Egot II

Detta är det andra inlägget i en serie om Egot. Läs först "Egot I". Egot är en del av formens värld, dvs det som kan röras vid, ses och kan ges en beteckning, ett namn. Ett ord används för att identifiera något och därmed invaggas man i tron att man då vet vad det är. Men faktum är att man enbart täckt över det som egentligen finns där med en etikett. Därmed fastnar vi i en ytlig föreställningsvärld som enbart låter oss uppleva det ytliga lagret av verkligheten. Vi vandrar genom livet utan att förstå hur allt hänger samman och vi inser inte att allt kommer från samma källa. För att omsätta detta i något praktiskt och mer förståeligt: sätt dig utomhus på en vacker plats och betrakta omgivningen. Du kan välja ut vad som att låta din blick stanna vid - en fågel, en sten, ett träd. När du ser på den och låter den vara som den är utan att snabbt ge den en beteckning eller etikett, så kan en känsla av vördnad och förundran uppstå. Jag tror inte alls att det är något som gemene person förnimmer utan det finns en inre förberedelse och mognad för något mer. Nyfikenheten är väckt och det lever en andlig sökare i det inre. Det kan låta mystiskt och verklighetsfrånvarande men faktum är att det är exakt tvärtom. Det är enbart genom stillhet och en inre tillåtelse att låta saker vara för vad dom är som vi kan börja se bortom ytan och uppleva djupet. De ord vi påtvingar det vi observerar skapar en falsk identitet som stoppar upp och därmed ser vi inte bortom skylten där den egentliga verkligheten finns. Det är många gånger jag stött på formuleringar som ovan och till en början undrade jag vad som menas eller så lät jag det passera som ett vackert uttryckssätt, som för att rama in en vacker beskrivning av "något". Jag förstod senare vad det innebär. 

En gång satt jag ute en vacker sommardag och läste. Jag gjorde en paus och tittade på en liten insekt som kröp längs med ett blad. Jag betraktade den med något som kan likna värme och då jag upptäckte det blev jag som förbluffad - här sitter jag och tittar på ett litet kryp och känner värme och vördnad. Jag skulle aldrig kunna skada insekten medvetet och jag blåste försiktigt på den då jag skulle vända blad för att få den att flyga iväg efter en stund. Jag förbryllades en aning över mig själv men insåg att jag förändrats och något hade väckts - där fanns en medvetenhet om en förening till naturen och jag kände samhörighet med den på ett sätt som måste upplevas för att förstås. Numera betraktar jag ofta naturen med respekt, förundran och där finns en känsla av attraktion och längtan. Ett träd är mer än ett träd eftersom jag inte använder beteckningar när jag ser naturen. Det är inte en vacker natur jag syftar på där jag beundrar en vacker bild utan en djupare upplevelse där mer än ögat är involverat. Jag är medveten om att detta låter besynnerligt för många och det är just skillnaden på en andlig insikt och icke. Så snart vi rör vår medvetenhet bortom ytan förnimmer man något mer och därmed öppnas en djupare verklighet som skapar en tolkning av verkligheten i flera dimensioner. Jag ska försöka belysa det mer praktiskt och vardagligt: en kvinna berättade för mig att en bekant att låtit kort i telefon och hon hade tagit det personligt och tänkte minsann vara likadan tillbaks nästa gång. Men den bekante kanske hade haft en dålig dag, något tråkigt kanske hade hänt som påverkade, sa jag. Det behöver inte alls ha med dig att göra. Personen hade satt en etikett på bekantingens uppträdande och såg enbart till denna och inte bortom ytan. Hon kände sig förnärmad och ville ge igen. 

Denna historia visar hur egot skapar en bild som i sin tur ger upphov till negativ tankeaktivitet, det som håller igång egot. Det finns således alltid en förtjänst i att se bortom det man tror är den sanna bilden av en situation, dvs. se bortom egots värld. Nästa gång de talades vid var den bekante lika trevlig som vanligt. Således var det en del av medvetandet som ville ikläda sig offerrollen och finns någon skyldig till detta. Det är egots grundläggande konstitution - den söker fel, hot överallt, en yttring som bygger på rädsla. Är vi rädda, arga, oroliga så innebär det en tankeaktivitet på högvarv och det är egots mål. Egot söker självförverkligande genom splittring, hot och vedergällning. Blir det stilla i tankevärlden förminskas det och ständigt presenteras anledningar till förstärka en ytlig betraktelse av omgivningen.

Sällan är egots tankekarusell så ihärdig och påtaglig som då vi vaknar på natten och kommer tänka på något som engagerar. Känslorna som följer på en tanke blir starka för egot vill inte alls att sömn ska råda utan försöker locka till ett tankeinferno. Råder det omedvetenhet kan det förstöra hela nattsömnen. Prova att bli medveten om själva tanken och betrakta den så kommer den minska i intensitet och betydelse omgående. 

Egot vill att vi bygger upp en tron på en ytlig verklighet och en ytlig identifikation till vilka vi är på en tankeverksamhet. Egot förespråkar separation, det finns ingen enhet och gemensamt ursprung. Resultatet av detta läser vi om i historieböckerna och ser på nyheterna. Inget direkt hoppfullt budskap, men vi lever i en förändringens tid. 

I sjukdomstillstånd pratar man ibland om att man måste bli sämre innan man blir bättre - hög feber innebär att de främmande organismerna lättare bekämpas i den högre kroppstemperaturen och immun-försvaret kan fullfölja sin uppgift. Vi lever i en tid när egots influens förstärks och det syns i världen - egot skapar motsättningar, jakt på mer rikedom, hänsynslös exploatering av naturen, diverse stridigheter och så vidare. Men egot är förutbestämt att upplösas och det är den tiden vi lever i. Faktum är att det brådskar då mänsklighetens omedvetenhet hotar vår art och en utveckling är nödvändig. Det är en förändring som är djupare än vår tankevärld. Den nya medvetenheten handlar om att kunna gå bortom tankarna och att nå en dimension som är betydligt mer omfattande än tanken. Då hämtar vi inte vår uppfattning om vilka vi är från ett ständigt tankebrus. Den medvetenhet vi då talar om är det som föregår tanken, det rum som tanken uppstår i. Det låter kanske besynnerligt men prova att få svar på ett problem genom att meditera över det. Fokusera på det du vill ha svar på och släpp sedan alla tankar och reducera dom t.ex. genom att centrera på andningen en stund. När tankarna är stilla och få så stanna i det tillståndet en stund. I detta stilla sinnestillstånd skapas en möjlighet att involvera en inre medvetenhet som är betydligt större än ytintellektet. Intuitionen har sitt ursprung här.

I flera inriktningar i sedan flera tusen år tillbaka omnämns en tid då världen når ett sammanbrott - det finns med i Gamla Testamentet såväl som det nya, kineserna har det i sina läror, Mayakulturen med flera. Det är inget att frukta och det innebär inte en fysisk undergång. Vår jord och våra liv är en yttre manifestation i fysisk form som är en återspegling av den inre världen, dvs. vi skapar det själva. Det individuella medvetandet är förenat med det kollektiva och på så vis möter vi ständigt det vi själva skapar. "Är det inte Gud som skapar världen", kanske någon undrar. Ja och nej. Gud är källan till allt och allt har sitt ursprung i denna källa. Således är vi alla en del av källan, som vi kan kalla Gud, men vi väljer själva vad vi möter. Den värld vi lever i skapar vi själva och den fostrar oss till att mogna och nå en högre medvetenhet. 

När Jesus pratade om ett himmelrike så syftade han inte på en fysisk plats utan en värld som vi skapar med ett förändrat medvetandetillstånd. Ett medvetande som rör sig på ett lägre plan skapar faror, hot, identifikationen med formers värld förhindrar ett högre medvetande som ser bortom tankar och känslor och därmed läggs grunden till en värld präglad av rädsla, konflikt och oförstånd. Jag säger ofta att de flesta tråkigheterna uppstår eftersom människor lever i omedvetenhet och brist på eftertanke. En eftertanke kan vara att man tänker bortom den första tanke som gör sig större än vad den egentligen är med hjälp av känslor. En eftertanke kan ha ett djupare ursprung eller åtminstone influenser därifrån. Vi människor och våra medvetanden är oupplösligt förenade till allt liv på jorden och därför uppstår synkronistiska händelser som reflekterar den medvetandenivå vi företräder. Det innebär sönderfall, klimatförändringar och upplösning av en destruktiv medvetenhet. Människan är trög och inte förändringsbenägen och därför får hon också smaka på konsekvenserna av sitt synsätt. Det är inte ett domedags-resonemang. Tvärtom, något sjukt försvinner och får ge plats åt något nytt och sunt.

Att släppa ilska

När man blir förbannad på någon kanske vi vill ge igen på någon vi anser behandlat oss illa och ibland kan det uttrycket för detta innebära ett fysiskt eller verbalt angrepp. Denna fientlighet, negativa energi kan också laddas ur genom att släppa loss på något som symboliserar den tänkta
motståndaren, så skaffa en boxboll ;-). Ett lugnare och effektivt sätt är att skriva ett brev där man får utlopp för all den aggressivitet, harm och bitterhet får utlopp, men låt bli att skicka det! Enbart att formulera brevet på papper kan vara nog för att släppa ut den psykiska spänningen eller den negativa energin.

Egot I

Det här blir inledningen på en serie inlägg som behandlar ett område. Syftet är inte att förse läsarna med ny information eller nya föreställningar utan att bidra med ögonöppnare och förhoppningsvis en medvetandeförändring. Antingen sker det eller så kan texten uppfattas som meningslös. Det kan bara ske något för dom som är redo, som i vilken andlig utveckling som helst. Det handlar således inte bara om att överge stela, inlärda mentala strukturer som begränsar ens livsåskådning och skapar fångar i den egna personligheten, utan också om en mognad som vuxit fram som skapar en beredskap för en utveckling. I mängder av andlig litteratur, framför allt sedan långt tillbaka i tiden, berättas det i religioner och andliga traditioner om en allmän dysfunktion i människans medvetande. Insikten om denna dysfunktion, som egentligen är ett "normalt" sinnestillstånd hos de flesta människor, går under flera benämningar: i hinduismen kallas den för maya, illusionens slöja, i buddhismen dukkha, vilket kan översättas med lidande, otillfredsställelse eller olycka. Den kristna läran talar om människans kollektiva tillstånd och kallar det för arvssynd. Ordet synd har blivit misstolkat i kristendomen pga. felöversättning. Det Nya testamentet skrev ursprungligen på forngrekiska, och gör man en bokstavlig översättning betyder då synd att misslyckas eller missa sitt mål. Således betyder synd att förfela syftet med den mänskliga tillvaron.

Nyfödda är ömtåliga och bräckliga varelser och de utstrålar en oskuldsfullhet som närmast är att betrakta som en skönhet, som påverkar till och med de mest okänsliga. De små barnen är ännu inte fast förankrade i den materiella världen och den inre äktheten lyser genom. Identifieringen med formens värld, den materiella, ytliga världen kommer så sakteliga tar över och skapar en del av medvetandet som ofta benämnes Egot. Man behöver inte fördjupa sig länge i andlig litteratur förrän man stöter på begreppet. Kanske inte just med den beteckningen men beskrivningen av dess funktion, uppkomst och karaktär är ungefär den samma. Den kanske störste andliga läraren i vår tid, Eckhart Tolle, ägnar den absoluta huvuddelen av sina ord till att beskriva egot och vad som döljer sig bakom dess influens. En annan stor andlig lärare, Paul Brunton, ägnar nästan hela sin lära och flera böcker åt vägar att nå fram till det sanna Jaget bortom Egot.

Det finns mängder med andra visa personer som beskriver det samma. Det mycket omfattande verket En kurs i mirakler, uppehåller en mycket stor del texten och övningar kring Egot och hur vi ska kunna släppa greppet om det för att se världen för vad den egentligen är. Egot förvanskar vår världsbild och vår känsla i Varandet. Den som genomskådat egot och nått sitt sanna Jag brukar benämnas Upplyst. Det är alltså ett tillstånd då världen ses med ögon som inte fördunklas av egot och en känsla av Etthet uppstår och den upplyste genomsyras av lycka och harmoni. Eckhart Tolle är en av de få människorna i vår värld som nått dit och just därför är det intressant att ta del av hans ord.

Mänskligheten har lyckats åstadkomma fantastiska saker inom konst, litteratur, musik, arkitektur och under det senaste århundradet har radikala förändringar gjorts efter framsteg inom vetenskapen. Otvivelaktligen är det mänskliga sinnet mycket intelligent och samtidigt influerat av galenskap. Under 1900-talet har de tekniska framstegen förstärkt den dysfunktion som så djupt präglar människan och dess inverkan har aldrig varit större på oss själva, andra livsformer och på jorden i sin helhet. Låter det som en överdrivet dramatisk beskrivning av människan och kanske till och med orättvist? Titta då på nyheterna och kasta en blick tillbaka på 1900-talet. Vilket sällan skådad grymhet, makthunger, girighet, rädsla denna kollektiva dysfunktion gett upphov till. Förvisso inget nytt i historien men det har accelererat och intensifierats. Människor åsamkar varandra mer lidande än alla naturkatastrofer tillsammans och är det inte galenskap?

Vi lever så starkt präglade av egot att vi inte känner eller förstår vad skillnaden skulle innebära. Det är dock mycket enkelt att identifiera egot - om du blir arg, orolig eller på annat sätt drabbas av negativa känslor så rikta uppmärksamheten inåt och observera tankarna med tillhörande känslor så har du identifierat egot. I samma ögonblick som du observerar blir du medveten och medvetandeförhöjningen minskar egots grepp om dig. Egot överlever inte i medvetandets ljus. Titta tillbaka på något tillfälle då du varit arg och som förblindad har du skadat andra med handlingar och ord. Det är egot som härskat och fördunklat den du är bortom dess yta. Egot existerar i en omedvetenhet och tar kontroll över våra liv. Även inom psykologin och olika terapeutiska behandlingsmetoder fokuserar man på att skapa medvetenhet och tydliggöra beteenden som antingen förstärker eller förminskar egots inverkan, men man använder inte beteckningen ego och ser mer till beteenden än företeelser. 

Vi lever i en tid då egot kanske är starkare inom kollektivet än vad det någon gång varit tidigare. Aldrig har väl materialismen härskat så tungt och aldrig har vi varit så långt från de vi egentligen är. Det är inte underligt att den psykiska ohälsan ökar och att flera söker svar och söker sig till andlighet. Det skrattas åt att det skulle finns något bortom det förhärskande ytliga förhållnings-sättet, en mening och en djupare tillvaro förnekas och betraktas som humbug och destruktiviteten fortsätter skapa sår i människor och natur. Och det beror på en djup omedvetenhet som förstärkts i dessa oföränderliga och starka tankestrukturer som befäster en mekanistisk värld där man inte förstår hur allt hänger samman. Det här låter ju dystert men det finns ljus och hopp. I gamla skrifter, i öst och väst har det skrivits om en tid skulle komma då en stor förändring skulle ske, en förändring där det gamla skulle överges till förmån för något nytt. Det låter verkligen som något hämtat från New Age-kulturen, men faktum är att mycket respekterade personer uttrycker just detta, bl.a. Eckhart Tolle. Egots struktur kommer ge vika kollektivt och det bereds plats för något nytt som också är en förutsättning för vår överlevnad. Vi ser det från första parkett - bankvärlden, som baseras på egots egenskaper håller på att vackla och vi kommer få se banker gå under, företag, men också stater och andra samhällsstrukturer som bygger på egots fördunklande inverkan. På sikt kommer västvärldens dominans förskjutas österut, och det har vi redan kunnat skönja.

Jag är inte alls någon förespråkare för att religioner sitter inne med frälsande sanningar, men vänder mig gärna till religiösa texter då de uttrycker något som tyder på insiktsfulla formuleringar, som ibland behövts tolkas av klarsynta personer. Eckhart Tolle om Jesus bergspredikan, där Jesus gör en förutsägelse som få har förstått:

"Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet"

"De ödmjuka är de som saknar ego. Det är de som vaknat och inser att de till sin natur är medvetenhet och ser detta i alla andra, i alla livsformer. De lever i ett tillstånd där de känner sin enhet med helheten."

Som avslutning på denna första del kan jag nämna att Mayakalendern avslutas så att säga 2012. Det förekommer tolkningar såsom att jorden skulle gå under och allt då ta slut. Helt fel, det markerar endast slutet på en cykel i människans medvetandeevolution och början på en ny - början på slutet för egot och därmed skapas förutsättningarna för något betydligt friskare och behagligare. Om Mayakalendern återkommer till i ett annat inlägg. För vissa verkar det som om jag är ute och vandrar i tassemarkerna, men betänk då att vi lever i en tid då det råder stor omedvetenhet om vårt existentiella plan och minsta lilla skrapning på ytan väcker protester. Och vi ska inte förakta gamla tiders kulturer för ofta har de mer att säga oss än vad de flesta tror.

Omgivningen och en existentiell utveckling

En andlig utveckling, eller en existentiell, som jag ofta föredrar att benämna det, är ett uttryck för livets sanna natur. Det är först då livet börjar framträda i sin verkliga struktur, man börjar förstå sin roll i en större helhet och det börjar spira en ödmjukhet inför livet som sådant. Det leder till kunskap som man inte ens reflekterat över tidigare och nya vägar blir synliga. Det har skrivits nästan ett oändligt antal böcker om andlighet och andlig utveckling. Det är svårt att sammanfatta vad det innebär i korta ordalag, men för egen del har det inneburit en ökad medvetenhet och en helt ny syn på livet. Förr var min betraktelse av livet precis lika ytlig som någon annans och mina tolkningar av livet var så begränsade. Det låter klyschigt men faktum är att ju mer jag lärt mig desto mer förstår jag hur lite jag egentligen vet. Livet är så komplext och fyllt med syften och meningar som aldrig förstås eller blottläggs för någon. Det mänskliga medvetandet är anpassat till det fysiska livet och vilket otroligt famlande i mörkret det är!

En andlig utveckling är en ökat förståelse för livet, medmänniskor och den roll man själv innehar. Vi stiger upp på morgonen och lever våra liv med allt vad det innebär och de flesta gör inga djupare reflektioner över det som händer. Men det finns dom som stannar upp och undrar vad det är som sker. Så snart som en aspekt förflyttas från ytan och man börjar söka bortom denna kan en andlig utvecklingsprocess starta. En öppenhet bortom tankar och känslor blir en grogrund för någonting annat. Mig veterligen inträffar det enbart när vi tvingas till att fundera och drivkraften är svårigheter vi ställs inför. Lidandet är egentligen en stor möjlighet till kunskap och förändring. Det är då vi är förändringsbenägna och beredda att överge gamla föreställningar som inte visade sig vara gångbara när vi ville förstå det vi ställs inför. Se själv på hur folk i din närhet reagerar på livet - Ofta går de helt upp i sina känslor utan att ifrågasätta det och det uppstår allsköns negativitet som drabbar dom själva och andra. Det är här som de skulle ta ett kliv tillbaka och se mer objektivt på föreställningen, försöka förstå på ett nytt sätt, försöka urskilja vad som egentligen ville sägas med situationen, kanske urskilja ett mönster som alltid är lättare att identifiera om det upprepas, men framför allt utgå ifrån att det som händer har ett syfte, hur svårt det än kan vara att begripa. Upprepas det här om och om igen under svår
press så är det oundvikligt att man inte börjar glänta under ytan och nya tankesätt börjar uppstå. 

Som jag varit inne på tidigare i andra inlägg i denna blogg, bl.a. En ökenvandring - En andlig utveckling, kräver en långtgående transformering av ens existentiella natur, vilket leder till en ökat medvetenhet i flera dimensioner, en lång period av prövningar. Dessa prövningars utformning är individuella men den konstanta pressen kan pågå under flera år utan uppehåll för annat än smärre andningspauser för att det överhuvudtaget ska vara möjligt att mäkta med, men även för att smälta upplevelser och skapa utrymme för tolkning av dess innebörd. Det är inte bara en tankeprocess utan det sker en hel del som aldrig uppfattas och förändringen kanske också är fysisk. Hur som helst kännetecknas en andlig utveckling av stunder i stillhet och kontemplation, vilket livet passande arrangerar till en. Utöver det är det starkt känslomässigt och energikrävande. Isoleringen är en förutsättning för att du själv ska finna svaren, dina sanningar och lyfta fram visdomen inom dig själv. 

Det jag nu skrivit om ovan ställer sig många helt främmande inför och förstår inte alls vad det handlar om. Det är inte frågan om intelligens eller om att vara dålig eller bra. En andlig utveckling innebär att ens referenspunkter förflyttas utåt, uppåt, inåt, ja i alla riktningar. Det är en medvetandeförändring till stor del och inte så mycket fakta. Därför kan det var oerhört svårt för någon som aldrig lärt sig tänka bortom ytan att förstå fördjupade resonemang. Det är som att kasta ut blomsterfrön på en asfalterad parkeringsplats. Där finns ingen grogrund och inga blommor kan växa. Det är enbart livets utmaningar som kan bryta upp asfalten och blotta den underliggande jorden.

Fortfarande befinner jag mig i en ödslig vandring, alltid under press, stundtals nästan övermäktigt, men jag försöker hela tiden förstå, förstå för att inte fastna i en tankespiral av tankar som enbart skapar motvilja och därmed motstånd för då stannar jag upp. Det finns ingen i min närhet jag kan diskutera eller utbyta tankar med, då de är mer eller mindre ointresserade och det finns föga förståelse. Jag förebrår inte alls dom, för det är så det ska vara för min del och de har sina liv som fyller dess tänkta funktion för deras del. Avsikten med min torftighet och brist på samtalspartners är just att jag ska söka i mig själv, i mitt inre och mer eller mindre medvetet lyfter man så sakteliga. Därför ser betingelserna ut som dom gör och människor i min närhet har inget intresse av det existentiella och inget att tillföra. Men de kan vara fina människor för det. Många människor vill verkligen inte utvecklas andligen, de vill inte förändras och de vänder sig mot förändringar. De har en bild av hur de vill att saker och ting ska vara, inklusive dom själva, andra och deras världsbild. Därför möter man motstånd från dom och de uttrycker sina skäl fast egentligen rör det något helt annat som är förankrat undermedvetet. Det har hänt att jag lånat ut en välskriven bok av existentiell natur, som jag verkligen blivit fascinerad av. Jag har största förståelse för att smaken är delad (men egentligen handlar det om beredskap för andlig mognad) men det jag fått höra efter personen läst endast ett par sidor är det den var ointressant och personen ursäktar sig för den inte har tid. Samma person kan avbryta mig då jag försökt utveckla och förklara något i livet med att påstå att det jag pratar om är tråkigt. Eller så möts jag av ett flin som vill signalera att jag fantiserar "vad har du fått det ifrån". Mina ord låter enbart konstiga och de avfärdas.

När en andlig utveckling som process pågår är det naturligt att möta motstånd. Under senare år har jag regelbundet mött det och det har varit fullkomligt omöjligt att nå fram hur jag än försökt, vridit och vänt på det jag önskat framföra. Oavsett vad jag framfört av andlig natur har jag sågats vid fotknölarna och motparten har starkt vidhållit vid sin ytliga, svartvita verklighetsbild. Mycket frustrerande till en början, men det gör att man själv betraktar det man uttrycker, utvecklar det, förfinar och förstärker det. Motståndet är således nyttigt och ibland skadar det nog inte för många att tillse att de står med båda fötterna på jorden. Det finns många exempel på människor som söker en andlig utveckling men det yttrar sig i flummigheter och förvirrade tankegångar. Dessutom är motståndet en utmärkt väg till att själv bli mer medveten.

Ofta undrar jag hur en människa som borde känna mig mycket väl kan avfärda allt jag säger när vi diskuterar livets outgrundligheter och på så vis borde jag ju framstå som en oansvarig virrpanna. När det råder karmiska band, ingrodda vanor att avfärda någon annan i olika grumliga syften, kan det kännas så naturligt att ingen reflektion görs att någon kränks. Inte så tydligt utan snarare indirekt och det är ett maktmedel. En medvetenhet om detta gör att påverkan minimeras. Men det händer då och då att jag stöter på människor som på ett eller annat sätt har öppnat sig för en djupare livsåskådning. Det kan leda till mycket stimulerande samtal, men det som framför allt är roligt är då jag kunnat hjälpa andra. Eller att jag själv fått något nytt till mig. Ofta har jag blivit förvånad över att jag kunnat berätta och förklara något som jag inte visste fanns inom mig. Det är som jag läste någonstans: "Du vet inte vad du fått förrän du ger bort det". Det är resultatet av en andlig utveckling, en visdom som har sitt ursprung i ens egen strävan att förstå då livet kallat på ens uppmärksamhet. Det har hänt att människor kramat om mig och tackat för det jag berättat, en del får tårar i ögonen, en kvinna sa till mig att hon rös i hela kroppen under vårt samtal och detta beror på att jag tangerat något de redan hade inom sig och lyftes upp till medvetenhet. När jag pratat om samma sak med en mer ytligt förankrad person har denna helst velat gå sin väg och undrat vad jag pratar för dumheter. Då och då har jag fått höra från människor att de gärna vill ha mer kontakt med mig eller vill träffa mig igen för att diskutera mer. Alltid har det rört livet, oss människor och det på ett djupare plan som plötsligt kan skapa en begriplig struktur som därmed ger tröst, trygghet och kanske framför allt en motivation att klara av påfrestningar och kanske lätta på gamla spänningar och känslor som blottlades under samtalet. Jag hoppas det inte låter som jag glorifiera mig själv för det är inte avsikten. Nej då, då jag pratar med någon som är mottaglig rör det sig ofta om syre tillförts till den eld som redan var tänd, glöden blossade upp, och de kände igen något de i grunden redan visste. Självklart har även jag utbyte av sådana här samtal som kan skapa enormt mycket energi och tillförsikt. Alla som utvecklas andligen kommer förr eller senare befinna sig i situationer där de fungerar som lärare för andra, inspiratörer eller på annat sätt dela med sig. Även jag möter mina.

Det jag ville belysa med detta inlägg är att intresse och mottaglighet för andliga frågeställningar är mycket skiftande. Så ska det vara och annat vore orimligt. De flesta som börjat "röra på sig" känner igen det jag framför i texten ovan. Vi har kommit olika långt, andra har liv där existentiella frågeställningar inte hör hemma just nu, men faktum är att vi tillsammans hjälper varandra.

Visst finns Djävulen!

Satan, Djävulen är ständigt närvarande och prövar oss ständigt. Djävulen är den kraft som försöker hålla medvetandet bundet vid lägre materiella former. Djävulen, denna kraft har en väsentlig funktion. Den ger oss motstånd som vi behöver för att finna styrka i oss själva. Utan denna kamp skulle vi aldrig kunna utvecklas. Vi prövas, inte en gång utan många gånger. Kampen fortsätter i olika former från olika medvetandeplan. Ju mer vi upplevt desto kan vi förstå de krafter som verkar i våra liv. När vi förstår dom kan vi medvetet ta ställning till dom och försöka skapa förståelse och därmed kontroll.

I Bibeln står det att Jesus blev prövad av Satan. Nu är jag varken Bibeltolkare eller expert på den men i Kristendomen pratar man om Djävulen som en fallen ängel - Lucifer - Djävulen, en motståndare till Gud och så vidare. Vem uppfann Djävulen och vad menade man från början? En hel del av det som står i Bibeln är inte tänkt att läsas bokstavligen och förmodligen har Satan varit en metamorfos för de prövningar människan kan utsättas för och egenskaper och beteenden människan kan uppvisa i sin omedvetenhet.

Se livet som en skolning i hur det är att vara människa, utan krusiduller eller förskönande inslag, så inser var och en att det måste finnas mörka sidor för att förstå de ljusa. Ett mynt har alltid två sidor och dualitet genomsyrar det mesta i vår värld oavsett om det är fysiskt eller en företeelse.

Djävulen finns, men det är inte en person utan ett inslag i syfte att forma oss som människor. Det existerar således ingen kamp mellan Gud och någon sorts ondskefullt väsen, som på något sätt skulle kunna hota Guds position. Det som är Djävulen är en berättigad komponent i våra liv, som i slutänden värdesätts som bidragande till slutmålet - vår helhet.

D-vitamin under vinterhalvåret

Sommaren är över och solen lyser allt svagare. Det innebär att solens strålar inte längre förmår stimulera vår hud att producera det så viktiga D-vitaminet. Det förråd som byggt upp i kroppen fylls inte längre på i tillräcklig omfattning för att det inte ska minska. Till viss del får vi D-vitamin via födan men inte i närheten av det vi behöver. D-vitamin finns bl.a. i rapsolja, fet fisk (lax, makrill och sill), äggula, lever, mager mjölk och margarin, men det krävs orimligt stora mängder för att tillgodose kroppens behov.

Läs också mitt tidigare inlägg om D-vitamin: http://existentiella.blogspot.com/2010/09/d-vitamin-mot-svininfluensan-d-vitamin.html

Ett av de viktigaste näringsråden som kommit under senare år är förmodligen att få i oss tillräckligt med D-vitamin eftersom vitaminet har så stor inverkan i kroppen och troligen lider de flesta av oss i det solfattiga Norden brist under vintern och våren. Just nu bedriver Livsmedelsverket studier rörande vårt behov av D-vitamintillskott och extra berikning av födan.

D-vitamin:

• stärker immunförsvaret,
• minskar risken för ett flertal olika cancerformer
• skyddar hjärtat
• motverkar stroke
• förhindrar smärta i leder
• förhindrar benskörhet då vitaminet reglerar kalkbalansen i skelett och tänder

D-vitamin kan också:

• förhindra depressioner
• motverka högt blodtryck
• diabetes - D-vitamin påverkar insulinkänsligheten positivt gör att även risken för diabetes typ 2 och viktuppgång minskar om man har en god D-vitaminstatus.
• motverka multipel skleros, autism och fibromyalgi

Bristsymtom är trötthet och nedstämdhet som var och en kan identifiera utan att behöva uppsöka läkare. Griniga barn som kanske får koncentrationssvårigheter och är trötta på vintern kan vara tecken på för lite D-vitamin.

Tonårsflickor får i sig alldeles för lite D-vitamin Tidigare studier har visat att många svenskar får i sig för lite D-vitamin. Hos unga flickor kan vitaminbristen vara allvarlig eftersom en stor del av förkalkningen av skelettet sker i tidiga tonåren.

Enligt Livsmedelsverket bör flickor i åldrarna 13 till 20 år få i sig minst 7,5 mikrogram D-vitamin per dag. Det motsvarar en halv portion lax. Men nu har forskare från Irland, Danmark och Finland kommit fram till att flickor bör sträva efter att få i sig mer än dubbelt så stora mängder D-vitamin för att få hälsosamma blodnivåer. Det överensstämmer också med nya rekommendationer i USA och Kanada. Studien är publicerad i tidskriften American Journal of Clinical Nutrition.

Nyligen fann forskare från Michigan University i USA att barn som saknar vitamin D ökar sin inlagring av fett kring midjan och går upp i vikt snabbare än de barn som får tillräckligt med vitamin D.

Ansamlingar av fett kring midjan, så kallad äppletyp, är särskilt ohälsosamt eftersom associeras med ökad risk för typ 2-diabetes, kroniska sjukdomar och hjärt- och kärlsjukdom. Forskningsresultat tyder på att låga nivåer av vitamin D i barndomen ökar riskerna för att utveckla fetma, vilket i sin tur sannolikt följer barnen genom livet.

Vad rekommenderar andra nordiska länder?
Finland har nyligen ändrat sina råd om D-vitamin och rekommenderar nu att barn upp till 18 års ålder tar D-vitamintillskott (försäljningen av D-vitaminpreparat har ökat med 50 % under 2010). I Danmark rekommenderas tillskott för barn upp till ett års ålder. I Norge rekommenderas tillskott upp till sex års ålder, men efter ett års ålder endast vintertid. På Island rekommenderas barn upp till sex års ålder tillskott.

Äldre blir friskare med D-vitamin
För äldre är det extra viktigt att tänka på att få i sig vitaminer och mineraler. Det har visat sig att äldre personer med ett högt D-vitaminintag lever längre och är friskare. Forskning visar att god D-vitaminstatus bland annat ger bättre muskelstyrka, ökad rörlighet/rörelseförmåga och starkare skelett.

Äldre personer tillhör en av riskgrupperna för D-vitaminbrist. Generellt är får kroppen svårare att ta upp vitaminer när vi åldras. Låga D-vitaminhalter kan vara en riskfaktor för många sjukdomar som ofta drabbar äldre personer såsom diabetes, vissa cancertyper och hjärt- och kärlsjukdomar. När man blir äldre blir dessutom huden sämre på att tillverka egen D-vitamin och tarmen sämre på att ta upp D-vitamin från maten. Livsmedelsverket rekommenderar idag 10 mikrogram per dag för äldre personer som vistas lite utomhus.

Livsmedelsverket ser nu över sina rekommendationer
Livsmedelsverket kommer att gå igenom vetenskapen på nytt, bland annat de finska studier som ligger bakom att Finland ändrar sina råd. Utifrån det tar kommer man ta ställning till om det finns skäl att även råda äldre barn att ta D-vitamintillskott i Sverige. I samband med en nationell kostundersökning som Livsmedelsverket genomför under 2010-11 kommer nivåerna av D-vitamin i blodet hos vuxna att kartläggas. Resultaten kommer bland annat att ligga till grund för att bedöma om berikningsnivåerna behöver ses över. Det kan till exempel bli aktuellt att fler typer av livsmedel berikas och/eller att man ökar berikningsnivåerna i de produkter som redan i dag (mager mjölk och margarin).

D-vitamin och immunförsvaret
En bidragande orsak till att man lättare blir förkyld på vintern är att D-vitaminnivåerna sjunker pga. av minskad intensitet på solljuset. Det påverkar nästan alla delar av immunförsvaret negativt. I stort sett alla typer av celler som utgör ditt immunförsvar behöver D-vitamin och detta är en av orsakerna till varför D-vitamin är viktigt i cancerprevention. En person med låg D-vitaminhalt i blodet löper större risk att drabbas av värre infektioner som t ex influensa och lunginflammation. Eftersom immunförsvaret optimeras kan D-vitamin spela en roll även i inflammatoriska och immunologiska sjukdomar som reumatism, psoriasis, MS och diabetes typ 1.

Hur mycket? Det diskuteras och framförs argument för olika dos av D-vitamin och det råder osäkerhet hur mycket vi behöver. Det är normalt svårt att få i sig farliga mängder D-vitamin. Alla kända rapporterade fall av D-vitaminförgiftning har tagit 30000 IE/dag (ofta betydligt mer) under en tid.

I mitt tidigare blogginlägg ansåg överläkare Lars Humble att 2000 IE/dag är att rekommendera och det från 11 års ålder. Om man tillämpar det råder lär man inte få brist på D-vitamin i alla fall.

Ibland skrivs mängden i mikrogram (µg). 1 µg D-vitamin = 40 IE. 2000 IE motsvarar alltså 50 µg.

Karma - uppkomst och lösande

När vi går genom livet fattar vi beslut, svarar på det vi möter, agerar och utför handlingar på olika vis, tänker och får därmed känslor. Alla erfarenheter som görs i livet kommer till uttryck på det emotionella planet, och känslorna kommer att göra sig påminda om och om igen, i alla möjliga situationer som inte tycks ha med det hela att göra. Vår syn på omvärlden återspeglar det som rör sig i vårt inre. Jag brukar säga att vi i varje stund skapar vår morgondag och det gör vi utifrån vad vi ger till omvärlden och oss själva. Allt det vi skapar med tankar och handlingar återvänder till oss för att skapa en medvetenhet men också för att balansera energier, kan man säga. Det är detta som brukar kallas karma (sanskrit = gärning) och benämningen är urgammal och kommer från hinduistisk tro, men begreppet förekommer t.ex. också i Buddhismen men även i Kristendomen - i Bibeln står det: "Vad man sår ska man skörda" (Galaterbrevet 6:7). 

Som kuriosa kan jag berätta en lustig liten historia: för några år sedan kom en man fram till mig och bad om pengar. Jag hade en tjugolapp i fickan som jag överlämnade. En kort stund funderade jag över om vad han tänkte använda pengarna till och om de skulle vara till positiv nytta. Någon dag senare befann jag mig i samma område och tanken på tiggaren dök upp och jag funderade då på begreppet "som man sår får man skörda" och i samma ögonblick jag tänkte detta får jag syn på något i gräset några meter framför mig. Då jag böjer mig ned och tar upp det som såg ut som en tjock cigarett, visar det sig vara några sedlar som var hoprullade, ca 100 kronor. Där fick jag mitt svar så tydligt som man kan önska sig.

Karmabegreppet
Även om förklaringarna av karmabegreppet skiljer sig något mellan de olika religiösa traditionerna är den bakomliggande tanken den samma. Den definieras som orsak och verkan av en handling, eller att de val man gör definierar de upplevelser som själen måste genomgå för att bringa klarhet i vad gärningar och tankar skapat. I karmiska samband finns förlåtelsen och förståelsen. I processen får vi möjlighet att gottgöra, förlåta och blir förlåtna. Och man har alltid möjlighet att påverka sitt karma genom att påverka tankar och gärningar. Det finns en missuppfattning att det skulle röra sig om bestraffning och vedergällning. Inte alls, man kan säga att det är en mekanism som gäller överallt i syfte att bygga visdom och det leder till fullkomlighet. Livet är i sin natur mångsidigt och ur ett högre perspektiv finns inget gott eller ont eftersom allt är ingredienser som bidrar till ett själsligt växande och är därför nödvändigt. Karma är något neutral och enbart et redskap för att lära och uppleva. I livsprocessen är bearbetningen av karma en förutsättning för att växa i mognad. Vi möter hela tiden olika typer av karma och det kräver olika betingelser. Detta är en del i varför vi lever åtskilliga liv för att vi ska uppleva en helhet i att vara människa. Ett liv innebär endast en liten del i ett större pussel.

Uppkomst av karma
Nå, hur kan karma uppstå? Det sker ständigt, det är en del av våra liv och det är en tidlös parameter som lagras i vårt inre. Själen dör aldrig, kroppen lever en kort tid, men själen är evig och med den följer vår karma. Det kan t.ex. uppstå ett karma vid en arvstvist - den äldste brodern får ärva allt och den yngre får inte ett smack. Den yngre brodern väljer att hysa agg till den äldre, ett negativt karma blir resultatet. Detta negativa karma utgör en obalans och det måste lösas innan föreningen mellan dessa själar kan frigöras. Ett annat exempel är om en rattfull person kör ihjäl en fotgängare. Dels uppstår ett karma mellan bilisten och den ihjälkörde men det uppstår också karma kring själva handlingen att köra berusad. Personen bakom ratten måste möta den omkomne igen för att lösa det negativa karmat. Detta exemplet belyser en grundläggande princip till varför vi återföds, varför reinkarnationen är ett oundvikligt faktum - vi kan inte bara lämna våra oförrätter bakom oss utan att ha förstått konsekvenserna och erbjudits möjlighet att skapa förlåtelse till dom vi skadat. Den omkomne behöver alltså möta rattfylleristen för att lösa sin del av karmat och kunna förlåta. Det här spelet pågår i stort sett från tidiga år till vi är klara med innevarande liv. Det är också en förklaring till varför våra relationer ser ut som dom gör och varför våra liv ter sig som de gör. Det senare är ett förenklat påstående då livets gestaltningar är oerhört komplexa och inslagen har sitt ursprung i individuella såväl som kollektiva handlingar. Karmabegreppet gäller även för nationer, folkslag, företag osv. Utöver det finns "fostrande" inslag och annat som vida övergår mänsklig förståelse. Mina rader berör enbart en ytlig aspekt och min kunskap är trots allt begränsad, men jag kan i alla fall belysa en del av det vi alla möter och skapa en grund till förståelse.

Släkten är värst
"Släkten är värst", är ett påstående vi ofta stöter på. En del av släkten finns i regel med oss stora delar av livet - kärnfamiljen, far- och morföräldrar, barn, svärföräldrar och så vidare. Relationerna finns där och oftast har vi inget val och vi blir mer eller mindre tvungna att ha ett umgänge med släkten. I synnerhet inom kärnfamiljen där vi som små barn behöver någon som hjälper oss och som förälder tar vi hand om barnen. Familjen som konstellation är ett utmärkt sätt att mötas ur karmasynpunkt - vi lever tillsammans i många år och har just inget annat val. Vi blir tvungna att leva med personer som under barndomen innebär ett tämligen nära umgänge med föräldrar och syskon. Utöver det tillkommer far- och morförälder och annan släkt, vars betydelse är mycket varierande. Men självklart kan också umgänget med släkten vara något man strävar efter och relationerna kan vara utmärkta och harmoniska. En blandad kompott är det vanliga.

Mycket ofta förenas vi i familjer med individer vi mött flera gånger i tidigare liv för att tillsammans reda ut det vi lämnat bakom oss, dvs. lösa karman. Ofta löser vi karman från flera livstider under livets gång med samma individ. Det vanliga är troligen att vi har positiva såväl som negativa karman till människor vi lever med i flera år. dvs. vi har haft bra och mindre bra upplevelser tillsammans. Självfallet kan även nya karman uppstå som kräver sin behandling, i innevarande liv eller i ett senare. I rimlighetens namn säger det sig själv att vi inte har möjlighet påbörja och avsluta alla karman under en livstid. Att lösa karma innebär mer eller mindre starka känslor och det grundar sig på konflikter men också positiva händelser med tillhörande känslor. Släktingar är individer vi i regel har mycket karma med och därför kan släkten uppfattas som besvärlig. Man ska inte glömma att karma är en del av en läxa men vi behöver också möta aspekten av olika typer av karman baserade på olika förutsättningar, t.ex. miljöer och roller. För dom som inkarnerat många gånger kommer uppleva sig själva i ombytta roller i familjen - far blir son, syster blir bror, bror blir maka och så vidare. Man ju vara glad att man inte kommer ihåg tidigare liv så tydligt och det säger ju sig själv att vi inte fungerat i vår tänkta roller om vi kommit ihåg att en bror varit son i en annan tid. Jo, undermedvetet finns vetskapen och i vissa skeenden lyfts känslor upp till ytan för att bearbetas i ett karmalösande, men det har de flesta ingen aning om. Och så ska det ju vara.

Egna synpunkter
Utan tvekan pågår en tämligen intensiv skolning av mig i livets skola och utan att jag medvetet ber om det får jag till mig olika lektioner, kan man säga. Det har beretts tillfälligheter för mig att studera hur karma påverkar människor. Dels hur de fått möta konsekvensen av sina handlingar i innevarande liv men även från tidigare liv. Berörda personer har ingen medveten uppfattning om att de möter konsekvensen av hur de behandlat andra människor och att de får uppleva det som deras tankar en gång skapat. Ofta förundras jag över att ingen annan ser hur tydligt det är, men berörda människor har en helt ytlig livsåskådning och därmed existerar inga karmiska samband för dom och övergripande samband i livet blir fördolda. De ser inga kopplingar och inser inte hur allt hänger samman då det helt enkelt inte finns med i deras bild av livet. Det har inget med intelligens att göra utan är avhängigt andlig insikt. Det får man hysa förståelse för eftersom det är en utveckling i var och ens liv och en andlig utveckling kan definitivt inte vara en del av allas liv. Det går inte att förena med en rad olika livsöden, livsuppgifter, allt har sin tid och vi har olika syften med vår vistelse här. Och jag vill åter tillägga att ingen är förmer än någon annan då var och en tillför något till helheten. I grund och botten vore det riktigast att värdera skillnaderna lika eller kanske ännu bättre - varken döma eller hylla utan bara vara en neutral observatör. Det sista låter allt för teoretiskt och den som kan göra det har i alla fall inte så mycket karmiska läxor att avsluta.

Hur kan ett karmalösande se ut?
När jag blickar tillbaka i livet kan jag med min nuvarande kunskap förstå varför jag hade vissa relationer och varför de utvecklade sig som de gjorde. Alla människor har band av olika karaktär till andra människor livet genom. Den enklaste vägen till att observera ett karmalösande är då det sker med människor som finns tillfälligt vid ens sida i livet. Med tillfälligt menar jag allt ifrån ett enstaka möte till flera år. Ju mer karma, desto mer energi krävs för att lösa det och det är tidsberoende.

Här finns alla möjligheter i livets utformning att skapa nödvändiga betingelser för att lösa det karma vi en gång skapat tillsammans med andra. Utöver nödvändiga känslor så spelas ofta scener upp som påminner om den situation som gav upphov till karmat. Eller tydliggörs vissa inslag som jag förmodar registreras av det undermedvetna för att lyfta fram de delar av ens medvetande som behöver aktiveras.

I mitt innevarande liv löser jag stora mängder karma, "du har ett arbetsliv ur den aspekten", sa en gång en klok, initierad person till mig. Eftersom jag lever mitt liv i tämligen hög medvetenhet betraktar jag ofta skeendet en bit ovan ytan och ser därmed mönster och samband som förklarar det som händer. Det gäller bland annat relationer. Med blicken i backspegeln förstår jag tidigare vänskaper t.ex. Ofta fattar vi tycke för en människa och det blir grundplattan för en vänskap. Vi blir intresserade av varandra och finner gemensamma intressen som blir en del av vänskapen som utvecklas. Vad vi inte vet är att oftast är dessa vänner individer vi haft konflikter med en gång i tiden, fientligheter eller på annat sätt länkats samman med då negativa känslor uppstått i samband med någon form av samröre. Nåväl, en vänskap uppstår och vi delar livet med varandra och det är nu karmalösandet pågår. Ett negativt karma kräver olika typer av känslor för att lösas upp. Naturligtvis känner jag inte till detta komplexa spel annat än översiktligt men det räcker för att känna igen mönstret och hur det upprepar sig. Men det finns nästan alltid en eller två personer som är riktiga vänner och de består då det finns så starka positiva band. Det är en annan och vacker aspekt av livet.

Med vänner delar vi upplevelser av olika slag under delar av livet och de känslor som en gång skapat karmat blottläggs och bearbetas. När negativa känslor blossar upp, t.ex. ilska så sprängs en negativ koppling i sönder. Grälar vänner så är det ofta ett gammalt karma som ligger till grund. Gamla känslor förintas i nya på ett balanserat vis. Magnituden är proportionerlig mot storleken på den händelse som en gång utspelats, dvs. ju starkare karma, desto starkare känslor. Jag förmodar att det också går att sprida känslorna i tiden och på så vis lösa ett svårt karma under flera år istället för en kortare, intensiv period. Det beror ju på så många omständigheter och här finns en organisation som vida överstiger mänskligt förstånd. Som vänner följs man åt genom åren till man en dag är klara med varandra och då går man åter skilda vägar. Det som hände en gång och förenade är nu borta - det negativa karmat har lösts upp, allt är förlåtet och en balans har uppstått som är neutral. Därmed blir vännen ointressant, ni har inget mer att tala om och vänskapen rinner ut i sanden. Eventuellt skiljs vännerna åt vid en intressekonflikt eller något av mild art (så att inte nytt karma uppstår) så man upphör att tala med varandra. Det händer också att man förenas på nytt liksom för att rensa ut karmarester och avlägsna det sista för att sedan för gott skiljas åt.

Om man ser tillbaka i livet och börjar i barndomen så har nästan alla haft en bästis, någon som man alltid skulle leka med. Man umgicks i ur och skur och tycktes vara för alltid förenade. Men vänskapen upphörde så småningom om och det är som det ska vara. Vänskapen hade fyllt sin funktion och det som förenade hade upphört att existera. Och efter ett tag så fanns där en annan bästis och så upprepar sig samma visa. I vuxen ålder brukar vi däremot inte byta vänner lika ofta även om samma process sker även då. Det finns naturligtvis variationer på detta och det är inte ett schema som slaviskt följs. Kom ihåg att en del vänner är sanna vänner och de försvinner inte.

Senare i livet får vi partners. Från tonåren attraheras vi av det motsatta könet (och vissa av sitt eget, som bekant) och relationer uppstår. Även här finns en potential till att lösa upp gammalt karma. Precis som i vänskap lever man tillsammans men med andra känslor. Vänskapskänslor är positiva känslor liksom kärlek är det. Det är en väg att lösa karmat liksom negativa känslor kan vara det. Sexualakten är också en väg till karmalösande. En person som tycks leva ett promiskuöst liv kan i å för sig ha en del att lära sig utav det, men det kan också vara frågan om någon som löser mycket karma. "Det var som vi alltid känt varandra", hör man ibland folk säga lyriskt om sin nya partner. Allt verkar himlastormande bra men så en dag tog det slut. Det verkar så obegripligt när allt verkade stämma så väl och så plötsligt var det som luften gått ur alltsammans. Det rörde sig med stor säkerhet om en relation vars stora syfte var att lösa karma. Det kan röra sig om en kortare relation eller årslånga äktenskap. Mer eller mindre svåra karman att lösa. Självklart finns det andra aspekter med våra relationer såsom att lära sig livet med andra människor som lärare och elever av helt andra skäl.

Naturligtvis löser vi karman alldeles utmärkt på alla platser vi vistas genom livet, från dagis till äldreboende och därtill ska vi inte förglömma de enklare karman vi löser vid snabba möten - ett meningsutbyte på en parkeringsplats eller en medresenär på en turistbuss. Möjligheterna är nästan oändliga och det sker dagligen.

Egna erfarenheter
För några år sedan gick jag en kurs där en av de andra deltagarna var en man jag här kallar Mårten. Vi var bara en handfull i kursen och sågs ett tiotal gånger per år över en helg utöver en veckas sammankomst under respektive två somrar. Mårten och jag pratades vid då och då men vi var ganska reserverade mot varandra. Det var ganska neutrala samtal och det märktes att vi egentligen önskat att vi sluppit det. Även om ingen visade det tydligt fanns det en underliggande motvilja mot varandra utan synbar anledning. Vi hälsade endast kort på varandra och det hände att vi undvek att möta varandras blickar så vi slapp hälsa. Han hade en otrevlig ovana att avbryta folk mitt i en mening, vilket irriterade mig och det gladde mig då jag fick säga åt honom på skarpen att låta mig prata klart en gång. Ja, i den stilen var det och han fann säkert något han ogillade hos mig. Vi hade förenats för att lösa karma helt enkelt. Vårt umgänge såg ungefär likadant ut under två år tills vi skulle ses vid ett kurstillfälle under en vecka i Uppsala. Eftersom vi alla bodde för långt bort för att pendla så fick vi ordna boende i Uppsala. Jag ringde runt och fick det sista rummet på ett litet pensionat i sista stund. På måndagen när kursen skulle börja infann jag på vid pensionatet för att hämta nyckel. Det var en stund innan expeditionen skulle öppna och jag satt mig ned för att vänta i solen. Plötsligt ser jag Mårten komma strosande ur en annan del av pensionatet. Spontant ropar jag på honom samtidigt som jag blev förvånad att finna honom där då det fanns en rad andra övernattningsmöjligheter i staden, men tydligen skulle vi sammanföras nära varandra. Vi hade därefter sällskap till och från kursanläggningen om dagarna utöver en tämligen intim samvaro under dagarna med föreläsningar grupparbeten med mera. Till en början var det ganska spänt oss i mellan och vi argumenterade en del över småsaker. Jag visste mycket väl vad det var frågan om och därmed tog jag gärna lite "fight" med honom för att underlätta karmalösandet. Det rörde sig enbart om smånyanser i tonläge, obekräftade synpunkter, ögonkast och liknande. Men det dök upp allt fler positiva stunder oss i mellan - Mårten kunde vika sig dubbelt då jag berättat något roligt då vi satt en grupp vid ett fikabord, han visade sin uppskattning då jag avbröt en lärare som var alltför rörig i sin framställan osv. Även jag började finns positiva sidor hos honom allt eftersom karmat minskade sin inverkan då det minskade. En förlösande stund var då Mårten, jag och ytterligare en person tittade på en informations-DVD som hade väldigt roliga inslag. Vi skrattade såg vi fick tårar i ögonen och vi delade denna positiva stund tillsammans. Att skratta tillsammans med andra är kanske det bästa sättet att ladda ur något negativt.

En månad efter denna kursvecka skulle vi sluttentera det vi lärt oss i Uppsala och vi var åter på vår sedvanliga kurslokal på hemorten. Då jag kliver in i vestibulen sitter Mårten där och han är angelägen om att möta min blick och hans ansikte sprack upp i ett hjärtligt leende, han skakar hand med mig och är utan tvekan glad för att se mig. "Hur har sommaren varit", undrade han och var språksam på ett sätt jag aldrig hört tidigare. Det vanligen ganska återhållsamma Mårten riktigt sprudlade och visade värme. Även jag tyckte det var kul att se honom och visst fanns det en extra energi av att få betrakta varandra på detta positiva vis och bara det gav kraft. Kursen var då över, liksom karmalösandet och vi kunde se varandra på utan ett negativt skimmer från ett karma. Vi har inte sett sedan dess och det behöver vi inte då vi löst karmat och det finns inget behov att förenas igen.