i takt med sjukdomshysteri, krig, klimatgalenskaper samt hur friheten blir allt mer inskränkt. Detta är ett uppvaknande och när folk säger nej så är det över. Sedan ganska länge är det som folk ska ruskas om rejält för att vakna upp - regeringen vräker ut skattepengar på intressen som är långt från svenska folkets. Pengar till överstatliga organisationer, man bidrar till död och krig genom att skjuta till medel och det gynnar vapenindustrin, meningslösa projekt utomlands får miljontals kronor, Sverige är den största nettobetalaren till EU och så vidare. Flertalet områden är eftersatta i Sverige och vansinnet pockar på folks uppmärksamhet. Det blir allt mer skruvat och det är en ögonöppnare.

Svenskar är högt upp i rangordningen över de mest styrda och fogliga människorna i världen. Tilltron till politiker och staten är stor. Nedmonteringen av styrka, självkänsla och jävlaranamma har pågått under lång tid, troligen sedan 1800-talet. Det sägs att Lenin sa att när svenska folket vill göra revolution så frågar de polisen om lov. En passande metafor.

Jag vill göra en reflektion på det som utspelas i världen med stycket ovan som inledning eftersom skådespelet är en form av urskiljning mellan ljuset och mörkret, den goda och det onda, men det är egentligen en medvetandeförändring. Den är nödvändig för att människan ska kunna lämna den egobaserade värld som just nu skakar i sina grundvalar. Att det är människans skapelse ska ses med modifikation – det finns andra aktörer som bidrar, utnyttjar människan men det skulle inte vara möjligt om inte det funnits en öppning. Denna öppning är baserad på brist på medvetenhet och den låga frekvens kollektivet i stort befunnit sig på. I denna tid lyfter människan ur en mörk avgrund för att bli den han/hon egentligen är. Vilka dessa aktörer är går jag inte in på här för det är ett område som kräver utrymme att beskriva och min kunskap är långt ifrån heltäckande.

Svensken gör som han blir tillsagd, tror på regeringen och myndigheter och källan till information är systemmedia. Alternativmedia är inte alltid en lösning men där finns i alla fall hyfsat oberoende källor.

I min nära omgivning finns exempel på hur det är en trygghet att följa systemet, det vill säga tidningar och teve och det myndigheter framför, som om det vore en föräldragestalt. Det blir otäckt att släppa det invanda och stå på egna ben, bli självständig och våga tänka i nya banor. Rädda människor är lätta att styra och jag ser just hur rädda människor ofta är de mest omedvetna och de klamrar sig fast vid mörkret sedan barnsben. Verkliga sanningar om hur livet är konstruerat eller överhuvudtaget existentiell information avfärdas som löjligt - Exakt det som mörkret skickligt önskat uppnå. Det är här utmaningar träder in för att försöka väcka och öppna upp. Det är det som händer i vår tid och det accelererade i samband med pandemin och det vansinne som följde med det. Den första tydliga manifestationen av mörkret som dels ville sprida gifter bland mänskligheten av flera skäl men också införa åtgärder för kontroll. Och mängder med människor svalde betet och gick med på systemet önskade. Många gör det än idag och hjärntvätten fortsätter på flera områden där det stora är klimatalarmismen, NATO och fortfarande kriget i Ukraina eller hur farlig ryssen är. Fullständig galenskap men teatern blir allt tydligare men innan dess får vi leva med att flertalet försvarar tokigheterna eftersom de i omedvetenhet låter sig manipuleras.

Men under 2000-talet har det blivit allt mörkare i världen och inte bara ondskan eskalerar utan även galenskap i dess kölvatten. Positionerna skjuts hela tiden fram och åtgärder för att skapa kontroll sker under ursäkter som verkar behjärtansvärda såsom för vår hälsa eller klimatet, demokratin men allt handlar om att kontrollera och pengar. Ytterst önskar mörkret sätta sig över livet, därmed ser vi mer av anti-liv överallt. Slutmålet är att göra människor till själlösa AI-kontrollerade robotar och det följer en sinnrik plan som ska vänja mänskligheten.

På ett smart sätt pratar man om icke-dömande, acceptans, en social kamp där alla ska ha rätt att existera. Självklart för de flesta men det har inte ett dugg med det att göra utan enbart att befästa greppet och få människor att frivilligt ge upp de vi är, kärnfamiljen, vår självständighet och enhet. Polarisering används flitigt – kvinna mot man, svart mot vit, fattig mot rik osv. Så split och hat och det är idag så enkelt att fördunkla folks sinnen via utbildningssystemet och media. Avvikande åsikter censurerar allt mer öppet, diskussioner förs inte, folk tystas och hotas. Uppifrån söker man kontroll genom att benämna oönskad information som desinformation och ett hot mot demokratin. Men demokrati bygger just på människors rättighet att framföra sina åsikter.

Det gamla är satt i gungning, som hållit människan nere under mycket lång tid i ett kraftfullt grepp. Vi kommer få se hur det faller samman, EU, Nato, FN, människor i höga positioner försvinner eller får stå till svars. Det gamla bygger på separation, avstånd mellan människan och dennes inre. Så har det sett ut under tusentals år och sker ingen förändring i riktning mot vårt essentiella ursprung så kommer mänskligheten upphöra existera. Tragiskt ur ett relativt perspektiv men absolut sett neutralt eftersom det ges nya möjligheter i en annan form.

Vi programmeras in i detta system för att vi inte ska förstå vilka vi är, förminska oss, inte få kontakt med vår essens för skulle vi det upphör det yttre som vi känner till det att existera. Man kan säga att förståelsen, eller medvetenheten, ökar i kontakten med oss själva. Vi utmanas av livet att se vårt eget mörker och ta itu med blockeringar. Om vi valt att utvecklas, om vi en gång önskat vara en del i den uppstigning som mänskligheten befinner sig i, så går det inte att vända ryggen till det livet framför. Vänder man ryggen i rädsla inför livet, de sår man bär på, säger man också nej till utveckling. I denna tid finns valmöjligheter och inte alla är med på tåget denna gång men de får chansen någon annan gång.

Mörkrets intensitet och galenskap eskalerar i vår tid och det ställer höga krav på mänskligheten, ökad förståelse, öppenhet och mod att ställa sig mitt i sina egna rädslor och möta det egna mörkret och därigenom transformera det till ljus. Än så länge låter det som existentiell filosofi men låt oss konkretisera resonemanget.

Det förekommer mörka krafter som rör sig i det mänskliga kollektivet och det når oss via det undermedvetna. Ett av de främsta manipulationsverktygen är som sagt media. Via teve, kanaler på Internet, tidningar programmeras människor att välja åsikter och känslor. Ett tydligt exempel är den skrämselpropaganda som pumpades ut under pandemin. Svarta rubriker prydde löpsedlarna, dagliga teveutsändningar med chockerande siffror – folk skulle försättas i rädsla och det fungerade väl. Därefter var det en enkel sak att få folk att vilja underkasta sig en oprövad medicinskt behandling vars effekt och risker var okända för allmänheten. Ändå var majoriteten så manipulerade att det var närmast självklart att injicera sig. De som ifrågasattes var allt ifrån foliehattar till direkt onda.

En del kan säga att de följer teve-nyheterna och läser någon dagstidning för att hålla sig á jour. De lutar sig mot den trygga, ytliga världsbilden vars syfte är att få folk att bli lydiga får som ska famla sig fram genom livet utan förståelse. De kan också finna en trygghet i att förlita sig på staten, som en förälder, slippa ta ansvar och befinna sig i en destruktiv relation.

I mörkrets grepp är livet tvådimensionellt, utan djup, ingen andlighet, som gärna ska ses som mumbojumbo. I programmeringen ingår att avfärda en existentiell livssyn som avvikande och utan värde. Att tillbe en Gud i enlighet med en (förvanskad) religion går bra, men de vet inte att världsreligionerna är kapade av mörkret. De vet således inget om varför vi människor egentligen är här, vad vi kan skapa, vilka vi är och att vi är en del av något mycket större än vi anar. Sådana tankegångar väcker irritation och avfärdas som dumheter. De lever livet i en begränsad form och är lätta att kontrollera. Detta läger representerar en del av befolkningen som är stor, i synnerhet i Sverige, som kanske har invånare som är de mest manipulerade och fogliga på planeten. Man gör som man blir tillsagd och litar på systemet. Se vart det fört landet till vad det är idag – en skugga av det Sverige en gång var och försatt i förfall.

Den ena horribla dumheten avlöste den andra och det är tydligt att till exempel hela västvärlden är orkestrerad i allt sitt vansinne. Men hur organiserades allt detta? OK, media får sina instruktioner, men alla tjänstemän, politiker, beslutsfattare och andra som deltar i samhällets funktioner som vi är beroende av (inte riktigt sant)? Det är som ett (riktigt) virus som infekterar folk medvetanden så det blir medgörliga och öppna för det mörker som sprider sig. Men har inte alltid mörker funnits? Jo, men mer som en blandning med det ljusa i en grå massa men nu separerar ljuset från mörker och därför blir det så tydligt. Ondskan agerar nu utifrån en öppen ridå – skrämsel, krig, klimatalarmism, destruktionen av mänskligheten som en tvåkönad varelse till förmån för transhumanism, kontroll, censur, förföljelse, tokiga lagar, korrupta politiker, skräpmat i butikerna, folk för det allt sämre och mår dåligt och så alla dessa giftiga injektioner som ges både till barn, vuxna och djur. Astronomiska summor i Big Pharmas fickor. 

Sanningarna poppar dock upp hela tiden, till sist brister det och även systemmedia kommer bli tvungna att ge oss sanningen. Det kommer bli allt tokigare för att fler ska förstå och det kan ju kanske vara en tröst att tänka på att det yttre är en spegling av det vi behöver få belyst. När alla skrymslor är upptäcka finns det inget som mörkret kan bygga sin existens på och då klingar ondskan av. Som jag brukar säga: ” Livet är alltid intelligent”.

Sedan pandemin startade har fördämningen helt brustit och korten ligger på bordet – mörkret har blottat sig och berättar också vad det planerar att göra. Via filmer, kultur, presenterade planer, i politiken, öppet att man befarar det ena eller andra ska inträffa och så gör det även så. Ett intrikat och ofta avancerat system av påverkan via kultur, politik, utbildningsväsende och andra funktioner som är integrerade i våra liv. 

Nåja, flertalet har tagit avstånd och ser inte på teve längre, läser inte propagandan i dagstidningarna och stödjer inte systemet – de tänker självständigt och låter sig inte skrämmas in i fållan. Ju fler som vaknar desto svårare får mörkret att agera och det är just det som syftet – folk ska vakna, bli medvetna och återfå kunskapen om vilka vi är, hur vi hänger samman och så att säga lyfta i frekvens. Då kan inte mörkret hänga på och i den nya tillvaron, eller världen, som växer fram tynar mörkret så sakteliga bort. Mörker är lågfrekvent och kan bara koppla sig till annat som är av samma frekvens. Hög medvetenhet = hög frekvens, då blir skeendet tydligt. Låg medvetenhet = låg frekvens, hela livssynen är ytligt präglad och den så kallade verkligheten är allt. Det är så mörkret iscensatt sin kontroll – via separation, rädsla och en fördunklad syn har människan tappat bort sig själv och i förvirringen har egot uppstått.

Denna viktiga tid har planerats sedan årtusenden och människan återgår till sin egentliga, ursprungliga etthet. Fritt från egot som inte heller kan existera i en medveten människa. Där finns inte längre en identifikation som är en illusion som dolt människans förståelse och kapacitet. Mörkret har kunnat livnära sig på människans omedvetenhet i eoner, men nu sker vändningen. Innan det blir bra kommer dock kaoset. Det gamla vittrar allt snabbare för att falla samman och under en tid kommer oordning råda innan nya strukturer etableras. Det sker inte över en natt utan hela tiden framkommer information som belyser orättvisor, bedrägerier, korruption och lögner. Systemmedia är dock tysta men tiden kommer då även den kommer öppnas upp.

Så håll ut, det ser inte så roligt ut, det blir mörkare men det behövs för att väcka människor och vi går mot en helt annan framtid där vanliga människor lägger grunden till en ny värld.

 

Hur avundsjuka förstör relationer

Avundsjuka är den värsta sjukan, säger ett talesätt. Ja, den är destruktiv, förgiftar relationer och ofta råder omedvetenhet från den som uttrycker den - Avund och sjuka.

Men hur kan den som hyser avundsjuka vara så ”blind” att denne inte ser bortom sin ilska och förstår att problemet finns inombords? Var finns argumentet till ilska, avsky mot någon som egentligen inte gett upphov till den med varken handling eller ord? Som så ofta rör det medvetenhet, förmåga att se bortom tankar och erkänna känslor för att identifiera det verkliga problemet.

Det finns en hel del att skriva om denna mörka företeelse men i inlägget beskriver jag avundsjuka som grusat en relation, hur omedvetenhet, brist på insikt och oförmåga att hantera känslor ledde fram till det. 

Avundsjuka kan beskrivas som en önskan om att ha någon annans egenskaper, status, förmågor, anseende, utseende, ägodelar etc. En svidande, gnagande, brännande, borrande känsla i magen eftersom en annan person är i en bättre situation än du själv är.

För att ingjuta lite positiv anda inleder jag med att avundsjuka går att komma till rätta med eller lindra, men det krävs medvetenhet och mod. Förändring kräver också mod – att våga erkänna en egenskap hos sig själv som innebär svaghet och med det menar jag att den underminerar personligheten. Men det krävs också mod för att ta sig an uppgiften och våga lämna något gammalt bakom sig och utvecklas mot en bättre version av sig själv. Där har jag själv varit och hur många gånger har jag inte utmanat mig själv att se min rädsla eller svaghet i vitögat? Och hade jag inte haft dem skulle jag inte haft självkännedom eller förståelse för hur människor fungerar. Min livsresa är en källa till kunskap.

När man har blivit medveten om vad avundsjukan bygger på är det alltså lättare att göra något åt den. Ett bra sätt att komma vidare är att undersöka och analysera vad som krävs för att nå det man eftersträvar.

Nåväl, jag skriver om avundsjuka, en bror har hyst avund mot mig i decennier och det har sedan något år fullständigt havererat vår relation. Det eskalerade i situationer som innebar direkta försöka att baktala mig och använda andra människor för att komma åt mig. Beklagligt är att min bror verkar vara fullständigt omedveten om varför han hyser så intensivt agg mot mig. Han bara går på, ingen eftertanke och han tycks vara förblindad i sin ilska. Det saknas självinsikt och förmåga att i stillhet begrunda över vad som egentligen är problemet. Förmodligen rättfärdigar han sina angrepp på mig med sin vrede. Den finns ju där och han reflekterar inte och han erkänner inga fel. Konfronteras han att han gjort fel, oavsett vad, svarar han alltid med lögner. Och då menar jag alltid. Pekar man på verkliga förhållanden blir han arg. Det går inte att lösa en konflikt med honom och det bygger på att han aldrig vill ta tag i sina känslor och erkänner inte ett fel. Svårt att ha en relation till en så omogen människa som slingrar sig som en ål för att slippa ansvar och det går inte ha en vuxen dialog.

Jag vet inte när hans avundsjuka uppstod, men det är flera decennier sedan och jag har uppmärksammat den, men har haft överseende och har faktiskt försökt hjälpa min bror. Grunden till hans avund är en svag självbild som gör honom dysfunktionell i sociala situationer. Hans självkänsla är sedan sena tonåren ett havererat kapitel och han har aldrig blivit en vuxen, ansvarsfull individ. Han har svårt att stå upp för sig själv, han tror inte på sin egen förmåga i sociala kontexter. Oerhört beklagligt och tro mig, jag har försökt få honom på fötter och rekommenderade honom för över 20 år sedan att träffa en terapeut. I all välmening, för jag önskade att han skulle hitta hem, finna sin styrka och uppnå harmoni. Och börja älska sig själv, det kanske viktigaste av allt. Detta är dock inte området jag vill belysa utan ett sätt att förklara min inställning, även om jag inte aktivt kan göra något.

Någon gång började han jämföra sig med mig och blev plågsamt medveten om att jag stod för något han önskade – grunddefinitionen för avundsjuka. Jag minns middagar hos föräldrarna för många år sedan där gäster var inbjudna och jag konverserade  obekymrat vid bordet. Efteråt hade min bror svårt att hålla tillbaka sin ilska och han muttrade otrevligheter till mig. Således har han i åratal hyst agg till mig och försöker på olika vis finna fel hos mig och ibland hos personer som han anser kopplade till mig. Exempelvis uttryckte ha nästan lystet att en sjuksyster, mitt ex nästan 10 år tidigare, hade sagt något fel, enligt honom, på den avdelning där en anhörig vårdades. Det är vid sådana tillfällen han får mer energi i rösten och talar högt men en viss triumferande underton. Och det kan röra petitesser som t.ex. att jag tipsat honom om ett evenemang och blixtsnabbt kontrar han med att han redan vet och även här råder en sorts tävlan mot mig. Han blir nöjd och tydligt är han tillfreds. Jag har åtskilliga andra exempel men de påminner om de ovan och relationen blir ohållbar när han ständigt jämför, tävlar och hyser agg mot mig. I normalfallet är blick är oftast mörk då han ser på mig, han uppträder reserverat, mycket fåordig och om han säger något så det kort, surt och avvisande. Och detta beskriver tillståndet då han inte är akut avundsjuk.

Det finns en historia som kan sammanfatta min brors avundsjuka mot mig. Det utspelades för kanske 15 år sedan. Jag satt i väntrummet på en tandläkarklinik och väntade på min tur. I samma väntrum satt en medelålders kvinna och vi hade en konversation. Rent kallprat, om väder och vind eller liknande. När hon gått kommer min bror in i väntrummet. Han hade befunnit sig i ett intilliggande rum och hade hört vårt samtal. Min bror var riktigt förbannad, han tog en stol och satte sig framför mig och började ställa frågor om min livssituation. Konfronterande och aggressivt. Hans blick var mörk och för en gångs skull kunde han titta mig i ögonen och det var vreden som gav honom energi till det. Så denna ytterst triviala konversation där jag obekymrat kunde prata med en främling i ett väntrum fick honom att gå bananas. 

Då och vid andra tillfällen har jag funderat över hur han lyckas motivera sin utspel mot mig och gång efter annan upprepa det till synes utan att förstå. Åtminstone efter ilskan lagt sig borde väl förnuftet trätt fram och formulerat ett frö till eftertanke – ”hur kunde jag bli så ilsken över ett trivialt samtal?”

Vår umgänge på senare år har begränsats till släktmiddagar, ofta hos vår mamma vid högtider. Förr försökte jag få igång samtal med honom men hans kärva svar som närmast kan kategoriseras som direkt avvisande har gjort att jag resignerat. Till sist utbytte vi enbart nödvändiga ord. Men jag var medveten om hans problematik och dömde inte honom. Inte särskilt rolig att ha med honom att göra men jag visste att han inte haft kraft att ta tag i sig själv och att det trots allt fanns en kapacitet långt där inne, som tyvärr inte bröt igenom. Kan tillägga att han i regel inte samtalade med någon annan heller utan enbart muttrade något knappt hörbart om han blev tilltalad.

Jag minns honom för länge sedan, kanske i slutet av hans tonår. Han trivdes nog bra med den han var. I rätt sällskap hördes hans röst vida omkring, fyllig och glad. Där fanns inga tendenser till att göra sig liten utan han tog plats. Inte på ett störande vis utan balanserat, där fanns inget tvivel som begränsade honom. Någonstans därefter förlorade han sig själv och har inte lyckats finns det sanna jag han bär inombords. Om han gjorde det skulle han befrias och lyfta i kraft av sin egen glädje över den funna styrkan.

Trots hans avundsjuka har jag haft tålamod och har kunnat förlåta eftersom jag förstått hur han fungerat och det hann i regel inte urarta. Tills för ca 1 år sedan. Då eskalerade det hela och illvilligt försökte han vända andra människor emot mig gång vid upprepade tillfällen. Händelseutvecklingen började i samband med att min mamma råkade ut för en olyckshändelse och hamnade i vården. Hon var på akuten och jag fick av en händelse veta detta av en granne. Jag ringde upp min bror, berättade om olyckan och informerade honom att jag skulle besöka henne på akuten. Kan jag åka med, frågade han. Självklart, sa jag och hämtade upp honom i närheten av akuten. Väl där uppstod samtal med vårdpersonal när vi skulle in och det var inget jag tänkte på. Efteråt glodde min bror på mig med mörk blick, han sa knappt ett ord och han informerade inte mig att han talat med en läkare om vår mammas tillstånd. Jag var av praktiska skäl inte närvarande just då. Detta blev inledningen på en mycket tråkig historia.

Jag utelämnar smådetaljer men när min mamma var på ortopeden under en tid turades vi om att besöka henne. Vid ett tillfälle sa min bror att sjuksköterskan ville ha en lista på alla näringstillskott vår mamma fick. Jag är mycket hälsointresserad sedan många år och hade försett min mamma med de viktigaste näringstillskotten, som ett komplement till hennes begränsade födointag. Som bekant har äldre människor dålig aptit, de har svårt att ta upp näringsämnen och nästan undantagslöst har de för lite magsyra för spjälkning av maten. Utan relevant näring så kommer ohälsa. Så självklart skulle hon ha högkvalitativa tillskott för förhindra brister. Det var hon dock inte alltid så förtjust i eftersom hon avskyr mediciner och det är jag glad för och jag skulle aldrig förorda mediciner, om det inte var nödvändigt. Men problemet är ju att tillskotten ser ut som mediciner och därför kände hon stundtals motstånd, men var gång jag förklarade vad de innebar så var hon med på tåget. För att underlätta och hålla det nere till antalet så begränsade jag det till det mest fundamentala. Ibland hade vi meningsutbyten via mejl där hon uttryckte att hon inte ville ha dessa tillskott (som hon såg som mediciner) och jag fick vara ihärdig. Denna mejlkonversation fick min bror kännedom om när han vittjade hennes privat mejl när hon var på sjukhus och han använde det som ett argument för att ge sig på mig. Inte en tanke på att det gynnade hennes hälsa och normalt bryr han sig föga om vår mammas väl och ve. Viktigast var att finna argument mot mig.

Den missunnsamma avundsjukan, vilken ger en negativ inställning och kan få en att göra saker bakom ryggen på varandra.

Tillbaka till ortopeden. Jag trodde naturligtvis att sjuksköterskan ville ha en lista på tillskotten och ordnade en prydlig sådan. Men sjuksköterskorna på ortopeden var helt frågande till att någon skulle velat ha denna lista, tyckte det var helt vanliga tillskott och inget att orda om. Detta var alltså ett nytt sätt för min bror att försöka komma åt mig – ingen hade frågat om tillskotten.

För någon vecka sedan hittade jag min mamma på golvet och hon kunde inte resa sig. Hon är mycket vital för sin ålder och normalt sett hade det inte varit ett problem. Ambulans tillkallades men man fann inget fel. I samband med detta gav jag henne vatten med elektrolyter. En stund senare hade hon återfått krafterna. Elektrolyter behövs för kroppens signalsystem och muskelkontroll. Jag fortsatte ge henne detta och den smärta hon känt i benen senaste tiden försvann. Så visst kan tillskott vara värdefulla med omgående effekt men oftast är det långsiktigt. Dessutom tycks hon vara mindre trött och besvär med benen har upphört.

Åter till vården av vår mamma för ett år sedan. Vi försökte turas om att besöka vår mamma men vid ett tillfälle hade min bror missförstått min information så vi träffades. Det urartade direkt. Han menade på att jag tvingat vår mamma att äta tillskott och det gjorde han en grej av. Det är naturligtvis inte sant. Min mamma brukar säga att hon är uppvuxen med vitaminer som hennes mamma gav henne och min pappa, som i yrket forskade om näring, åt själv vissa tillskott under delar av livet. Men hennes motstånd mot medicin försvårade tillskotten och jag fick som sagt vara påstridig och förklara.

Min bror hade pratat om näringslösning som komplement till min mamma med min andra bror. Det var inget konstigt för honom, trots det är tillskott. Han har som sagt ingen kunskap om hälsa och ingen kännedom att dessa lösningar är ett kommersiellt jippo. Kemiskt skit med syntetiska preparat som kroppen har svårt att ta upp. Dyrt och verkningslöst. Något år innan hade han skickat mejl till min mamma och bror att jag hade fått om bakfoten att hon skulle behöva tillskott. Från Livsmedelsverkets hemsida han hade kopierat text som löd i stil med ”Om man äter en varierad kost i tillräcklig mängd så finns inget behov av näringstillskott”. Men det var ju just därför mamma behövde tillskott – hon åt och äter alldeles för lite för att få i sig tillräckligt med näring. För det andra så har i stort sett alla människor svårt att få behövlig näring via kosten eftersom modern mat har lågt näringsinnehåll. I stort sett alla behöver äta tillskott i varierad omfattning, men i synnerhet äldre som äter lite och har svårt att ta upp näring av olika skäl. 

Min bror har också kopierat text från Google där det stått att näringstillskott är onödiga. Suck! Internet är fullt med dylik information som sponsrats av Big Pharma och Big Food. De vill inte ha konkurrens och det som hotar deras intäkter skall svärtas. Alla som har ett visst mått av näringskunskap är bekant med detta och väljer seriösa källor för information och det är inte korrupta myndigheter i alla fall. I detta fallet sponsras de av näringslivet ned på tjänstemannanivå. Kosttillskott är en stor bransch och det finns bra och dålig kvalitet på produkterna. Man ska ha kunskap om näring och inte tro att ju mer, desto bättre. Dessutom alltid försöka välja naturliga tillskott som har bäst biotillgänglighet. För den intresserade finns det mängder med forskning som visar på stora fördelar med näringstillskott i olika sammanhang. Således evidensbaserade studier till gagn för hälsan i olika sammanhang.

Några år innan händelserna ovan drabbades min mamma av en svår lunginflammation som resulterade i veckors sjukdom och till sist sjukhusvistelse. Äldre personer har svagt immunförsvar och D-vitamin är ett av de bästa sätten att stärka det. Det visade sig att hon inte ätit D-vitamin på flera veckor och självklart reagerade jag och insåg att hon behövde påminnas för att om möjligt förhindra upprepning. Det är ett av skälen till att jag varit ihärdig.

I detta läge var jag rejält trött på min bror, jag visste hur han försökt sätta åt mig på ortopeden och nu var han igång igen. Det fanns andra omständigheter kring hela situationen som orsakat spänningar som jag inte ska trötta er med. Hela situationen fick mig att kraftfullt reagera med stor energi gav jag honom svar på tal. Arg var jag, men fullt kontrollerat. Normalt är jag en lugn person men trampar man på mig så reagerar jag. Min bror skulle kalla det dålig humör eller att jag blir lätt arg.

Att avundsjuka uppstår lätt beror på att vi ständigt jämför oss med varandra, vilket i sin tur grundar sig i vårt behov av att hitta vår plats i världen, att få en måttstock på oss själva.

När jag vid ett tillfälle skulle hämta ut en smärtstillande medicin till min mamma på apoteket varnade personalen för att den i kombination med de sömntabletterna hon normalt tog kunde ge upphov till stor trötthet och risk för balanssvårigheter. Detta upplyste jag min bror om vid tillfället jag beskrev ovan. Här yttrat sig den andra delen av hans avundsjuka – han har svårt för att jag kan mycket om hälsa och han jobbar inom sjukvården. Han är skicklig i sitt yrke men enbart i det praktiska och det är ett nischat område. Han kan ingenting i stort sett om det som är hälsa, nämligen kost och motion. Hela hans livsstil som exkluderar näringsrik föda och motion talar sitt tydliga språk. 

Hur som helst ville jag ha ett samtal med min mammas läkare om de lugnande tabletterna i kombination med sömnpillren. Jag ringde VC och fick bokat ett hembesök. Det blev inte av för när man ringde från VC när jag befann mig på jobbet och samtalet gick inte fram av tekniska skäl. Då ringde man min bror och bokade ett nytt hembesök med honom. Detta informerade han mig inte om. Under tiden försökte jag nå läkaren men hade begränsat med tid att ringa.

Det där andra hembesöket blev av och den dagen hade min bror tagit ledigt från arbetet för att medverka. Detta fick jag reda på av min andra bror. Den avundsjuke brodern hade varit noga med att tillse att den yngre inte skulle närvara så han ostört skulle kunna baktala mig och mina rekommendationer. Här skulle vända tillskotten mot mig! Efteråt kunde jag och min mamma läsa i den journalanteckning som läkaren upprättat, att tillskotten varit på tapeten. Huvudsyftet för min bror var att vända läkaren emot detta och mig.

I mitt yrkesliv arbetar jag med människor och en kollega är psykolog som jag ofta delar tankar med. Vi har långa, mycket intressanta samtal om problematik i jobbet men också människan i allmänhet. Vid ett tillfälle beskrev jag min avundsjuke brors beteende så objektivt jag kunde. Kollegan misstänkte att det fanns en patologi hos min bror eftersom han har så svårt att se sina egna känslor och har en ovilja att ta itu med dem. För att upphöra med ett beteende måste man vara mycket trygg i sig själv och medveten och detta är egenskaper som min bror inte besitter. Kollegan menade att det inte går att bygga en relation med en sådan individ utan det är bättre att dra sig undan. Ja, det hade jag redan beslutat eftersom hans avundsjuka hade antagit sådana proportioner att det fullständigt förgiftat vår relation. Tro mig, det finns inte en möjlighet att nå fram till honom. Jag skulle förlåta honom om han ångrade sig men han skulle aldrig erkänna.

Insikten är viktig för att inte känslorna ska få styra. Försök komma fram till vad det är som triggar avundsjukan.

För att kunna vända avundsjukan till motivation bör vi först och främst erkänna den för oss själva 

Han brukar blåljuga och modifiera verkligheten för att det ska passa hans agenda. Uppenbara lögner försvarar han ilsket och blir djupt förnärmad när man pekar på hur det egentligen ligger till. Förmodligen ett beteende han utvecklat för att slippa känna smärta och sina tillkortakommanden. En tung skäppa med kritik men faktum är att jag verkligen önskar honom all lycka till och jag är den förste som skulle gratulera honom om han återfick egenkärlek och harmoni, som han nog inte haft sedan den egentliga barndomen.

Det som kunde vända denna tragiska historia är enbart en förändring hos min bror. Antingen mognar han och blommar upp i den potential jag tror finns inom honom eller så accepterar han att jag är den jag är och slutar jämföra sig med mig. Till honom säger jag: ”Du har allt det du behöver inom dig. Våga växa, finn din styrka och mogna så kommer du upphöra att jämföra dig med mig”.

Har du problem med avundsjuka?

Vanliga tecken:

• Du är inte glad å andras vägnar när de lyckas med något.
• En annan persons framgång får dig att känna dig misslyckad.
• Du känner ett behov av att prata ner någon annans framgång.
• Du dömer andra negativt.
• Du blir glad när andra misslyckas.