D-vitamin under vinterhalvåret

Sommaren är över och solen lyser allt svagare. Det innebär att solens strålar inte längre förmår stimulera vår hud att producera det så viktiga D-vitaminet. Det förråd som byggt upp i kroppen fylls inte längre på i tillräcklig omfattning för att det inte ska minska. Till viss del får vi D-vitamin via födan men inte i närheten av det vi behöver. D-vitamin finns bl.a. i rapsolja, fet fisk (lax, makrill och sill), äggula, lever, mager mjölk och margarin, men det krävs orimligt stora mängder för att tillgodose kroppens behov.

Läs också mitt tidigare inlägg om D-vitamin: http://existentiella.blogspot.com/2010/09/d-vitamin-mot-svininfluensan-d-vitamin.html

Ett av de viktigaste näringsråden som kommit under senare år är förmodligen att få i oss tillräckligt med D-vitamin eftersom vitaminet har så stor inverkan i kroppen och troligen lider de flesta av oss i det solfattiga Norden brist under vintern och våren. Just nu bedriver Livsmedelsverket studier rörande vårt behov av D-vitamintillskott och extra berikning av födan.

D-vitamin:

• stärker immunförsvaret,
• minskar risken för ett flertal olika cancerformer
• skyddar hjärtat
• motverkar stroke
• förhindrar smärta i leder
• förhindrar benskörhet då vitaminet reglerar kalkbalansen i skelett och tänder

D-vitamin kan också:

• förhindra depressioner
• motverka högt blodtryck
• diabetes - D-vitamin påverkar insulinkänsligheten positivt gör att även risken för diabetes typ 2 och viktuppgång minskar om man har en god D-vitaminstatus.
• motverka multipel skleros, autism och fibromyalgi

Bristsymtom är trötthet och nedstämdhet som var och en kan identifiera utan att behöva uppsöka läkare. Griniga barn som kanske får koncentrationssvårigheter och är trötta på vintern kan vara tecken på för lite D-vitamin.

Tonårsflickor får i sig alldeles för lite D-vitamin Tidigare studier har visat att många svenskar får i sig för lite D-vitamin. Hos unga flickor kan vitaminbristen vara allvarlig eftersom en stor del av förkalkningen av skelettet sker i tidiga tonåren.

Enligt Livsmedelsverket bör flickor i åldrarna 13 till 20 år få i sig minst 7,5 mikrogram D-vitamin per dag. Det motsvarar en halv portion lax. Men nu har forskare från Irland, Danmark och Finland kommit fram till att flickor bör sträva efter att få i sig mer än dubbelt så stora mängder D-vitamin för att få hälsosamma blodnivåer. Det överensstämmer också med nya rekommendationer i USA och Kanada. Studien är publicerad i tidskriften American Journal of Clinical Nutrition.

Nyligen fann forskare från Michigan University i USA att barn som saknar vitamin D ökar sin inlagring av fett kring midjan och går upp i vikt snabbare än de barn som får tillräckligt med vitamin D.

Ansamlingar av fett kring midjan, så kallad äppletyp, är särskilt ohälsosamt eftersom associeras med ökad risk för typ 2-diabetes, kroniska sjukdomar och hjärt- och kärlsjukdom. Forskningsresultat tyder på att låga nivåer av vitamin D i barndomen ökar riskerna för att utveckla fetma, vilket i sin tur sannolikt följer barnen genom livet.

Vad rekommenderar andra nordiska länder?
Finland har nyligen ändrat sina råd om D-vitamin och rekommenderar nu att barn upp till 18 års ålder tar D-vitamintillskott (försäljningen av D-vitaminpreparat har ökat med 50 % under 2010). I Danmark rekommenderas tillskott för barn upp till ett års ålder. I Norge rekommenderas tillskott upp till sex års ålder, men efter ett års ålder endast vintertid. På Island rekommenderas barn upp till sex års ålder tillskott.

Äldre blir friskare med D-vitamin
För äldre är det extra viktigt att tänka på att få i sig vitaminer och mineraler. Det har visat sig att äldre personer med ett högt D-vitaminintag lever längre och är friskare. Forskning visar att god D-vitaminstatus bland annat ger bättre muskelstyrka, ökad rörlighet/rörelseförmåga och starkare skelett.

Äldre personer tillhör en av riskgrupperna för D-vitaminbrist. Generellt är får kroppen svårare att ta upp vitaminer när vi åldras. Låga D-vitaminhalter kan vara en riskfaktor för många sjukdomar som ofta drabbar äldre personer såsom diabetes, vissa cancertyper och hjärt- och kärlsjukdomar. När man blir äldre blir dessutom huden sämre på att tillverka egen D-vitamin och tarmen sämre på att ta upp D-vitamin från maten. Livsmedelsverket rekommenderar idag 10 mikrogram per dag för äldre personer som vistas lite utomhus.

Livsmedelsverket ser nu över sina rekommendationer
Livsmedelsverket kommer att gå igenom vetenskapen på nytt, bland annat de finska studier som ligger bakom att Finland ändrar sina råd. Utifrån det tar kommer man ta ställning till om det finns skäl att även råda äldre barn att ta D-vitamintillskott i Sverige. I samband med en nationell kostundersökning som Livsmedelsverket genomför under 2010-11 kommer nivåerna av D-vitamin i blodet hos vuxna att kartläggas. Resultaten kommer bland annat att ligga till grund för att bedöma om berikningsnivåerna behöver ses över. Det kan till exempel bli aktuellt att fler typer av livsmedel berikas och/eller att man ökar berikningsnivåerna i de produkter som redan i dag (mager mjölk och margarin).

D-vitamin och immunförsvaret
En bidragande orsak till att man lättare blir förkyld på vintern är att D-vitaminnivåerna sjunker pga. av minskad intensitet på solljuset. Det påverkar nästan alla delar av immunförsvaret negativt. I stort sett alla typer av celler som utgör ditt immunförsvar behöver D-vitamin och detta är en av orsakerna till varför D-vitamin är viktigt i cancerprevention. En person med låg D-vitaminhalt i blodet löper större risk att drabbas av värre infektioner som t ex influensa och lunginflammation. Eftersom immunförsvaret optimeras kan D-vitamin spela en roll även i inflammatoriska och immunologiska sjukdomar som reumatism, psoriasis, MS och diabetes typ 1.

Hur mycket? Det diskuteras och framförs argument för olika dos av D-vitamin och det råder osäkerhet hur mycket vi behöver. Det är normalt svårt att få i sig farliga mängder D-vitamin. Alla kända rapporterade fall av D-vitaminförgiftning har tagit 30000 IE/dag (ofta betydligt mer) under en tid.

I mitt tidigare blogginlägg ansåg överläkare Lars Humble att 2000 IE/dag är att rekommendera och det från 11 års ålder. Om man tillämpar det råder lär man inte få brist på D-vitamin i alla fall.

Ibland skrivs mängden i mikrogram (µg). 1 µg D-vitamin = 40 IE. 2000 IE motsvarar alltså 50 µg.

Karma - uppkomst och lösande

När vi går genom livet fattar vi beslut, svarar på det vi möter, agerar och utför handlingar på olika vis, tänker och får därmed känslor. Alla erfarenheter som görs i livet kommer till uttryck på det emotionella planet, och känslorna kommer att göra sig påminda om och om igen, i alla möjliga situationer som inte tycks ha med det hela att göra. Vår syn på omvärlden återspeglar det som rör sig i vårt inre. Jag brukar säga att vi i varje stund skapar vår morgondag och det gör vi utifrån vad vi ger till omvärlden och oss själva. Allt det vi skapar med tankar och handlingar återvänder till oss för att skapa en medvetenhet men också för att balansera energier, kan man säga. Det är detta som brukar kallas karma (sanskrit = gärning) och benämningen är urgammal och kommer från hinduistisk tro, men begreppet förekommer t.ex. också i Buddhismen men även i Kristendomen - i Bibeln står det: "Vad man sår ska man skörda" (Galaterbrevet 6:7). 

Som kuriosa kan jag berätta en lustig liten historia: för några år sedan kom en man fram till mig och bad om pengar. Jag hade en tjugolapp i fickan som jag överlämnade. En kort stund funderade jag över om vad han tänkte använda pengarna till och om de skulle vara till positiv nytta. Någon dag senare befann jag mig i samma område och tanken på tiggaren dök upp och jag funderade då på begreppet "som man sår får man skörda" och i samma ögonblick jag tänkte detta får jag syn på något i gräset några meter framför mig. Då jag böjer mig ned och tar upp det som såg ut som en tjock cigarett, visar det sig vara några sedlar som var hoprullade, ca 100 kronor. Där fick jag mitt svar så tydligt som man kan önska sig.

Karmabegreppet
Även om förklaringarna av karmabegreppet skiljer sig något mellan de olika religiösa traditionerna är den bakomliggande tanken den samma. Den definieras som orsak och verkan av en handling, eller att de val man gör definierar de upplevelser som själen måste genomgå för att bringa klarhet i vad gärningar och tankar skapat. I karmiska samband finns förlåtelsen och förståelsen. I processen får vi möjlighet att gottgöra, förlåta och blir förlåtna. Och man har alltid möjlighet att påverka sitt karma genom att påverka tankar och gärningar. Det finns en missuppfattning att det skulle röra sig om bestraffning och vedergällning. Inte alls, man kan säga att det är en mekanism som gäller överallt i syfte att bygga visdom och det leder till fullkomlighet. Livet är i sin natur mångsidigt och ur ett högre perspektiv finns inget gott eller ont eftersom allt är ingredienser som bidrar till ett själsligt växande och är därför nödvändigt. Karma är något neutral och enbart et redskap för att lära och uppleva. I livsprocessen är bearbetningen av karma en förutsättning för att växa i mognad. Vi möter hela tiden olika typer av karma och det kräver olika betingelser. Detta är en del i varför vi lever åtskilliga liv för att vi ska uppleva en helhet i att vara människa. Ett liv innebär endast en liten del i ett större pussel.

Uppkomst av karma
Nå, hur kan karma uppstå? Det sker ständigt, det är en del av våra liv och det är en tidlös parameter som lagras i vårt inre. Själen dör aldrig, kroppen lever en kort tid, men själen är evig och med den följer vår karma. Det kan t.ex. uppstå ett karma vid en arvstvist - den äldste brodern får ärva allt och den yngre får inte ett smack. Den yngre brodern väljer att hysa agg till den äldre, ett negativt karma blir resultatet. Detta negativa karma utgör en obalans och det måste lösas innan föreningen mellan dessa själar kan frigöras. Ett annat exempel är om en rattfull person kör ihjäl en fotgängare. Dels uppstår ett karma mellan bilisten och den ihjälkörde men det uppstår också karma kring själva handlingen att köra berusad. Personen bakom ratten måste möta den omkomne igen för att lösa det negativa karmat. Detta exemplet belyser en grundläggande princip till varför vi återföds, varför reinkarnationen är ett oundvikligt faktum - vi kan inte bara lämna våra oförrätter bakom oss utan att ha förstått konsekvenserna och erbjudits möjlighet att skapa förlåtelse till dom vi skadat. Den omkomne behöver alltså möta rattfylleristen för att lösa sin del av karmat och kunna förlåta. Det här spelet pågår i stort sett från tidiga år till vi är klara med innevarande liv. Det är också en förklaring till varför våra relationer ser ut som dom gör och varför våra liv ter sig som de gör. Det senare är ett förenklat påstående då livets gestaltningar är oerhört komplexa och inslagen har sitt ursprung i individuella såväl som kollektiva handlingar. Karmabegreppet gäller även för nationer, folkslag, företag osv. Utöver det finns "fostrande" inslag och annat som vida övergår mänsklig förståelse. Mina rader berör enbart en ytlig aspekt och min kunskap är trots allt begränsad, men jag kan i alla fall belysa en del av det vi alla möter och skapa en grund till förståelse.

Släkten är värst
"Släkten är värst", är ett påstående vi ofta stöter på. En del av släkten finns i regel med oss stora delar av livet - kärnfamiljen, far- och morföräldrar, barn, svärföräldrar och så vidare. Relationerna finns där och oftast har vi inget val och vi blir mer eller mindre tvungna att ha ett umgänge med släkten. I synnerhet inom kärnfamiljen där vi som små barn behöver någon som hjälper oss och som förälder tar vi hand om barnen. Familjen som konstellation är ett utmärkt sätt att mötas ur karmasynpunkt - vi lever tillsammans i många år och har just inget annat val. Vi blir tvungna att leva med personer som under barndomen innebär ett tämligen nära umgänge med föräldrar och syskon. Utöver det tillkommer far- och morförälder och annan släkt, vars betydelse är mycket varierande. Men självklart kan också umgänget med släkten vara något man strävar efter och relationerna kan vara utmärkta och harmoniska. En blandad kompott är det vanliga.

Mycket ofta förenas vi i familjer med individer vi mött flera gånger i tidigare liv för att tillsammans reda ut det vi lämnat bakom oss, dvs. lösa karman. Ofta löser vi karman från flera livstider under livets gång med samma individ. Det vanliga är troligen att vi har positiva såväl som negativa karman till människor vi lever med i flera år. dvs. vi har haft bra och mindre bra upplevelser tillsammans. Självfallet kan även nya karman uppstå som kräver sin behandling, i innevarande liv eller i ett senare. I rimlighetens namn säger det sig själv att vi inte har möjlighet påbörja och avsluta alla karman under en livstid. Att lösa karma innebär mer eller mindre starka känslor och det grundar sig på konflikter men också positiva händelser med tillhörande känslor. Släktingar är individer vi i regel har mycket karma med och därför kan släkten uppfattas som besvärlig. Man ska inte glömma att karma är en del av en läxa men vi behöver också möta aspekten av olika typer av karman baserade på olika förutsättningar, t.ex. miljöer och roller. För dom som inkarnerat många gånger kommer uppleva sig själva i ombytta roller i familjen - far blir son, syster blir bror, bror blir maka och så vidare. Man ju vara glad att man inte kommer ihåg tidigare liv så tydligt och det säger ju sig själv att vi inte fungerat i vår tänkta roller om vi kommit ihåg att en bror varit son i en annan tid. Jo, undermedvetet finns vetskapen och i vissa skeenden lyfts känslor upp till ytan för att bearbetas i ett karmalösande, men det har de flesta ingen aning om. Och så ska det ju vara.

Egna synpunkter
Utan tvekan pågår en tämligen intensiv skolning av mig i livets skola och utan att jag medvetet ber om det får jag till mig olika lektioner, kan man säga. Det har beretts tillfälligheter för mig att studera hur karma påverkar människor. Dels hur de fått möta konsekvensen av sina handlingar i innevarande liv men även från tidigare liv. Berörda personer har ingen medveten uppfattning om att de möter konsekvensen av hur de behandlat andra människor och att de får uppleva det som deras tankar en gång skapat. Ofta förundras jag över att ingen annan ser hur tydligt det är, men berörda människor har en helt ytlig livsåskådning och därmed existerar inga karmiska samband för dom och övergripande samband i livet blir fördolda. De ser inga kopplingar och inser inte hur allt hänger samman då det helt enkelt inte finns med i deras bild av livet. Det har inget med intelligens att göra utan är avhängigt andlig insikt. Det får man hysa förståelse för eftersom det är en utveckling i var och ens liv och en andlig utveckling kan definitivt inte vara en del av allas liv. Det går inte att förena med en rad olika livsöden, livsuppgifter, allt har sin tid och vi har olika syften med vår vistelse här. Och jag vill åter tillägga att ingen är förmer än någon annan då var och en tillför något till helheten. I grund och botten vore det riktigast att värdera skillnaderna lika eller kanske ännu bättre - varken döma eller hylla utan bara vara en neutral observatör. Det sista låter allt för teoretiskt och den som kan göra det har i alla fall inte så mycket karmiska läxor att avsluta.

Hur kan ett karmalösande se ut?
När jag blickar tillbaka i livet kan jag med min nuvarande kunskap förstå varför jag hade vissa relationer och varför de utvecklade sig som de gjorde. Alla människor har band av olika karaktär till andra människor livet genom. Den enklaste vägen till att observera ett karmalösande är då det sker med människor som finns tillfälligt vid ens sida i livet. Med tillfälligt menar jag allt ifrån ett enstaka möte till flera år. Ju mer karma, desto mer energi krävs för att lösa det och det är tidsberoende.

Här finns alla möjligheter i livets utformning att skapa nödvändiga betingelser för att lösa det karma vi en gång skapat tillsammans med andra. Utöver nödvändiga känslor så spelas ofta scener upp som påminner om den situation som gav upphov till karmat. Eller tydliggörs vissa inslag som jag förmodar registreras av det undermedvetna för att lyfta fram de delar av ens medvetande som behöver aktiveras.

I mitt innevarande liv löser jag stora mängder karma, "du har ett arbetsliv ur den aspekten", sa en gång en klok, initierad person till mig. Eftersom jag lever mitt liv i tämligen hög medvetenhet betraktar jag ofta skeendet en bit ovan ytan och ser därmed mönster och samband som förklarar det som händer. Det gäller bland annat relationer. Med blicken i backspegeln förstår jag tidigare vänskaper t.ex. Ofta fattar vi tycke för en människa och det blir grundplattan för en vänskap. Vi blir intresserade av varandra och finner gemensamma intressen som blir en del av vänskapen som utvecklas. Vad vi inte vet är att oftast är dessa vänner individer vi haft konflikter med en gång i tiden, fientligheter eller på annat sätt länkats samman med då negativa känslor uppstått i samband med någon form av samröre. Nåväl, en vänskap uppstår och vi delar livet med varandra och det är nu karmalösandet pågår. Ett negativt karma kräver olika typer av känslor för att lösas upp. Naturligtvis känner jag inte till detta komplexa spel annat än översiktligt men det räcker för att känna igen mönstret och hur det upprepar sig. Men det finns nästan alltid en eller två personer som är riktiga vänner och de består då det finns så starka positiva band. Det är en annan och vacker aspekt av livet.

Med vänner delar vi upplevelser av olika slag under delar av livet och de känslor som en gång skapat karmat blottläggs och bearbetas. När negativa känslor blossar upp, t.ex. ilska så sprängs en negativ koppling i sönder. Grälar vänner så är det ofta ett gammalt karma som ligger till grund. Gamla känslor förintas i nya på ett balanserat vis. Magnituden är proportionerlig mot storleken på den händelse som en gång utspelats, dvs. ju starkare karma, desto starkare känslor. Jag förmodar att det också går att sprida känslorna i tiden och på så vis lösa ett svårt karma under flera år istället för en kortare, intensiv period. Det beror ju på så många omständigheter och här finns en organisation som vida överstiger mänskligt förstånd. Som vänner följs man åt genom åren till man en dag är klara med varandra och då går man åter skilda vägar. Det som hände en gång och förenade är nu borta - det negativa karmat har lösts upp, allt är förlåtet och en balans har uppstått som är neutral. Därmed blir vännen ointressant, ni har inget mer att tala om och vänskapen rinner ut i sanden. Eventuellt skiljs vännerna åt vid en intressekonflikt eller något av mild art (så att inte nytt karma uppstår) så man upphör att tala med varandra. Det händer också att man förenas på nytt liksom för att rensa ut karmarester och avlägsna det sista för att sedan för gott skiljas åt.

Om man ser tillbaka i livet och börjar i barndomen så har nästan alla haft en bästis, någon som man alltid skulle leka med. Man umgicks i ur och skur och tycktes vara för alltid förenade. Men vänskapen upphörde så småningom om och det är som det ska vara. Vänskapen hade fyllt sin funktion och det som förenade hade upphört att existera. Och efter ett tag så fanns där en annan bästis och så upprepar sig samma visa. I vuxen ålder brukar vi däremot inte byta vänner lika ofta även om samma process sker även då. Det finns naturligtvis variationer på detta och det är inte ett schema som slaviskt följs. Kom ihåg att en del vänner är sanna vänner och de försvinner inte.

Senare i livet får vi partners. Från tonåren attraheras vi av det motsatta könet (och vissa av sitt eget, som bekant) och relationer uppstår. Även här finns en potential till att lösa upp gammalt karma. Precis som i vänskap lever man tillsammans men med andra känslor. Vänskapskänslor är positiva känslor liksom kärlek är det. Det är en väg att lösa karmat liksom negativa känslor kan vara det. Sexualakten är också en väg till karmalösande. En person som tycks leva ett promiskuöst liv kan i å för sig ha en del att lära sig utav det, men det kan också vara frågan om någon som löser mycket karma. "Det var som vi alltid känt varandra", hör man ibland folk säga lyriskt om sin nya partner. Allt verkar himlastormande bra men så en dag tog det slut. Det verkar så obegripligt när allt verkade stämma så väl och så plötsligt var det som luften gått ur alltsammans. Det rörde sig med stor säkerhet om en relation vars stora syfte var att lösa karma. Det kan röra sig om en kortare relation eller årslånga äktenskap. Mer eller mindre svåra karman att lösa. Självklart finns det andra aspekter med våra relationer såsom att lära sig livet med andra människor som lärare och elever av helt andra skäl.

Naturligtvis löser vi karman alldeles utmärkt på alla platser vi vistas genom livet, från dagis till äldreboende och därtill ska vi inte förglömma de enklare karman vi löser vid snabba möten - ett meningsutbyte på en parkeringsplats eller en medresenär på en turistbuss. Möjligheterna är nästan oändliga och det sker dagligen.

Egna erfarenheter
För några år sedan gick jag en kurs där en av de andra deltagarna var en man jag här kallar Mårten. Vi var bara en handfull i kursen och sågs ett tiotal gånger per år över en helg utöver en veckas sammankomst under respektive två somrar. Mårten och jag pratades vid då och då men vi var ganska reserverade mot varandra. Det var ganska neutrala samtal och det märktes att vi egentligen önskat att vi sluppit det. Även om ingen visade det tydligt fanns det en underliggande motvilja mot varandra utan synbar anledning. Vi hälsade endast kort på varandra och det hände att vi undvek att möta varandras blickar så vi slapp hälsa. Han hade en otrevlig ovana att avbryta folk mitt i en mening, vilket irriterade mig och det gladde mig då jag fick säga åt honom på skarpen att låta mig prata klart en gång. Ja, i den stilen var det och han fann säkert något han ogillade hos mig. Vi hade förenats för att lösa karma helt enkelt. Vårt umgänge såg ungefär likadant ut under två år tills vi skulle ses vid ett kurstillfälle under en vecka i Uppsala. Eftersom vi alla bodde för långt bort för att pendla så fick vi ordna boende i Uppsala. Jag ringde runt och fick det sista rummet på ett litet pensionat i sista stund. På måndagen när kursen skulle börja infann jag på vid pensionatet för att hämta nyckel. Det var en stund innan expeditionen skulle öppna och jag satt mig ned för att vänta i solen. Plötsligt ser jag Mårten komma strosande ur en annan del av pensionatet. Spontant ropar jag på honom samtidigt som jag blev förvånad att finna honom där då det fanns en rad andra övernattningsmöjligheter i staden, men tydligen skulle vi sammanföras nära varandra. Vi hade därefter sällskap till och från kursanläggningen om dagarna utöver en tämligen intim samvaro under dagarna med föreläsningar grupparbeten med mera. Till en början var det ganska spänt oss i mellan och vi argumenterade en del över småsaker. Jag visste mycket väl vad det var frågan om och därmed tog jag gärna lite "fight" med honom för att underlätta karmalösandet. Det rörde sig enbart om smånyanser i tonläge, obekräftade synpunkter, ögonkast och liknande. Men det dök upp allt fler positiva stunder oss i mellan - Mårten kunde vika sig dubbelt då jag berättat något roligt då vi satt en grupp vid ett fikabord, han visade sin uppskattning då jag avbröt en lärare som var alltför rörig i sin framställan osv. Även jag började finns positiva sidor hos honom allt eftersom karmat minskade sin inverkan då det minskade. En förlösande stund var då Mårten, jag och ytterligare en person tittade på en informations-DVD som hade väldigt roliga inslag. Vi skrattade såg vi fick tårar i ögonen och vi delade denna positiva stund tillsammans. Att skratta tillsammans med andra är kanske det bästa sättet att ladda ur något negativt.

En månad efter denna kursvecka skulle vi sluttentera det vi lärt oss i Uppsala och vi var åter på vår sedvanliga kurslokal på hemorten. Då jag kliver in i vestibulen sitter Mårten där och han är angelägen om att möta min blick och hans ansikte sprack upp i ett hjärtligt leende, han skakar hand med mig och är utan tvekan glad för att se mig. "Hur har sommaren varit", undrade han och var språksam på ett sätt jag aldrig hört tidigare. Det vanligen ganska återhållsamma Mårten riktigt sprudlade och visade värme. Även jag tyckte det var kul att se honom och visst fanns det en extra energi av att få betrakta varandra på detta positiva vis och bara det gav kraft. Kursen var då över, liksom karmalösandet och vi kunde se varandra på utan ett negativt skimmer från ett karma. Vi har inte sett sedan dess och det behöver vi inte då vi löst karmat och det finns inget behov att förenas igen.

 

Meditation ur medicinskt och andligt perspektiv

Meditation kan utföras formaliserat som en övning och meditation kan ske när man t.ex. målar, tittar ut över havet eller gör något som upptar vår koncentration. All meditation har en sak gemensamt - att stilla sinnet. När sinnet blir stilla. dvs. när det eviga tjattret av tankar blir lugnare får vi möjlighet att få inblick i vårt inre, komma till självkännedom och påverka oss fysiskt. Alla kan meditera och alla har något att vinna på det.

Meditationstekniker
Det finns mycket skrivet om meditation och det finns en uppsjö med olika meditationstekniker. Det finns urgamla traditioner - både österländska och västerländska. Olika tekniker har varierande syften såsom självkännedom, minska stress, bearbeta känslor, förbättra intuitionen, sova bättre osv, men också som en väg till förhöjd medvetandenivå och som en del i en andlig utveckling.

Till att börja med vill jag påpeka att det inte är nödvändigt att sitta med korslagda ben på golvet med händerna vilandes på benen med handflatorna uppåt. Detta är en position som många förknippar med meditation och genast tycker det verkar besvärligt. Själv har jag aldrig mediterat i en sådan ställning och jag kan inte ens det då jag är alldeles för stel i kroppen. Det gäller att finna en ställning för kroppen som är bekväm och det går bra att sitta på en stol rakt upp och ned. Alternativt ligger man på golvet men risken är då att man somnar. Huvudsaken är att man aldrig ska tvinga kroppen till något. Om du inte har det bekvämt kommer utövandet göra en mer spänd. Finn en plats där du kan koppla av och vara ifred och välj en tid som passar dig bäst. Med lite träning kan man faktiskt meditera när man åker tåg, väntar i en kö eller vid vilket tillfälle som helst när är tryggt att ändå vända tankarna inåt.

Gör meditationen helt kravlös, sätt inte upp mål för detta skapar bara förväntningar som kan komma att skymma själva upplevelsen. Ha ett öppet sinne utan bestämda idéer. För den som första gången sätter sig ned och avser meditera kommer att omgående bli medveten om hur mycket tankar där finns som propsar på uppmärksamhet - stängde jag kaffebryggaren, när var det jag skulle till tandläkaren i morgon, jag är irriterad på den där expediten och så vidare och så vidare. När tankarna kommer ska du inte försöka tränga undan dom utan bara konstatera att de finns där och betrakta dom medan de passerar. På så vis tar de inte upp energi och blir betydelselösa.

Att gå och meditera är en variant. Man kan fokusera på gångstegen, hur fötterna rör sig mot underlaget t.ex. En variant jag föredrar är att gå i vacker natur och tänka mig att mitt medvetande flyter ut i den vackra omgivningen men samtidigt vara helt i nuet. Till en början krävs koncentration men snart släpper intellektets motstånd. Väl utfört uppstår en behaglig känsla i varandet och ofta en sorts glädje. Jag kan inte annat än att tro det beror på en kontakt med helheten, naturen och det är det naturliga tillståndet, som vi alla missar då våra ständigt brusande intellekt fördunklar sinnena. Att meditera är inte att bli världsfrånvänd. Tvärtom, det leder till klarsynthet.

Andningen
Andningen tycks vara kopplad till tankarna. Ju lugnare andning desto mindre tankar och tvärtom. En rädd person har en snabb ytlig andning och huvudet är fullt med tankar medan en mediterande person andas med få andetag och sinnet är lugnt. Mycket ofta rekommenderas fokus på andningen vid meditation. Personligen tycker jag det bli lättare om jag t.ex. räknar till tre vid in- respektive utandningen och efter en stund övergår till fyra för att göra andningen djupare för att därefter helt släppa räknandet. På så vis blir det lättare att bibehålla koncentrationen om tankarna blir alltför påträngande.

Energinivåer 

Vi har alltid olika energinivåer i kroppen och är vid olika stämningar. För min del kommer jag som snabbast in i en meditation om jag har t.ex. varit ute och löptränat eller gått raskt eftersom en del överskottsenergi då förbrukats så lugnet snabbare infinner sig. Ett neutralt humör underlättar.

Forskning kring meditation (Massachusetts General Hospital och Psychiatry Research)
Kännetecknande för människor som levt en längre tid i en påfrestande miljö och under stark psykisk stress, är att de upplever stora problem med trötthet, minnesrubbningar och en nedsatt tids- och rumsuppfattning. Det är sedan tidigare känt att stresshormonet kortisol leder till skador på hippocampus, ett viktigt område för känslor, minne och inlärningsförmåga i hjärnans limbiska system. Forskare menar att det kan bero på störningar i nybildandet av nervceller i området. En välgjord studie presenteras i Psychiatry Reseach där oväntat stora effekter på hjärnan kunde påvisas vid meditation. Det var positiva förändringar som syntes redan efter åtta veckors meditation. Än så länge vet man inte vad som gjort att hippocampus växer vid meditation, eller vad det innebär. Man spekulerar i att det kan handla om en ökning av nervceller, och skulle så är det ett mycket intressant resultat som kan komma att väcka stort intresse. Jörgen Borg, som är professor vid Karolinska Institutet och arbetar med hjärnans rehabilitering efter skada: "Den mest spännande tolkningen är att antalet nervceller ökar, men det kan också bli tätare synapser, förbindelser mellan enskilda nervceller. Men skulle det vara celltillväxt sker det här överraskande fort".

Även i de områden av hjärnan som styr självmedvetande, medkänsla och introspektion uppvisade tillväxt. Tidigare forskning på munkar som mediterat 10 000-tals timmar har visat att deras hjärnor ser annorlunda ut, men redan efter 2 månader kan man se en skillnad på hjärnan. Det är alltså inte särskilt mycket eller lång tid som krävs för att få mätbar effekt på hjärnan: en halvtimme om dagen i två månader räcker.

Samtidigt fick de som mediterade en minskad amygdala, som också kallas reptilhjärnan. Den spelar en avgörande roll vid ångest och stress. Hos kontrollgruppen förändrades inte hjärnan alls under tiden som meditationsstudien pågick. De som mediterade uppgav också att de kände sig mer avspända och tillfreds.

Man kan via meditation uppnå andra fysiska fördelar, t.ex. sover man kanske bättre, blodtrycket kan sänkas, man får ökad energi och de som upplevt stress blir lugna och avspända. Att dagligen meditera under en lång period kan på sikt få oss att bli lugnare och mer harmoniska människor. Det kan också få oss att reagera på ett bättre sätt i stressiga situationer och hantera negativa händelser på ett annorlunda sätt. Meditation kan hjälpa oss att lättare fatta konstruktiva beslut.

En andlig aspekt
Det är få andliga lärare som inte talar om meditation som ett betydelsefullt inslag i en andlig utveckling. I de stora religionerna förekommer meditation liksom i mystiska inriktningar. Många gånger anges ett stilla sinne som en väg till ens själ, överjaget. "Guds rike finns inom dig", sa Jesus. Det han syftade på var den gudomliga själen. Liknelsen jag använt mig av tidigare, skålen som är fylld med vatten vars vackra botten är dold av krusningarna på vattenytan, är här på sin plats. Krusningarna är våra tankar och när de stillas får vi kontakt med vårt sanna jag, vår själ. Som känslor och korta ögonblick av klarsynthet och känsla av frid.

Meditationen bidrar till att utveckla vår multidimensionella medvetenhet och förhöjer medvetandet. Ju mer vi mediterar, desto starkare känsla får vi av kärlek och något som man kan kalla Gud - ett djupare varande som genomsyrar allt. Vid djup kontemplation blir vi fria att nå högre tillstånd och kan inse att vi är en del av ett större medvetande och är ett med allt, sägs det. Jag skulle vilja påstå att meditation inte är den enda vägen till en sådan insikt, utan livet som sådant kan katalysera detta genom att utsätta oss för prövningar som tvingar oss att öppna upp oss. Meditation ersätter inte de erfarenheter som livet kan ge oss utan förbereder mark, så att säga, och gör oss mer mottagliga. Meditation ger oss möjlighet att ta till oss livet med ett fördjupat förhållningssätt där en kontakt med djupet av vårt inre, där visdomen finns, upprättas. Det är en process som till stor del försiggår i det tysta, en förvandling som vi inte är medvetna om förrän vi ställs inför en situation där förändringen tydliggörs då vi t.ex. plötsligt är medvetna om livets spel, våra medmänniskors roller och känslor vi inte tidigare haft eller som förstärkts. Ett nytt synsätt och förändrade värderingar som är en del i förhöjda medvetandenivåer. Jag är medveten om att detta kan låta underligt för den som inte har egna erfarenheter och saknar referenser till det jag beskriver, men det är också en bekräftelse på att vi har lever på olika medvetandenivåer. Och så ska det också vara och så har det alltid varit. Vi är ju här för att lära, utvecklas och alla kan inte gå på samma lektioner eller vara i samma klass, men vi strävar mot samma mål.

Avslutning
Som en avslutning på detta inlägg rekommenderar jag en enkel meditationsövning. Självklart är det en smaksak hur man vill meditera och är man intresserad finns det bra böcker som beskriver olika tillvägagångssätt eller så söker man på Internet. För vissa människor passar det bättre med en vägledd meditation som finns på ljudskivor eller andra media.

Övning (10 minuter eller längre): Är du nybörjare så var nöjd med 10 minuter till en början och utöka tiden efterhand. Välj en tid på dagen som passar och då du kan komma till ro. Morgon eller kväll brukar passa de flesta och alla har tid för 10 minuter.

Sätt dig till rätta med rak rygg och på ett bekvämts sätt. Placera händerna i knäet och fötterna i golvet. Slut ögonen och rikta uppmärksamheten till andningen. Var bara uppmärksam på att du andas och gör inget annat och fortsätt så någon minut. Därefter riktar du medvetenheten mot kroppen - finns där spänningar eller något som trycker? Fokusera på dessa områden och slappna av. Fortsätt därefter med att känna hur pannan, ansiktet, käkarna slappnar av, axlarna och sen resten av kroppen i ett långsamt tempo. Känn hur avslappnad och lugn din kropp är och var i det tillståndet en stund. Det finns ingen brådska, allt sker långsamt och ges tid.

Rikta sen åter uppmärksamheten till andningen och bara känn hur du andas ut och in en stund. Gör därefter andningen djupare och känn hur mer avslappnad kroppen blir. Fortsätt i långsamt tempo mellan varje moment. Börja sedan räkna till fyra vid varje inandning respektive utandning. Ha hela tiden uppmärksamheten på andningen, om tankar kommer så återgå bara lugnt till att tänka på andningen. Känn hur andetagen går in genom näsan och ut genom näsan. Var avslappnad och känn hur andetagen fyller lungorna och hur lungorna töms. Andas med buken och känn hur magen höjs vid inandning och återgår vid utandning. Fortsätt så några minuter. Du kommer märka att tankarna går långsammare och långsammare. Var sedan bara uppmärksam på andningen och hur andetagen påverkar bröstkorg, mage osv. Sitt så några minuter. När du sedan känner dig redo öppnar du sakta ögonen medan du fortsätter känna andningen medan du långsamt ser dig omkring. Det krävs lite övning innan kropp och hjärna vänjer sig men ganska snabbt kommer även en nybörjare känna hur lugnt och behagligt det känns efter meditation, även om det bara skulle vara 5 minuter.

Att följa tecken

När vi går genom livet är det tänkt av vi ska uppleva vissa saker, möta människor och nå mål. Vi har bland annat hjälp av yttre hjälpmedel i form av tecken och signaler. Att "se" de tecken och signaler som ständigt ledsagar oss och finns i vår väg kräver först och främst en acceptans för att de finns där och att de har en djupare innebörd än sin blotta existens. Men hur ofta har vi inte hört folk uttrycka att de varit med om något underligt som vägledde dom i livet. "Underligt", tycker de eftersom de har svårt att förstå att livet är så mycket mer komplext än att gå från punkt A till B och de reflekterar inte över det sinnrika djup som finns där tillgängligt för den som gjort sitt seende tredimensionellt.

Ibland kommer tecken i vår väg mycket tydligt, ibland är det vagare signaler som det krävs intuition för att uppfatta. Det finns inget regelverk för hur det går till eller hur det ser ut. Det kan vara en fjäder som flyger förbi vid en exakt tidpunkt som samspelar med ens tankegångar, det kan vara en doft som plötsligt knyter an till det som behöver lyftas fram i ditt liv eller en person som bidrar på något vis. Varianterna är i det närmaste oändliga. Tecken söker man inte aktivt för då lurar man sig lätt. Nej, tecken dyker upp när man minst anar det och på ett sätt man oftast inte föreställt sig.

Sedan jag en gång lärt mig att jag kan få hjälp i livet via tecken har jag upplevt många tillfällen där jag plötsligt fått något bekräftat, blivit vägledd eller på andra vis fått navigationshjälp. Om det rört något viktigt eller något jag haft svårt att tro på har tecknen kommit ofta och mer påtagligt. Tidigare har jag berört området i bloggen då jag beskrev hur jag övertygades om att genomföra en resa till ett mål jag aldrig funderat över tidigare (se "Den meningsfulla slumpen" oktober 2010).

En mer vardaglig men intressant händelse som på ett bra sätt belyser kombinationen av intuition i samverkan med tecken upplevde jag förra hösten. Som så ofta var jag ute och strövade i ett naturområde en bit ifrån mitt hem. Det var helg, ganska trist väder och all grönska var borta. Så får jag syn på en kvinna en bit bort. I periferin av mitt medvetande är det nästan som en röst som säger: "henne kommer du att tala med". När min intuition bidrar till att skapa längre meddelandesekvenser brukar det just uppträda diffust och något vagt, ungefär som en information som inte når ända upp till ytan av medvetandet men ändå är ett budskap framfört. Jaha, reflekterade jag någonstans i bakhuvudet och då vi gick åt helt olika håll tänkte jag vidare att om så är fallet möter jag henne ändå. Och så fortsatte jag min långsamma gång genom löven och hade snart glömt bort kvinnan. Efter en stund beslöt jag mig för att gå hem och följde en stig ut från naturområdet. Plötsligt ser jag en stor rovfågel i ett träd precis intill stigen, något till vänster framför mig. Jag hajade till och ville titta lite närmare på den. Sakta närmade jag mig den men plötsligt lyfter den och flyger till vänster och motsatt min färdriktning. Här kände jag att jag definitivt skulle följa efter den så jag vände tillbaka och hade gått kanske 10 meter då jag får syn på en stor rovfågel i ett träd. Jag blev förbryllad en kort stund för den satt inte riktigt där jag sett fågeln försvinna. Även denna närmade jag mig men det lyfte och fortsatte åt samma håll som den förste. Mycket riktigt, det rörde sig om två olika fåglar och jag såg på lite avstånd hur de brakade ihop bland trädkronorna. Inom mig formulerades tankar "här blir det ett möte", " undrar vem jag nu kommer träffa här". Jag fortsatte raskt framåt och vek av till höger när stigen övergick till en korsning. När jag hade gått 10 meter ser jag den där kvinnan jag såg på avstånd tidigare och samtidigt lyftes den intuitiva tanken helt upp till ytan och en tanke fladdrade förbi om jag nu skulle tilltala henne. Hon stod med ryggen mot mig och spanade upp i träden. Då hon hörde mig vände hon sig om och hälsade. Det visade sig att hon åkte ut till detta naturområde på inrådan av en arbetskollega och undrade om jag kände till platsen. Det gjorde jag och det ledde till att vi följdes åt kanske en halvtimme medan vi kom till att prata om allt möjligt. När vi kom ut från naturområdet nådde vi till en utställning hon ville titta på och där tackade jag för mig.

När jag fortsatte hemåt funderade jag en del över mötet. Utan tvekan sammanfördes vi av detta teckenspel i kombination med min intuition. Det kunde säkert ha skett på ett annat sätt också men där fanns jag som var tillgänglig för detta signalsystem och hade en intuition som bland annat är välutvecklad för att uppfatta detta subtila hjälpmedel. Syftet med mötet ägnade jag en del tankar åt medan jag fortsatte hemåt. Det visade sig vara en biolog den här kvinnan, men ett högst vetenskapligt sett att betrakta världen och när jag nämnde hur jag ändrat färdriktning och letts till henne sa hon "Jaså, du tror på sånt". En kommentar jag inte reflekterade närmare över men när hon senare berättade om en konflikt hon hade med sin mor kring ett område hon betraktade som suspekt och möjligen som humbug, kunde jag rekommendera en författare som nystade upp och kunde förklara på ett tämligen vetenskapligt vis vad det rörde sig om. Denne författare innehade också en doktorsgrad inom biologi och det fick kvinnan att bli mycket intresserad och hon antecknade författarens namn. Jag vet inte närmare hur stor grejen var dom i mellan men hur som helst tror jag detta var ett skäl till vårt möte. Möjligen fanns där andra orsaker, men det spelar ingen roll nu för det som skulle ske skedde.

Våga och väx

Om man aldrig vågar utmana rädslan och göra något som skrämmer, om man alltid väljer att göra det man alltid gjort, som känns tryggt, då kommer man aldrig att testa sina gränser, och då kommer man aldrig att växa som människa.

Den inre energikroppen

Allt är energi och i ditt inre finns ett mycket levande energifält. Man skulle kunna kalla det Den inre kroppen. För många är det inte alls svårt att förnimma den. Du behöver bara rikta din uppmärksamhet mot den för bli medveten om den. Slappna av och känn hur det känns inne i handen till exempel. Du kanske märker ett svagt stickande, en tickande känsla sedan en känsla av pulserande energi och liv. Om du håller kvar uppmärksamheten i händerna en stund så kommer känslan att förstärkas. Fortsätt sedan ned till fötterna och håll uppmärksamheten där någon minut och försök sedan känna händerna och fötterna på samma gång. Fortsätt därefter med resten av kroppen - benen, magen, bröstkorgen, armarna och så vidare. Till sist kan du förnimma hela din inre energikropp som egentligen är livsenergin, som också genomsyrar allt - människor, djur, växter, stenar, träd och allt annat som utgör vår värld. Det finns ingenting som kan existera utan att livsenergin finns där. Utan den skulle formens värld falla samman i bitar.

Att bli medveten om den inre kroppen är ett sätt att förankra sig i nuet och avidentifiera sig från intellektet, som ständigt fyller våra huvuden med tankar. Eckhart Tolle, en av vår tids största andliga lärare, anser att en meditation där fokus ligger på den inre energikroppen är den viktigaste andliga övningen som finns. Han kallar livsenergin länken mellan formens värld och det formlösa, som också kan kallas Varandet. Det är kanske den enklaste vägen till att uppfatta Gud, för vad är inte livsenergin?

Prova att sätta dig ned, börja med att fokusera på ena foten tills du känner den pirrande känslan av livsenergi, fortsätt upp i benet, övergå till andra foten, benet och fortsätt därefter långsamt upp i bålen, armar, händer och avsluta med huvudet. När du känner hela din inre energikropp, från topp till tå, så håller du kvar medvetandet där. För vissa kan det hjälpa att till en början se den som ett inre ljus men den visualiseringen ska du släppa sen för att enbart fokusera på känslan av energikroppen. En visualisering tar fokus från känslan av energikroppen. Känn hur den pulserar och fyller upp hela ditt inre. Det är möjligt att bilder eller känslor dyker upp men bara låt dom passera. Bilder är trots allt en form som tar upp tankar. Ju mer koncentrerad du är på den inre energikroppen desto starkare kommer du känna den. Tänk inte på den utan känn den! Låt uppmärksamheten gå djupare in i känslan. Bli ett med den. Smält samman med energifältet så det inte längre blir någon skillnad med den observerande och det observerade. Genom att gå djupt in i kroppen har du gått bortom den. Hela övningen tar 10-15 minuter och återgå till sen till att bli medveten om den fysiska kroppen, andningen och öppna ögonen.

Runda av med att se dig sakta se dig omkring med en fortsatt medvetenhet om energikroppen en stund. Det går att utveckla övningen till att innefatta även omgivningen. Soffan du sitter i, bordet framför dig, krukväxterna i fönstret genomsyras av samma livsenergi som du och med övning kan den egna energikroppen expanderas medvetandemässigt till det du har runt omkring dig. Allt hänger samman på denna subtila energinivå och det är en andlig upplevelse bortom det mesta att förnimma det.

Du kan ha för vana att avsluta dagen då du gått till sängs, och starta dagen på motsvarande vis, med att skapa en medvetenhet om din energikropp. Början t.ex. med att känna in din vänstra fot och fortsätt upp i benen och håll kvar medvetenheten där kanske en 15-30 sekunder. Upprepa förfarandet med höger benet och gå sedan upp genom hela kroppen, del för del, mage, bröstkorg, armar, händer och avsluta med huvudet och känna hela energikroppen samtidigt. Övningen tar inte många minuter och den förankrar dig i nuet och ökar din medvetenhet.

Livet jävlas inte i onödan

Det som är din livssituation är en berättelse som du själv författat och är medskapare till i varje stund. Ibland kan man höra människor som yttrar: "Gud kan inte finnas för då skulle han inte tillåta så mycket ondska!" Sådana utlåtanden har jag berört tidigare i denna blogg och dessa personer har ingen djupare förankring i livets mysterier. Det kan låta smått fördömande men det är inte min avsikt. Den uppfattningen är snarare ett utslag för vår tids allt mer sekulära syn på vår existens. Men förr i tiden, i å för sig en högst levande uppfattning bland flertalet än idag, så ansåg man att Gud hade ett finger med i spelet i allt som hände - blev någon sjuk eller dog så var det Guds vilja. Till råga på allt var syndbegreppet ett ok man levde under och folk fruktade vad Gud skulle anse om deras leverne och gärningar för man ville ju inte till Helvetet.

Enligt min uppfattning väljer varje människa själv ingredienserna i sina liv, gott som ont, och det finns inget eller ingen som fördömer individens val och gärningar. I alla fall inget som ligger utanför människan. Med det menar jag att var och en väljer en livsutveckling som bäst överensstämmer med det som är mest angeläget att tillgodogöra sig och väljer också att möta konsekvensen av sitt agerande. Livet är en tillfällig utflykt där vi ikläder oss en fysisk kropp som därefter genomgår ett antal händelser som speglar det vi behöver för vår utveckling. Har någon varit en självisk godsherre vars beteende åsamkat andra lidanden kommer godsherren per automatik möta konsekvenserna av sina handlingar - I det innevarande livet eller i ett senare. Den själ som gett liv till godsherren är i sitt ursprung fullt medveten om vad livets skulle innebära precis som de "drabbade". De som blev föremål för godsherrens inskränkta själviskhet hade också gjort detta valet en gång. Det kan ju framstå som en idioti för den som inte har kunskap om syftet med vår fysiska existens. Varför skulle man välja att utsättas för någon annans destruktiva krafter? Men vi är ju här för att tillgodogöra oss kunskapen om hur det är att vara människa och det inbegriper myntets båda sidor - det goda och det dåliga. Självklart är det ingen människa som med förnuftet i behåll skulle göra ett medvetet val att utsättas för t.ex. dödlig cancer. Nej, dessa val görs innan födelsen då det själsliga medvetandet är styrande som vida överstiger ett mänskligt förstånd. Se det mänskliga medvetandet som ett glas vatten och själens som en sjö. Själen är helt införstådd med vad det kommande livet kommer att innebära och det finns inget tvång. Upplevelserna är sprungna ur en önskan att få utvecklas och det gör vi tillsammans och utvecklingen sker på individuell såväl som kollektiv nivå. Allt hänger samman och det enskilda beslutet återspeglas i det allmänna, gemensamma varandet. Det finns en planering och erfarenhetsåterföring bakom allas liv och hela mänsklighetens utveckling. Vår planet är skådeplatsen och tillsammans förvaltar vi den och vår arts framtid.

När så livet pockar på vår uppmärksamhet, för det gör det alltid för eller senare, så är det för att vi ska rikta uppmärksamheten på det vi upplever. Det i sin tur finns där för att skapa erfarenhet, ruska om oss för att vi ska "vakna" eller kanske för att få oss att göra ett val eller kanske ett nytt val. Det finna alltid ett budskap när livets blir tufft - "Livet jävlas inte i onödan" är mitt motto som jag ofta använder. Är livet påfrestande så finns det ett bakomliggande syfte som kan variera på de mest skiftande vis. Allt lidande krackelerar intellektets hårda fasad och får oss att stanna upp och tänka. Processen finns där för att medge åtkomst till vår sanna natur som finns i vårt inre. Denna process länkar samman dagsmedvetandet med vår kärna och tränger ned på djupet av vårt inre. Resultatet blir en underbar skapelse som är livets högsta syfte och det är det vi benämner visdom - en kunskap som är empirisk, dvs. föds ur egna erfarenheter i livet. Ingen bok ger upphov till visdom, enbart kunskap, enligt denna definition. Men naturligtvis kan en boks innehåll eller en persons ord förfina och lägga bitarna snabbare på plats men aldrig skapa visdom som kräver känslor och egna upplevelser. Du kan inte tillgodogöra dig en visdom om inte den redan finns i dig.

I livets uppbyggnad finns också ett väsentligt inslag och det är att finna sig själv, uppnå självkännedom, öka medvetenheten om vilka vi är. Det är också en process som kräver vår uppmärksamhet och för att öppna dörrarna till vårt inre och sätta oss på prov som blir vi utmanade av livet. Du vet inte vem du är förrän du prövats i olika situationer. Du vet inte hur du reagerar förrän du ställt inför en prövning. Livet har en mångfacetterad benägenhet att framkalla de mest skiftande betingelserna som når fram till oss på olika vis och i varje skede. I varje nyans finns möjligheten att växa, lära något nytt och bli mer hela på vägen mot självkännedom. Går det trögt, är du inte förändringsbenägen eller har svårt att öppna ögonen kommer livet sparka dig än hårdare på smalbenen. Smärtan, intensiteten fångar din uppmärksamhet och du blir till sist tvungen att ta itu med det som du har framför dig. Många skulle nog vilja få det till att det är ett guds finger med i spelet. Jag säger inte att det är fel men jag vill hellre uttrycka det som att det är en rad samverkande mekanismer som skapar förutsättningarna och det finns en för oss dold hjälp som bistår och fixar till så att betingelserna blir optimala. Jag får återkomma till detta i ett annat inlägg för att inte komma för långt ifrån området.

Även om någon kryper fram i öknen medtagen av törst och umbäranden så är denne inte ensam. Öknen finns där liksom alla dess beståndsdelar i form av sand, kaktusar, skorpioner, ormar men även skugga och vatten. Där finns en plan för din livssituation och i den konstruktion du föds in i som är denna livssituation, kommer du inte kunna kasta bort tid eller missa det du är tänkt att möta. Kanske skallerormen framför dig i öknen fick dig att rygga tillbaka, förlora fotfästet och ramla ned för en sluttning där en lite bäck rann förbi som gav dig den vätska du behövde just då för att överleva. Ständigt finns där saker och ting som får oss att agera i en särskild riktning - allt från konkreta manifestationer till plötsliga tankar eller känslor.

När livet är som mest påfrestande ska du ha i åtanke att det finns ett djupare syfte med det helvete du upplever. Livet är inte så taffligt i sin konstitution att det finns elände utan orsak. Där finns alltid en baktanke hur svårt det än kan vara att acceptera eller förstå. Livets är till sin beskaffenhet mycket sofistikerat och har en organisation som inte går att övergripa utifrån ett mänskligt förstånd. Det är inte meningen heller för vi är ju här för att skaffa nya erfarenheter och ett facit skulle omintetgöra syftet.

Nå, om där finns ett syfte kan det ju kännas bra när man genomlever svåra våndor. Ingen plågar dig utan anledning. Acceptera det så mildras definitivt smärtan. Men vad är då tanken, kan man fråga sig. Det är här en öppenhet och högre medvetenhet kommer in i bilden. Går du genom livet med ett ytligt synsätt så försvårar du för dig själv och allt går så mycket långsammare. Dessutom skapas så mycket lidande i denna omedvetenhet. Mycket av våra erfarenheter sker på ett undermedvetet plan men viss lärdom måste ske med öppna ögon och med hjälp av dagsmedvetandet. De undermedvetna förändringarna märker du inte förrän du gör på ett annat sätt än vad du gjort tidigare i samma situation t.ex. Du kanske bara noterar att "denna gången gick det ju bra för första gången" utan att reflektera närmare och detta är den vanliga utvecklingen. Andra gånger lyfts behovet av ditt engagemang upp till ytan för att du ska formulera en tanke som medger en förändring. Du behöver aktivt medverka för att belysa ett särskilt problem, förstå det och vidta åtgärder. Exempelvis kan du möta samma inställning från olika människor om och om igen och var gång undrar du varför. Du kanske kommer till en ny arbetsplats där du efterhand plågsamt märker att du inte blir behandlad med respekt. Det är plågsamt och du undrar varför de gör så mot dig. Det kanske pågår under lång tid och lyfter du inte medvetenheten ovanför ytan och försöker komma underfund med problemets kärna så spiller du mycket kraft på ditt lidande. Utgå ifrån att det finns en anledning till den respektlöshet du möter. Faktum är att vår omvärld speglar oss själva och vi drar oss till det vi behöver bäst. För att återgå till detta exempel kan det vara så att du inte har respekt för dig själv och det strålar du ut och respektlösheten är ett svar på detta. Livets ville uppmärksamma dig på ett behov av förändring och dina jävliga kollegor är egentligen fina lärare. 

Den dolda mekanismen som är insprängd i allt skeende gjorde sig påmind. Situationen ledde till en självkännedom och en möjlighet att förändra dig själv till en helare person. Den bristande självrespekten var en dysfunktionell egenskap som tog kraft och energi. De besvärliga kollegorna fanns där som spelpjäser i en akt i ditt liv och de gjorde vad de skulle. Ditt lidande startade en tankeprocess i dig och ju snabbare du bli medveten om att här fanns ett budskap desto snabbare kunde du ta itu med problemet. Skulle inte kollegorna nå fram skulle spelet intensifieras på annat sätt för att nyansera kampen och försöka nå fram på annat sätt.

Så gör dig själv en tjänst och tänk på att livet aldrig utsätter dig för plågor i onödan. Där finns alltid något att hämta ur lidandet och enbart kunskapen om det ökar medvetenheten. Ju högre medvetenhet desto snabbare navigerar du i livet som slipper slå dig så hårt om du faller. En högre medvetenhet kan på sikt leda till "helikoptersyn" och du ser det övergripande målet med det du möter och hänger inte upp dig bara på detaljerna. Ältar du detaljer och går in i lidandet spiller du tid och kraft i onödan. Det är som att ta på sig ögonbindel, enbart se det ytliga i livet och sedan kliva in i hamsterhjulet och springa runt där tills man begriper att det fanns så mycket mer än det där hjulet att springa runt i.

Och till sist men inte minst - Det du möter kan du klara av hur motigt det än är. Du har kraften och modet och förvalta det rätt så är du snart igenom din utmaning. Bli inte bitter på livet för du har själv komponerat det och förstå att förändringar ofta kräver energi - vi människor är tröga och energin är lidandet men det öppnar upp oss. I lidandet blir vi förfinade och uppfattar det vi inte såg tidigare. Det är som rädslan som ger oss oanade krafter - Svåra livssituationer ökar medvetenheten och kanske vi blir medvetna om dolda talanger mitt i eländet. Så lyft ögonen ovan horisonten och glöm aldrig att det alltid finns ett syfte med din livssituation och blottan tanken förhöjer din medvetandegrad. Det är så här an andlig utveckling blir praktiskt begripligt för var och en.