Egot försöker få bort oss från nuet eftersom det
falska jaget inte överlever i nuet - Egot är en intellektuell illusion. Vi är
nästan aldrig i nuet utan tankemässigt är våra medvetande någon annanstans och
därmed blir vi omedvetna, slavar under intellektet, tankarna slutar inte komma.
Om du står och diskar kanske du vill få det överstökad för att sätta dig vid
teven, är du på väg för att hämta posten är du tankemässigt på väg tillbaka
till soffan med tidningen i handen, vad du än gör är intellektet ofta i en
tänkt framtid och det pågår ständigt i vardagen och givetvis är vi nästan lika
ofta i det förflutna. Framtiden är en mental konstruktion, åtminstone som
intellektet skapar den. Allt är nu. Det senare kan inte förstås intellektuellt
utan det är en visshet som kommer inifrån. Allt utspelas i nuet och inte någon
annanstans. Du läser detta nu, nu och nu. Och i detta just nu finns inga
problem. Eller hur? Men i morgon ska jag göra ditt eller datt och det blir inte
lätt så jag oroar mig, säger du. Men det är ju inte nu så varför ta ut det nu?
Gör du det förskjuter du din medvetenhet in i omedvetenhet eftersom dina tankar
uppehåller sig någon annanstans. Det tar kraft och du blir ineffektiv. Det är
däremot inte fel att planera det praktiska som skall ske men det gör man i nuet
och sedan släpper man det. Det tycker inte egot som fortsätter vända och vrida
på saker och ting, skapar problem att dra i långbänk för det vill ju inte vara
i nuet. Egot fruktar nuet och är du identifierad med tankarna så är du i fällan
- Du blir dina tankar och är blockerad från ditt sanna jag och andligt sett
omedveten. Det är så människor avlägsnar sig från Källan och beter sig
omedvetet, dvs. ger upphov till negativitet för sig själv och andra. Allt
eländes ursprung och därför är det så väsentligt att skapa denna medvetenhet.
Detta har jag uppehållit mig vid flera gånger i olika inlägg
eftersom det berör kärnan i allt det som mänskligheten strävar efter och alla stora
religioner ursprungligen handlade om. Många har svårt att förstå det eftersom
den religion vi möter idag består av ritualer, regler, doktriner, gamla dogmer
och att vi ska vända oss utåt för att finna Guds samtycke. Detta är till stor
del intellektuella konstruktioner, tankemönster som inte har något med
andlighet att göra. Andlighet är inte intellektuellt utan en produkt från vårt
inre, den rena medvetenheten. Människor i allmänhet har inte förstått detta
utan skapade något själva utifrån tycke, tänkande och smak. Därför felfungerar
religionerna till stor del och invaggar oss i fruktan och stärker den
intellektuella tolkningen av livet.
Nå, oro drar oss ifrån nuet in i en energikrävande
tankekarusell som vars kroppsliga manifestation är som en klump i magen, ett
illamående som fördunklar tillvaron. Faktum är att inbillade, positiva tankar
om framtiden på motsvarande vis drar oss ifrån nuet. Det tog mig betydligt
längre tid att inse detta. Gång efter annan har jag ställts inför stark oro
inför framtiden, vissa situationer och efter många upprepningar maldes mitt
motstånd ned inför livet och en acceptens växte fram. En acceptans att nu är
det si eller så och jag gör allt vad jag kan för att göra det bra utifrån
närvaro och därmed minskade de negativa känslorna. På så vis lärde jag mig att
effektivare handskas med kommande situationer, människor, eftersom sinnet inte
fördunklades lika mycket. Givetvis föll jag tillbaka vid starka påfrestningar
men det är bara att resa sig på nytt. Hela tiden hägrade tron på livet framför
mig, att våga tro att det som sker alltid är för ens bästa. Man behöver inte
älska det men hatar man det går man bara djupare ned i eländet. Det finns en
paradox i det hela anser jag, men det är ju en utformning som lär oss bäst - vi
ställs inför det vi minst önskar och detta maler ned intellektets motstånd och
därmed kan visdom uppstå ur det inre. Hårda påfrestningar slår i sönder
intellektets dominans och djupare medvetenhet lyser genom. Jag kommer inte glömma när en person uppträdde
vedervärdigt mot mig och hur mina känslor vände från stark apati till
förståelse och varma känslor. En mycket stor stund som öppnade mig inför livet
och medmänniskor. Men det betyder inte att jag jublar och omfamnar människor
som beter sig illa mot mig i tid och otid. Nej, jag är både frän och barsk om
det behövs, men jag försöker agera utifrån närvaro och inte starka känslor. Att
vända andra kinden till är mer en liknelse att låta negativitet passera rakt
genom en, dvs. man gör inte motstånd mot känslor som kastas mot en. Ett motstånd
innebär ilska, du blir sårad, ledsen. Men ett icke-motstånd innebär inte att du
tar skit och står svarslös. Nej, man har full rätt att säga ifrån och markera,
men utifrån en inre medvetenhet och inte ett känslostyrt intellekt. Ett sådant
förhållningssätt är det enda gångbara, åtminstone för mig där jag är i dag.
Åter till hoppet i framtiden. Jag söker som sagt lösningen
som finns på min utsatthet, det som försatt mig i denna ökenvandring. Framöver
kommer jag förmodligen belysa närmare vad det rör sig om men det är en lång
historia som kräver en omfattande redogörelse för att det inte ska hamna i fel
spår. Åtskilliga gånger har det utåt sett ut som jag varit precis framme vid
målsnöret då den där mattan ryckts undan mina fötter. Det där har jag varit
inne på i flera inlägg så det uppehåller jag inte mig här i kring. Den är en
del av det sinnrika spel jag medverkat i som i känslostormar skapat så mycket
nytt. Men givetvis har tiden innan ridån fallit innehållit stunder av starkt
hopp, ett hopp som verkat rimligt eftersom allt pekade mot att nu kunde det ta
slut, lidandet skulle vara över och lyckan skulle le mot mig på nytt. Hoppfull
lycka blev en tillflykt, tankar kring en framtid som skapade positiva känslor,
betydligt trevligare än att vara här och nu. Ni ser, samma princip som att
förlägga fokus i framtiden på grund av oro. Intellektet älskar både och
eftersom nuet förvägras tillträde, nuet är ett hot mot dess existens. Det
kanske låter dramatiskt, nästan ett drag av paranoia över det, men titta på
psykologin så finner ni samma principiella formuleringar när man ska behandla
människor terapeutiskt även om ordvalet är annorlunda. Många psykiska tillstånd
beror på stark förankringen i
tankevärlden och skillnaden mellan en som klassas som sjuk och en
"normalt frisk" är enbart en gradskillnad. Samma galenskap råder fast
i olika omfattning. Tycker du jag är orättvis så kan du ju betrakta hur världen ser ut. Och där är garanterat mer tokigheter än du noterar eftersom du är så van.
Så, när man flytt nuet är man där i den tänkta, ljusa
framtiden. Dessa starka, positiva känslor gör en omedveten och detta har jag
upplevt många gånger, men insåg det inte förrän efter lång tid. Jag trodde det
var OK för nu skulle jag äntligen bli "fri" och helvetet överstökat.
Ja, dessa tolkningar har sitt ursprung i missförstånd om livet. Jag vet, men så
kändes det och gör så fortfarande ibland. Så oro inför framtiden är ungefär
samma sak som falska förhoppningar då det rycker bort oss från medvetenhet och
kontakt med vårt inre, vår större medvetenhet och ett äkta förhållningssätt
inför livet, dvs. nuet. Livet är samma sak som nuet och formerna, dvs. det
materiella är bara flytande ingredienser i det hela - förgängligt, inget annat
består än nuet. En dag är allt det du ser borta, men inte livet
för det är evigt. Förstår ni? Livet är du, inte din kropp eller dina tankar. Du
är ditt liv, du har inte ett liv för vem skulle du då vara? Kroppen? Knappast,
för hur skulle den kunna ge upphov liv? Existentiellt dividerande...
Så undvik fixeringen vid framtiden istället för att vara
närvarande i nuet. Är du medvetet närvarande kan du betydligt effektivare
planera och handskas med det som komma skall. Du använder din uppmärksamhet i
nuet, du tänker klarare utifrån ett högre medvetande och då behöver inte livet
ge dig käftsmällar för att du ska stanna upp och bromsa din intellektuella
framfart.
Så får man inte heller vara glad heller? Jo, naturligtvis, men äkta glädje kommer inifrån, ur äkta upplevelser och skillnaden får jag återkomma till en annan gång. Tills dess, förstår du skillnaden mellan att känna lycka inför en tänkt bild och en sann upplevelse som framkallar bestående lycka? Betrakta ditt eget liv och skärskåda vilken lycka som bestått och vilken som varit snabbare övergående.
Så får man inte heller vara glad heller? Jo, naturligtvis, men äkta glädje kommer inifrån, ur äkta upplevelser och skillnaden får jag återkomma till en annan gång. Tills dess, förstår du skillnaden mellan att känna lycka inför en tänkt bild och en sann upplevelse som framkallar bestående lycka? Betrakta ditt eget liv och skärskåda vilken lycka som bestått och vilken som varit snabbare övergående.