Dömandets gissel, befria dig från detta!

Vi dömer alla ting utifrån hur vi skulle vilja att de var. Vi dömer det vi inte kan förstå eftersom vi inte ser helheten, och därför dömer felaktigt. Det leder till en vånda för alla de domar vi fällt över oss själva, andra och livet. Det finns ingen sinnesfrid i det och det är vår felaktiga varseblivning som orsakar det. För att se och förstå en annan värld, en mer sann sådan, måste vi förändra vårt närmande till oss själva och det vi möter i form av medmänniskor och olika händelser i livet. Börja med att tänka bortom den första tanken och undvik att döma. Dömandet i sig blockerar dig från att upptäcka sanningen bakom. Var ödmjuk och inse att du oftast inte förstår vad livet vill berätta för dig om du enbart uppehåller dig vid en ytlig världsåskådning. En sådan leder oftast till förhastade slutsatser grundade på snabbt uppblossade känslor, som fångar dig i en karusell som snurrar allt snabbare, till sist kan du inte kliva av. Bli observant, skapa en andra uppfattning i stillhet, studera dina egna tankar och känslor för du kan lära dig utveckla alternativ, som ligger betydligt närmare sanningen. Var öppen för något annat bortom det du tror för bortom det finns möjlighet att upptäcka något mer äkta befriat från fördomar och egobaserade uppfattningar.

Livet hjälper alltid dig, vad du än tror

Det finns ingenting som du upplever som inte har en funktion att fylla. Fundera en stund på innebörden av de orden. Det betyder att allt i ditt liv är en gåva. Du själv gör skillnad på "bra och dåligt", men kan du verkligen avgöra skillnaden? Jag hör personer ibland säga att "det inte finns något ont som inte för med sig något gott" eller "alla motgångar föder något bra" och så vidare. Samma personer tycks helt ha glömt dessa deviser när de är mitt uppe i det som de anser vara en olycka, som de bara vill ska försvinna. Men när de kommit ur en svår period är de snabba på att åter upprepa "inget ont som inte för något gott med sig". För dom tycks orden enbart vara gällande när de mår bra och drar en lättnadens suck. Inte särskilt eftertänksamt och tydligen anser de sig själva ha en förmåga att avgöra livets outgrundligheter och därmed gör de kraftigt motstånd när det händer något de inte uppskattar utan att fundera på vad upplevelsen betyder. 

Motstånd är t.ex. vrede och oro som startar en ofruktsam karusell som förhindrar ett djupare förnuft att framträda. Tänk alltid på att vad du än möter i livet, hur otäckt eller plågsamt det än är så finns det där för ditt bästa. Faktum är att det är i dina allra tuffaste perioder i livet som du lär dig mest, det är då din utveckling verkligen tar fart och du tar stora kliv framåt i strävan i att bli mer hel som individ. Bara för att du glömt detta val, som du gjort en gång i en annan tillvaro, betyder inte att det inte är så. Ibland känns det otänkbart att resonera i sådana banor då katastrofen, vreden, sorgen eller andra känslor fullständigt tar överhanden och ingenting annat går att se. 

Tror man, men det går alltid att höja sig över det spel vi agerar i. För det är ingenting annat än ett spel vi själva skapar. I varje stund skapar du den nästa med dina handlingar och tankar - "Som man sår får man skörda". Det är inte fråga om straff eller någon guds vedergällning. Nej, det är en interaktion där vi alla deltar för få oss att förstå, att förstå vad vi skapade och hur. I detta ligger också en önskan att utvecklas. Eller inte för den delen. Den grundläggande syftet med din existens är att förädla essensen av dig själv, kalla det din själ, ditt högre jag eller vad du vill. Allt det du är, upplever, tänker och gör registreras för att återkomma och därmed skapa din helhet på ett effektivt vis, som vida överstiger mänskligt förstånd. Men det är inte alla som är med på noterna alltid och vill inte alls utvecklas utan gör motstånd. Kanske för det inte är dags eller för att de fångats i den materiella världens fällor. Den besvikelsen du känner inför jobbet du inte fick, den åtråvärda partnern du inte fick eller vad det nu än må vara, är enbart ett ytligt skuggspel för att på olika sätt nå fram till dig. Det väcker ju känslor i dig och det är ofrånkomligt och också önskvärt. Men det betyder inte att de ska ta över och göra denna händelse till hela ditt liv. En balans går att finna. För stunden kan du tycka att en specifik situation överskuggar allt annat och därmed finns inte utrymme för mer i ditt liv. Kom då ihåg att det du befinner dig i är enbart tillfälligt, det finns där för att väcka något i dig, en tanke som leder till förändring i din person, ett djupare betraktelsevis blir möjligt när egot krackelerar, du kanske blir tvungen att välja nya vägar som för dig till mål som du aldrig skulle nått annars och så vidare. Hur ofta definierar vi inte en situation som en oönskad olycka när vi är mitt uppe i det? Hur ofta glömmer vi inte hur vi kom till en situation vars bakgrund just ligger i en tidigare förmodad olycka? Folk glömmer för att de inte ser bortom ytan! De förnekar livets små mirakler och avfärdar vägledarna i form av händelser som antingen en slump, "märkligt" och glömmer omgående bort det som kunde blivit en lärdom som visat ett "Livets mönster" och därmed en möjlighet att förstå att där finns ett syfte. Det finns där alltid men få observerar det då de är så upptagna att snabbt färdas vidare till nästa punkt. Få stannar upp och tänker efter. Vissa blir tvungna då deras liv faller samman. Det är då man ska tänka bortom ytan och arbeta konstruktivt med tankar i positiv anda - Allt detta har ett syfte och på något sätt hjälper det mig att bli mer hel som människa". Det kan fortfarande vara plågsamt men lindringen kommer omgående när en medvetenhet bortom ytans fernissa väcks. Det är därför lidandet leder till utveckling - Det är då vi stannar till och ifrågasätter spelet vi har framför ögonen - "Det måste finnas något mer" och så börjar vi utvecklas. 

Den stora tröskeln för många är när de gör sig till offer för situationen. De anser sig vara föremål för olyckliga omständigheter, tycker synd om sig själva och vill skylla på livet, Gud eller någon annan eller kanske sig själv. Det leder enbart till en negativ känslospiral som fördunklar ett klarare synsätt. Om du finner att du just tycker att du är offer för omständigheterna, ta då ett kliv åt sidan och betrakta dig själv och situationen objektivt utan att värdera. Värderingar skapar etiketter som döljer den verkliga sanningen. Gå bortom händelserna och fundera på vad som vill sägas med de du upplever. Utgå ifrån att här finns svar som du måste finna med ett nytt tänkesätt, ett sätt att tänka där det finns djup, syften och meddelanden. 

Jag har själv vandrat en sådan mödosam väg och vet att det kräver mycket, mest av allt ödmjukhet, tror jag. En ödmjukhet inför livet som grundar sig på en visshet att "här finns något", ett något som gagnar mig även om jag inte förstår det just nu. Istället för att spilla energi på att förbanna livet eller andra så ikläder man sig den ödmjukhet som öppnar upp för något annat, det annat som innebär en andlig utveckling och därmed en existentiell förståelse. Det är en svår väg att vandra då livet är mångfacetterat och faktum är att det handlar om en transformering som vi i vår okunnighet gör motstånd emot. Det är då vi är arga, ledsna eller skapar känslor utifrån en ytliga tolkning, som inte leder någonvart. Denna ödmjukhet är också fundamentet till tålamod, ett tålamod med andra människor och livet och därmed öppnas dörrar för en större medmänsklighet, varmare känslor till andra, djur, natur och livet som sådant. Så blir en andlig utveckling begriplig för de flesta. Det är inte enbart ett uttryck för något som verkar OK men som många egentligen inte alls förstår vad det egentligen är frågan om. 

Det finns mängder med exempel på förmodade "olyckor" som visade sig vara något helt annat och alla kan utan tvekan finna liknande om de blickar tillbaka i sina liv och nystar upp hädelse-kedjorna. Prova själv och kom ihåg vilka känslor du hade och vad du ansåg från början. På så vi kan du säkert komma ihåg hur dåligt du mådde över något som senare visade sig vara en fantastisk utveckling som ledde till dit du egentligen vill. Här kommer några exempel: en person sökte en utbildning till universitetet som den trodde skulle leda till drömyrket. Förhoppningar skruvades upp och när dagen för antagningsbeskeden skickades ut visade det sig att betyget inte räckte till och det nådde enbart till en reservplats på en annan utbildning, som var ett andrahandsalternativ. Personen sliter sitt hår, är oerhört ledsen och känner hur hela tillvaron faller i kras. Men så kommer personen in på sitt andrahandsval, vilket visade sig vara den utbildning som ledde till ett yrke som visade sig vara perfekt för att utveckla denne persons alla egenskaper på ett sätt denne inte alls tänkt sig och det blev ett lyckokast. Personen ifråga var så upptagen av sina egna tolkningar och förutfattade meningar och där fanns inte en ödmjukhet inför livet, ingen tro på livet och därmed översköljdes personen av negativa känslor i misär.

Enkel match att förstå med facit i hand men ändå reflekterar få människor. Lite svårare att förstå är när någon drabbas av det som verkar vara en så uppenbar tragik. Jag läste någon gång om en framgångsrik pianist som skadade händerna eller fick en sjukdom som gjorde att han inte kunde spela längre. Han blev djupt bedrövad och olycklig. Detta tvingade honom att omskola sig inom ett nytt yrke, vilket i sin tur ledde till att han började jobba inom FN och hjälpte på så vis tusentals människor i nöd i Afrika. För första gången i sitt liv kände han att han levde på riktigt och livet blev så betydelsefullt för honom. Lyckan blev sedan fullständig då han träffade den kvinna som senare blev hans hustru och mor till hans barn. Jag ställer den retoriska frågan: skulle han varit så bedrövad den dagen då det gick upp för honom att han skulle upphöra spela piano om han vetat vad som istället väntade honom? Det finns en del i livet som dock är svårt att inse och att förstå. Det är den personliga utvecklingen. 

Det kan skrivas hur mycket som helst om det och det gör det också. Men jag skulle vilja sammanfatta det som att all personlig förändring kräver smärta då det innebär den energi som i sin tur krävs för att kasta gamla sidor, vilka kan vara svårare än många tror. Människans är inte förändringsbenägen och ju äldre vi blir desto svårare blir det. Har vi rullat på i samma spår i många år krävs det en rejäl knuff för att växla till ett annat spår. För att förändra måste vi få upp ögonen via självinsikt. Oftast sker det undermedvetet men ibland förstår vi för att bud- skapet blir så tydligt. För att kasta gamla, förlegade självbilder och växa måste någonting påkalla förändringsbehovet. Tydligast blir det då situationer upprepas gång på gång. Det är livet som flaggar för att här är någonting vi måste ta tag i. Lyssnar vi inte blir det mer påtagligt, eller som jag brukar säga "livet sparkar dig på smalbenen hårdare och hårdare". Det är dags att förändra något - en värdering, ett sätt att tänka, att sätt att vara, ett förhållningssätt etc. Grundregeln är att livet i form av händelser, situationer och människor speglar det du mest behöver. Dyker de där "besvärliga" människorna upp gång efter gång så är det dina lärare, blir du behandlad på ett vis du inte tycker om så kan det vara ett sätt att visa dig vilken syn du har på dig själv som speglas i andra människor. Fundera på vad situationen handlar om! Behandlar folk dig hela tiden på ett särskilt sätt så är det för att väcka upp dig för något du ska ändra på. Så förbanna inte medmänniskor eller livet för det är dina lärare i bästa syfte! 

Avslutningsvis vill jag råda att ta ett steg åt sidan och bered plats för tanken att det finns ett syfte med du ställs inför. Hur illa det än är så finns det en belöning i form av erfarenhet, förändrat tankesätt, nya värderingar, nya vägar kan öppnas för något bättre och så vidare, och så vidare. Döm inte livet, döm inte andra människor utan försök vara ödmjuk inför det du oftast inte alls förstår fast du är så övertygad om att du gör det. Där finns alltid mer än du anar och livet för dig alltid till något som blir gott i slutänden.

Träna din intuition

Ett enkelt sätt att träna upp sin intuition är att använda någon sorts kortlek. Det går bra med vad som helst men helst någon med olika bilder och låt dig inte bli generad över en vanlig barn- kortlek av något slag. De kan fungera bra då de ofta har nyanserade bilder som kan behövas för att nå fram. Det är en smaksak och det kan nog gå bra med en helt vanlig kortlek men det är enklare att föra fram budskap med mer levande motiv än de vanliga med sparsmakade motiv.

Nåväl, tanken är att utveckla och träna intuitionen. För flera år sedan använde jag mig av en kortlek med färgglada bilder. Jag hade fått rådet av en klok människa att just träna min intuition på detta vis. Det kändes främmande, men jag var öppen för idén då förslaget kommit från något jag respekterade och hade förtroende för. Det visade sig vara en utmärkt idé och flera gånger slogs jag av häpnad då det visade sig att mina tolkningar av korten visat sig vara mycket exakta. På så vis kunde jag träna intuitionen genom korten och få bekräftelser via livet. Till en början drog jag enbart ett kort men efterhand tre för att ge möjlighet till mer komplexa övningar. Ett exempel: det första kortet tolkade jag att jag skulle ge mig ut och gå, det andra att jag skulle möta en otrevlig person och det tredje att jag skulle ruska av mig obehagskänslan, eller rena mitt sinne, eller mig själv, från den negativitet kring mötet. Så jag tog på mig och gick ut. Det dröjde kanske 5 minuter innan jag stötte på just en obehaglig människa som jag tidigare umgåtts med och inte sett på över ett år. Vi hade umgåtts till och från under flera år men jag tog allt mer avstånd ifrån honom då han var direkt ondskefull, t.ex. grym och hänsynslös mot djur och människor (vårt tidigare umgänge handlade enbart om att lösa karma). Den typen av människor betackar jag mig för och efteråt gick direkt till en plats där vi som unga hade tältat. Platsen hade förändrats och det mest slående var att flera träd var döda precis där vi haft vårt tält (en fin symbolik att vår relation var död för alltid). Jag var full med avsmak inför personen och jag gick fram och välte ett av de döda träden samtidigt som jag tänkte mig att vi var klara med varandra och jag bad om att slippa träffa honom någon gång igen, nästan som en ritual. Det har gått 10 år och jag har inte sett röken av honom igen och har hört talas om att han flyttat till en helt annan landsände.

Så ta din kortlek, ställ en fråga, be om råd eller vad du nu önskar få vägledning om och förlita dig på att din intuition kommer vara exakt. Det är den alltid och blir något fel så beror det på att förnuftet gripit in och startat en logisk analys. Intuitionen är blixtsnabb och det är alltid det första du tänker. Den ska inte förväxlas med det folk ibland kallar "magkänsla" då de egentligen förlitar sig på en intellektuell känsla som vuxit fram. Intuitionen är bara där och dyker upp i ett "tomt" sinne. Så tänk dig en fråga, blanda korten utan att börja spåna om svaret utan ha fokus på korten och eventuella känslor, men starta inte någon analys. Ta ett kort ur leken, var du vill, och titta på dess motiv. Det första du tänker är det som gäller men beakta så du inte har börjat skapa något i tanken innan. Sinnet ska vara som en tom tavla för då tillåter du något att dyka upp från ditt inre utan att intellektet blockerar. Efter hand kan du göra som jag och välja tre kort. Gör det bara en gång per dag. Upprepar du det flera gånger efter varandra kommer allt för stor influens ifrån intellektet och önsketänkande.

Jag har skrivit ett inlägg tidigare där jag utförligare behandlar området intuition. använd sökfunktionen i högermarginalen så finner du det, om du vill.

Egot III

Åter hänvisar jag till de två föregående inläggen i denna serie - Egot I och II, tidigare i bloggen.

"Vi är den som vet bäst och vi är hotade av de andra som står för det som är fel och hotfullt". En kollektiv attityd som präglar motsättningar mellan två länder, raser, religiösa inriktningar, politiska system eller annan tänkt polarisering mellan grupper av människor. Vi ser det överallt idag - från rivaliserande fotbollsfans till stridigheter mellan nationer. Inget nytt under solen för så har det sett ut genom hela vår kända historia. Parterna i en konflikt är båda helt uppslukade av sitt eget perspektiv, dvs. de identifierar sig med sina tankar och sin föreställnings-värld. Grunden till konflikten är dels denna identifikation men också oförmågan att se ett annat perspektiv kan vara precis lika giltigt och betydelsefullt. I flera delar av världen är människan oförmögen att göra det eller så saknas viljan. Båda parter anser sig sitt inne med sanningen och befinna sig på den rätta sidan. Den mångåriga konflikten mellan Israel och olika grupperingar är ett exempel på detta liksom våldsyttringar mellan religiösa varianter. Motståndarsidan blir fiender, de bli avhumaniserade och därmed kan våld brukas utan urskiljning utan känsla för lidandet. Det uppstår en ond cirkel av våld, hämnd, reaktion och motreaktion. 

Det kollektiva egot manifesteras via det individuella och principen är den samma. Man kan åter blicka tillbaka på 30-talets Tyskland där massorna lät sig fängslas av prat om hotet från judarna, allt "ont" de stod för och helt vanliga människor kunde ses begå våldshandlingar mot andra tyskar vars enda "brott" låg i att de var judar. Som vi vet eskalerade det till industriell utrotning av människor och många inblandade var helt förblindade av egots starka influens och identifikation med en svart föreställningsvärld och tillhörande tankar. Roten till allt vansinne är således fullständig identifikation med tankar och tillhörande känslor, vilket är lika med egot. Egot bygger sin existens på känslan av separation. Egot stärker sig själv genom att ha rätt, genom fördömande, offerkänslor och gärna med ilska mot de som betraktas som fiender. En oerhört tillfredsställande känsla för egot och det ger upphov till en separation mellan dig själv och andra. De andras tänkta negativa åsikter eller egenskaper förstoras upp så till den milda grad att du inte längre kan känna att ni båda är människor. Denna separation avlägsnar människor från förankringen i livet och allt de vi delar med varandra i livet, det vill säga den enhet vi tillsammans utgör, vilket de flesta inte känner av.

Ibland stöter man på påståendet att det vi reagerar starkast på, det vi irriterar oss mest på hos andra är just det vi har i oss själva. Det är det specifika egomönstret som vi reagerar som också finns hos oss själva. Allt som du reagerar kraftigt på hos andra finns också hos dig. Observera att det är inte mer än en helt opersonlig egoform som inte har något att göra med vem personen egentligen är och inte heller ska du identifiera dig med din, alltså vem du egentligen är. Identifikationen med egot, det vill säga tankar och känslor, gör att den kan kännas som ett hot mot din självuppfattning.

Närvaro ger dig möjlighet att se vem du egentligen är

genom att bli den som observerar, att bli närvarande i skeendet ser du bortom de illusioner som egot ständigt konstruerar. När du blir medveten om egot minskar dess influens omgående och kraften i din närvaro ökar. Egot kan inte överleva i en medvetenhet då det inte går att förena. Din medvetenhet finns i nuet och nyckeln ditt är närvaro. Vi lever i en tid då kanske egot kanske är starkare än någon annan gång men samtidigt ökar intresset för något annat, något bortom allt det som egot konstruerat och vi kan se det i ett ökat andligt intresse, vi blir mer nyfikna på oss själva, begreppet mindfulness ser man överallt numera och samtidigt ser man hur ego-konstruktioner börjar vackla. En intressant men krävande tid vi lever i. Pröva själv med att försöka bli mer närvarande i det du gör och upplever. Faktum är att de flesta av oss vandrar genom livet, mycket omedvetna om det som finns bortom alla dessa tankar som oavbrutet fyller våra huvudena med något bortom nuet. Egot vill ha action och vill hela tiden söka efter något annat.

Egot i vardagen - skvaller 

Hur ofta stöter vi inte på människor som är angelägna om att få berätta en nyhet. "Vet du vad?" och så följs frågan av en tystnad, ett ögonblick som fyller denna person med en tillfredsställelse då den anser sig vara lite förmer då den besitter information som du inte har. Det är egot som känner denna tillfredsställelse. Du kan själv undersöka denna känsla hos dig själv. Nästa gång du har en sak du känner dig angelägen om att få berätta kan du försöka vara uppmärksam och närvarande precis innan så kan du erfara denna uppvällande känsla av tillfredsställelse och kraft. Egot invaggar dig i en känsla av att vara förmer än någon annan i detta ögonblick. Vanligt skvaller har sin orsak i detta och det kan skapa beroende, människor vill ha mer av denna känsla. Människor som älskar att prata, "att få "höra sin egen röst" är samma fenomen. Pratkvarnar tycker om att få förmedla något, de känner sig mer betydelsefulla då deras röst blir hörd, när andra måste lyssna. Det rör sig ofta om dåliga lyssnare eftersom då den andra pratar är de redan i full färd med att fundera över vad de ska säga i nästa sekund. Ofta avbryter de då de är så uppe i den lustliknande känslan av att få prata att de inte hör att den andre inte avslutat sin mening. Den irritation man kan mötas av då man påpekar detta är en ego-manifestation och pratkvarnen uppfattade nog verkligen inte att den andre inte var klar då den var så uppslukad av sig själv och kraften i att få prata.

Prata skit om andra 

Samma mekanism finner vi hos dom som älskar att prata illa om andra bakom ryggen. Illvillig kritik mot andra skapar en illusorisk känsla av överlägsenhet som ett negativt omdöme ger upphov till. För övrigt så är själva företeelsen att sprida negativa omdömen om andra något vi ser hos negativa människor och det slår naturligtvis tillbaka. Hur reagerar du själv på skitsnack om andra? Mår du bra av det så är det en känsla som egot konstruerar då du känner dig starkare eller mindre hotad. Känner du motvilja genomskådar du negativiteten.

Egot och kändisar 

Med medvetenhet om egot, till stor del de tankar och känslor man har och varför, ger en mer sann självbild. Varför tror människor att de blir något mer när de känner en berömd person? Jo, det är en egots konstruktion, en falsk identitet byggs upp kring känslan av att bli förknippad med en "viktig" person. De stärker sin identitet med en illusion.

Jag förundrades länge över människors fascination för fotbollsspelaren Zlatan. Sedan länge råder det en hysteri kring denna persons fotbollsliv och även den privata delen. Unga grabbar springer runt med hans namn på fotbollströjor, det är Zlatan hit och Zlatan dit i alla möjliga sammanhang. Hans privatliv exponeras i media och allt han gör tycks tilldra sig tidningars intresse. Det verkar ha uppstått någon sorts masspsykos kring denna fotbollsspelare. I höstas gav han ut en bok som sålt bättre än någon annan svensk bok på länge. En vän till mig som inte alls är intresserad av fotboll köpte boken och även denne föll för psykosen. Den absurda övervärderingen av människors roll och skapandet av berömmelse är enbart ett uttryck för egots influens i den här världen. Hysterin kring berömda människor är egots skapelse och den söker mer av något som det tror ska stärka dess position. Principen att vilja ha mer prylar eller sökandet av berömda personers tänka eldorado är den samma. Tanken på mer stärker egot.

Du är medskapare av dig själv och ditt liv

Många människor ligger och summerar vardagen innan de ska sova och tyvärr hamnar fokus ofta på tråkigheter. Frustration, ilska, oro med mera produceras kring situationer som varit eller som förmodas komma. En del är nedlåtande mot sig själva och sina insatser, vilket enbart leder till en försvagad självbild. Alla dessa tankar följer sedan med in i det undermedvetna när sömnen inträder och därmed impregneras lägre nivåer av det medvetna med detta. Därmed följer denna programmering med oss undermedvetet när nästa dag sedan följer och vi möter det vi skapat i tankarna. Oss själva och livssituationer. Med tankar följer ett visst ansvar som få reflekterar över.

Så prova detta istället om du tillhör dom som passar in på ovanstående tankesätt: tänk dig själv som den person du önskar vara. Gör bilden så tydlig du kan och känns hur fantastisk bra det känns! Du känner dig kraftfull, säker, lycklig, energisk eller vad du nu önskar. Bry dig inte om hur du kom dit, bekymra dig inte om vägen fram utan ha endast bilden av den du vill vara i sinnet och gör den så levande som möjligt. Se dig själv som en strålande person med de egenskaper du önskar. Skapa en inre bild med detaljer, färger och känslor. Ägna fem minuter strax innan du somnar åt sådana tankar så programmerar du ditt undermedvetna med de bilder du vill ska bli verklighet. När du gjort detta var kväll en tid så blir det som du visualiserade. Låter det underligt? De bilder du har av dig själv i dag är också en programmering som du fått i dig sedan barnsben via "livet". 

Ovanstående metodik är enbart ett aktivt förfaringssätt som ger dig andra bilder än de som omvärlden gett dig. Framgångsrika idrottare använder sig av liknande metoder och andra människor som strävar efter vissa mål. Observera att du inte ska tänka "jag vill ditt eller datt" för då skapar du en situation där du lever i avsaknad av det du önskar. Ex: du tänker "jag vill ha mer pengar" och då skapar du livssituationen där du lever i ett tillstånd där du vill ha mer pengar - viljan manifesterar en avsaknad. Du ska tänka att du redan är i målet, du har pengarna så skapar du det önskar. Alltså du väljer det du vill ha!

Och det går lika bra att framkalla bilder av hur du vill att ditt liv ska gestalta sig - du kanske vill få ett nytt jobb, nå framgång inom något område, finna kärleken. Pröva detta, se dig på ditt nya jobb! Ditt liv, den du blir är produkter av vad du tänker.

Vad är meditation?

"Enkelt uttryckt är meditation en upplevelse av sinnets obegränsade beskaffenhet, när det inte längre domineras av det vanliga bruset. Tänk för ett ögonblick på himlen. Om himlen ständigt är täckt av moln kan vi aldrig se dess sanna beskaffenhet. Ta bort molnen och som av ett trollslag kan vi uppleva himlens blå oändlighet i all dess skönhet. Om sinnet ständigt är fördunklat av tankar kan vi aldrig uppleva det så som det egentligen är. Det enda vi upplever är det molntäcke som utgörs av dess innehåll.

Varför skulle vi vilja uppleva sinnet som det egentligen är? Svaret är att det representerar vår sanna natur, en natur som i sig själv är lugn och rofylld, inte fördunklad av alla de olika farhågor och önskemål som för det mesta tar vår uppmärksamhet i anspråk. Att uppleva sinnet på detta ohöljda sätt är som att känna sig helt och hållet levande och ändå samtidigt mycket tillfreds med sig själv."

Ur Om meditation av David Fontana

Vetenskapen har tagit över som religion för vissa

En relativ ny företeelse är att vetenskapen ersätter religionerna, en tro på att vetenskapen har svaret på allt (hur man nu kan tro det då man har facit i hand, och ändå tycks vissa tro man vet allt i varje tid). Vetenskap är intressant, spännande och naturligtvis till godo med rätt synsätt. Men man ska inte alltid tro vetenskapen med sina befintliga redskap kan förklara det som ligger bortom dess nuvarande gränser. Dessutom bevisas inte existentiella frågor i laboratorium utan det är något livet skapar förutsättningar för, något vi erhåller från vårt inre. Medan vetenskap bygger på systematiska observationer och filosofi på rationellt tänkande så grundas andligt tänkande på känsla och inre övertygelser. Det är minst av allt någon intellektuell process. Att vara förälskad är ett exempel på en själslig upplevelse. Den låter sig varken bevisas med vetenskap eller förklaras bort med rationella argument. Den bara är och måste upplevas för att förstås.

Utmana vetenskapen - se din aura 

Lite kuriosa som utmanar dagens vetenskap, men en dag har den nått även detta område: allt är omgärdat av en aura, det vill säga ett energifält i olika färger som har vissa betydelser. Auran är uppbyggd av olika skikt och vi har olika förmåga att urskilja dessa. Men det innersta skiktet, det som är närmast kroppen tycks de flesta kunna se, så experimentera själv. Ta ett vitt papper och placera handen ovanför. Ljuset ska inte vara för starkt och håll handen en bit ifrån dig. Betrakta området precis intill ett fingers kontur och se med ytlig blick på området. Ganska omgående kommer du sett ett svagt lysande skikt som är färglöst. Det kan variera i storlek och det beror bland annat på hur ytligt du ser med ögat för tillfället. Detta lilla experiment visar att materia är mer vad vetenskapen hitintills kunnat definiera även om man tycks vara på väg - allt är energi/ljus.

Det går utmärkt att göra motsvarande med andra saker. Prova med bladet på en krukväxt så kanske du ser färger också (grönt). Se med ytlig blick längs med konturen av ett blad.