Satori

Det är försommar, solen skiner, det är behagligt varmt och förmiddag. Jag sitter med en stor ek bakom min rygg och betraktar en äng framför mig, flera stora träd bortom ängen, hör fågelsång och ser barnfamiljer röra sig på en stig bortom ängen. På denna platsen hade jag då befunnit mig hundratals gånger och tusentals gånger sedan denna dag för runt 20 år sedan, men aldrig haft en sådan upplevelse, varken förr eller senare.

När jag är stillsamt försjunken i tankarna märker jag plötsligt hur konturerna runt träd och buskar skimrar och färgerna generellt är djupare än vanligt. Alldeles förbluffad undrade jag vad som hände men det gick inte att få en klarhet i det, jag hade inga referenser till detta fenomen utan satt bara och tittade och försökte ta in detta annorlunda. Samtidigt genomfors jag att en stor lyckokänsla och frid som jag aldrig tidigare känt. Det var så behagligt och underbart sällsamt.

Det här pågick under kanske 10 minuter och jag var helt uppfylld av en helt annan känsla i varandet. Efter en stund undrade jag om jag kommit in i ett meditativt tillstånd men jag hade inte den avsikten, mediterade således inte utan hade bara betraktat naturen framför mig som jag gjort otaliga gånger. Ett mysterium, men samtidigt hade jag många sällsamma upplevelser av olika slag under denna tid i livet, som jag varit inne på i bloggen tidigare – en form av undervisning.

En tid efter denna upplevelse berättade jag om denna händelse för en andligt vis person som lärde mig mycket. Denna menade att jag hade fått se världen utan egots filter och samtidigt känt fullständig enhet med allt, så som vårt egentliga tillstånd är, men vi är blockerade att uppleva det för allt går genom egots tolkning/filter. En synnerligen intressant lektion och det bjöd på en kontrast som behövdes upplevas för att skapa förståelse och således  fick jag uppleva hur vi människor i vårt naturliga tillstånd interagerar med Alltet, är ett med allt och visuellt ser världen annorlunda ut.

Många år senare talade jag med en annan andligt framstående person, för sådana kommer i min väg då och då – läraren dyker upp när eleven är redo, säger talesättet. Vi talade om medvetandetillstånd och jag beskrev en helt annan händelse, som inträffade kanske ett år eller två efter den jag berättade om ovan. Åter var jag i naturen och det var en sommareftermiddag. Jag strosade runt i en park och tog till mig av det vackra runt om mig. Jag minns att jag plötsligt erfor en enormt känsla av trygghet, styrka och glädje, men framför allt denna djupa frid och trygghet. Det var helt bortom något jag upplevt i den kategorin. Normalt är jag en tämligen lugn person men denna sällsamt, djupgående stillhet inombords var något helt nytt. Overkligt, så starkt och djupgående. Hur kunde någonting i livet påverka mig negativt med allt denna omåttliga frid och styrka, tänkte jag, som jag var osårbar. Denna upplevelse pågick också under kanske 10 minuter och den dök upp plötsligt, inget jag försökte framkalla. Den visa personen sa att jag haft en Satori. Det är en stund av tillfällig upplysning som för att demonstrera hur verkligheten egentligen är och man känner enhet med allt. Jag nämnde då den första historien och den skulle också ha varit en satori, enligt den här personen. Jag tror inte jag hört talas om det tidigare, åtminstone hade jag inte lagt det på minnet.

Det finns en tredje, troligen satori i mitt liv. Jag befann i en svår tid i mitt liv då jag kämpade med acceptans, att kunna acceptera en svår situation och därmed lyfta mig medvetandemässigt. Så tolkade jag det inte då utan jag försökte tackla det värdsligt, samtidigt hantera extremt svåra känslor. I efterhand minns jag inte vad jag tänkte men det var något i stil med att jag behöver inte acceptera hela livssituationen utan enbart det innevarande ögonblicket. Där klack det till, som polletten föll ned och en enorm glädje sprudlade i mitt inre och jag nästan kunde omfamna det obehagliga i livet. En helt otrolig förvandling som ingöt så mycket styrka och känsla av osårbarhet att jag var alldeles förbluffad över att jag en stund tidigare kunde ha mått så illa. Denna inre glädje höll i sig kanske ett par dygn och på det värdsliga planet blev alla utmaningar enkla bagateller.

 Det har förekommit andra händelser av detta slaget i mitt liv. Det gemensamma är att de inträffade under den period som jag benämnt Ökenvandring, en mycket utmanande tid i mitt liv då allt rasade och jag mötte de svåraste prövningarna ditintills i livet. Det finns beskrivet i denna blogg i flera inlägg.

Samtliga har inträffat i naturen och jag försökte inte framkalla något utan det bara inträffade helt plötsligt och jag önskar jag visste hur för jag hade verkligen velat leva så permanent. Jag antar ett en andligt upplyst person  mer eller mindre alltid befinner sig i ett sådant tillstånd.

Ingen Satori har infunnit sig efter att jag lämnade den svåra ökenvandringen, trots många påfrestande perioder i livet. Utmaningarna är alltid närvarande och det är ju en del av livets konstitution. En skillnad idag mot förr är jag numera befinner mig på en helt annan medvetandenivå och min livssyn är betydligt mer utvecklad. Men kanske kom dessa satorier som tillfällen av visa mig, lyfta mig och förhöja mitt medvetande för att förtydliga vad som döljer sig bortom den tunga filt egot lägger över hur vi upplever oss själva och världen och samtidigt skapar separation.

Anledningen till att jag inte skrivit om detta i bloggen tidigare är för att jag känt att folk inte skulle förstå och det enbart skulle framstå som besynnerligt och inte tillföra någon nytta. Jag har inte heller haft intresse av att dela med mig och har berättat för kanske ett par personer. Men tiderna har förändrats, medvetenhet har blivit betydligt högre på senare år och den tycks öka mycket just nu. Min övertygelse är att sådana här satorier är något alla kan uppleva om det man är andligt mottaglig. För mig var det intressant att få reda på att det jag upplevt hade en förklaring och det är en del i en andlig utveckling.