Den inre energikroppen

Allt är energi och i ditt inre finns ett mycket levande energifält. Man skulle kunna kalla det Den inre kroppen. För många är det inte alls svårt att förnimma den. Du behöver bara rikta din uppmärksamhet mot den för bli medveten om den. Slappna av och känn hur det känns inne i handen till exempel. Du kanske märker ett svagt stickande, en tickande känsla sedan en känsla av pulserande energi och liv. Om du håller kvar uppmärksamheten i händerna en stund så kommer känslan att förstärkas. Fortsätt sedan ned till fötterna och håll uppmärksamheten där någon minut och försök sedan känna händerna och fötterna på samma gång. Fortsätt därefter med resten av kroppen - benen, magen, bröstkorgen, armarna och så vidare. Till sist kan du förnimma hela din inre energikropp som egentligen är livsenergin, som också genomsyrar allt - människor, djur, växter, stenar, träd och allt annat som utgör vår värld. Det finns ingenting som kan existera utan att livsenergin finns där. Utan den skulle formens värld falla samman i bitar.

Att bli medveten om den inre kroppen är ett sätt att förankra sig i nuet och avidentifiera sig från intellektet, som ständigt fyller våra huvuden med tankar. Eckhart Tolle, en av vår tids största andliga lärare, anser att en meditation där fokus ligger på den inre energikroppen är den viktigaste andliga övningen som finns. Han kallar livsenergin länken mellan formens värld och det formlösa, som också kan kallas Varandet. Det är kanske den enklaste vägen till att uppfatta Gud, för vad är inte livsenergin?

Prova att sätta dig ned, börja med att fokusera på ena foten tills du känner den pirrande känslan av livsenergi, fortsätt upp i benet, övergå till andra foten, benet och fortsätt därefter långsamt upp i bålen, armar, händer och avsluta med huvudet. När du känner hela din inre energikropp, från topp till tå, så håller du kvar medvetandet där. För vissa kan det hjälpa att till en början se den som ett inre ljus men den visualiseringen ska du släppa sen för att enbart fokusera på känslan av energikroppen. En visualisering tar fokus från känslan av energikroppen. Känn hur den pulserar och fyller upp hela ditt inre. Det är möjligt att bilder eller känslor dyker upp men bara låt dom passera. Bilder är trots allt en form som tar upp tankar. Ju mer koncentrerad du är på den inre energikroppen desto starkare kommer du känna den. Tänk inte på den utan känn den! Låt uppmärksamheten gå djupare in i känslan. Bli ett med den. Smält samman med energifältet så det inte längre blir någon skillnad med den observerande och det observerade. Genom att gå djupt in i kroppen har du gått bortom den. Hela övningen tar 10-15 minuter och återgå till sen till att bli medveten om den fysiska kroppen, andningen och öppna ögonen.

Runda av med att se dig sakta se dig omkring med en fortsatt medvetenhet om energikroppen en stund. Det går att utveckla övningen till att innefatta även omgivningen. Soffan du sitter i, bordet framför dig, krukväxterna i fönstret genomsyras av samma livsenergi som du och med övning kan den egna energikroppen expanderas medvetandemässigt till det du har runt omkring dig. Allt hänger samman på denna subtila energinivå och det är en andlig upplevelse bortom det mesta att förnimma det.

Du kan ha för vana att avsluta dagen då du gått till sängs, och starta dagen på motsvarande vis, med att skapa en medvetenhet om din energikropp. Början t.ex. med att känna in din vänstra fot och fortsätt upp i benen och håll kvar medvetenheten där kanske en 15-30 sekunder. Upprepa förfarandet med höger benet och gå sedan upp genom hela kroppen, del för del, mage, bröstkorg, armar, händer och avsluta med huvudet och känna hela energikroppen samtidigt. Övningen tar inte många minuter och den förankrar dig i nuet och ökar din medvetenhet.

Livet jävlas inte i onödan

Det som är din livssituation är en berättelse som du själv författat och är medskapare till i varje stund. Ibland kan man höra människor som yttrar: "Gud kan inte finnas för då skulle han inte tillåta så mycket ondska!" Sådana utlåtanden har jag berört tidigare i denna blogg och dessa personer har ingen djupare förankring i livets mysterier. Det kan låta smått fördömande men det är inte min avsikt. Den uppfattningen är snarare ett utslag för vår tids allt mer sekulära syn på vår existens. Men förr i tiden, i å för sig en högst levande uppfattning bland flertalet än idag, så ansåg man att Gud hade ett finger med i spelet i allt som hände - blev någon sjuk eller dog så var det Guds vilja. Till råga på allt var syndbegreppet ett ok man levde under och folk fruktade vad Gud skulle anse om deras leverne och gärningar för man ville ju inte till Helvetet.

Enligt min uppfattning väljer varje människa själv ingredienserna i sina liv, gott som ont, och det finns inget eller ingen som fördömer individens val och gärningar. I alla fall inget som ligger utanför människan. Med det menar jag att var och en väljer en livsutveckling som bäst överensstämmer med det som är mest angeläget att tillgodogöra sig och väljer också att möta konsekvensen av sitt agerande. Livet är en tillfällig utflykt där vi ikläder oss en fysisk kropp som därefter genomgår ett antal händelser som speglar det vi behöver för vår utveckling. Har någon varit en självisk godsherre vars beteende åsamkat andra lidanden kommer godsherren per automatik möta konsekvenserna av sina handlingar - I det innevarande livet eller i ett senare. Den själ som gett liv till godsherren är i sitt ursprung fullt medveten om vad livets skulle innebära precis som de "drabbade". De som blev föremål för godsherrens inskränkta själviskhet hade också gjort detta valet en gång. Det kan ju framstå som en idioti för den som inte har kunskap om syftet med vår fysiska existens. Varför skulle man välja att utsättas för någon annans destruktiva krafter? Men vi är ju här för att tillgodogöra oss kunskapen om hur det är att vara människa och det inbegriper myntets båda sidor - det goda och det dåliga. Självklart är det ingen människa som med förnuftet i behåll skulle göra ett medvetet val att utsättas för t.ex. dödlig cancer. Nej, dessa val görs innan födelsen då det själsliga medvetandet är styrande som vida överstiger ett mänskligt förstånd. Se det mänskliga medvetandet som ett glas vatten och själens som en sjö. Själen är helt införstådd med vad det kommande livet kommer att innebära och det finns inget tvång. Upplevelserna är sprungna ur en önskan att få utvecklas och det gör vi tillsammans och utvecklingen sker på individuell såväl som kollektiv nivå. Allt hänger samman och det enskilda beslutet återspeglas i det allmänna, gemensamma varandet. Det finns en planering och erfarenhetsåterföring bakom allas liv och hela mänsklighetens utveckling. Vår planet är skådeplatsen och tillsammans förvaltar vi den och vår arts framtid.

När så livet pockar på vår uppmärksamhet, för det gör det alltid för eller senare, så är det för att vi ska rikta uppmärksamheten på det vi upplever. Det i sin tur finns där för att skapa erfarenhet, ruska om oss för att vi ska "vakna" eller kanske för att få oss att göra ett val eller kanske ett nytt val. Det finna alltid ett budskap när livets blir tufft - "Livet jävlas inte i onödan" är mitt motto som jag ofta använder. Är livet påfrestande så finns det ett bakomliggande syfte som kan variera på de mest skiftande vis. Allt lidande krackelerar intellektets hårda fasad och får oss att stanna upp och tänka. Processen finns där för att medge åtkomst till vår sanna natur som finns i vårt inre. Denna process länkar samman dagsmedvetandet med vår kärna och tränger ned på djupet av vårt inre. Resultatet blir en underbar skapelse som är livets högsta syfte och det är det vi benämner visdom - en kunskap som är empirisk, dvs. föds ur egna erfarenheter i livet. Ingen bok ger upphov till visdom, enbart kunskap, enligt denna definition. Men naturligtvis kan en boks innehåll eller en persons ord förfina och lägga bitarna snabbare på plats men aldrig skapa visdom som kräver känslor och egna upplevelser. Du kan inte tillgodogöra dig en visdom om inte den redan finns i dig.

I livets uppbyggnad finns också ett väsentligt inslag och det är att finna sig själv, uppnå självkännedom, öka medvetenheten om vilka vi är. Det är också en process som kräver vår uppmärksamhet och för att öppna dörrarna till vårt inre och sätta oss på prov som blir vi utmanade av livet. Du vet inte vem du är förrän du prövats i olika situationer. Du vet inte hur du reagerar förrän du ställt inför en prövning. Livet har en mångfacetterad benägenhet att framkalla de mest skiftande betingelserna som når fram till oss på olika vis och i varje skede. I varje nyans finns möjligheten att växa, lära något nytt och bli mer hela på vägen mot självkännedom. Går det trögt, är du inte förändringsbenägen eller har svårt att öppna ögonen kommer livet sparka dig än hårdare på smalbenen. Smärtan, intensiteten fångar din uppmärksamhet och du blir till sist tvungen att ta itu med det som du har framför dig. Många skulle nog vilja få det till att det är ett guds finger med i spelet. Jag säger inte att det är fel men jag vill hellre uttrycka det som att det är en rad samverkande mekanismer som skapar förutsättningarna och det finns en för oss dold hjälp som bistår och fixar till så att betingelserna blir optimala. Jag får återkomma till detta i ett annat inlägg för att inte komma för långt ifrån området.

Även om någon kryper fram i öknen medtagen av törst och umbäranden så är denne inte ensam. Öknen finns där liksom alla dess beståndsdelar i form av sand, kaktusar, skorpioner, ormar men även skugga och vatten. Där finns en plan för din livssituation och i den konstruktion du föds in i som är denna livssituation, kommer du inte kunna kasta bort tid eller missa det du är tänkt att möta. Kanske skallerormen framför dig i öknen fick dig att rygga tillbaka, förlora fotfästet och ramla ned för en sluttning där en lite bäck rann förbi som gav dig den vätska du behövde just då för att överleva. Ständigt finns där saker och ting som får oss att agera i en särskild riktning - allt från konkreta manifestationer till plötsliga tankar eller känslor.

När livet är som mest påfrestande ska du ha i åtanke att det finns ett djupare syfte med det helvete du upplever. Livet är inte så taffligt i sin konstitution att det finns elände utan orsak. Där finns alltid en baktanke hur svårt det än kan vara att acceptera eller förstå. Livets är till sin beskaffenhet mycket sofistikerat och har en organisation som inte går att övergripa utifrån ett mänskligt förstånd. Det är inte meningen heller för vi är ju här för att skaffa nya erfarenheter och ett facit skulle omintetgöra syftet.

Nå, om där finns ett syfte kan det ju kännas bra när man genomlever svåra våndor. Ingen plågar dig utan anledning. Acceptera det så mildras definitivt smärtan. Men vad är då tanken, kan man fråga sig. Det är här en öppenhet och högre medvetenhet kommer in i bilden. Går du genom livet med ett ytligt synsätt så försvårar du för dig själv och allt går så mycket långsammare. Dessutom skapas så mycket lidande i denna omedvetenhet. Mycket av våra erfarenheter sker på ett undermedvetet plan men viss lärdom måste ske med öppna ögon och med hjälp av dagsmedvetandet. De undermedvetna förändringarna märker du inte förrän du gör på ett annat sätt än vad du gjort tidigare i samma situation t.ex. Du kanske bara noterar att "denna gången gick det ju bra för första gången" utan att reflektera närmare och detta är den vanliga utvecklingen. Andra gånger lyfts behovet av ditt engagemang upp till ytan för att du ska formulera en tanke som medger en förändring. Du behöver aktivt medverka för att belysa ett särskilt problem, förstå det och vidta åtgärder. Exempelvis kan du möta samma inställning från olika människor om och om igen och var gång undrar du varför. Du kanske kommer till en ny arbetsplats där du efterhand plågsamt märker att du inte blir behandlad med respekt. Det är plågsamt och du undrar varför de gör så mot dig. Det kanske pågår under lång tid och lyfter du inte medvetenheten ovanför ytan och försöker komma underfund med problemets kärna så spiller du mycket kraft på ditt lidande. Utgå ifrån att det finns en anledning till den respektlöshet du möter. Faktum är att vår omvärld speglar oss själva och vi drar oss till det vi behöver bäst. För att återgå till detta exempel kan det vara så att du inte har respekt för dig själv och det strålar du ut och respektlösheten är ett svar på detta. Livets ville uppmärksamma dig på ett behov av förändring och dina jävliga kollegor är egentligen fina lärare. 

Den dolda mekanismen som är insprängd i allt skeende gjorde sig påmind. Situationen ledde till en självkännedom och en möjlighet att förändra dig själv till en helare person. Den bristande självrespekten var en dysfunktionell egenskap som tog kraft och energi. De besvärliga kollegorna fanns där som spelpjäser i en akt i ditt liv och de gjorde vad de skulle. Ditt lidande startade en tankeprocess i dig och ju snabbare du bli medveten om att här fanns ett budskap desto snabbare kunde du ta itu med problemet. Skulle inte kollegorna nå fram skulle spelet intensifieras på annat sätt för att nyansera kampen och försöka nå fram på annat sätt.

Så gör dig själv en tjänst och tänk på att livet aldrig utsätter dig för plågor i onödan. Där finns alltid något att hämta ur lidandet och enbart kunskapen om det ökar medvetenheten. Ju högre medvetenhet desto snabbare navigerar du i livet som slipper slå dig så hårt om du faller. En högre medvetenhet kan på sikt leda till "helikoptersyn" och du ser det övergripande målet med det du möter och hänger inte upp dig bara på detaljerna. Ältar du detaljer och går in i lidandet spiller du tid och kraft i onödan. Det är som att ta på sig ögonbindel, enbart se det ytliga i livet och sedan kliva in i hamsterhjulet och springa runt där tills man begriper att det fanns så mycket mer än det där hjulet att springa runt i.

Och till sist men inte minst - Det du möter kan du klara av hur motigt det än är. Du har kraften och modet och förvalta det rätt så är du snart igenom din utmaning. Bli inte bitter på livet för du har själv komponerat det och förstå att förändringar ofta kräver energi - vi människor är tröga och energin är lidandet men det öppnar upp oss. I lidandet blir vi förfinade och uppfattar det vi inte såg tidigare. Det är som rädslan som ger oss oanade krafter - Svåra livssituationer ökar medvetenheten och kanske vi blir medvetna om dolda talanger mitt i eländet. Så lyft ögonen ovan horisonten och glöm aldrig att det alltid finns ett syfte med din livssituation och blottan tanken förhöjer din medvetandegrad. Det är så här an andlig utveckling blir praktiskt begripligt för var och en.

Qi Gong - I harmoni med naturen

Qi gong har nog de flesta hört talas om vid detta lag. En av flera tekniker av särskilda rörelsemönster som kommer från Kina. Syftet med dessa övningar är bland annat fysisk och mental träning. Qi gong har utövats i Kina under flera tusen år men har blivit populärt i Sverige först under senare år. Själv har jag gått ett par kurser i medicinsk Qi gong som har sitt ursprung i Traditionell Kinesisk Medicin (TCM) och det "råkade" bli Biyun-metoden. I Sverige är det nästan 100 000 människor som lärt sig metoden. Den har utvecklats av Fan Xiulan som är en kinesisk läkare och Qi gongmästare. Sedan 1992 besöker hon Sverige ett par gånger per år. I Bejing i Kina förestår hon ett hälsohem, och i Sverige har hon etablerat en egen skola där man undervisar i Biyun. Fan Xiulan har också skrivit två böcker som finns på svenska: Qi gong enligt Biyun och Hälsans Tao. För den som vill läsa mer: http://www.gronadraken.nu/

Traditionell Kinesisk Medicin
TCM företräder ett holistiskt tänkande att kropp och själ är delar av en helhet, i samverkan med varandra. Kroppen, liksom allt annat, genomströmmar av en energi som kallas Qi, som också kan kallas livskraft. Inom japanska traditioner kallas det Ki, prana inom yougan med ursprung i hinduismen. Jag har hört talas om benämningen "livsande" inom Kristendomen och "od" i den fornnordiska mytologin.

Hälsoeffekter
Det finns mycket skrivet om Qigong och min avsikt är inte att fördjupa mig i det utan sammanfattar endast kort. För den intresserade finns det mycket skrivet om Qi gongs hälsoeffekter på Internet. Qi Gong anses stimulera och stärka leder, muskler, senor, nervbanor och cirkulation av exempelvis blod och lymfa på ett naturligt och välgörande sätt. Bland de sjukdomar som hos många blivit bättre kan nämnas astma, hjärt- och kärlsjukdomar, huvudvärk, högt och lågt blodtryck, neurologiska problem, värk i rygg, armar, axlar, nacke, svullnader och värk i ben och fötter, yrsel, muskelvärk med mera. Immunförsvaret stärks vilket leder till att man blir mindre mottaglig för infektioner av olika slag. Det är avslappande och ett utmärkt verktyg för stresshantering. Att utöva qigong hjälper utövaren att släppa negativa tankar och stress. När man koncentrerar sig på rörelserna så rensar man huvudet, orostankarna lämnar kroppen för att istället ge plats för lugn och välbefinnande. Qi gong-övningarna har också till syfte att förstärka och utjämna Qi i kroppen. Det låter ju utmärkt men som den jordnära människa jag är vill jag på något vis kunna uppleva dessa effekter för att kunna ta det till mig och tro på det. Ungefär som när konditionen blir bättre efter löpträning eller musklerna blir starkare efter träning. 

Egna erfarenheter
I den grundkurs (Jichu Gong) jag gick lärde jag mig att rensa kroppen och hålla de viktiga meridianerna fria från blockerande energier. I fortsättningskursen (Dong Gong) handlade det mer om att samla in och ta tillvara energi från det omgivande universum. Man visualiserar hur man samlar in energi från naturens olika element och himlen. När jag gick kursen var det flera kursdeltagare, inklusive mig själv, som upplevde att det gick att förnimma energierna man samlade in som en slags förtätning i luften som tydligt kändes mot handflatorna i vissa moment. 

När jag gick grundkursen och vid varje kurstillfälle demonstrerades och tränades några övningar. En märklig upplevelse där rörelserna skulle genomföras långsamt med fokus på aktuell kroppsdel och själva rörelsen, eller skulle man t.ex. se sin kropp som ett träd som rörde sig i blåsten. Allt skulle ske i en tänkt samklang med naturen och det anses vara en fördel att visualisera att man befinner sig i ett vackert naturparti om man inte har möjlighet att vistas ute under träningen. Utomhusövningarna anser jag vara betydligt trevligare och de anses då ha en bättre effekt. I ett tidigt skede fick jag huvudvärk efter träningen. Jag har i stort sett aldrig ont i huvud i något sammanhang och naturligtvis tyckte jag det var besynnerligt. Övningarna var inte särskilt fysiskt ansträngande utan krävde mest koncentration och tålamod. Huvudvärken klingade emellertid av efter några timmar. Detta upprepades vid varje övningstillfälle och även när jag gjorde övningarna hemma. Det som då skedde var att gamla spänningar och annan utrensning aktiverades av Qi gong-övningarna. Efter några veckor upphörde huvudvärken helt i samband med övningarna. När jag hade ett långt uppehåll i övningarna för att därefter återuppta dom igen återkom huvudvärken under en tid för att sedan åter upphöra. Enligt läraren kunde olika effekter uppstå och dessutom efter flera års övning. 

Ett par år efter första kursen gick jag fortsättningskursen, Dong Gong. Nya övningar men en del var likartad. Denna gången fick jag, liksom flera andra deltagare värk i njurarna. Inte direkt smärtsamt utan snarare som ett tryck eller molande känsla. Denna känsla uppkom vid varje övningstillfälle under några veckor kanske. Övningarna triggade kroppen att avlägsna slaggprodukter och jämnade ut energier. Vissa deltagare kunde också uppleva ett behov av att gråta. Tårar är ju ett sätt att rensa kroppen fysiskt från energier som byggts upp. Jag försöker köra mina Qi gong-övningar dagligen och det är alltid lättare så snart jag kan göra det utomhus i vacker natur - vid havet eller kanske i en park. Centralt i Qi gongen är bl.a. Dantian, ett centra strax under naveln där Qi samlas och lagras. I vissa övningar placerar man händerna över detta område och tänker sig hur energi strålar ut från denna centra till hela kroppen. Med tiden kunde jag uppleva stark värme från Dantian, ungefär som en varm boll i magtraken. En dag var jag rejält missmodig och vad jag än gjorde fanns det med som en molande värk i mitt sinne. Jag var medveten om att det konstruerades av en del av mitt medvetande (egot) och jag försökte komma bort från det. Det var först under en eftermiddag som jag genomförde ett Qi gong-pass som obehaget släppte helt och jag fick ny energi och livsglädje. Qi gong anses frigöra energier och det var precis som jag duschat av mig smuts som tyngt mitt sinne. Att träna Qi gong är en långsiktig investering i fysisk och psykisk hälsa. Vissa känner av effekter mycket snart, andra får vänta en lägre tid. För den som är intresserad av hälsa i ett holistiskt perspektiv rekommenderar jag att prova på Qi gong. Det finns en rad hälsoeffekter beskrivna i texten ovan men de flesta kan mycket snart uppleva ett välbefinnande och lugn. Biyun-metoden har enkla övningar som inte är svåra att lära sig och den lärs ut på många olika orter i landet.

Det finns inget att jubla åt

Tyvärr kommer vi ser mer av sådana här destruktiva aktioner Häromdagen kablades nyheten om att Usama bin Laden blivit dödad ut över världen. Amerikaner syns jublande på teven och presidenten ser mycket tillfreds ut när han kommenterade händelsen. Det låg mycket prestige i att fånga bin Laden, men jag kan tänka mig att man helst ville se honom död för att undvika de risker och komplikationer som en rättslig process skulle innebära. Amerikanerna måste vägt prestigen mot riskerna att ha ihjäl bin Laden, mannen som är en ikon för delar av den muslimska värden. Uppenbarligen anser man att risken för hämndaktioner och de känslor som nu väcks till liv bland extremister väger mindre än att få ha ihjäl symbolen för 9/11. Amerikanerna är oerhört måna om att visa att man inte ostraffat trampar på USA - "Se här, så går det med dom som sticker upp!" Hämnd och vedergällning, den primitiva människans ideologi. Detta destruktiva och omogna förhållningssätt speglar väl den unga mänsklighetens taffliga sätt att lösa konflikter. Är det så svårt att inse att det finns en grund till konflikter och det är utifrån det som krafttagen måste göras, där tolerans och ödmjukhet är honnörsord. Personligen tror jag att USA hällde bensin på en glöd som kommer att blossa upp. Jag skulle bli mycket förvånad om inte USA kommer drabbas av ett förödande terrordåd, förmodligen på hemmaplan inom de närmaste åren. Kanske snart - allt från giftattacker i befolkningstäta områden eller en kärnladdning dold i ett fraktfartyg i en amerikansk hamn. Ju större skada, desto mer tillfredsställda blir extremisterna. Risken för ett terrorangrepp någon annanstans i västvärlden är också stor och det skulle förmodligen slå ännu hårdare mot USA på sikt. Motståndet från övriga västvärlden skulle öka och göra USA allt mer ensamt. Det pyr ett stort missnöje med USA i världen och det finns krafter som inget hellre vill än att skada nationen. Dels för skadan som sådan men också för att visa vad man förmår. Våld föder våld. Mörka krafter härskar på båda sidor och båda tror de har rätt. Det är "dom" som hotar "oss". Det ständiga dualistiska tänkandet som förgör. bin Laden stod för hat och mobiliserade destruktiva krafter , en ondskans representant. De krafter som vill komma åt honom använde samma medel. Båda sidor ansåg att deras agerande rättfärdigades av den andres uppträdande i världen. Ett sorgligt resonemang som aldrig kan lösa konflikter och motsättningar. Det skapas enbart mer motstånd och förintelse. Tyvärr kommer vi nog få se mycket elände men i slutänden kommer det leda till förändringar, välbehövliga sådana, som kommer bereda mark för något nytt, friskare och produktivt.

Den hundrade apan

Apor och människor är inte så olika och vilka subtila utvecklingspotentialer har vi gemensamt? Under senare år har jag då och då stött på författare som beskriver hur elementarpartiklar påverkar varandra på det mest förunderliga vis. Utan synbar kontakt rättade sig atomer, eller vad det nu var, efter varandra trots de var fysiskt åtskilda och inte hade någon identifierbar kontakt. Vetenskapsmän är förundrade och filosofer menar att detta är ett bevis på att Allt är ett. Allt hänger samman på en undermedvetet kollektiv nivå. Vi människor med varandra, med naturen med allt annat i universum. Författaren Ken Keyes har beskrivit detta i sin bok Den hundrade apan. Ett grupp apor på en ö börjar tvätta sötpotatis för att avlägsna sand. En börjar, lär någon annan och så fortsätter det. Det spektakulära är att även aporna på en annan ö, helt utan kontakt med den första, börjar med samma procedur. Keyes menar att när en viss kritisk nivå uppnåtts sker en spridning via ett gruppmedvetande. Det sägs att upptäckter i mänskligheten historia ofta sker på mer än en plats oberoende av varandra. Jag kommer till att tänka på arkeologi och historia, till exempel på den kultur som gav upphov till Kungagraven i Kivik. Det finns likheter i vissa inskriptioner eller målningar av båttyper och annat mellan skåningarna på den tiden och folk i medelhavsområdet. Arkeologerna utgår ifrån att "skåningarna" hämtat inspiration från södern. Kanske, men i enlighet med resonemanget ovan kan ju likartade tekniker uppstått på två platser.

Olika gamla själar möts i livets skola

Gamla, visa själar föds ofta bland yngre själar för att skapa balans men också för att utveckla tålamod och insikt om varandras skillnader. Äldre respektive yngre själ är relaterat till tiden den ägnat åt att återfödas under olika betingelser i den fysiska tillvaron. Här i ligger en potential för personlig utveckling men även en existentiell dito. Vi bör inse att vi har nått olika långt i vår utveckling och det är naturligt om vi inte når fram till varandra i existentiella frågeställningar. Som i alla sammanhang leder erfarenhet till större mognad och kunskap. Det är självklart att läraren som undervisar i matematik i en lågstadieklass har högre kunskap i matte och till en början möter okunskap bland sina elever. Det accepterar läraren såväl som eleven. Men det är inte lika självklart i vardagen där det inte går att utläsa visdom utifrån ålder eller roller. 

Ofta föds äldre, erfarna själar som barn till yngre själar för varandras utveckling. De äldre och de yngre själarna möter också varandra livet genom på olika skådeplatser - familjer, skolor, arbetsplatser och så vidare. Det femåriga barnbarnet kan hysa en mycket högt utvecklad själ vars visdom vida överstiger den 70 åriga farfadern men i en ytlig värld är det få som ens tänker tanken. Det är inte givet att det är enbart den äldre själen som undervisar den yngre. En väsentlig del är den tålamodsträning som uppstår när den äldre inte kan göra sig hörd hos den yngre på grund av skillnaderna i medvetandeutveckling och visdom. Den äldre kan till exempel vara i en biologiskt yngre ålder och av tradition anses äldre personer vara mer förstående. Så kan det nog vara inom världsliga områden när den äldre själen befinner sig i barndomen men ingalunda när det rör visdom och med visdom avser jag kunskap rörande existentiella fält. 

Det kan vara oerhört frustrerande att inte nå fram, i synnerhet om det handlar om något som båda parter är beroende av den andres förståelse. Den yngre själen förstår inte den äldres resonemang och inser inte att den saknar redskap, det vill säga kunskap för att ta till sig den äldre själens ord. Den äldre kanske saknar tålamod med den yngres oförmåga att ta sig till existentiell, högre kunskap och därmed inte aktivt tänker på att det råder utvecklingsskillnader som är helt naturliga.

I vår kultur och religiösa traditioner saknas som bekant vedertagen och accepterad kunskap om själens vandring i liv efter liv för att förvärva nya erfarenheter, praktiska sådana i den fysiska tillvaron. Därmed lyser ödmjukheten med sin frånvaro. Dels från de yngre själarnas nivå men ibland även från de äldre själarnas sida. Vi inser inte att vi har kommit olika långt och ibland uppstår meningsskiljaktigheter just på grund av detta. Inte blir matteläraren förbannad på sina elever då de inte begriper bråktal då de ännu inte hunnit lära sig begreppet och inte är eleverna arga på läraren som introducerar något de inte lärt sig. Rollerna är självklara och alla införstådd att det rör undervisning och allt är som det ska. Principen råder generellt, överallt, på flera plan i våra liv men vi vet inte att livet är en enda lång skola och vi är varandras lärare. Den världsliga delen, det yttre skeendet är i förlängningen oviktigt eftersom det enbart är redskap för att nå fram till vårt inre. En ödmjukhet inför varandras skillnader och en visshet om att vi har olika erfarenheter och har kommit olika långt hade skapat betydligt mer samförstånd och tålamod.

Vem gör du en tjänst när du blir arg?

Om du blir arg när någon säger något till dig så betyder det att du bryr dig om det du får höra. Motpartens ord betyder så mycket att du bestämmer att ta det till dig och uttalandet får så hög dignitet att du väljer att bli förbannad. Det du visar med din vrede är att denne person är så pass betydelsefull för dig att du lägger ned tid och energi på att göra en affär av dennes ord. Du visar att du blir upprörd och därmed placerar den som gjorde uttalandet på en piedestal. Är det så du vill ha det? Om det är någon man bryr sig om, respekterar och har en god relation till, så naturligtvis är en ömsesidig respekt inför varandras åsikter en förutsättning för en relation i harmoni. Det är klart att ord kan väcka känslor till liv oavsett vad det rör sig om i sådana fall. En reaktion tyder ju på respekt och visar att du lyssnar och engagerar dig. Naturligtvis ska man prata och berätta vad man känner i respektfull ton och ta sig tid att lyssna och söka samförstånd. Men det förhållandet har vi inte till alla och ibland går det inte att skapa en fungerande grund att resonera utifrån. Om till exempel en kollega tycks ha ett horn i sidan till dig, kanske är avundsjuk, och häver ur sig otrevligheter av olika slag så kan du ju fundera över din reaktion. Blir du riktigt förbannad gör du kollegan en tjänst och förmodligen har attacken uppnått sitt syfte - förarga dig. Samtidigt gör du kollegan märkvärdig eftersom du reagerade och du visar svaghet eftersom du lät dig provoceras, ungefär som "mer än så klarade jag inte innan det brast för mig". Det stärker ytterligare kollegan som känner sig betydelsefull och mår ännu bättre och skapar energi hos denne. Om du inte visar någon reaktion, är lugn och oberörd faller otrevligheten platt till marken och kollegan vann ingenting, snarast tappade denne ansiktet och faller på eget grepp. Du visar med din reaktion var du anser att du har din position i förhållande till kollegan. Men visst, det händer att man måste markera med fasthet för att stoppa otrevligheter, men det betyder inte man ska uppträda som ett ilsket, sårat vilddjur. Några väl valda ord uttalade i lugn med bestämd ton eller en fast blick under tystnad kan göra susen. Självklart ska man ju försöka reda ut vad problemet är och inte bli del i att skapa en kamp, men ibland går det bara att visa att man inte bryr sig och inte medverkar till fortsatt negativitet. 

En variant på temat vrede kan vara känslokyla, arrogans eller när någon på annat sätt vill skapa en reaktion hos dig. Principen är den samma men medlen annorlunda hos dig såväl som motpart. En närmast klassiker i förargarsammanhang är ju den ilskne medtrafikanten som hytter med näven, ger fingret eller kanske tutar ilsket på grund av något i ditt uppträdande i trafiken, som irriterat denne. Många faller i fällan och svarar med samma mynt och så har vi två arga trafikanter i trafiken. Ett typiskt mänskligt dilemma som upprepar sig på alla nivåer ända upp till nationsnivå. Prova att le vänligt mot det ilskna ansiktet i bilen bredvid eller var åtminstone neutral. Istället för att känna att du vill ge igen för en oförrätt kan du uppleva en behaglig tillfredsställelse inför det faktum att du inte byggde på en negativ situation och vem vet, kanske fick du ett generat leende tillbaka eller kanske väckte du förvåning. Du lär i de flesta fall ta udden av den ilskna attacken. Framför allt vinner man stor respekt bland människor när man uppvisar en attityd där man inte låter sig fångas och dras med i en negativ känslokarusell, som så lätt uppstår. 

Och just i trafiken verkar det som lättast uppkomma och det beror kanske på att hämningarna släpper då vi sitter där skyddade i våra minirevir, som bilarna utgör. Nästa gång du känner vrede över en händelse så försök tänka bortom känslorna. Vad visar du med din vrede? Sitter du i din ensamhet och förargar dig så tar det din kraft och förstör din tillvaro. Fundera i banor som jag beskrev ovan - Förstorar du inte upp någon eller dennes ord? Förtjänar denne person denna "ära"? Tänk att din vrede som ett svar på någon annans inte bidrar till något gott i längden. Jag kanske krånglar till det om jag skriver att det finns undantag då ens vrede kan ge den kraft som behövs i ett visst läge. Vissa personer behöver det för att lyfta dom en aning över de tänkta begränsningar de upplever och visa att där fanns resurser till mer än de visste om. Vreden kan faktiskt ge den erforderliga styrkan då den bryter upp blockerande hämningar. Det rör sig om en smula sunt förnuft och en balansgång där man åtminstone inte ska förvandlas till en rasande furie. Men var i alla fall inte bitter för det är nedbrytande och tar kraft och är inte alls konstruktivt.