Du är medskapare av dig själv och ditt liv

Många människor ligger och summerar vardagen innan de ska sova och tyvärr hamnar fokus ofta på tråkigheter. Frustration, ilska, oro med mera produceras kring situationer som varit eller som förmodas komma. En del är nedlåtande mot sig själva och sina insatser, vilket enbart leder till en försvagad självbild. Alla dessa tankar följer sedan med in i det undermedvetna när sömnen inträder och därmed impregneras lägre nivåer av det medvetna med detta. Därmed följer denna programmering med oss undermedvetet när nästa dag sedan följer och vi möter det vi skapat i tankarna. Oss själva och livssituationer. Med tankar följer ett visst ansvar som få reflekterar över.

Så prova detta istället om du tillhör dom som passar in på ovanstående tankesätt: tänk dig själv som den person du önskar vara. Gör bilden så tydlig du kan och känns hur fantastisk bra det känns! Du känner dig kraftfull, säker, lycklig, energisk eller vad du nu önskar. Bry dig inte om hur du kom dit, bekymra dig inte om vägen fram utan ha endast bilden av den du vill vara i sinnet och gör den så levande som möjligt. Se dig själv som en strålande person med de egenskaper du önskar. Skapa en inre bild med detaljer, färger och känslor. Ägna fem minuter strax innan du somnar åt sådana tankar så programmerar du ditt undermedvetna med de bilder du vill ska bli verklighet. När du gjort detta var kväll en tid så blir det som du visualiserade. Låter det underligt? De bilder du har av dig själv i dag är också en programmering som du fått i dig sedan barnsben via "livet". 

Ovanstående metodik är enbart ett aktivt förfaringssätt som ger dig andra bilder än de som omvärlden gett dig. Framgångsrika idrottare använder sig av liknande metoder och andra människor som strävar efter vissa mål. Observera att du inte ska tänka "jag vill ditt eller datt" för då skapar du en situation där du lever i avsaknad av det du önskar. Ex: du tänker "jag vill ha mer pengar" och då skapar du livssituationen där du lever i ett tillstånd där du vill ha mer pengar - viljan manifesterar en avsaknad. Du ska tänka att du redan är i målet, du har pengarna så skapar du det önskar. Alltså du väljer det du vill ha!

Och det går lika bra att framkalla bilder av hur du vill att ditt liv ska gestalta sig - du kanske vill få ett nytt jobb, nå framgång inom något område, finna kärleken. Pröva detta, se dig på ditt nya jobb! Ditt liv, den du blir är produkter av vad du tänker.

Vad är meditation?

"Enkelt uttryckt är meditation en upplevelse av sinnets obegränsade beskaffenhet, när det inte längre domineras av det vanliga bruset. Tänk för ett ögonblick på himlen. Om himlen ständigt är täckt av moln kan vi aldrig se dess sanna beskaffenhet. Ta bort molnen och som av ett trollslag kan vi uppleva himlens blå oändlighet i all dess skönhet. Om sinnet ständigt är fördunklat av tankar kan vi aldrig uppleva det så som det egentligen är. Det enda vi upplever är det molntäcke som utgörs av dess innehåll.

Varför skulle vi vilja uppleva sinnet som det egentligen är? Svaret är att det representerar vår sanna natur, en natur som i sig själv är lugn och rofylld, inte fördunklad av alla de olika farhågor och önskemål som för det mesta tar vår uppmärksamhet i anspråk. Att uppleva sinnet på detta ohöljda sätt är som att känna sig helt och hållet levande och ändå samtidigt mycket tillfreds med sig själv."

Ur Om meditation av David Fontana

Vetenskapen har tagit över som religion för vissa

En relativ ny företeelse är att vetenskapen ersätter religionerna, en tro på att vetenskapen har svaret på allt (hur man nu kan tro det då man har facit i hand, och ändå tycks vissa tro man vet allt i varje tid). Vetenskap är intressant, spännande och naturligtvis till godo med rätt synsätt. Men man ska inte alltid tro vetenskapen med sina befintliga redskap kan förklara det som ligger bortom dess nuvarande gränser. Dessutom bevisas inte existentiella frågor i laboratorium utan det är något livet skapar förutsättningar för, något vi erhåller från vårt inre. Medan vetenskap bygger på systematiska observationer och filosofi på rationellt tänkande så grundas andligt tänkande på känsla och inre övertygelser. Det är minst av allt någon intellektuell process. Att vara förälskad är ett exempel på en själslig upplevelse. Den låter sig varken bevisas med vetenskap eller förklaras bort med rationella argument. Den bara är och måste upplevas för att förstås.

Utmana vetenskapen - se din aura 

Lite kuriosa som utmanar dagens vetenskap, men en dag har den nått även detta område: allt är omgärdat av en aura, det vill säga ett energifält i olika färger som har vissa betydelser. Auran är uppbyggd av olika skikt och vi har olika förmåga att urskilja dessa. Men det innersta skiktet, det som är närmast kroppen tycks de flesta kunna se, så experimentera själv. Ta ett vitt papper och placera handen ovanför. Ljuset ska inte vara för starkt och håll handen en bit ifrån dig. Betrakta området precis intill ett fingers kontur och se med ytlig blick på området. Ganska omgående kommer du sett ett svagt lysande skikt som är färglöst. Det kan variera i storlek och det beror bland annat på hur ytligt du ser med ögat för tillfället. Detta lilla experiment visar att materia är mer vad vetenskapen hitintills kunnat definiera även om man tycks vara på väg - allt är energi/ljus.

Det går utmärkt att göra motsvarande med andra saker. Prova med bladet på en krukväxt så kanske du ser färger också (grönt). Se med ytlig blick längs med konturen av ett blad.

Rädsla för döden

Apropå rädsla för döden, Ripple (se kommentar till föreg. inlägg) - i vår kultur är döden någon man inte ska tala om, något man skjuter undan för att slippa tänka på, det betraktas nästan som något fult. En del är rädda för att de bara ska försvinna i ett intet och upphöra existera. Som mycket rädsla bygger det på okunskap och som alla andra negativa känslor förhindrar det oss att se sanningen, se djupet och håller oss kvar på ytan.

En födelse firar man och barnet hälsas välkommen till världen. När någon dör sörjer vi och tar avsked. Egentligen borde det vara tvärtom. Den som föds lämnar sitt hem och förlorar successivt minnet av detta, den som dör återvänder hem och återfår ett klart medvetande. Krasst sett rör vi oss mellan olika medvetandetillstånd, ungefär som att sova och att vakna. Det drömlika tillstånd vi kallar livet lämnar vi när kroppen dör för att åter förstå allt på nytt och det är det sanna uppvaknandet.

De liv vi lever här kan vara lyckliga såväl som svåra men egentligen är allt fullkomligt och underbart. Det är på denna tillvaro vi ska ha vårt fokus, tillåta oss att vara lyckliga och känna tillförsikt. Det finns aldrig något att tjäna på att frukta. Vare sig livet eller det som följer därefter.

Drömmen som vägledning

Drömmar innebär en vägledning som många underskattar och det beror nog bland annat på att de avfärdas som lika meningslösa som tankar i vaket tillstånd kan vara. Så även jag tills jag en gång för flera år sedan fick rådet att börja studera mina drömmar närmare. Det visade sig bli ett ovärderligt råd och jag har sedan flera år alltid ett block på sängbordet. Jag fick också rådet att läsa en eller annan bok om drömmar för att skapa en förståelse för drömmen uppbyggnad och de symboler som förekommer. Man ska vara lite försiktig med tilliten till alla de drömlexikon som förekommer då de bilder och symboler som förekommer många gånger är individuella och kan grunda sig på egna värderingar. Vissa symboler är dock generella såsom vatten som symbol för känslor, byggnader för en själv eller medvetandet, död innebär avslut och så vidare. Som det mesta annat krävs övning, övning och övning för att träna upp förståelse och tolknings-förmågan. Att skriva ned drömmen är ett sätt att skingra tankarna och få bättre organisation på innehållet. Ofta förstår jag inte alls budskapet i en dröm och då släpper jag den. Ett bra sätt att få upp ögonen är att fundera då man är ute och går. När vi går måste vi fokusera på omgivningen samtidigt och det kan göra tankeverksamheten mer flexibel än då vi bara sitter rakt upp och ned. När du vaknar på natten skriver du ned så pass mycket att du kan återskapa helheten på morgonen då du renskriver. Eller skaffa en diktafon. Gör inte misstaget att sålla bort drömmar som du på natten inte anser vara av vikt för i det omtöcknade tillståndet är man inte redo att avgöra det.

Drömmen skapas bortom fantasin och informationen kommer till oss oförvanskad av medvetna influenser och därmed är det drömmen som vägledare särskilt värdefull. Drömmar försiggår i vårt medvetande och spelas upp för en del av medvetandet och registreras av ett annat. Jag förmodar att innehållet når dagsmedvetandet via det undermedvetna.

Drömmarna ger oss information som på ett eller annat sätt har en funktion. Till skillnad från det vakna tillståndet då det produceras en stor mängd "skräptankar" så har drömmens innehåll ett ursprung som ligger bortom medveten kontroll. Åtminstone styr vi inte det som sker aktivt i drömmarna. Vetenskapen har ingen tillfredsställande förklaring till drömmarnas ursprung men oavsett var de kommer ifrån så är de värdefulla. Ingenting i en dröm är betydelselöst och även om vi inte förstår en symbol betyder inte det att den är betydelselös. När jag insett drömmens potential som ett kraftfullt redskap för att bringa förståelse använder jag mig mycket av dom. Drömmen kan knuffa oss i rätt riktning, lägga de sista pusselbitarna på plats, förklara händelser i tidigare i livet, belysa andra människor och deras avsikter, förklara vem du är och varför du reagerar som du gör och så vidare, och så vidare. Väldigt intressant och spännande.

En rättvis och någorlunda uttömmande information om drömmar kräver en bok eller två, och jag vill endast uppmuntra till egna undersökningar och flagga för drömmar som ett användbart instrument för att förstå livet och sig själv. Jag rekommenderar verkligen en fördjupning inom området och ha en stor portion tålamod och använd intuitionen så kommer du bli allt skickligare. Som jag tidigare berättat befinner jag mig i en mycket omtumlande resa i livet som transformerar mig som person och min livssyn har gradvis blivit fördjupad och annorlunda. Det är någon som många kan erfara men sällan är de medvetna om vad som försiggår och allra minst när de är mitt uppe i det. Jag är dock medveten om varför jag ställs inför prövningar och stort motstånd under förhållanden som utmanar mig till det yttersta. Det gör att jag också är medveten om mina tankar, känslor och reaktioner, vilket jag regelbundet nedtecknar. Dels för att lyfta fram det jag genomlever men också för att förankra det av betydelse och kasta bort det som inte tjänar något syfte.

När vi befinner oss i en kris sker en mobilisering av krafter. Något står på spel och vi manar fram oanade resurser för att klara svårigheterna. Min erfarenhet är att jag samtidigt blivit så otroligt mycket mer lyhörd för mig själv och omvärlden. Denna mobilisering av krafter avspeglas också i drömmarna. I svåra situationer kan drömmarnas potential bli tydligare än vanligt. Min erfarenhet är att drömmar blir tydligare ju svårare problem. Mardrömmar är inte farliga utan de ruskar om oss eller kanske bearbetar vi någon som plågar oss.

Drömmar om det som väntar

Det händer ibland att jag fått förvarning om saker som inträffade senare men också lugnande besked inför det som jag hyst farhågor inför. Det är intressant för faktiskt är det ju besked om framtiden. Ett kort exempel: jag våndades inför en situation som jag misstänkte skulle väcka starka känslor hos både mig och andra. Tanken på det plågade mig och en natt fick jag en dröm som visade hur jag pratade med inblandade och jag tittar upp mot toppen på en lyftkran intill oss där jag ser något stort hänga allra längst upp. Det ser tungt och hotfullt ut, tänk att få det i skallen. Plötsligt dimper föremålet ned och det märkte jag knappt då det var en mjuk höbal. Så situationen jag trodde skulle bli verkligen besvärlig (den hotande klumpen uppe i toppen av kranen) blev faktiskt väldigt lindrigt (höbalen som ganska mjukt och omärkt). Drömmen hade haft rätt och beskedet hade också lugnat mig innan.

En bekräftelse 

För ett par år sedan kände jag det som tiden stod stilla, inget tycktes hända som skulle kunna förlösa mig ur min långa, svåra period som ständigt pressade mig. "Gjorde jag fel, var jag inte så klarsynt som jag trodde?", var frågor som dök upp och det tyngde mig rejält. Då fick jag en dröm som släppte mina tvivel och gav mig förnyade krafter. I drömmen är jag och några andra personer lärare för en stor grupp människor. Vi ska undervisa i orientering i skogsmiljö. Innan vi ska lära ut till de övriga ska vi lärare själva springa en orientering i skogen utan hjälpmedel och får endast se en enkel karta innan. Så springer vi iväg. Jag rör mig som en virvelvind i över-mänsklig hastighet genom skogen, träden och buskar virvlar förbi. En bit bort vid min sida skymtar jag en annan person som tycks röra sig lika fort. Vi når ett område där en kontroll ska finnas samtidigt. Den andre personen fingranskar området i sin närhet, kryper runt och tittar på marken och jag betraktar honom med förvåning - "Ser han inte helheten", tänker jag, "kontrollen vi söker är ju där borta" och "varför tittar han bara i sitt närområde?". I drömmen såg jag kontrollen som låg en bit bort och hade en sort total överblick och såg inte bara detaljerna. Efter drömmen blev jag lugn då dess budskap framstod i all önskvärd tydlighet. Drömmen visade hur snabbt jag rörde mig genom livet, min navigation genom skogen var exakt, snabb och dessutom, det kanske viktigaste, jag har en syn för helheten i livet och stirrar mig inte blind på detaljerna. Det har utvecklats och numera är jag riktigt bra på att tolka och förstå livets mönster i andras liv och kan ofta med precision berätta vad de bör tänka på och vad som ungefär kan ske eller inte när det rör specifika områden. Hitintills har jag inte haft fel och det är livets motgångar som förädlat mitt sätt att se på livet och lärt mig skönja ett mönster bortom utan. Hade jag inte haft mina prövningar skulle jag varit ohjälpligt förlorad i ett ytligt synsätt som inte leder särskilt långt.

Tappa inte tron på livet!

För en tid sedan drabbades jag åter av ett bakslag. Mina förhoppningar om att komma ur den pressande situationen jag befinner mig i grusades. Jag hade hoppats så innerligt och med tanke på att flera år förflutit blir hoppet desto starkare. Visst förstår jag vad livet vill säga mig, jag vet att allt ordnar sig på bästa sätt till slut man innan dess måste jag ha nått en viss utveckling. Det är det som är tanken med allt jag genomlever, men vägen framåt kan vara allt annat än bekväm. Samtidigt lever jag alltid i beredskapen att mitt hopp snabbt kan släckas och släpper därför inte loss känslorna. Återigen stod jag inför den prövning jag mött så många gånger. I sista stund drogs mattan undan under fötterna på mig och åter föll jag pladask. Trots jag är mycket medveten om att jag prövas i min tro på livet gång efter annan och att förhoppningar som byggs upp hitintills alltid slutat med kras så finns där ju ett slut. Slutet kommer när jag har så mycket tro på livet att jag inte behöver de tuffa prövningarna. Jag har skrivit om detta i flera inlägg men åter vill jag understryka att tron på livet är en av de viktigaste läxorna livet - tror man på det som händer en minskar motståndet och därmed tankar som blockerar en från att se bortom ytan och få en mer sann bild av sig själv och omvärlden. Så snart tankebruset minskar öppnar man sig för visdom som tillåts komma i dagern då tankarnas moln skingras. Att tro på livet skapar förutsättningar för ett helt annorlunda liv med insikter, ett djupare och mer harmoniskt känsloliv och det krävs inte minst om du önskar förstå livet och komma vidare. Men det är så svårt och vägen tycks vara oerhört tuff. 

Nåväl, bakslaget fick mig ur balans och jag drogs nedåt och mådde ganska dåligt. Jag förstod att detta var en sorts motstånd mot det som skedde och det är väl naturligt för alla att man inte mår så bra om livet kraschade. Jovisst, men jag visste ju bättre än så - livet jäklas aldrig i onödan och det finns en tanke med det som sker. Nu gick jag på en smäll men medvetenheten var inte 100 procentig och jag föll dit. Inte så hårt som förr men tillräckligt för att det skulle ta kraft och energi. Jag insåg det men det hjälpte inte riktigt och jag förlorade energi som jag behövde till annat. Då fick jag två drömmar nätterna efter varandra. Den första förstod jag inte riktigt så temat upprepades natten därpå och då föll bitarna på plats. Min modstulenhet fick mig att tänka oklart och så snart jag förstod drömmarna var det ju så självklart och jag repade nytt mod då jag insåg att jag kommit ur kurs en aning. 

Här kommer den första drömmen: I drömmen placerar jag mig framför piloten i cockpiten i ett flygplan av mindre modell som påminde om ett ensitsigt plan från 40-talet. Innan vi lyfter känner jag mig osäker och litar inte riktigt på piloten, bland annat vill jag försäkra mig om att han inte ska lämna planet utan mig med fallskärm så jag håller fast i hans ben. Så lyfter vi och färdas i mulet, lite dunkelt väder ovan snöklädda berg på ganska låg höjd. "Hur gör vi om vi kraschar och hänger vid ett stup", undrar jag. Jag minns inte svaret jag fick av piloten men det var något i stil med att "allt ordnar sig". Så plötsligt ska vi buklanda och det verkar vara planerat och sker under ordning. Jag blir orolig och undrar hur det här ska gå. Planet glider fram ganska varsamt på snön, ned för en brant för att till sist befinna sig i mjuka snöhögar. Sen vaknar jag.

Nästa natt har jag följande dröm: jag vandrar längs med en ganska stor flod och någon sorts van vildmarksguide befinner sig bakom mig. Det är klart, kanske soligt väder och vi rör oss längs med floden och i mellan åt går vi över broar, lite symboliskt, då vi hela tiden rör oss på höger sida av floden. Plötsligt är det bara en spillra, en halvrutten bräda kvar av en bro och brädan är delvis under vatten. Det här går inte, ansåg jag. Brädan är för bräcklig. Jodå, det går visst, försäkrar vildmarksguiden, bara gå vidare. Så till min förvåning bar brädan och jag kom vidare. Men så ska vi över floden och bron är här delvis raserad. Det såg inte alls bra ut, tyckte jag och det kändes obehagligt. Vildmarksguiden ser inga problem och vi går ut på bron, som han började laga. Jag ser på men börjar röra mig åt en kanten. Detta leder till att bron lossnar och börjar röra sig med strömmen. I drömmen viker floden av och nedför en sluttning. Vi är på bron som blir mindre och mindre i strömmarna medan vi snurrar runt. Men så åker vi in till stranden vid en sväng och kan lugnt kliva av utan problem. Sen vaknar jag.

I båda drömmarna färdas jag någonstans, det visar hur jag rör mig framåt i livet. I första drömmen är omgivningen dunkel och i den andra är det klart. Den kan påvisa hur jag ökat medvetenheten en aning och ser lite klarare på omständigheterna. I båda drömmarna hyser jag tvivel på att det ska gå bra att det verkligen ska gå bra at komma vidare trots synbara problem. Det symboliserar min bristande tro på livet då jag ser kommande problem - jag ser hotande bergmassiv, rutten träbräda jag ska gå på för att komma vidare, trasig bro, virvlande fors med mera. Planet buklandar och rutschar nedför berg men det slutar mjukt i snö. I andra fallet gick det att gå på den smala, halvruttna brädan i vattnet trots mitt tvivel och jag kom helskinnad av från den trasiga bron i forsen. Det ordnade sig trots mitt tvivel och farhågor om att det inte skulle gå vägen. Efter den andra drömmen blev jag lugnare och humöret lättade avsevärt.

Jag har flera "kanaler" som kan hjälpa mig i livet och ju större svårigheter jag står inför, eller i, desto kraftfullare och tydligare bli hjälpen. Drömmarna som hjälpande redskap uppskattar jag särskilt då de alltid infinner sig när det blir svårt och de är alltid som klarast då. Dessutom upprepas dom om jag inte begripet första gången. Även andra människor i min omgivning får ibland mycket tydliga drömmar, som de berättar eftersom jag uppmuntrar dom till att göra det. Så lägg ett block bredvid sängen, om det är av vikt så kommer du vakna i drömmar, skriv ned stödord eller så mycket att du kan återkalla minnena på morgonen. Läs en eller ett par böcker om drömmar. Kanske inte allt för New age-inspirerade. Det finns en uppsjö med böcker och varför inte gå till biblioteket och kika?

Jag fördjupar mig inte mer än så här och hoppas intresset är väckt. Att studera drömmar och lära sig tolka dom är en mycket god investering. Ge dom det värde dom verkligen har och förstå att de är meningsfulla till skillnad från mycket av det vakna tillståndets tankar. Jag avslutar dock med ett litet stycke om barn då de själva knappast lär sig drömtolka och de kan behöva stöd och omtanke efter drömmar som plågat dom. Ni som han barn, skaffa gärna en bok om drömmar som har ett innehåll som även berör barn för ert bemötande av barnen kan ha stor betydelse.

Barn och deras drömmar 

Barn kan ha svårt att skilja på dröm och verklighet. De kan känna sig maktlösa och på hoppade av drömmens innehåll. Att prata om att det är som själva som skriver drömmarna kan dämpa rädsla och oro. Därför är det viktigt att inte bara avfärda de berättade drömmarna med orden "Det var bara en dröm!" Får barnen känna att det finns utrymme att prata om något som känns svårt bygger den en grundtillit för resten av livet. När barnet upplever att någon tar tid att lyssna så blir det grunden i en vuxen känsla att förhållanden och situationer går att förändra och att en hel del faktiskt fortfarande går att förändra. Den vissheten skapar meningsfullhet. Så det man i första hans ska göra är att lyssna på barnen då de berättar om sina drömmar. Har de dessutom fått lära sig att de själva är medskapare av sina drömmar och vi är villiga att lyssna till dom och är intresserade så visar vi att vi finns där som stöd och uppmuntran. Det kanske viktigaste är att vi visar dom respekt, som de har full rätt till men som många förälder glömmer bort då de ser sina barn som "mindre vetande" eller någon sorts underordnade ägodelar. Om barn inte visas respekt tappar de självrespekt och det kan hänga med livet ut.

Om barnet har en mardröm kan man tända lampan, lyssna med tålamod och håll om dom. Det gäller att skapa trygghet. Barnets tanke- och bildvärld skiljer sig från vuxnas och ibland får man spela med och titta efter monster i garderoben och helt enkelt kasta ut det "på riktigt". Ibland är det en hjälp. På dagen kan barnet få rita eller måla sin dröm för att illustrera nattens upplevelser. Fråga vad t.ex. elefanten sa i drömmen, ge barnet utrymme, säg inte vad du tror. Trösta inte för mycket för ofta är det ett sätt att snabbt avsluta det vi själva oroas över. Det viktiga är närvaro och intresse.

Egot II

Detta är det andra inlägget i en serie om Egot. Läs först "Egot I". Egot är en del av formens värld, dvs det som kan röras vid, ses och kan ges en beteckning, ett namn. Ett ord används för att identifiera något och därmed invaggas man i tron att man då vet vad det är. Men faktum är att man enbart täckt över det som egentligen finns där med en etikett. Därmed fastnar vi i en ytlig föreställningsvärld som enbart låter oss uppleva det ytliga lagret av verkligheten. Vi vandrar genom livet utan att förstå hur allt hänger samman och vi inser inte att allt kommer från samma källa. För att omsätta detta i något praktiskt och mer förståeligt: sätt dig utomhus på en vacker plats och betrakta omgivningen. Du kan välja ut vad som att låta din blick stanna vid - en fågel, en sten, ett träd. När du ser på den och låter den vara som den är utan att snabbt ge den en beteckning eller etikett, så kan en känsla av vördnad och förundran uppstå. Jag tror inte alls att det är något som gemene person förnimmer utan det finns en inre förberedelse och mognad för något mer. Nyfikenheten är väckt och det lever en andlig sökare i det inre. Det kan låta mystiskt och verklighetsfrånvarande men faktum är att det är exakt tvärtom. Det är enbart genom stillhet och en inre tillåtelse att låta saker vara för vad dom är som vi kan börja se bortom ytan och uppleva djupet. De ord vi påtvingar det vi observerar skapar en falsk identitet som stoppar upp och därmed ser vi inte bortom skylten där den egentliga verkligheten finns. Det är många gånger jag stött på formuleringar som ovan och till en början undrade jag vad som menas eller så lät jag det passera som ett vackert uttryckssätt, som för att rama in en vacker beskrivning av "något". Jag förstod senare vad det innebär. 

En gång satt jag ute en vacker sommardag och läste. Jag gjorde en paus och tittade på en liten insekt som kröp längs med ett blad. Jag betraktade den med något som kan likna värme och då jag upptäckte det blev jag som förbluffad - här sitter jag och tittar på ett litet kryp och känner värme och vördnad. Jag skulle aldrig kunna skada insekten medvetet och jag blåste försiktigt på den då jag skulle vända blad för att få den att flyga iväg efter en stund. Jag förbryllades en aning över mig själv men insåg att jag förändrats och något hade väckts - där fanns en medvetenhet om en förening till naturen och jag kände samhörighet med den på ett sätt som måste upplevas för att förstås. Numera betraktar jag ofta naturen med respekt, förundran och där finns en känsla av attraktion och längtan. Ett träd är mer än ett träd eftersom jag inte använder beteckningar när jag ser naturen. Det är inte en vacker natur jag syftar på där jag beundrar en vacker bild utan en djupare upplevelse där mer än ögat är involverat. Jag är medveten om att detta låter besynnerligt för många och det är just skillnaden på en andlig insikt och icke. Så snart vi rör vår medvetenhet bortom ytan förnimmer man något mer och därmed öppnas en djupare verklighet som skapar en tolkning av verkligheten i flera dimensioner. Jag ska försöka belysa det mer praktiskt och vardagligt: en kvinna berättade för mig att en bekant att låtit kort i telefon och hon hade tagit det personligt och tänkte minsann vara likadan tillbaks nästa gång. Men den bekante kanske hade haft en dålig dag, något tråkigt kanske hade hänt som påverkade, sa jag. Det behöver inte alls ha med dig att göra. Personen hade satt en etikett på bekantingens uppträdande och såg enbart till denna och inte bortom ytan. Hon kände sig förnärmad och ville ge igen. 

Denna historia visar hur egot skapar en bild som i sin tur ger upphov till negativ tankeaktivitet, det som håller igång egot. Det finns således alltid en förtjänst i att se bortom det man tror är den sanna bilden av en situation, dvs. se bortom egots värld. Nästa gång de talades vid var den bekante lika trevlig som vanligt. Således var det en del av medvetandet som ville ikläda sig offerrollen och finns någon skyldig till detta. Det är egots grundläggande konstitution - den söker fel, hot överallt, en yttring som bygger på rädsla. Är vi rädda, arga, oroliga så innebär det en tankeaktivitet på högvarv och det är egots mål. Egot söker självförverkligande genom splittring, hot och vedergällning. Blir det stilla i tankevärlden förminskas det och ständigt presenteras anledningar till förstärka en ytlig betraktelse av omgivningen.

Sällan är egots tankekarusell så ihärdig och påtaglig som då vi vaknar på natten och kommer tänka på något som engagerar. Känslorna som följer på en tanke blir starka för egot vill inte alls att sömn ska råda utan försöker locka till ett tankeinferno. Råder det omedvetenhet kan det förstöra hela nattsömnen. Prova att bli medveten om själva tanken och betrakta den så kommer den minska i intensitet och betydelse omgående. 

Egot vill att vi bygger upp en tron på en ytlig verklighet och en ytlig identifikation till vilka vi är på en tankeverksamhet. Egot förespråkar separation, det finns ingen enhet och gemensamt ursprung. Resultatet av detta läser vi om i historieböckerna och ser på nyheterna. Inget direkt hoppfullt budskap, men vi lever i en förändringens tid. 

I sjukdomstillstånd pratar man ibland om att man måste bli sämre innan man blir bättre - hög feber innebär att de främmande organismerna lättare bekämpas i den högre kroppstemperaturen och immun-försvaret kan fullfölja sin uppgift. Vi lever i en tid när egots influens förstärks och det syns i världen - egot skapar motsättningar, jakt på mer rikedom, hänsynslös exploatering av naturen, diverse stridigheter och så vidare. Men egot är förutbestämt att upplösas och det är den tiden vi lever i. Faktum är att det brådskar då mänsklighetens omedvetenhet hotar vår art och en utveckling är nödvändig. Det är en förändring som är djupare än vår tankevärld. Den nya medvetenheten handlar om att kunna gå bortom tankarna och att nå en dimension som är betydligt mer omfattande än tanken. Då hämtar vi inte vår uppfattning om vilka vi är från ett ständigt tankebrus. Den medvetenhet vi då talar om är det som föregår tanken, det rum som tanken uppstår i. Det låter kanske besynnerligt men prova att få svar på ett problem genom att meditera över det. Fokusera på det du vill ha svar på och släpp sedan alla tankar och reducera dom t.ex. genom att centrera på andningen en stund. När tankarna är stilla och få så stanna i det tillståndet en stund. I detta stilla sinnestillstånd skapas en möjlighet att involvera en inre medvetenhet som är betydligt större än ytintellektet. Intuitionen har sitt ursprung här.

I flera inriktningar i sedan flera tusen år tillbaka omnämns en tid då världen når ett sammanbrott - det finns med i Gamla Testamentet såväl som det nya, kineserna har det i sina läror, Mayakulturen med flera. Det är inget att frukta och det innebär inte en fysisk undergång. Vår jord och våra liv är en yttre manifestation i fysisk form som är en återspegling av den inre världen, dvs. vi skapar det själva. Det individuella medvetandet är förenat med det kollektiva och på så vis möter vi ständigt det vi själva skapar. "Är det inte Gud som skapar världen", kanske någon undrar. Ja och nej. Gud är källan till allt och allt har sitt ursprung i denna källa. Således är vi alla en del av källan, som vi kan kalla Gud, men vi väljer själva vad vi möter. Den värld vi lever i skapar vi själva och den fostrar oss till att mogna och nå en högre medvetenhet. 

När Jesus pratade om ett himmelrike så syftade han inte på en fysisk plats utan en värld som vi skapar med ett förändrat medvetandetillstånd. Ett medvetande som rör sig på ett lägre plan skapar faror, hot, identifikationen med formers värld förhindrar ett högre medvetande som ser bortom tankar och känslor och därmed läggs grunden till en värld präglad av rädsla, konflikt och oförstånd. Jag säger ofta att de flesta tråkigheterna uppstår eftersom människor lever i omedvetenhet och brist på eftertanke. En eftertanke kan vara att man tänker bortom den första tanke som gör sig större än vad den egentligen är med hjälp av känslor. En eftertanke kan ha ett djupare ursprung eller åtminstone influenser därifrån. Vi människor och våra medvetanden är oupplösligt förenade till allt liv på jorden och därför uppstår synkronistiska händelser som reflekterar den medvetandenivå vi företräder. Det innebär sönderfall, klimatförändringar och upplösning av en destruktiv medvetenhet. Människan är trög och inte förändringsbenägen och därför får hon också smaka på konsekvenserna av sitt synsätt. Det är inte ett domedags-resonemang. Tvärtom, något sjukt försvinner och får ge plats åt något nytt och sunt.

Att släppa ilska

När man blir förbannad på någon kanske vi vill ge igen på någon vi anser behandlat oss illa och ibland kan det uttrycket för detta innebära ett fysiskt eller verbalt angrepp. Denna fientlighet, negativa energi kan också laddas ur genom att släppa loss på något som symboliserar den tänkta
motståndaren, så skaffa en boxboll ;-). Ett lugnare och effektivt sätt är att skriva ett brev där man får utlopp för all den aggressivitet, harm och bitterhet får utlopp, men låt bli att skicka det! Enbart att formulera brevet på papper kan vara nog för att släppa ut den psykiska spänningen eller den negativa energin.