Satori

Det är försommar, solen skiner, det är behagligt varmt och förmiddag. Jag sitter med en stor ek bakom min rygg och betraktar en äng framför mig, flera stora träd bortom ängen, hör fågelsång och ser barnfamiljer röra sig på en stig bortom ängen. På denna platsen hade jag då befunnit mig hundratals gånger och tusentals gånger sedan denna dag för runt 20 år sedan, men aldrig haft en sådan upplevelse, varken förr eller senare.

När jag är stillsamt försjunken i tankarna märker jag plötsligt hur konturerna runt träd och buskar skimrar och färgerna generellt är djupare än vanligt. Alldeles förbluffad undrade jag vad som hände men det gick inte att få en klarhet i det, jag hade inga referenser till detta fenomen utan satt bara och tittade och försökte ta in detta annorlunda. Samtidigt genomfors jag att en stor lyckokänsla och frid som jag aldrig tidigare känt. Det var så behagligt och underbart sällsamt.

Det här pågick under kanske 10 minuter och jag var helt uppfylld av en helt annan känsla i varandet. Efter en stund undrade jag om jag kommit in i ett meditativt tillstånd men jag hade inte den avsikten, mediterade således inte utan hade bara betraktat naturen framför mig som jag gjort otaliga gånger. Ett mysterium, men samtidigt hade jag många sällsamma upplevelser av olika slag under denna tid i livet, som jag varit inne på i bloggen tidigare – en form av undervisning.

En tid efter denna upplevelse berättade jag om denna händelse för en andligt vis person som lärde mig mycket. Denna menade att jag hade fått se världen utan egots filter och samtidigt känt fullständig enhet med allt, så som vårt egentliga tillstånd är, men vi är blockerade att uppleva det för allt går genom egots tolkning/filter. En synnerligen intressant lektion och det bjöd på en kontrast som behövdes upplevas för att skapa förståelse och således  fick jag uppleva hur vi människor i vårt naturliga tillstånd interagerar med Alltet, är ett med allt och visuellt ser världen annorlunda ut.

Många år senare talade jag med en annan andligt framstående person, för sådana kommer i min väg då och då – läraren dyker upp när eleven är redo, säger talesättet. Vi talade om medvetandetillstånd och jag beskrev en helt annan händelse, som inträffade kanske ett år eller två efter den jag berättade om ovan. Åter var jag i naturen och det var en sommareftermiddag. Jag strosade runt i en park och tog till mig av det vackra runt om mig. Jag minns att jag plötsligt erfor en stor känsla av trygghet, styrka och glädje, men framför allt en djup frid och trygghet. Det var helt bortom något jag upplevt i den kategorin. Normalt är jag en tämligen lugn person men denna sällsamt, djupgående stillhet inombords var något helt nytt. Overkligt, så starkt och djupgående. Hur kunde någonting i livet påverka mig negativt med all denna omåttliga frid och styrka, tänkte jag, som jag var osårbar. Denna upplevelse pågick också under kanske 10 minuter och den dök upp plötsligt, inget jag försökte framkalla. Den visa personen sa att jag haft en Satori. Det är en stund av tillfällig upplysning som för att demonstrera hur verkligheten egentligen är och man känner enhet med allt. Jag nämnde då den första historien och den skulle också ha varit en satori, enligt den här personen. Jag tror inte jag hört talas om det tidigare, åtminstone hade jag inte lagt det på minnet.

Det finns en tredje, troligen satori, i mitt liv. Jag befann i en svår tid i mitt liv då jag kämpade med acceptans, att kunna acceptera en svår situation och därmed lyfta mig medvetandemässigt. Så tolkade jag det inte då utan jag försökte tackla det värdsligt, samtidigt hantera extremt svåra känslor. I efterhand minns jag inte vad jag tänkte, men det var något i stil med att jag behöver inte acceptera hela livssituationen utan enbart det innevarande ögonblicket. Där klack det till, som polletten föll ned, och en enorm glädje sprudlade i mitt inre uppstod och jag nästan kunde omfamna det obehagliga i livet. En helt otrolig förvandling som ingöt så mycket styrka och känsla av osårbarhet att jag var alldeles förbluffad över att jag en stund tidigare kunde ha mått så illa. Denna inre glädje höll i sig kanske ett par dygn och på det värdsliga planet blev alla utmaningar enkla bagateller - som om de blåstes bort.

Det har förekommit andra händelser av detta slaget i mitt liv. Det gemensamma är att de inträffade under den period som jag benämnt Ökenvandringen och skrivit om i bloggen, en mycket utmanande tid i mitt liv då allt rasade och jag mötte de svåraste prövningarna ditintills i livet. 

Samtliga satorier har inträffat i naturen och jag försökte inte framkalla något utan det bara inträffade helt plötsligt och jag önskar jag visste hur för jag hade verkligen velat leva så permanent. Jag antar ett en andligt upplyst person mer eller mindre alltid befinner sig i ett sådant tillstånd.

Ingen Satori har infunnit sig efter att jag lämnade den svåra ökenvandringen, trots många påfrestande perioder i livet. Utmaningarna är alltid närvarande och det är ju en del av livets konstitution. En skillnad idag mot förr är att jag numera befinner mig på en helt annan medvetandenivå och min livssyn är betydligt mer utvecklad. Men kanske kom dessa satorier som tillfällen av visa mig, lyfta mig och förhöja mitt medvetande för att förtydliga vad som döljer sig bortom den tunga filt egot lägger över hur vi upplever oss själva och världen och samtidigt skapar separation.

Anledningen till att jag inte skrivit om detta i bloggen tidigare är för att jag känt att folk inte skulle förstå och det enbart skulle framstå som besynnerligt och inte tillföra någon nytta. Jag har inte heller haft intresse av att dela med mig och har berättat för kanske ett par personer. Men tiderna har förändrats, medvetenhet har blivit betydligt högre på senare år och den tycks öka mycket just nu. Min övertygelse är att sådana här satorier är något alla kan uppleva om man är andligt mottaglig. För mig var det intressant att få reda på att det jag upplevt hade en förklaring och det är en del i en andlig utveckling.

 Människan skapar världen utifrån medvetandenivå

Åter vill jag koppla lite tankar och reflektioner till den omvälvande tid vi lever i. Det är som sagt den mest betydelsefulla perioden i människans historia när vi ska vakna upp, kasta av oss det begränsande ok som hållit oss nere och förminskat oss i tusentals år. Den formuleringen är jag tveksam till eftersom den skrämmer bort dem som kanske behöver läsa detta mest av alla. Jag tror att den grupp som är mer omedvetna stänger dörren när de möts av beskrivningar av den sorten. Det har delvis med den mörka programmeringen att göra – vi manipuleras att avfärda det mesta som skulle kunna öppna upp oss för vägar mot en större förståelse för livet och oss själva. I synnerhet det som ses som abstrakta och flummiga formuleringar, exakt det vi är programmerade att tolka som knepigheter. Märk väl: graden av ondska i världen står i paritet till mänsklighetens omedvetenhet.

Vi ska förbli små och lättkontrollerade, i enlighet med mörkrets strävan, för då förstår vi inte vilka vi är och tillåter oss bli styrda. Allt bortom det fem sinnen kan registrera ska betraktas som flum. Eventuell tro ska vara någon av världsreligionerna och följer man den agendan så är man foglig håller sig i domäner som inskränker. Är man dessutom benägen att förlöjliga eller attackera andra livsåskådningar så är man en fin bundsförvant till det som håller människan förtryckt. Hade alla sagt ”nej” så hade ondskan upphört, men alltför många omedvetna förblir sovande i mörkrets grepp, därför fortgår spelet. Man tillåter sig bli manipulerade av TV, tidningar, Google, influenser och så vidare. Ju högre medvetenhet desto tydligare ser man igenom lögnerna. Det är inte en intellektuell företeelse utan det springer fram ur den frekvens man befinner sig på, då bitarna faller på plats bortom tankar. Därför går det inte så bra att väcka någon med fakta.

Det jag kommer uppehålla mig vid är den stora variation av medvetenhet och vakenhet som spänner över hela spektret, från djupt sovande som klamrar sig fast vid den djupa indoktrineringen vi får till oss unga år och uppåt, till den grupp som är helt medvetna om det spel som försiggår och till stor del, eller helt, har lämnat denna låga frekvens eller dimension. Som jag uppfattar det är medvetenheten starkt förenad med graden av förankringen i egot. För den som inte stött på det begreppet tidigare rekommenderar jag att söka på ”egot” i min blogg. Helt kort så är det en illusorisk identitet som bygger på illusioner, separation, negativitet och detta egot fördunklar våra sinnen och förhindrar oss att se vilka vi egentligen är. Samma sak som en stor del av vår tillvaro bygger på och som i sin tur är orkestrerat av det mörker som har kontrollerat människan i årtusenden och som lever på den negativitet som uppstår i den lågfrekventa mänskligheten.

Med det senare vill jag enbart kort fördröja mig vid. Principen bygger på att separera människor, skapa rädslor och manipulera oss att följa narrativ. Vi har ett fritt val, men vi kan drivas att välja mörker och elände om vi blir rätt indoktrinerade. De flesta människor önskar inte krig, huvuddelen av mänskligheten vill leva i fred och harmoni men under ”rätt” omständigheter blir de medskapare till polarisering och motsättningar som urartar till våld och död. Detta sker när människor blir förminskade, rädda och förvillade att tro på de agendor och förvillande budskap som pumpas ut på olika vis. Omfattningen av detta är svår att omfamna och det kommer upp i ljuset pö om pö, annars hade människor inte kunnat ta det till sig. Det pågår nu, inför öppen ridå, och uppvaknandet går långsamt. Det måste det, annars hade människor brutit samman och samhällsfunktioner hade upphört.

Vissa förstod för länge sedan och har kämpat för att sprida information men det har inte funnits någon egentligen grogrund – det går inte att så och få växter gro på asfalt. Många vaknade upp markant i samband med pandemin 2019, däribland jag själv. Förvisso hade jag insett att det förekom mycket oegentligheter, mörker, kontroll men först då insåg jag den globala omfattningen och det var en smula svårt att ta in. Faktum är att jag kände visst motstånd inledningsvis. Delvis för det var svårt ett erkänna hur illa det var, men också för det var omtumlande, kanske också för det var svårt att släppa en förlegad livssyn.

Är det inte märkligt att Sverige som i så många är hyllats för att vilja mäkla fred nu är ett av de mest krigshetsande länderna i Europa som snabbt svängde i Nato-frågan, pratar om ett stundande krig med Ryssland och om att placera kärnvapen på svensk mark. De som pratar om fred häcklas för att vara Putinkramare eller rysstroll. En effektiv hjärntvätt som får vissa att bli nyttiga idioter för den ondska som fortfarande håller många i sitt grepp. Och människor ställs mot varandra, exakt den energi som mörkret lever på och det är det som bidrar till mer elände. Nu förbereds unga i Europa på att snart ge sig ut på slagfält och regissören är ren ondska. Den finns i stort sett alla regimer i väst, i överstatliga organisationer, i media, i finansvärlden och aldrig har det varit så tydligt. Det är en spegling av kollektivets omedvetenhet men detta är den omedvetenhet vi ska lämna. Det kommer kännas, och det måste det, annars vaknar inte folk.

Idag häpnar jag över hur fullständigt galen världen är men även att folk tycks köpa galenskaperna utan att se hur tokigt det är. Sedan början av 2000-talet har livet tydligt undervisat mig i dess olika facetter och det är en rad lektioner som manifesterats i de mest skiftande former. Ofta är människor i min omgivning aktörer. Jösses, de klamrar sig fortfarande fast vid nyheterna och tror det är den högsta sanningen som förmedlas. Och det är tvärtom, men de är som zombies.

”De måste finna det svårt de som tar auktoriteten för sanning istället för sanningen som auktoritet.”

Men den tredimensionella världen håller på att rasa, egots skapelse vittrar sönder i en allt tydligare galenskap. Regeringar, företag, banker, EU, Nato, politiker, religioner kommer falla för att ge plats åt det som bättre speglar den medvetenhet som växer fram. Folk som klamrat sig fast vid nyheterna, myndigheter och alla de falska narrativ som spridits kommer förstå och vakna upp. Foliehattarna hade rätt, det som benämndes konspiration var sant. Successivt kommer avslöjanden, vilka som egentligen har hänt och händer, vilka som ligger bakom, vilka de egentligen är och det kommer stramas åt. Detta är ett sätt att väcka människor. Så många behöver bli självständigt tänkande, utgå ifrån dem själva och sluta luta sig mot staten och media. En frigörelse för att kunna skapa utifrån de vi själva är.

 

På senare år jag har följt hur vissa förstått, vaknat upp och transformeringen har lyft deras livssyn och bidragit till förändringar, som en större förståelse för deras existens, en större känsla av samvaro, ansvar och hänsyn för både medmänniskor, naturen och eget agerande. Intentioners betydelse har fått ett djup via insikter och upplevelser. Spännande och hänförande att få ta del utav. Det har gjort att en del kommit mig närmare, andra avlägsnar sig när, inte bara värderingar och åsikter går isär, utan även för att vi befinner oss allt mer på olika frekvenser. Därmed inte bara ser vi olika världar utan lever allt mer på olika plan, som till sist inte går att förena. Vi har gjort olika val, där vissa utvecklar sig mot högre medvetenhet för att bli del av en ny tillvaro där människan är frigjord och skapar utifrån egen kraft och från vårt inre.

Många andra hänger sig kvar vid den mörka uppfattning som fängslar och begränsar, tillåter vissa att bli kontrollerade, små och förslavade. Någonstans leder det till en delning. En del går ur tiden, så att säga, för att någon gång vara klara med mörkret och vara redo för att höja sig, andra genomgår en transformering och utgör det kollektiv som är med att skapar denna nya tillvaro som hägrar någonstans där framme. Innan dess lämnar vi det gamla och det är inte bara systemet utan vårt mörker och det som håller oss tillbaka.

De mest omedvetna människorna är rädda, rädda för förändring, för utveckling, för det nya och önskar vara kvar i det gamla för det är tryggt och invant. Denna rädsla begränsar och stoppar utvecklingen, håller kvar dem i mörker, okunskap och gör dem fogliga och de fortsätter underhålla mörkrets makt. Det i sin tur är en form av omedvetenhet. Det kan tyckas vara tragiskt, och det är det relativt sett, men det är den utveckling de valt och behöver. De önskar köra några varv till i mörkrets regi för att någon gång höja sig upp över det. Och det går inte att nå fram och försöka förklara. Och det är inte heller meningen, alla följer en utveckling och den går inte att forcera. Märk väl, en omedveten person är ofta helt övertygad om att den förstår vad som pågår och baserar den uppfattningen på vad den fått lära sig via skolor, kultur och ja, det systemet önskat. De vet inget annat och avfärdar existentiella resonemang som hokus-pokus och därmed smalnar världsbilden av till en förenklad historia som förblindar och fördummar. Ungefär som någon delar ut extremt mörka solglasögon som ger en mörk, otydlig version av världen som stoppar utveckling och utveckling. Egot vill inte ha riktiga svar som gör att det försvinner.

Det ligger en lärdom för mig och det är att acceptera att jag inte kan nå fram, förändra eller försöka höja någons medvetenhet som inte vill och det går inte att forcera en medvetandeutveckling. 

Att de flesta människor inte vill veta eller är redo att höra sanningen är någonting man måste lära sig att leva med. ”Att överhuvudtaget försöka diskutera med någon som inte ens tagit det första steget att genomskåda manipulationen och matrixen vi lever i är fullkomligt slöseri med tid och energi”, sa Alan Watt.

En av de mest sovande, omedvetna i min omgivning brukar reagerar med irritation över andliga aspekter av livet, den inneboende intelligensen och kommunikationen som försiggår mellan oss och livet. Så många gånger jag försökt öppna upp honom och mött ointresse eller irritation. Han är djupt manipulerad och vilsen, men tror han följer sanningen via nyheterna och tidningarna. Det är hans trovärdiga källor. Han förstår inte att han är en del av ett falsarium som önskar att han ska vara en liten, en kontrollerbar pjäs som stöter bort det som kunde hjälpa honom på rätt köl. Han är fast övertygad om att han följer rätt väg och förlitar sig på förljugen media. Det är inte fråga om dumhet, det är omedvetenhet och det är det som håller kvar honom på en låg frekvens.

Men denna människa är rädd, så rädd att han klamrar sig fast vid det förgångna, undviker utmaningar så till den höga grad att han försöker skapa en bild av sig själv för att lindra smärtan över det han undviker hos sig själv, det han inte vill se. Undermedvetet är han dock helt medveten om sitt tillstånd för han försöker skapa en ideell version för hur han önskar vara som är närmast en motsats till vad han egentligen är. Jättetråkigt för han missar vem han egentligen kunde utvecklas till istället för att famla omkring och göra sig liten genom att tro på de falska bilderna han bygger upp. Han står stilla i utveckling och han missar helt vad som döljer sig inom honom – det finns så mycket mer bortom det han inte ser på grund av rädsla. Han vacklar fram i livet och får aldrig veta vem han egentligen är. 

Andlig utveckling handlar inte om att förbättra eller utveckla egot, därför är många inte intresserade och skyr personlig utveckling. De som är starkt i egot vågar inte ta ett steg för de är rädda för sin existens. Utveckling blir ett hot, obehagskänsla uppstår men egot uppfinner en förklaring som inte är logisk utan betecknar utveckling som dumt och fel.

Att inte vilja förändras är en egots vilja. Egot håller oss borta från förändring, ingen utveckling, ingen kunskap eller svar. Egot söker en väg utan förändring, att allt ska vara som det alltid varit. Egot projicerar, egot har inget slutmål.

Om man sätter intentionen att man önskar utvecklas och det finns en blockering inombords så kommer livet manifestera en händelse som du möter och där har du möjlighet att utvecklas och frigöra dig. Ett sätt att möta din rädsla. Tänk på det när utmaningarna tornar upp sig.

Frigörelsen från egot beror på vad individen är villig att ta för steg och det är helt beroende på vad de identifierar sig som. Ju mer du identifierar dig med egot så tror du inte att du är värdigare, har större potential så du vill helst ta bort dem som verkar dig överlägsen än att tro att du har samma potential i dig. Det är så beklämmande när människor blir rädda för situationer eller andra för de tror för lite på sig själva!

Livskriser får oss att släppa taget om egot, vilket jag berört många gånger i bloggen. Egot har inte förmåga att lösa saken. I situationen söker man nya svar och får kontakt med den större delen av sig själv. Man är desperat och börjar lyssna till den inre rösten. Egot får stå åt sidan och människan vaknar upp – en kamp mellan egoidentiten och Du. Du är den som kan välja att vara i egot och låta den bestämma men du är också den som kan frånta egot den kontrollen. Du kan välja att verka för något annat, något större, friare. Egot är en betydligt mer begränsad del. Egot är en begränsad uppfattning om dig. Utifrån den linsen som tolkar du allting skevt. Egot har inte förmågan, synfältet att ta in verkligheten. Den tar in den genom ett snävt rum av rädsla.

Vissa resonerar ”nej, jag är så rädd att jag tänker inte gå längre” och de bygger upp sin boning precis där de är. Det kan bli materiellt, kontrollerande, lägger in sina glädjeämnen och kan leva funktionella liv, som man på utsidan säger ”det där ser OK ut”. Men går man in i den här människan så är energinivån inte på topp. Den personen inbillar sig att det går bra och försöker få in externa saker nu så den kan säga ”det går bra nu”.  ”vem försöker du ljuga för” vem försöker du intala att det är bra. Ju mer någon försöker visa utåt att det går bra betyder det att det inte går bra. Det finns flera steg att ta. Men eftersom man inte vill möta rädslorna säger man ”det är bra nu”.

Situationer som gör dig rädd finns där för att du ska kunna ge en genuin respons – jag är mig själv. Och det är OK att vara rädd och vågar man erkänna det så har resan börjat. Det är ett mod i sig. Så många gånger jag ställts inför rädslor jag fått till mig under uppväxten och med stor beslutsamhet konfronterat för att vägrat kuvas av rädsla! Jag har övervunnit mycket av detta och det är en del av personlig utveckling och en erfarenhet jag behövt för att kunna lära andra att göra samma sak.

Samma sak ser vi idag på utsidan, fokus på brist och anti-liv. Det har accelererat våldsamt under senare år. Det är rädsla som är målet för rädda människor är lätta att styra – fårflocken.

I fortsättningen är det en fråga om Separation eller uppvaknande – sömntillstånd eller uppvaknande. Vi är inte en mängd olika delar utan vi är en helhet. När människan förstår detta så är spelet över för mörkret, det går inte ställa oss mot varandra längre. Världen är tokig men den speglar allt mänskligheten inte har sett inombords ännu. Det blir mörkare i det yttre, men det väcker allt fler - vi är på rätt väg!

Vinn respekt!

Du behöver inte ge detaljerade förklaringar till dina beslut. Då undervärderar du dig själv, som att du tror du behöver någon annans godkännande för dina beslut. Och du har ingen skyldighet att avge långa, detaljrika svar om någon frågar dig något, i synnerhet inte om du känner dig obekväm eller kränkt. Du väljer själv nivå på din integritet, det är inte någon annan som ska kontrollera det. Sluta förklara dig inför dem som inte förtjänar det!

Om någon säger något respektlöst till dig så behöver du inte svara direkt. Om man gör det upplevs du som reaktiv med mindre auktoritet – en svaghet. Tystnad är inte passivitet, det kommunicerar något kraftfullt – Den säger ”jag tänker inte delta i ditt spel”. Hamnar du i den situationen, prova att inte svara, sitt i tystnad och fäst blicken på i andres ögon en stund. Det inger respekt.

Upphör att försöka ändra vad folk tycker om dig och rikta din uppmärksamhet på vad du accepterar, eller inte. Många gör misstaget att fokusera på andra och funderar på vad som man ska göra för att vinna respekt. ”Hur får jag dem att se mitt värde?” Detta är tvärtemot vad man borde göra. Du kan inte kontrollera hur någon upplever dig och uppfattar dig. Det du kan kontrollera är det du tillåter får tillträde till ditt liv – vad tolererar du, vilka beteende mot dig som du accepterar.

Om någon avfärdar dig respektlöst, dina åsikter eller det du framför så prova att lämna situationen, platsen. Då har du markerat att du inte accepterar och lämnar den andre i en stund till eftertanke. Alternativet att ivrigt försöka förklara dig för att vinna den andres gunst är inte en bra metod – då söker du ju ett godkännande från någon annan och du nedvärderar dig.

Något som kan upplevas som jobbigt är att undersöka om du respekterar dig själv. De som har stor självrespekt har sällan problem med att andra inte respekterar dem. Om du respekterar dig själv tillräckligt mycket så finns det inte utrymme för bristande respekt.

Detta är inte helt enkelt men fokusera mer på vad du accepterar än att förändra andras tankar om dig. Om du funderar mer på vad andra ska tänka om dig så ger du dem makt att kontrollera dig. Det finns ingen vinnare i det eftersom en harmonisk relation bygger på jämbördighet och respekt, för dig själv och andra.

Du har ett värde, dina åsikter har ett värde och den du väljer att vara har ett värde. Om du är rädd för att bli dömd för detta så underkänner du dig själv inför andra och du hamnar i ett underläge. Du förlorar och den andre likaså eftersom den möter en skev bild av dig och det sänker hela relationen. Du märker det genom att du mår dåligt, tappar energi och vill dra dig undan.

Kom ihåg att uppmärksamma vad har du för gränser och var beredd på att säga nej och markera dem. Alla blir inte glada men det är inte ditt problem – din uppgift är att kliva fram i den du är, det du tror på för då fullföljer du en av de viktigaste uppgifterna du har i livet. Då kommer du må bra, fungerar i mer harmoni eftersom du gör rätt mot sig själv – Gör man rätt flyter det lätt!