Visst finns Djävulen!

Satan, Djävulen är ständigt närvarande och prövar oss ständigt. Djävulen är den kraft som försöker hålla medvetandet bundet vid lägre materiella former. Djävulen, denna kraft har en väsentlig funktion. Den ger oss motstånd som vi behöver för att finna styrka i oss själva. Utan denna kamp skulle vi aldrig kunna utvecklas. Vi prövas, inte en gång utan många gånger. Kampen fortsätter i olika former från olika medvetandeplan. Ju mer vi upplevt desto kan vi förstå de krafter som verkar i våra liv. När vi förstår dom kan vi medvetet ta ställning till dom och försöka skapa förståelse och därmed kontroll.

I Bibeln står det att Jesus blev prövad av Satan. Nu är jag varken Bibeltolkare eller expert på den men i Kristendomen pratar man om Djävulen som en fallen ängel - Lucifer - Djävulen, en motståndare till Gud och så vidare. Vem uppfann Djävulen och vad menade man från början? En hel del av det som står i Bibeln är inte tänkt att läsas bokstavligen och förmodligen har Satan varit en metamorfos för de prövningar människan kan utsättas för och egenskaper och beteenden människan kan uppvisa i sin omedvetenhet.

Se livet som en skolning i hur det är att vara människa, utan krusiduller eller förskönande inslag, så inser var och en att det måste finnas mörka sidor för att förstå de ljusa. Ett mynt har alltid två sidor och dualitet genomsyrar det mesta i vår värld oavsett om det är fysiskt eller en företeelse.

Djävulen finns, men det är inte en person utan ett inslag i syfte att forma oss som människor. Det existerar således ingen kamp mellan Gud och någon sorts ondskefullt väsen, som på något sätt skulle kunna hota Guds position. Det som är Djävulen är en berättigad komponent i våra liv, som i slutänden värdesätts som bidragande till slutmålet - vår helhet.

D-vitamin under vinterhalvåret

Sommaren är över och solen lyser allt svagare. Det innebär att solens strålar inte längre förmår stimulera vår hud att producera det så viktiga D-vitaminet. Det förråd som byggt upp i kroppen fylls inte längre på i tillräcklig omfattning för att det inte ska minska. Till viss del får vi D-vitamin via födan men inte i närheten av det vi behöver. D-vitamin finns bl.a. i rapsolja, fet fisk (lax, makrill och sill), äggula, lever, mager mjölk och margarin, men det krävs orimligt stora mängder för att tillgodose kroppens behov.

Läs också mitt tidigare inlägg om D-vitamin: http://existentiella.blogspot.com/2010/09/d-vitamin-mot-svininfluensan-d-vitamin.html

Ett av de viktigaste näringsråden som kommit under senare år är förmodligen att få i oss tillräckligt med D-vitamin eftersom vitaminet har så stor inverkan i kroppen och troligen lider de flesta av oss i det solfattiga Norden brist under vintern och våren. Just nu bedriver Livsmedelsverket studier rörande vårt behov av D-vitamintillskott och extra berikning av födan.

D-vitamin:

• stärker immunförsvaret,
• minskar risken för ett flertal olika cancerformer
• skyddar hjärtat
• motverkar stroke
• förhindrar smärta i leder
• förhindrar benskörhet då vitaminet reglerar kalkbalansen i skelett och tänder

D-vitamin kan också:

• förhindra depressioner
• motverka högt blodtryck
• diabetes - D-vitamin påverkar insulinkänsligheten positivt gör att även risken för diabetes typ 2 och viktuppgång minskar om man har en god D-vitaminstatus.
• motverka multipel skleros, autism och fibromyalgi

Bristsymtom är trötthet och nedstämdhet som var och en kan identifiera utan att behöva uppsöka läkare. Griniga barn som kanske får koncentrationssvårigheter och är trötta på vintern kan vara tecken på för lite D-vitamin.

Tonårsflickor får i sig alldeles för lite D-vitamin Tidigare studier har visat att många svenskar får i sig för lite D-vitamin. Hos unga flickor kan vitaminbristen vara allvarlig eftersom en stor del av förkalkningen av skelettet sker i tidiga tonåren.

Enligt Livsmedelsverket bör flickor i åldrarna 13 till 20 år få i sig minst 7,5 mikrogram D-vitamin per dag. Det motsvarar en halv portion lax. Men nu har forskare från Irland, Danmark och Finland kommit fram till att flickor bör sträva efter att få i sig mer än dubbelt så stora mängder D-vitamin för att få hälsosamma blodnivåer. Det överensstämmer också med nya rekommendationer i USA och Kanada. Studien är publicerad i tidskriften American Journal of Clinical Nutrition.

Nyligen fann forskare från Michigan University i USA att barn som saknar vitamin D ökar sin inlagring av fett kring midjan och går upp i vikt snabbare än de barn som får tillräckligt med vitamin D.

Ansamlingar av fett kring midjan, så kallad äppletyp, är särskilt ohälsosamt eftersom associeras med ökad risk för typ 2-diabetes, kroniska sjukdomar och hjärt- och kärlsjukdom. Forskningsresultat tyder på att låga nivåer av vitamin D i barndomen ökar riskerna för att utveckla fetma, vilket i sin tur sannolikt följer barnen genom livet.

Vad rekommenderar andra nordiska länder?
Finland har nyligen ändrat sina råd om D-vitamin och rekommenderar nu att barn upp till 18 års ålder tar D-vitamintillskott (försäljningen av D-vitaminpreparat har ökat med 50 % under 2010). I Danmark rekommenderas tillskott för barn upp till ett års ålder. I Norge rekommenderas tillskott upp till sex års ålder, men efter ett års ålder endast vintertid. På Island rekommenderas barn upp till sex års ålder tillskott.

Äldre blir friskare med D-vitamin
För äldre är det extra viktigt att tänka på att få i sig vitaminer och mineraler. Det har visat sig att äldre personer med ett högt D-vitaminintag lever längre och är friskare. Forskning visar att god D-vitaminstatus bland annat ger bättre muskelstyrka, ökad rörlighet/rörelseförmåga och starkare skelett.

Äldre personer tillhör en av riskgrupperna för D-vitaminbrist. Generellt är får kroppen svårare att ta upp vitaminer när vi åldras. Låga D-vitaminhalter kan vara en riskfaktor för många sjukdomar som ofta drabbar äldre personer såsom diabetes, vissa cancertyper och hjärt- och kärlsjukdomar. När man blir äldre blir dessutom huden sämre på att tillverka egen D-vitamin och tarmen sämre på att ta upp D-vitamin från maten. Livsmedelsverket rekommenderar idag 10 mikrogram per dag för äldre personer som vistas lite utomhus.

Livsmedelsverket ser nu över sina rekommendationer
Livsmedelsverket kommer att gå igenom vetenskapen på nytt, bland annat de finska studier som ligger bakom att Finland ändrar sina råd. Utifrån det tar kommer man ta ställning till om det finns skäl att även råda äldre barn att ta D-vitamintillskott i Sverige. I samband med en nationell kostundersökning som Livsmedelsverket genomför under 2010-11 kommer nivåerna av D-vitamin i blodet hos vuxna att kartläggas. Resultaten kommer bland annat att ligga till grund för att bedöma om berikningsnivåerna behöver ses över. Det kan till exempel bli aktuellt att fler typer av livsmedel berikas och/eller att man ökar berikningsnivåerna i de produkter som redan i dag (mager mjölk och margarin).

D-vitamin och immunförsvaret
En bidragande orsak till att man lättare blir förkyld på vintern är att D-vitaminnivåerna sjunker pga. av minskad intensitet på solljuset. Det påverkar nästan alla delar av immunförsvaret negativt. I stort sett alla typer av celler som utgör ditt immunförsvar behöver D-vitamin och detta är en av orsakerna till varför D-vitamin är viktigt i cancerprevention. En person med låg D-vitaminhalt i blodet löper större risk att drabbas av värre infektioner som t ex influensa och lunginflammation. Eftersom immunförsvaret optimeras kan D-vitamin spela en roll även i inflammatoriska och immunologiska sjukdomar som reumatism, psoriasis, MS och diabetes typ 1.

Hur mycket? Det diskuteras och framförs argument för olika dos av D-vitamin och det råder osäkerhet hur mycket vi behöver. Det är normalt svårt att få i sig farliga mängder D-vitamin. Alla kända rapporterade fall av D-vitaminförgiftning har tagit 30000 IE/dag (ofta betydligt mer) under en tid.

I mitt tidigare blogginlägg ansåg överläkare Lars Humble att 2000 IE/dag är att rekommendera och det från 11 års ålder. Om man tillämpar det råder lär man inte få brist på D-vitamin i alla fall.

Ibland skrivs mängden i mikrogram (µg). 1 µg D-vitamin = 40 IE. 2000 IE motsvarar alltså 50 µg.

Karma - uppkomst och lösande

När vi går genom livet fattar vi beslut, svarar på det vi möter, agerar och utför handlingar på olika vis, tänker och får därmed känslor. Alla erfarenheter som görs i livet kommer till uttryck på det emotionella planet, och känslorna kommer att göra sig påminda om och om igen, i alla möjliga situationer som inte tycks ha med det hela att göra. Vår syn på omvärlden återspeglar det som rör sig i vårt inre. Jag brukar säga att vi i varje stund skapar vår morgondag och det gör vi utifrån vad vi ger till omvärlden och oss själva. Allt det vi skapar med tankar och handlingar återvänder till oss för att skapa en medvetenhet men också för att balansera energier, kan man säga. Det är detta som brukar kallas karma (sanskrit = gärning) och benämningen är urgammal och kommer från hinduistisk tro, men begreppet förekommer t.ex. också i Buddhismen men även i Kristendomen - i Bibeln står det: "Vad man sår ska man skörda" (Galaterbrevet 6:7). 

Som kuriosa kan jag berätta en lustig liten historia: för några år sedan kom en man fram till mig och bad om pengar. Jag hade en tjugolapp i fickan som jag överlämnade. En kort stund funderade jag över om vad han tänkte använda pengarna till och om de skulle vara till positiv nytta. Någon dag senare befann jag mig i samma område och tanken på tiggaren dök upp och jag funderade då på begreppet "som man sår får man skörda" och i samma ögonblick jag tänkte detta får jag syn på något i gräset några meter framför mig. Då jag böjer mig ned och tar upp det som såg ut som en tjock cigarett, visar det sig vara några sedlar som var hoprullade, ca 100 kronor. Där fick jag mitt svar så tydligt som man kan önska sig.

Karmabegreppet
Även om förklaringarna av karmabegreppet skiljer sig något mellan de olika religiösa traditionerna är den bakomliggande tanken den samma. Den definieras som orsak och verkan av en handling, eller att de val man gör definierar de upplevelser som själen måste genomgå för att bringa klarhet i vad gärningar och tankar skapat. I karmiska samband finns förlåtelsen och förståelsen. I processen får vi möjlighet att gottgöra, förlåta och blir förlåtna. Och man har alltid möjlighet att påverka sitt karma genom att påverka tankar och gärningar. Det finns en missuppfattning att det skulle röra sig om bestraffning och vedergällning. Inte alls, man kan säga att det är en mekanism som gäller överallt i syfte att bygga visdom och det leder till fullkomlighet. Livet är i sin natur mångsidigt och ur ett högre perspektiv finns inget gott eller ont eftersom allt är ingredienser som bidrar till ett själsligt växande och är därför nödvändigt. Karma är något neutral och enbart et redskap för att lära och uppleva. I livsprocessen är bearbetningen av karma en förutsättning för att växa i mognad. Vi möter hela tiden olika typer av karma och det kräver olika betingelser. Detta är en del i varför vi lever åtskilliga liv för att vi ska uppleva en helhet i att vara människa. Ett liv innebär endast en liten del i ett större pussel.

Uppkomst av karma
Nå, hur kan karma uppstå? Det sker ständigt, det är en del av våra liv och det är en tidlös parameter som lagras i vårt inre. Själen dör aldrig, kroppen lever en kort tid, men själen är evig och med den följer vår karma. Det kan t.ex. uppstå ett karma vid en arvstvist - den äldste brodern får ärva allt och den yngre får inte ett smack. Den yngre brodern väljer att hysa agg till den äldre, ett negativt karma blir resultatet. Detta negativa karma utgör en obalans och det måste lösas innan föreningen mellan dessa själar kan frigöras. Ett annat exempel är om en rattfull person kör ihjäl en fotgängare. Dels uppstår ett karma mellan bilisten och den ihjälkörde men det uppstår också karma kring själva handlingen att köra berusad. Personen bakom ratten måste möta den omkomne igen för att lösa det negativa karmat. Detta exemplet belyser en grundläggande princip till varför vi återföds, varför reinkarnationen är ett oundvikligt faktum - vi kan inte bara lämna våra oförrätter bakom oss utan att ha förstått konsekvenserna och erbjudits möjlighet att skapa förlåtelse till dom vi skadat. Den omkomne behöver alltså möta rattfylleristen för att lösa sin del av karmat och kunna förlåta. Det här spelet pågår i stort sett från tidiga år till vi är klara med innevarande liv. Det är också en förklaring till varför våra relationer ser ut som dom gör och varför våra liv ter sig som de gör. Det senare är ett förenklat påstående då livets gestaltningar är oerhört komplexa och inslagen har sitt ursprung i individuella såväl som kollektiva handlingar. Karmabegreppet gäller även för nationer, folkslag, företag osv. Utöver det finns "fostrande" inslag och annat som vida övergår mänsklig förståelse. Mina rader berör enbart en ytlig aspekt och min kunskap är trots allt begränsad, men jag kan i alla fall belysa en del av det vi alla möter och skapa en grund till förståelse.

Släkten är värst
"Släkten är värst", är ett påstående vi ofta stöter på. En del av släkten finns i regel med oss stora delar av livet - kärnfamiljen, far- och morföräldrar, barn, svärföräldrar och så vidare. Relationerna finns där och oftast har vi inget val och vi blir mer eller mindre tvungna att ha ett umgänge med släkten. I synnerhet inom kärnfamiljen där vi som små barn behöver någon som hjälper oss och som förälder tar vi hand om barnen. Familjen som konstellation är ett utmärkt sätt att mötas ur karmasynpunkt - vi lever tillsammans i många år och har just inget annat val. Vi blir tvungna att leva med personer som under barndomen innebär ett tämligen nära umgänge med föräldrar och syskon. Utöver det tillkommer far- och morförälder och annan släkt, vars betydelse är mycket varierande. Men självklart kan också umgänget med släkten vara något man strävar efter och relationerna kan vara utmärkta och harmoniska. En blandad kompott är det vanliga.

Mycket ofta förenas vi i familjer med individer vi mött flera gånger i tidigare liv för att tillsammans reda ut det vi lämnat bakom oss, dvs. lösa karman. Ofta löser vi karman från flera livstider under livets gång med samma individ. Det vanliga är troligen att vi har positiva såväl som negativa karman till människor vi lever med i flera år. dvs. vi har haft bra och mindre bra upplevelser tillsammans. Självfallet kan även nya karman uppstå som kräver sin behandling, i innevarande liv eller i ett senare. I rimlighetens namn säger det sig själv att vi inte har möjlighet påbörja och avsluta alla karman under en livstid. Att lösa karma innebär mer eller mindre starka känslor och det grundar sig på konflikter men också positiva händelser med tillhörande känslor. Släktingar är individer vi i regel har mycket karma med och därför kan släkten uppfattas som besvärlig. Man ska inte glömma att karma är en del av en läxa men vi behöver också möta aspekten av olika typer av karman baserade på olika förutsättningar, t.ex. miljöer och roller. För dom som inkarnerat många gånger kommer uppleva sig själva i ombytta roller i familjen - far blir son, syster blir bror, bror blir maka och så vidare. Man ju vara glad att man inte kommer ihåg tidigare liv så tydligt och det säger ju sig själv att vi inte fungerat i vår tänkta roller om vi kommit ihåg att en bror varit son i en annan tid. Jo, undermedvetet finns vetskapen och i vissa skeenden lyfts känslor upp till ytan för att bearbetas i ett karmalösande, men det har de flesta ingen aning om. Och så ska det ju vara.

Egna synpunkter
Utan tvekan pågår en tämligen intensiv skolning av mig i livets skola och utan att jag medvetet ber om det får jag till mig olika lektioner, kan man säga. Det har beretts tillfälligheter för mig att studera hur karma påverkar människor. Dels hur de fått möta konsekvensen av sina handlingar i innevarande liv men även från tidigare liv. Berörda personer har ingen medveten uppfattning om att de möter konsekvensen av hur de behandlat andra människor och att de får uppleva det som deras tankar en gång skapat. Ofta förundras jag över att ingen annan ser hur tydligt det är, men berörda människor har en helt ytlig livsåskådning och därmed existerar inga karmiska samband för dom och övergripande samband i livet blir fördolda. De ser inga kopplingar och inser inte hur allt hänger samman då det helt enkelt inte finns med i deras bild av livet. Det har inget med intelligens att göra utan är avhängigt andlig insikt. Det får man hysa förståelse för eftersom det är en utveckling i var och ens liv och en andlig utveckling kan definitivt inte vara en del av allas liv. Det går inte att förena med en rad olika livsöden, livsuppgifter, allt har sin tid och vi har olika syften med vår vistelse här. Och jag vill åter tillägga att ingen är förmer än någon annan då var och en tillför något till helheten. I grund och botten vore det riktigast att värdera skillnaderna lika eller kanske ännu bättre - varken döma eller hylla utan bara vara en neutral observatör. Det sista låter allt för teoretiskt och den som kan göra det har i alla fall inte så mycket karmiska läxor att avsluta.

Hur kan ett karmalösande se ut?
När jag blickar tillbaka i livet kan jag med min nuvarande kunskap förstå varför jag hade vissa relationer och varför de utvecklade sig som de gjorde. Alla människor har band av olika karaktär till andra människor livet genom. Den enklaste vägen till att observera ett karmalösande är då det sker med människor som finns tillfälligt vid ens sida i livet. Med tillfälligt menar jag allt ifrån ett enstaka möte till flera år. Ju mer karma, desto mer energi krävs för att lösa det och det är tidsberoende.

Här finns alla möjligheter i livets utformning att skapa nödvändiga betingelser för att lösa det karma vi en gång skapat tillsammans med andra. Utöver nödvändiga känslor så spelas ofta scener upp som påminner om den situation som gav upphov till karmat. Eller tydliggörs vissa inslag som jag förmodar registreras av det undermedvetna för att lyfta fram de delar av ens medvetande som behöver aktiveras.

I mitt innevarande liv löser jag stora mängder karma, "du har ett arbetsliv ur den aspekten", sa en gång en klok, initierad person till mig. Eftersom jag lever mitt liv i tämligen hög medvetenhet betraktar jag ofta skeendet en bit ovan ytan och ser därmed mönster och samband som förklarar det som händer. Det gäller bland annat relationer. Med blicken i backspegeln förstår jag tidigare vänskaper t.ex. Ofta fattar vi tycke för en människa och det blir grundplattan för en vänskap. Vi blir intresserade av varandra och finner gemensamma intressen som blir en del av vänskapen som utvecklas. Vad vi inte vet är att oftast är dessa vänner individer vi haft konflikter med en gång i tiden, fientligheter eller på annat sätt länkats samman med då negativa känslor uppstått i samband med någon form av samröre. Nåväl, en vänskap uppstår och vi delar livet med varandra och det är nu karmalösandet pågår. Ett negativt karma kräver olika typer av känslor för att lösas upp. Naturligtvis känner jag inte till detta komplexa spel annat än översiktligt men det räcker för att känna igen mönstret och hur det upprepar sig. Men det finns nästan alltid en eller två personer som är riktiga vänner och de består då det finns så starka positiva band. Det är en annan och vacker aspekt av livet.

Med vänner delar vi upplevelser av olika slag under delar av livet och de känslor som en gång skapat karmat blottläggs och bearbetas. När negativa känslor blossar upp, t.ex. ilska så sprängs en negativ koppling i sönder. Grälar vänner så är det ofta ett gammalt karma som ligger till grund. Gamla känslor förintas i nya på ett balanserat vis. Magnituden är proportionerlig mot storleken på den händelse som en gång utspelats, dvs. ju starkare karma, desto starkare känslor. Jag förmodar att det också går att sprida känslorna i tiden och på så vis lösa ett svårt karma under flera år istället för en kortare, intensiv period. Det beror ju på så många omständigheter och här finns en organisation som vida överstiger mänskligt förstånd. Som vänner följs man åt genom åren till man en dag är klara med varandra och då går man åter skilda vägar. Det som hände en gång och förenade är nu borta - det negativa karmat har lösts upp, allt är förlåtet och en balans har uppstått som är neutral. Därmed blir vännen ointressant, ni har inget mer att tala om och vänskapen rinner ut i sanden. Eventuellt skiljs vännerna åt vid en intressekonflikt eller något av mild art (så att inte nytt karma uppstår) så man upphör att tala med varandra. Det händer också att man förenas på nytt liksom för att rensa ut karmarester och avlägsna det sista för att sedan för gott skiljas åt.

Om man ser tillbaka i livet och börjar i barndomen så har nästan alla haft en bästis, någon som man alltid skulle leka med. Man umgicks i ur och skur och tycktes vara för alltid förenade. Men vänskapen upphörde så småningom om och det är som det ska vara. Vänskapen hade fyllt sin funktion och det som förenade hade upphört att existera. Och efter ett tag så fanns där en annan bästis och så upprepar sig samma visa. I vuxen ålder brukar vi däremot inte byta vänner lika ofta även om samma process sker även då. Det finns naturligtvis variationer på detta och det är inte ett schema som slaviskt följs. Kom ihåg att en del vänner är sanna vänner och de försvinner inte.

Senare i livet får vi partners. Från tonåren attraheras vi av det motsatta könet (och vissa av sitt eget, som bekant) och relationer uppstår. Även här finns en potential till att lösa upp gammalt karma. Precis som i vänskap lever man tillsammans men med andra känslor. Vänskapskänslor är positiva känslor liksom kärlek är det. Det är en väg att lösa karmat liksom negativa känslor kan vara det. Sexualakten är också en väg till karmalösande. En person som tycks leva ett promiskuöst liv kan i å för sig ha en del att lära sig utav det, men det kan också vara frågan om någon som löser mycket karma. "Det var som vi alltid känt varandra", hör man ibland folk säga lyriskt om sin nya partner. Allt verkar himlastormande bra men så en dag tog det slut. Det verkar så obegripligt när allt verkade stämma så väl och så plötsligt var det som luften gått ur alltsammans. Det rörde sig med stor säkerhet om en relation vars stora syfte var att lösa karma. Det kan röra sig om en kortare relation eller årslånga äktenskap. Mer eller mindre svåra karman att lösa. Självklart finns det andra aspekter med våra relationer såsom att lära sig livet med andra människor som lärare och elever av helt andra skäl.

Naturligtvis löser vi karman alldeles utmärkt på alla platser vi vistas genom livet, från dagis till äldreboende och därtill ska vi inte förglömma de enklare karman vi löser vid snabba möten - ett meningsutbyte på en parkeringsplats eller en medresenär på en turistbuss. Möjligheterna är nästan oändliga och det sker dagligen.

Egna erfarenheter
För några år sedan gick jag en kurs där en av de andra deltagarna var en man jag här kallar Mårten. Vi var bara en handfull i kursen och sågs ett tiotal gånger per år över en helg utöver en veckas sammankomst under respektive två somrar. Mårten och jag pratades vid då och då men vi var ganska reserverade mot varandra. Det var ganska neutrala samtal och det märktes att vi egentligen önskat att vi sluppit det. Även om ingen visade det tydligt fanns det en underliggande motvilja mot varandra utan synbar anledning. Vi hälsade endast kort på varandra och det hände att vi undvek att möta varandras blickar så vi slapp hälsa. Han hade en otrevlig ovana att avbryta folk mitt i en mening, vilket irriterade mig och det gladde mig då jag fick säga åt honom på skarpen att låta mig prata klart en gång. Ja, i den stilen var det och han fann säkert något han ogillade hos mig. Vi hade förenats för att lösa karma helt enkelt. Vårt umgänge såg ungefär likadant ut under två år tills vi skulle ses vid ett kurstillfälle under en vecka i Uppsala. Eftersom vi alla bodde för långt bort för att pendla så fick vi ordna boende i Uppsala. Jag ringde runt och fick det sista rummet på ett litet pensionat i sista stund. På måndagen när kursen skulle börja infann jag på vid pensionatet för att hämta nyckel. Det var en stund innan expeditionen skulle öppna och jag satt mig ned för att vänta i solen. Plötsligt ser jag Mårten komma strosande ur en annan del av pensionatet. Spontant ropar jag på honom samtidigt som jag blev förvånad att finna honom där då det fanns en rad andra övernattningsmöjligheter i staden, men tydligen skulle vi sammanföras nära varandra. Vi hade därefter sällskap till och från kursanläggningen om dagarna utöver en tämligen intim samvaro under dagarna med föreläsningar grupparbeten med mera. Till en början var det ganska spänt oss i mellan och vi argumenterade en del över småsaker. Jag visste mycket väl vad det var frågan om och därmed tog jag gärna lite "fight" med honom för att underlätta karmalösandet. Det rörde sig enbart om smånyanser i tonläge, obekräftade synpunkter, ögonkast och liknande. Men det dök upp allt fler positiva stunder oss i mellan - Mårten kunde vika sig dubbelt då jag berättat något roligt då vi satt en grupp vid ett fikabord, han visade sin uppskattning då jag avbröt en lärare som var alltför rörig i sin framställan osv. Även jag började finns positiva sidor hos honom allt eftersom karmat minskade sin inverkan då det minskade. En förlösande stund var då Mårten, jag och ytterligare en person tittade på en informations-DVD som hade väldigt roliga inslag. Vi skrattade såg vi fick tårar i ögonen och vi delade denna positiva stund tillsammans. Att skratta tillsammans med andra är kanske det bästa sättet att ladda ur något negativt.

En månad efter denna kursvecka skulle vi sluttentera det vi lärt oss i Uppsala och vi var åter på vår sedvanliga kurslokal på hemorten. Då jag kliver in i vestibulen sitter Mårten där och han är angelägen om att möta min blick och hans ansikte sprack upp i ett hjärtligt leende, han skakar hand med mig och är utan tvekan glad för att se mig. "Hur har sommaren varit", undrade han och var språksam på ett sätt jag aldrig hört tidigare. Det vanligen ganska återhållsamma Mårten riktigt sprudlade och visade värme. Även jag tyckte det var kul att se honom och visst fanns det en extra energi av att få betrakta varandra på detta positiva vis och bara det gav kraft. Kursen var då över, liksom karmalösandet och vi kunde se varandra på utan ett negativt skimmer från ett karma. Vi har inte sett sedan dess och det behöver vi inte då vi löst karmat och det finns inget behov att förenas igen.

 

Meditation ur medicinskt och andligt perspektiv

Meditation kan utföras formaliserat som en övning och meditation kan ske när man t.ex. målar, tittar ut över havet eller gör något som upptar vår koncentration. All meditation har en sak gemensamt - att stilla sinnet. När sinnet blir stilla. dvs. när det eviga tjattret av tankar blir lugnare får vi möjlighet att få inblick i vårt inre, komma till självkännedom och påverka oss fysiskt. Alla kan meditera och alla har något att vinna på det.

Meditationstekniker
Det finns mycket skrivet om meditation och det finns en uppsjö med olika meditationstekniker. Det finns urgamla traditioner - både österländska och västerländska. Olika tekniker har varierande syften såsom självkännedom, minska stress, bearbeta känslor, förbättra intuitionen, sova bättre osv, men också som en väg till förhöjd medvetandenivå och som en del i en andlig utveckling.

Till att börja med vill jag påpeka att det inte är nödvändigt att sitta med korslagda ben på golvet med händerna vilandes på benen med handflatorna uppåt. Detta är en position som många förknippar med meditation och genast tycker det verkar besvärligt. Själv har jag aldrig mediterat i en sådan ställning och jag kan inte ens det då jag är alldeles för stel i kroppen. Det gäller att finna en ställning för kroppen som är bekväm och det går bra att sitta på en stol rakt upp och ned. Alternativt ligger man på golvet men risken är då att man somnar. Huvudsaken är att man aldrig ska tvinga kroppen till något. Om du inte har det bekvämt kommer utövandet göra en mer spänd. Finn en plats där du kan koppla av och vara ifred och välj en tid som passar dig bäst. Med lite träning kan man faktiskt meditera när man åker tåg, väntar i en kö eller vid vilket tillfälle som helst när är tryggt att ändå vända tankarna inåt.

Gör meditationen helt kravlös, sätt inte upp mål för detta skapar bara förväntningar som kan komma att skymma själva upplevelsen. Ha ett öppet sinne utan bestämda idéer. För den som första gången sätter sig ned och avser meditera kommer att omgående bli medveten om hur mycket tankar där finns som propsar på uppmärksamhet - stängde jag kaffebryggaren, när var det jag skulle till tandläkaren i morgon, jag är irriterad på den där expediten och så vidare och så vidare. När tankarna kommer ska du inte försöka tränga undan dom utan bara konstatera att de finns där och betrakta dom medan de passerar. På så vis tar de inte upp energi och blir betydelselösa.

Att gå och meditera är en variant. Man kan fokusera på gångstegen, hur fötterna rör sig mot underlaget t.ex. En variant jag föredrar är att gå i vacker natur och tänka mig att mitt medvetande flyter ut i den vackra omgivningen men samtidigt vara helt i nuet. Till en början krävs koncentration men snart släpper intellektets motstånd. Väl utfört uppstår en behaglig känsla i varandet och ofta en sorts glädje. Jag kan inte annat än att tro det beror på en kontakt med helheten, naturen och det är det naturliga tillståndet, som vi alla missar då våra ständigt brusande intellekt fördunklar sinnena. Att meditera är inte att bli världsfrånvänd. Tvärtom, det leder till klarsynthet.

Andningen
Andningen tycks vara kopplad till tankarna. Ju lugnare andning desto mindre tankar och tvärtom. En rädd person har en snabb ytlig andning och huvudet är fullt med tankar medan en mediterande person andas med få andetag och sinnet är lugnt. Mycket ofta rekommenderas fokus på andningen vid meditation. Personligen tycker jag det bli lättare om jag t.ex. räknar till tre vid in- respektive utandningen och efter en stund övergår till fyra för att göra andningen djupare för att därefter helt släppa räknandet. På så vis blir det lättare att bibehålla koncentrationen om tankarna blir alltför påträngande.

Energinivåer 

Vi har alltid olika energinivåer i kroppen och är vid olika stämningar. För min del kommer jag som snabbast in i en meditation om jag har t.ex. varit ute och löptränat eller gått raskt eftersom en del överskottsenergi då förbrukats så lugnet snabbare infinner sig. Ett neutralt humör underlättar.

Forskning kring meditation (Massachusetts General Hospital och Psychiatry Research)
Kännetecknande för människor som levt en längre tid i en påfrestande miljö och under stark psykisk stress, är att de upplever stora problem med trötthet, minnesrubbningar och en nedsatt tids- och rumsuppfattning. Det är sedan tidigare känt att stresshormonet kortisol leder till skador på hippocampus, ett viktigt område för känslor, minne och inlärningsförmåga i hjärnans limbiska system. Forskare menar att det kan bero på störningar i nybildandet av nervceller i området. En välgjord studie presenteras i Psychiatry Reseach där oväntat stora effekter på hjärnan kunde påvisas vid meditation. Det var positiva förändringar som syntes redan efter åtta veckors meditation. Än så länge vet man inte vad som gjort att hippocampus växer vid meditation, eller vad det innebär. Man spekulerar i att det kan handla om en ökning av nervceller, och skulle så är det ett mycket intressant resultat som kan komma att väcka stort intresse. Jörgen Borg, som är professor vid Karolinska Institutet och arbetar med hjärnans rehabilitering efter skada: "Den mest spännande tolkningen är att antalet nervceller ökar, men det kan också bli tätare synapser, förbindelser mellan enskilda nervceller. Men skulle det vara celltillväxt sker det här överraskande fort".

Även i de områden av hjärnan som styr självmedvetande, medkänsla och introspektion uppvisade tillväxt. Tidigare forskning på munkar som mediterat 10 000-tals timmar har visat att deras hjärnor ser annorlunda ut, men redan efter 2 månader kan man se en skillnad på hjärnan. Det är alltså inte särskilt mycket eller lång tid som krävs för att få mätbar effekt på hjärnan: en halvtimme om dagen i två månader räcker.

Samtidigt fick de som mediterade en minskad amygdala, som också kallas reptilhjärnan. Den spelar en avgörande roll vid ångest och stress. Hos kontrollgruppen förändrades inte hjärnan alls under tiden som meditationsstudien pågick. De som mediterade uppgav också att de kände sig mer avspända och tillfreds.

Man kan via meditation uppnå andra fysiska fördelar, t.ex. sover man kanske bättre, blodtrycket kan sänkas, man får ökad energi och de som upplevt stress blir lugna och avspända. Att dagligen meditera under en lång period kan på sikt få oss att bli lugnare och mer harmoniska människor. Det kan också få oss att reagera på ett bättre sätt i stressiga situationer och hantera negativa händelser på ett annorlunda sätt. Meditation kan hjälpa oss att lättare fatta konstruktiva beslut.

En andlig aspekt
Det är få andliga lärare som inte talar om meditation som ett betydelsefullt inslag i en andlig utveckling. I de stora religionerna förekommer meditation liksom i mystiska inriktningar. Många gånger anges ett stilla sinne som en väg till ens själ, överjaget. "Guds rike finns inom dig", sa Jesus. Det han syftade på var den gudomliga själen. Liknelsen jag använt mig av tidigare, skålen som är fylld med vatten vars vackra botten är dold av krusningarna på vattenytan, är här på sin plats. Krusningarna är våra tankar och när de stillas får vi kontakt med vårt sanna jag, vår själ. Som känslor och korta ögonblick av klarsynthet och känsla av frid.

Meditationen bidrar till att utveckla vår multidimensionella medvetenhet och förhöjer medvetandet. Ju mer vi mediterar, desto starkare känsla får vi av kärlek och något som man kan kalla Gud - ett djupare varande som genomsyrar allt. Vid djup kontemplation blir vi fria att nå högre tillstånd och kan inse att vi är en del av ett större medvetande och är ett med allt, sägs det. Jag skulle vilja påstå att meditation inte är den enda vägen till en sådan insikt, utan livet som sådant kan katalysera detta genom att utsätta oss för prövningar som tvingar oss att öppna upp oss. Meditation ersätter inte de erfarenheter som livet kan ge oss utan förbereder mark, så att säga, och gör oss mer mottagliga. Meditation ger oss möjlighet att ta till oss livet med ett fördjupat förhållningssätt där en kontakt med djupet av vårt inre, där visdomen finns, upprättas. Det är en process som till stor del försiggår i det tysta, en förvandling som vi inte är medvetna om förrän vi ställs inför en situation där förändringen tydliggörs då vi t.ex. plötsligt är medvetna om livets spel, våra medmänniskors roller och känslor vi inte tidigare haft eller som förstärkts. Ett nytt synsätt och förändrade värderingar som är en del i förhöjda medvetandenivåer. Jag är medveten om att detta kan låta underligt för den som inte har egna erfarenheter och saknar referenser till det jag beskriver, men det är också en bekräftelse på att vi har lever på olika medvetandenivåer. Och så ska det också vara och så har det alltid varit. Vi är ju här för att lära, utvecklas och alla kan inte gå på samma lektioner eller vara i samma klass, men vi strävar mot samma mål.

Avslutning
Som en avslutning på detta inlägg rekommenderar jag en enkel meditationsövning. Självklart är det en smaksak hur man vill meditera och är man intresserad finns det bra böcker som beskriver olika tillvägagångssätt eller så söker man på Internet. För vissa människor passar det bättre med en vägledd meditation som finns på ljudskivor eller andra media.

Övning (10 minuter eller längre): Är du nybörjare så var nöjd med 10 minuter till en början och utöka tiden efterhand. Välj en tid på dagen som passar och då du kan komma till ro. Morgon eller kväll brukar passa de flesta och alla har tid för 10 minuter.

Sätt dig till rätta med rak rygg och på ett bekvämts sätt. Placera händerna i knäet och fötterna i golvet. Slut ögonen och rikta uppmärksamheten till andningen. Var bara uppmärksam på att du andas och gör inget annat och fortsätt så någon minut. Därefter riktar du medvetenheten mot kroppen - finns där spänningar eller något som trycker? Fokusera på dessa områden och slappna av. Fortsätt därefter med att känna hur pannan, ansiktet, käkarna slappnar av, axlarna och sen resten av kroppen i ett långsamt tempo. Känn hur avslappnad och lugn din kropp är och var i det tillståndet en stund. Det finns ingen brådska, allt sker långsamt och ges tid.

Rikta sen åter uppmärksamheten till andningen och bara känn hur du andas ut och in en stund. Gör därefter andningen djupare och känn hur mer avslappnad kroppen blir. Fortsätt i långsamt tempo mellan varje moment. Börja sedan räkna till fyra vid varje inandning respektive utandning. Ha hela tiden uppmärksamheten på andningen, om tankar kommer så återgå bara lugnt till att tänka på andningen. Känn hur andetagen går in genom näsan och ut genom näsan. Var avslappnad och känn hur andetagen fyller lungorna och hur lungorna töms. Andas med buken och känn hur magen höjs vid inandning och återgår vid utandning. Fortsätt så några minuter. Du kommer märka att tankarna går långsammare och långsammare. Var sedan bara uppmärksam på andningen och hur andetagen påverkar bröstkorg, mage osv. Sitt så några minuter. När du sedan känner dig redo öppnar du sakta ögonen medan du fortsätter känna andningen medan du långsamt ser dig omkring. Det krävs lite övning innan kropp och hjärna vänjer sig men ganska snabbt kommer även en nybörjare känna hur lugnt och behagligt det känns efter meditation, även om det bara skulle vara 5 minuter.

Att följa tecken

När vi går genom livet är det tänkt av vi ska uppleva vissa saker, möta människor och nå mål. Vi har bland annat hjälp av yttre hjälpmedel i form av tecken och signaler. Att "se" de tecken och signaler som ständigt ledsagar oss och finns i vår väg kräver först och främst en acceptans för att de finns där och att de har en djupare innebörd än sin blotta existens. Men hur ofta har vi inte hört folk uttrycka att de varit med om något underligt som vägledde dom i livet. "Underligt", tycker de eftersom de har svårt att förstå att livet är så mycket mer komplext än att gå från punkt A till B och de reflekterar inte över det sinnrika djup som finns där tillgängligt för den som gjort sitt seende tredimensionellt.

Ibland kommer tecken i vår väg mycket tydligt, ibland är det vagare signaler som det krävs intuition för att uppfatta. Det finns inget regelverk för hur det går till eller hur det ser ut. Det kan vara en fjäder som flyger förbi vid en exakt tidpunkt som samspelar med ens tankegångar, det kan vara en doft som plötsligt knyter an till det som behöver lyftas fram i ditt liv eller en person som bidrar på något vis. Varianterna är i det närmaste oändliga. Tecken söker man inte aktivt för då lurar man sig lätt. Nej, tecken dyker upp när man minst anar det och på ett sätt man oftast inte föreställt sig.

Sedan jag en gång lärt mig att jag kan få hjälp i livet via tecken har jag upplevt många tillfällen där jag plötsligt fått något bekräftat, blivit vägledd eller på andra vis fått navigationshjälp. Om det rört något viktigt eller något jag haft svårt att tro på har tecknen kommit ofta och mer påtagligt. Tidigare har jag berört området i bloggen då jag beskrev hur jag övertygades om att genomföra en resa till ett mål jag aldrig funderat över tidigare (se "Den meningsfulla slumpen" oktober 2010).

En mer vardaglig men intressant händelse som på ett bra sätt belyser kombinationen av intuition i samverkan med tecken upplevde jag förra hösten. Som så ofta var jag ute och strövade i ett naturområde en bit ifrån mitt hem. Det var helg, ganska trist väder och all grönska var borta. Så får jag syn på en kvinna en bit bort. I periferin av mitt medvetande är det nästan som en röst som säger: "henne kommer du att tala med". När min intuition bidrar till att skapa längre meddelandesekvenser brukar det just uppträda diffust och något vagt, ungefär som en information som inte når ända upp till ytan av medvetandet men ändå är ett budskap framfört. Jaha, reflekterade jag någonstans i bakhuvudet och då vi gick åt helt olika håll tänkte jag vidare att om så är fallet möter jag henne ändå. Och så fortsatte jag min långsamma gång genom löven och hade snart glömt bort kvinnan. Efter en stund beslöt jag mig för att gå hem och följde en stig ut från naturområdet. Plötsligt ser jag en stor rovfågel i ett träd precis intill stigen, något till vänster framför mig. Jag hajade till och ville titta lite närmare på den. Sakta närmade jag mig den men plötsligt lyfter den och flyger till vänster och motsatt min färdriktning. Här kände jag att jag definitivt skulle följa efter den så jag vände tillbaka och hade gått kanske 10 meter då jag får syn på en stor rovfågel i ett träd. Jag blev förbryllad en kort stund för den satt inte riktigt där jag sett fågeln försvinna. Även denna närmade jag mig men det lyfte och fortsatte åt samma håll som den förste. Mycket riktigt, det rörde sig om två olika fåglar och jag såg på lite avstånd hur de brakade ihop bland trädkronorna. Inom mig formulerades tankar "här blir det ett möte", " undrar vem jag nu kommer träffa här". Jag fortsatte raskt framåt och vek av till höger när stigen övergick till en korsning. När jag hade gått 10 meter ser jag den där kvinnan jag såg på avstånd tidigare och samtidigt lyftes den intuitiva tanken helt upp till ytan och en tanke fladdrade förbi om jag nu skulle tilltala henne. Hon stod med ryggen mot mig och spanade upp i träden. Då hon hörde mig vände hon sig om och hälsade. Det visade sig att hon åkte ut till detta naturområde på inrådan av en arbetskollega och undrade om jag kände till platsen. Det gjorde jag och det ledde till att vi följdes åt kanske en halvtimme medan vi kom till att prata om allt möjligt. När vi kom ut från naturområdet nådde vi till en utställning hon ville titta på och där tackade jag för mig.

När jag fortsatte hemåt funderade jag en del över mötet. Utan tvekan sammanfördes vi av detta teckenspel i kombination med min intuition. Det kunde säkert ha skett på ett annat sätt också men där fanns jag som var tillgänglig för detta signalsystem och hade en intuition som bland annat är välutvecklad för att uppfatta detta subtila hjälpmedel. Syftet med mötet ägnade jag en del tankar åt medan jag fortsatte hemåt. Det visade sig vara en biolog den här kvinnan, men ett högst vetenskapligt sett att betrakta världen och när jag nämnde hur jag ändrat färdriktning och letts till henne sa hon "Jaså, du tror på sånt". En kommentar jag inte reflekterade närmare över men när hon senare berättade om en konflikt hon hade med sin mor kring ett område hon betraktade som suspekt och möjligen som humbug, kunde jag rekommendera en författare som nystade upp och kunde förklara på ett tämligen vetenskapligt vis vad det rörde sig om. Denne författare innehade också en doktorsgrad inom biologi och det fick kvinnan att bli mycket intresserad och hon antecknade författarens namn. Jag vet inte närmare hur stor grejen var dom i mellan men hur som helst tror jag detta var ett skäl till vårt möte. Möjligen fanns där andra orsaker, men det spelar ingen roll nu för det som skulle ske skedde.

Våga och väx

Om man aldrig vågar utmana rädslan och göra något som skrämmer, om man alltid väljer att göra det man alltid gjort, som känns tryggt, då kommer man aldrig att testa sina gränser, och då kommer man aldrig att växa som människa.

Den inre energikroppen

Allt är energi och i ditt inre finns ett mycket levande energifält. Man skulle kunna kalla det Den inre kroppen. För många är det inte alls svårt att förnimma den. Du behöver bara rikta din uppmärksamhet mot den för bli medveten om den. Slappna av och känn hur det känns inne i handen till exempel. Du kanske märker ett svagt stickande, en tickande känsla sedan en känsla av pulserande energi och liv. Om du håller kvar uppmärksamheten i händerna en stund så kommer känslan att förstärkas. Fortsätt sedan ned till fötterna och håll uppmärksamheten där någon minut och försök sedan känna händerna och fötterna på samma gång. Fortsätt därefter med resten av kroppen - benen, magen, bröstkorgen, armarna och så vidare. Till sist kan du förnimma hela din inre energikropp som egentligen är livsenergin, som också genomsyrar allt - människor, djur, växter, stenar, träd och allt annat som utgör vår värld. Det finns ingenting som kan existera utan att livsenergin finns där. Utan den skulle formens värld falla samman i bitar.

Att bli medveten om den inre kroppen är ett sätt att förankra sig i nuet och avidentifiera sig från intellektet, som ständigt fyller våra huvuden med tankar. Eckhart Tolle, en av vår tids största andliga lärare, anser att en meditation där fokus ligger på den inre energikroppen är den viktigaste andliga övningen som finns. Han kallar livsenergin länken mellan formens värld och det formlösa, som också kan kallas Varandet. Det är kanske den enklaste vägen till att uppfatta Gud, för vad är inte livsenergin?

Prova att sätta dig ned, börja med att fokusera på ena foten tills du känner den pirrande känslan av livsenergi, fortsätt upp i benet, övergå till andra foten, benet och fortsätt därefter långsamt upp i bålen, armar, händer och avsluta med huvudet. När du känner hela din inre energikropp, från topp till tå, så håller du kvar medvetandet där. För vissa kan det hjälpa att till en början se den som ett inre ljus men den visualiseringen ska du släppa sen för att enbart fokusera på känslan av energikroppen. En visualisering tar fokus från känslan av energikroppen. Känn hur den pulserar och fyller upp hela ditt inre. Det är möjligt att bilder eller känslor dyker upp men bara låt dom passera. Bilder är trots allt en form som tar upp tankar. Ju mer koncentrerad du är på den inre energikroppen desto starkare kommer du känna den. Tänk inte på den utan känn den! Låt uppmärksamheten gå djupare in i känslan. Bli ett med den. Smält samman med energifältet så det inte längre blir någon skillnad med den observerande och det observerade. Genom att gå djupt in i kroppen har du gått bortom den. Hela övningen tar 10-15 minuter och återgå till sen till att bli medveten om den fysiska kroppen, andningen och öppna ögonen.

Runda av med att se dig sakta se dig omkring med en fortsatt medvetenhet om energikroppen en stund. Det går att utveckla övningen till att innefatta även omgivningen. Soffan du sitter i, bordet framför dig, krukväxterna i fönstret genomsyras av samma livsenergi som du och med övning kan den egna energikroppen expanderas medvetandemässigt till det du har runt omkring dig. Allt hänger samman på denna subtila energinivå och det är en andlig upplevelse bortom det mesta att förnimma det.

Du kan ha för vana att avsluta dagen då du gått till sängs, och starta dagen på motsvarande vis, med att skapa en medvetenhet om din energikropp. Början t.ex. med att känna in din vänstra fot och fortsätt upp i benen och håll kvar medvetenheten där kanske en 15-30 sekunder. Upprepa förfarandet med höger benet och gå sedan upp genom hela kroppen, del för del, mage, bröstkorg, armar, händer och avsluta med huvudet och känna hela energikroppen samtidigt. Övningen tar inte många minuter och den förankrar dig i nuet och ökar din medvetenhet.