Träna din intuition

Ett enkelt sätt att träna upp sin intuition är att använda någon sorts kortlek. Det går bra med vad som helst men helst någon med olika bilder och låt dig inte bli generad över en vanlig barn- kortlek av något slag. De kan fungera bra då de ofta har nyanserade bilder som kan behövas för att nå fram. Det är en smaksak och det kan nog gå bra med en helt vanlig kortlek men det är enklare att föra fram budskap med mer levande motiv än de vanliga med sparsmakade motiv.

Nåväl, tanken är att utveckla och träna intuitionen. För flera år sedan använde jag mig av en kortlek med färgglada bilder. Jag hade fått rådet av en klok människa att just träna min intuition på detta vis. Det kändes främmande, men jag var öppen för idén då förslaget kommit från något jag respekterade och hade förtroende för. Det visade sig vara en utmärkt idé och flera gånger slogs jag av häpnad då det visade sig att mina tolkningar av korten visat sig vara mycket exakta. På så vis kunde jag träna intuitionen genom korten och få bekräftelser via livet. Till en början drog jag enbart ett kort men efterhand tre för att ge möjlighet till mer komplexa övningar. Ett exempel: det första kortet tolkade jag att jag skulle ge mig ut och gå, det andra att jag skulle möta en otrevlig person och det tredje att jag skulle ruska av mig obehagskänslan, eller rena mitt sinne, eller mig själv, från den negativitet kring mötet. Så jag tog på mig och gick ut. Det dröjde kanske 5 minuter innan jag stötte på just en obehaglig människa som jag tidigare umgåtts med och inte sett på över ett år. Vi hade umgåtts till och från under flera år men jag tog allt mer avstånd ifrån honom då han var direkt ondskefull, t.ex. grym och hänsynslös mot djur och människor (vårt tidigare umgänge handlade enbart om att lösa karma). Den typen av människor betackar jag mig för och efteråt gick direkt till en plats där vi som unga hade tältat. Platsen hade förändrats och det mest slående var att flera träd var döda precis där vi haft vårt tält (en fin symbolik att vår relation var död för alltid). Jag var full med avsmak inför personen och jag gick fram och välte ett av de döda träden samtidigt som jag tänkte mig att vi var klara med varandra och jag bad om att slippa träffa honom någon gång igen, nästan som en ritual. Det har gått 10 år och jag har inte sett röken av honom igen och har hört talas om att han flyttat till en helt annan landsände.

Så ta din kortlek, ställ en fråga, be om råd eller vad du nu önskar få vägledning om och förlita dig på att din intuition kommer vara exakt. Det är den alltid och blir något fel så beror det på att förnuftet gripit in och startat en logisk analys. Intuitionen är blixtsnabb och det är alltid det första du tänker. Den ska inte förväxlas med det folk ibland kallar "magkänsla" då de egentligen förlitar sig på en intellektuell känsla som vuxit fram. Intuitionen är bara där och dyker upp i ett "tomt" sinne. Så tänk dig en fråga, blanda korten utan att börja spåna om svaret utan ha fokus på korten och eventuella känslor, men starta inte någon analys. Ta ett kort ur leken, var du vill, och titta på dess motiv. Det första du tänker är det som gäller men beakta så du inte har börjat skapa något i tanken innan. Sinnet ska vara som en tom tavla för då tillåter du något att dyka upp från ditt inre utan att intellektet blockerar. Efter hand kan du göra som jag och välja tre kort. Gör det bara en gång per dag. Upprepar du det flera gånger efter varandra kommer allt för stor influens ifrån intellektet och önsketänkande.

Jag har skrivit ett inlägg tidigare där jag utförligare behandlar området intuition. använd sökfunktionen i högermarginalen så finner du det, om du vill.

Egot III

Åter hänvisar jag till de två föregående inläggen i denna serie - Egot I och II, tidigare i bloggen.

"Vi är den som vet bäst och vi är hotade av de andra som står för det som är fel och hotfullt". En kollektiv attityd som präglar motsättningar mellan två länder, raser, religiösa inriktningar, politiska system eller annan tänkt polarisering mellan grupper av människor. Vi ser det överallt idag - från rivaliserande fotbollsfans till stridigheter mellan nationer. Inget nytt under solen för så har det sett ut genom hela vår kända historia. Parterna i en konflikt är båda helt uppslukade av sitt eget perspektiv, dvs. de identifierar sig med sina tankar och sin föreställnings-värld. Grunden till konflikten är dels denna identifikation men också oförmågan att se ett annat perspektiv kan vara precis lika giltigt och betydelsefullt. I flera delar av världen är människan oförmögen att göra det eller så saknas viljan. Båda parter anser sig sitt inne med sanningen och befinna sig på den rätta sidan. Den mångåriga konflikten mellan Israel och olika grupperingar är ett exempel på detta liksom våldsyttringar mellan religiösa varianter. Motståndarsidan blir fiender, de bli avhumaniserade och därmed kan våld brukas utan urskiljning utan känsla för lidandet. Det uppstår en ond cirkel av våld, hämnd, reaktion och motreaktion. 

Det kollektiva egot manifesteras via det individuella och principen är den samma. Man kan åter blicka tillbaka på 30-talets Tyskland där massorna lät sig fängslas av prat om hotet från judarna, allt "ont" de stod för och helt vanliga människor kunde ses begå våldshandlingar mot andra tyskar vars enda "brott" låg i att de var judar. Som vi vet eskalerade det till industriell utrotning av människor och många inblandade var helt förblindade av egots starka influens och identifikation med en svart föreställningsvärld och tillhörande tankar. Roten till allt vansinne är således fullständig identifikation med tankar och tillhörande känslor, vilket är lika med egot. Egot bygger sin existens på känslan av separation. Egot stärker sig själv genom att ha rätt, genom fördömande, offerkänslor och gärna med ilska mot de som betraktas som fiender. En oerhört tillfredsställande känsla för egot och det ger upphov till en separation mellan dig själv och andra. De andras tänkta negativa åsikter eller egenskaper förstoras upp så till den milda grad att du inte längre kan känna att ni båda är människor. Denna separation avlägsnar människor från förankringen i livet och allt de vi delar med varandra i livet, det vill säga den enhet vi tillsammans utgör, vilket de flesta inte känner av.

Ibland stöter man på påståendet att det vi reagerar starkast på, det vi irriterar oss mest på hos andra är just det vi har i oss själva. Det är det specifika egomönstret som vi reagerar som också finns hos oss själva. Allt som du reagerar kraftigt på hos andra finns också hos dig. Observera att det är inte mer än en helt opersonlig egoform som inte har något att göra med vem personen egentligen är och inte heller ska du identifiera dig med din, alltså vem du egentligen är. Identifikationen med egot, det vill säga tankar och känslor, gör att den kan kännas som ett hot mot din självuppfattning.

Närvaro ger dig möjlighet att se vem du egentligen är

genom att bli den som observerar, att bli närvarande i skeendet ser du bortom de illusioner som egot ständigt konstruerar. När du blir medveten om egot minskar dess influens omgående och kraften i din närvaro ökar. Egot kan inte överleva i en medvetenhet då det inte går att förena. Din medvetenhet finns i nuet och nyckeln ditt är närvaro. Vi lever i en tid då kanske egot kanske är starkare än någon annan gång men samtidigt ökar intresset för något annat, något bortom allt det som egot konstruerat och vi kan se det i ett ökat andligt intresse, vi blir mer nyfikna på oss själva, begreppet mindfulness ser man överallt numera och samtidigt ser man hur ego-konstruktioner börjar vackla. En intressant men krävande tid vi lever i. Pröva själv med att försöka bli mer närvarande i det du gör och upplever. Faktum är att de flesta av oss vandrar genom livet, mycket omedvetna om det som finns bortom alla dessa tankar som oavbrutet fyller våra huvudena med något bortom nuet. Egot vill ha action och vill hela tiden söka efter något annat.

Egot i vardagen - skvaller 

Hur ofta stöter vi inte på människor som är angelägna om att få berätta en nyhet. "Vet du vad?" och så följs frågan av en tystnad, ett ögonblick som fyller denna person med en tillfredsställelse då den anser sig vara lite förmer då den besitter information som du inte har. Det är egot som känner denna tillfredsställelse. Du kan själv undersöka denna känsla hos dig själv. Nästa gång du har en sak du känner dig angelägen om att få berätta kan du försöka vara uppmärksam och närvarande precis innan så kan du erfara denna uppvällande känsla av tillfredsställelse och kraft. Egot invaggar dig i en känsla av att vara förmer än någon annan i detta ögonblick. Vanligt skvaller har sin orsak i detta och det kan skapa beroende, människor vill ha mer av denna känsla. Människor som älskar att prata, "att få "höra sin egen röst" är samma fenomen. Pratkvarnar tycker om att få förmedla något, de känner sig mer betydelsefulla då deras röst blir hörd, när andra måste lyssna. Det rör sig ofta om dåliga lyssnare eftersom då den andra pratar är de redan i full färd med att fundera över vad de ska säga i nästa sekund. Ofta avbryter de då de är så uppe i den lustliknande känslan av att få prata att de inte hör att den andre inte avslutat sin mening. Den irritation man kan mötas av då man påpekar detta är en ego-manifestation och pratkvarnen uppfattade nog verkligen inte att den andre inte var klar då den var så uppslukad av sig själv och kraften i att få prata.

Prata skit om andra 

Samma mekanism finner vi hos dom som älskar att prata illa om andra bakom ryggen. Illvillig kritik mot andra skapar en illusorisk känsla av överlägsenhet som ett negativt omdöme ger upphov till. För övrigt så är själva företeelsen att sprida negativa omdömen om andra något vi ser hos negativa människor och det slår naturligtvis tillbaka. Hur reagerar du själv på skitsnack om andra? Mår du bra av det så är det en känsla som egot konstruerar då du känner dig starkare eller mindre hotad. Känner du motvilja genomskådar du negativiteten.

Egot och kändisar 

Med medvetenhet om egot, till stor del de tankar och känslor man har och varför, ger en mer sann självbild. Varför tror människor att de blir något mer när de känner en berömd person? Jo, det är en egots konstruktion, en falsk identitet byggs upp kring känslan av att bli förknippad med en "viktig" person. De stärker sin identitet med en illusion.

Jag förundrades länge över människors fascination för fotbollsspelaren Zlatan. Sedan länge råder det en hysteri kring denna persons fotbollsliv och även den privata delen. Unga grabbar springer runt med hans namn på fotbollströjor, det är Zlatan hit och Zlatan dit i alla möjliga sammanhang. Hans privatliv exponeras i media och allt han gör tycks tilldra sig tidningars intresse. Det verkar ha uppstått någon sorts masspsykos kring denna fotbollsspelare. I höstas gav han ut en bok som sålt bättre än någon annan svensk bok på länge. En vän till mig som inte alls är intresserad av fotboll köpte boken och även denne föll för psykosen. Den absurda övervärderingen av människors roll och skapandet av berömmelse är enbart ett uttryck för egots influens i den här världen. Hysterin kring berömda människor är egots skapelse och den söker mer av något som det tror ska stärka dess position. Principen att vilja ha mer prylar eller sökandet av berömda personers tänka eldorado är den samma. Tanken på mer stärker egot.

Du är medskapare av dig själv och ditt liv

Många människor ligger och summerar vardagen innan de ska sova och tyvärr hamnar fokus ofta på tråkigheter. Frustration, ilska, oro med mera produceras kring situationer som varit eller som förmodas komma. En del är nedlåtande mot sig själva och sina insatser, vilket enbart leder till en försvagad självbild. Alla dessa tankar följer sedan med in i det undermedvetna när sömnen inträder och därmed impregneras lägre nivåer av det medvetna med detta. Därmed följer denna programmering med oss undermedvetet när nästa dag sedan följer och vi möter det vi skapat i tankarna. Oss själva och livssituationer. Med tankar följer ett visst ansvar som få reflekterar över.

Så prova detta istället om du tillhör dom som passar in på ovanstående tankesätt: tänk dig själv som den person du önskar vara. Gör bilden så tydlig du kan och känns hur fantastisk bra det känns! Du känner dig kraftfull, säker, lycklig, energisk eller vad du nu önskar. Bry dig inte om hur du kom dit, bekymra dig inte om vägen fram utan ha endast bilden av den du vill vara i sinnet och gör den så levande som möjligt. Se dig själv som en strålande person med de egenskaper du önskar. Skapa en inre bild med detaljer, färger och känslor. Ägna fem minuter strax innan du somnar åt sådana tankar så programmerar du ditt undermedvetna med de bilder du vill ska bli verklighet. När du gjort detta var kväll en tid så blir det som du visualiserade. Låter det underligt? De bilder du har av dig själv i dag är också en programmering som du fått i dig sedan barnsben via "livet". 

Ovanstående metodik är enbart ett aktivt förfaringssätt som ger dig andra bilder än de som omvärlden gett dig. Framgångsrika idrottare använder sig av liknande metoder och andra människor som strävar efter vissa mål. Observera att du inte ska tänka "jag vill ditt eller datt" för då skapar du en situation där du lever i avsaknad av det du önskar. Ex: du tänker "jag vill ha mer pengar" och då skapar du livssituationen där du lever i ett tillstånd där du vill ha mer pengar - viljan manifesterar en avsaknad. Du ska tänka att du redan är i målet, du har pengarna så skapar du det önskar. Alltså du väljer det du vill ha!

Och det går lika bra att framkalla bilder av hur du vill att ditt liv ska gestalta sig - du kanske vill få ett nytt jobb, nå framgång inom något område, finna kärleken. Pröva detta, se dig på ditt nya jobb! Ditt liv, den du blir är produkter av vad du tänker.

Vad är meditation?

"Enkelt uttryckt är meditation en upplevelse av sinnets obegränsade beskaffenhet, när det inte längre domineras av det vanliga bruset. Tänk för ett ögonblick på himlen. Om himlen ständigt är täckt av moln kan vi aldrig se dess sanna beskaffenhet. Ta bort molnen och som av ett trollslag kan vi uppleva himlens blå oändlighet i all dess skönhet. Om sinnet ständigt är fördunklat av tankar kan vi aldrig uppleva det så som det egentligen är. Det enda vi upplever är det molntäcke som utgörs av dess innehåll.

Varför skulle vi vilja uppleva sinnet som det egentligen är? Svaret är att det representerar vår sanna natur, en natur som i sig själv är lugn och rofylld, inte fördunklad av alla de olika farhågor och önskemål som för det mesta tar vår uppmärksamhet i anspråk. Att uppleva sinnet på detta ohöljda sätt är som att känna sig helt och hållet levande och ändå samtidigt mycket tillfreds med sig själv."

Ur Om meditation av David Fontana

Vetenskapen har tagit över som religion för vissa

En relativ ny företeelse är att vetenskapen ersätter religionerna, en tro på att vetenskapen har svaret på allt (hur man nu kan tro det då man har facit i hand, och ändå tycks vissa tro man vet allt i varje tid). Vetenskap är intressant, spännande och naturligtvis till godo med rätt synsätt. Men man ska inte alltid tro vetenskapen med sina befintliga redskap kan förklara det som ligger bortom dess nuvarande gränser. Dessutom bevisas inte existentiella frågor i laboratorium utan det är något livet skapar förutsättningar för, något vi erhåller från vårt inre. Medan vetenskap bygger på systematiska observationer och filosofi på rationellt tänkande så grundas andligt tänkande på känsla och inre övertygelser. Det är minst av allt någon intellektuell process. Att vara förälskad är ett exempel på en själslig upplevelse. Den låter sig varken bevisas med vetenskap eller förklaras bort med rationella argument. Den bara är och måste upplevas för att förstås.

Utmana vetenskapen - se din aura 

Lite kuriosa som utmanar dagens vetenskap, men en dag har den nått även detta område: allt är omgärdat av en aura, det vill säga ett energifält i olika färger som har vissa betydelser. Auran är uppbyggd av olika skikt och vi har olika förmåga att urskilja dessa. Men det innersta skiktet, det som är närmast kroppen tycks de flesta kunna se, så experimentera själv. Ta ett vitt papper och placera handen ovanför. Ljuset ska inte vara för starkt och håll handen en bit ifrån dig. Betrakta området precis intill ett fingers kontur och se med ytlig blick på området. Ganska omgående kommer du sett ett svagt lysande skikt som är färglöst. Det kan variera i storlek och det beror bland annat på hur ytligt du ser med ögat för tillfället. Detta lilla experiment visar att materia är mer vad vetenskapen hitintills kunnat definiera även om man tycks vara på väg - allt är energi/ljus.

Det går utmärkt att göra motsvarande med andra saker. Prova med bladet på en krukväxt så kanske du ser färger också (grönt). Se med ytlig blick längs med konturen av ett blad.

Rädsla för döden

Apropå rädsla för döden, Ripple (se kommentar till föreg. inlägg) - i vår kultur är döden någon man inte ska tala om, något man skjuter undan för att slippa tänka på, det betraktas nästan som något fult. En del är rädda för att de bara ska försvinna i ett intet och upphöra existera. Som mycket rädsla bygger det på okunskap och som alla andra negativa känslor förhindrar det oss att se sanningen, se djupet och håller oss kvar på ytan.

En födelse firar man och barnet hälsas välkommen till världen. När någon dör sörjer vi och tar avsked. Egentligen borde det vara tvärtom. Den som föds lämnar sitt hem och förlorar successivt minnet av detta, den som dör återvänder hem och återfår ett klart medvetande. Krasst sett rör vi oss mellan olika medvetandetillstånd, ungefär som att sova och att vakna. Det drömlika tillstånd vi kallar livet lämnar vi när kroppen dör för att åter förstå allt på nytt och det är det sanna uppvaknandet.

De liv vi lever här kan vara lyckliga såväl som svåra men egentligen är allt fullkomligt och underbart. Det är på denna tillvaro vi ska ha vårt fokus, tillåta oss att vara lyckliga och känna tillförsikt. Det finns aldrig något att tjäna på att frukta. Vare sig livet eller det som följer därefter.

Drömmen som vägledning

Drömmar innebär en vägledning som många underskattar och det beror nog bland annat på att de avfärdas som lika meningslösa som tankar i vaket tillstånd kan vara. Så även jag tills jag en gång för flera år sedan fick rådet att börja studera mina drömmar närmare. Det visade sig bli ett ovärderligt råd och jag har sedan flera år alltid ett block på sängbordet. Jag fick också rådet att läsa en eller annan bok om drömmar för att skapa en förståelse för drömmen uppbyggnad och de symboler som förekommer. Man ska vara lite försiktig med tilliten till alla de drömlexikon som förekommer då de bilder och symboler som förekommer många gånger är individuella och kan grunda sig på egna värderingar. Vissa symboler är dock generella såsom vatten som symbol för känslor, byggnader för en själv eller medvetandet, död innebär avslut och så vidare. Som det mesta annat krävs övning, övning och övning för att träna upp förståelse och tolknings-förmågan. Att skriva ned drömmen är ett sätt att skingra tankarna och få bättre organisation på innehållet. Ofta förstår jag inte alls budskapet i en dröm och då släpper jag den. Ett bra sätt att få upp ögonen är att fundera då man är ute och går. När vi går måste vi fokusera på omgivningen samtidigt och det kan göra tankeverksamheten mer flexibel än då vi bara sitter rakt upp och ned. När du vaknar på natten skriver du ned så pass mycket att du kan återskapa helheten på morgonen då du renskriver. Eller skaffa en diktafon. Gör inte misstaget att sålla bort drömmar som du på natten inte anser vara av vikt för i det omtöcknade tillståndet är man inte redo att avgöra det.

Drömmen skapas bortom fantasin och informationen kommer till oss oförvanskad av medvetna influenser och därmed är det drömmen som vägledare särskilt värdefull. Drömmar försiggår i vårt medvetande och spelas upp för en del av medvetandet och registreras av ett annat. Jag förmodar att innehållet når dagsmedvetandet via det undermedvetna.

Drömmarna ger oss information som på ett eller annat sätt har en funktion. Till skillnad från det vakna tillståndet då det produceras en stor mängd "skräptankar" så har drömmens innehåll ett ursprung som ligger bortom medveten kontroll. Åtminstone styr vi inte det som sker aktivt i drömmarna. Vetenskapen har ingen tillfredsställande förklaring till drömmarnas ursprung men oavsett var de kommer ifrån så är de värdefulla. Ingenting i en dröm är betydelselöst och även om vi inte förstår en symbol betyder inte det att den är betydelselös. När jag insett drömmens potential som ett kraftfullt redskap för att bringa förståelse använder jag mig mycket av dom. Drömmen kan knuffa oss i rätt riktning, lägga de sista pusselbitarna på plats, förklara händelser i tidigare i livet, belysa andra människor och deras avsikter, förklara vem du är och varför du reagerar som du gör och så vidare, och så vidare. Väldigt intressant och spännande.

En rättvis och någorlunda uttömmande information om drömmar kräver en bok eller två, och jag vill endast uppmuntra till egna undersökningar och flagga för drömmar som ett användbart instrument för att förstå livet och sig själv. Jag rekommenderar verkligen en fördjupning inom området och ha en stor portion tålamod och använd intuitionen så kommer du bli allt skickligare. Som jag tidigare berättat befinner jag mig i en mycket omtumlande resa i livet som transformerar mig som person och min livssyn har gradvis blivit fördjupad och annorlunda. Det är någon som många kan erfara men sällan är de medvetna om vad som försiggår och allra minst när de är mitt uppe i det. Jag är dock medveten om varför jag ställs inför prövningar och stort motstånd under förhållanden som utmanar mig till det yttersta. Det gör att jag också är medveten om mina tankar, känslor och reaktioner, vilket jag regelbundet nedtecknar. Dels för att lyfta fram det jag genomlever men också för att förankra det av betydelse och kasta bort det som inte tjänar något syfte.

När vi befinner oss i en kris sker en mobilisering av krafter. Något står på spel och vi manar fram oanade resurser för att klara svårigheterna. Min erfarenhet är att jag samtidigt blivit så otroligt mycket mer lyhörd för mig själv och omvärlden. Denna mobilisering av krafter avspeglas också i drömmarna. I svåra situationer kan drömmarnas potential bli tydligare än vanligt. Min erfarenhet är att drömmar blir tydligare ju svårare problem. Mardrömmar är inte farliga utan de ruskar om oss eller kanske bearbetar vi någon som plågar oss.

Drömmar om det som väntar

Det händer ibland att jag fått förvarning om saker som inträffade senare men också lugnande besked inför det som jag hyst farhågor inför. Det är intressant för faktiskt är det ju besked om framtiden. Ett kort exempel: jag våndades inför en situation som jag misstänkte skulle väcka starka känslor hos både mig och andra. Tanken på det plågade mig och en natt fick jag en dröm som visade hur jag pratade med inblandade och jag tittar upp mot toppen på en lyftkran intill oss där jag ser något stort hänga allra längst upp. Det ser tungt och hotfullt ut, tänk att få det i skallen. Plötsligt dimper föremålet ned och det märkte jag knappt då det var en mjuk höbal. Så situationen jag trodde skulle bli verkligen besvärlig (den hotande klumpen uppe i toppen av kranen) blev faktiskt väldigt lindrigt (höbalen som ganska mjukt och omärkt). Drömmen hade haft rätt och beskedet hade också lugnat mig innan.

En bekräftelse 

För ett par år sedan kände jag det som tiden stod stilla, inget tycktes hända som skulle kunna förlösa mig ur min långa, svåra period som ständigt pressade mig. "Gjorde jag fel, var jag inte så klarsynt som jag trodde?", var frågor som dök upp och det tyngde mig rejält. Då fick jag en dröm som släppte mina tvivel och gav mig förnyade krafter. I drömmen är jag och några andra personer lärare för en stor grupp människor. Vi ska undervisa i orientering i skogsmiljö. Innan vi ska lära ut till de övriga ska vi lärare själva springa en orientering i skogen utan hjälpmedel och får endast se en enkel karta innan. Så springer vi iväg. Jag rör mig som en virvelvind i över-mänsklig hastighet genom skogen, träden och buskar virvlar förbi. En bit bort vid min sida skymtar jag en annan person som tycks röra sig lika fort. Vi når ett område där en kontroll ska finnas samtidigt. Den andre personen fingranskar området i sin närhet, kryper runt och tittar på marken och jag betraktar honom med förvåning - "Ser han inte helheten", tänker jag, "kontrollen vi söker är ju där borta" och "varför tittar han bara i sitt närområde?". I drömmen såg jag kontrollen som låg en bit bort och hade en sort total överblick och såg inte bara detaljerna. Efter drömmen blev jag lugn då dess budskap framstod i all önskvärd tydlighet. Drömmen visade hur snabbt jag rörde mig genom livet, min navigation genom skogen var exakt, snabb och dessutom, det kanske viktigaste, jag har en syn för helheten i livet och stirrar mig inte blind på detaljerna. Det har utvecklats och numera är jag riktigt bra på att tolka och förstå livets mönster i andras liv och kan ofta med precision berätta vad de bör tänka på och vad som ungefär kan ske eller inte när det rör specifika områden. Hitintills har jag inte haft fel och det är livets motgångar som förädlat mitt sätt att se på livet och lärt mig skönja ett mönster bortom utan. Hade jag inte haft mina prövningar skulle jag varit ohjälpligt förlorad i ett ytligt synsätt som inte leder särskilt långt.

Tappa inte tron på livet!

För en tid sedan drabbades jag åter av ett bakslag. Mina förhoppningar om att komma ur den pressande situationen jag befinner mig i grusades. Jag hade hoppats så innerligt och med tanke på att flera år förflutit blir hoppet desto starkare. Visst förstår jag vad livet vill säga mig, jag vet att allt ordnar sig på bästa sätt till slut man innan dess måste jag ha nått en viss utveckling. Det är det som är tanken med allt jag genomlever, men vägen framåt kan vara allt annat än bekväm. Samtidigt lever jag alltid i beredskapen att mitt hopp snabbt kan släckas och släpper därför inte loss känslorna. Återigen stod jag inför den prövning jag mött så många gånger. I sista stund drogs mattan undan under fötterna på mig och åter föll jag pladask. Trots jag är mycket medveten om att jag prövas i min tro på livet gång efter annan och att förhoppningar som byggs upp hitintills alltid slutat med kras så finns där ju ett slut. Slutet kommer när jag har så mycket tro på livet att jag inte behöver de tuffa prövningarna. Jag har skrivit om detta i flera inlägg men åter vill jag understryka att tron på livet är en av de viktigaste läxorna livet - tror man på det som händer en minskar motståndet och därmed tankar som blockerar en från att se bortom ytan och få en mer sann bild av sig själv och omvärlden. Så snart tankebruset minskar öppnar man sig för visdom som tillåts komma i dagern då tankarnas moln skingras. Att tro på livet skapar förutsättningar för ett helt annorlunda liv med insikter, ett djupare och mer harmoniskt känsloliv och det krävs inte minst om du önskar förstå livet och komma vidare. Men det är så svårt och vägen tycks vara oerhört tuff. 

Nåväl, bakslaget fick mig ur balans och jag drogs nedåt och mådde ganska dåligt. Jag förstod att detta var en sorts motstånd mot det som skedde och det är väl naturligt för alla att man inte mår så bra om livet kraschade. Jovisst, men jag visste ju bättre än så - livet jäklas aldrig i onödan och det finns en tanke med det som sker. Nu gick jag på en smäll men medvetenheten var inte 100 procentig och jag föll dit. Inte så hårt som förr men tillräckligt för att det skulle ta kraft och energi. Jag insåg det men det hjälpte inte riktigt och jag förlorade energi som jag behövde till annat. Då fick jag två drömmar nätterna efter varandra. Den första förstod jag inte riktigt så temat upprepades natten därpå och då föll bitarna på plats. Min modstulenhet fick mig att tänka oklart och så snart jag förstod drömmarna var det ju så självklart och jag repade nytt mod då jag insåg att jag kommit ur kurs en aning. 

Här kommer den första drömmen: I drömmen placerar jag mig framför piloten i cockpiten i ett flygplan av mindre modell som påminde om ett ensitsigt plan från 40-talet. Innan vi lyfter känner jag mig osäker och litar inte riktigt på piloten, bland annat vill jag försäkra mig om att han inte ska lämna planet utan mig med fallskärm så jag håller fast i hans ben. Så lyfter vi och färdas i mulet, lite dunkelt väder ovan snöklädda berg på ganska låg höjd. "Hur gör vi om vi kraschar och hänger vid ett stup", undrar jag. Jag minns inte svaret jag fick av piloten men det var något i stil med att "allt ordnar sig". Så plötsligt ska vi buklanda och det verkar vara planerat och sker under ordning. Jag blir orolig och undrar hur det här ska gå. Planet glider fram ganska varsamt på snön, ned för en brant för att till sist befinna sig i mjuka snöhögar. Sen vaknar jag.

Nästa natt har jag följande dröm: jag vandrar längs med en ganska stor flod och någon sorts van vildmarksguide befinner sig bakom mig. Det är klart, kanske soligt väder och vi rör oss längs med floden och i mellan åt går vi över broar, lite symboliskt, då vi hela tiden rör oss på höger sida av floden. Plötsligt är det bara en spillra, en halvrutten bräda kvar av en bro och brädan är delvis under vatten. Det här går inte, ansåg jag. Brädan är för bräcklig. Jodå, det går visst, försäkrar vildmarksguiden, bara gå vidare. Så till min förvåning bar brädan och jag kom vidare. Men så ska vi över floden och bron är här delvis raserad. Det såg inte alls bra ut, tyckte jag och det kändes obehagligt. Vildmarksguiden ser inga problem och vi går ut på bron, som han började laga. Jag ser på men börjar röra mig åt en kanten. Detta leder till att bron lossnar och börjar röra sig med strömmen. I drömmen viker floden av och nedför en sluttning. Vi är på bron som blir mindre och mindre i strömmarna medan vi snurrar runt. Men så åker vi in till stranden vid en sväng och kan lugnt kliva av utan problem. Sen vaknar jag.

I båda drömmarna färdas jag någonstans, det visar hur jag rör mig framåt i livet. I första drömmen är omgivningen dunkel och i den andra är det klart. Den kan påvisa hur jag ökat medvetenheten en aning och ser lite klarare på omständigheterna. I båda drömmarna hyser jag tvivel på att det ska gå bra att det verkligen ska gå bra at komma vidare trots synbara problem. Det symboliserar min bristande tro på livet då jag ser kommande problem - jag ser hotande bergmassiv, rutten träbräda jag ska gå på för att komma vidare, trasig bro, virvlande fors med mera. Planet buklandar och rutschar nedför berg men det slutar mjukt i snö. I andra fallet gick det att gå på den smala, halvruttna brädan i vattnet trots mitt tvivel och jag kom helskinnad av från den trasiga bron i forsen. Det ordnade sig trots mitt tvivel och farhågor om att det inte skulle gå vägen. Efter den andra drömmen blev jag lugnare och humöret lättade avsevärt.

Jag har flera "kanaler" som kan hjälpa mig i livet och ju större svårigheter jag står inför, eller i, desto kraftfullare och tydligare bli hjälpen. Drömmarna som hjälpande redskap uppskattar jag särskilt då de alltid infinner sig när det blir svårt och de är alltid som klarast då. Dessutom upprepas dom om jag inte begripet första gången. Även andra människor i min omgivning får ibland mycket tydliga drömmar, som de berättar eftersom jag uppmuntrar dom till att göra det. Så lägg ett block bredvid sängen, om det är av vikt så kommer du vakna i drömmar, skriv ned stödord eller så mycket att du kan återkalla minnena på morgonen. Läs en eller ett par böcker om drömmar. Kanske inte allt för New age-inspirerade. Det finns en uppsjö med böcker och varför inte gå till biblioteket och kika?

Jag fördjupar mig inte mer än så här och hoppas intresset är väckt. Att studera drömmar och lära sig tolka dom är en mycket god investering. Ge dom det värde dom verkligen har och förstå att de är meningsfulla till skillnad från mycket av det vakna tillståndets tankar. Jag avslutar dock med ett litet stycke om barn då de själva knappast lär sig drömtolka och de kan behöva stöd och omtanke efter drömmar som plågat dom. Ni som han barn, skaffa gärna en bok om drömmar som har ett innehåll som även berör barn för ert bemötande av barnen kan ha stor betydelse.

Barn och deras drömmar 

Barn kan ha svårt att skilja på dröm och verklighet. De kan känna sig maktlösa och på hoppade av drömmens innehåll. Att prata om att det är som själva som skriver drömmarna kan dämpa rädsla och oro. Därför är det viktigt att inte bara avfärda de berättade drömmarna med orden "Det var bara en dröm!" Får barnen känna att det finns utrymme att prata om något som känns svårt bygger den en grundtillit för resten av livet. När barnet upplever att någon tar tid att lyssna så blir det grunden i en vuxen känsla att förhållanden och situationer går att förändra och att en hel del faktiskt fortfarande går att förändra. Den vissheten skapar meningsfullhet. Så det man i första hans ska göra är att lyssna på barnen då de berättar om sina drömmar. Har de dessutom fått lära sig att de själva är medskapare av sina drömmar och vi är villiga att lyssna till dom och är intresserade så visar vi att vi finns där som stöd och uppmuntran. Det kanske viktigaste är att vi visar dom respekt, som de har full rätt till men som många förälder glömmer bort då de ser sina barn som "mindre vetande" eller någon sorts underordnade ägodelar. Om barn inte visas respekt tappar de självrespekt och det kan hänga med livet ut.

Om barnet har en mardröm kan man tända lampan, lyssna med tålamod och håll om dom. Det gäller att skapa trygghet. Barnets tanke- och bildvärld skiljer sig från vuxnas och ibland får man spela med och titta efter monster i garderoben och helt enkelt kasta ut det "på riktigt". Ibland är det en hjälp. På dagen kan barnet få rita eller måla sin dröm för att illustrera nattens upplevelser. Fråga vad t.ex. elefanten sa i drömmen, ge barnet utrymme, säg inte vad du tror. Trösta inte för mycket för ofta är det ett sätt att snabbt avsluta det vi själva oroas över. Det viktiga är närvaro och intresse.